Slutet på början av historien.

"Farmor, jag ångrar att jag inte frågat dig mer om din barndom och uppväxt " säger jag inom mig när jag läser brev, som hon skrivit till mig och andra familjemedlemmar. Samtidigt rinner tårarna ner från mina kinder. Det går inte en dag utan att jag tänker på den fantastiska kvinna, som var min farmor Alvida. Det är tungt att gå igenom familjens saker och väcker mycket känslor och minnen till liv.

Det kändes nästan som en osynlig hand leder mig till datorn för att söka efter min farmors rötter.

Väl vid datorn googlar återigen min farmors farmors pappa Georg  med ett tyskklingande efternamn. Några år tidigare hade jag sökt mina rötter både på min farfars- och farmors sida, men fastnat och inte kommit vidare. 

Redan som barn visste jag att det funnits en tysk man, som gift in sig i vår släkt. Vem han var, hade jag ingen kännedom om. Så när jag stöter på det tyskklingande namnet Georg. Tror jag att han är "tysken". "Tysken", som jag redan fem år tidigare funnit i en liten by i Västergötland.

Nu får jag en träff och inte vilken träff som helst. Jag hittar information om Georg på en hemsida där man forskar kring en gård i Västergötland och dess kringliggande backstugor och torp. Projektet vill levandegöra och gestalta en kulturhistorisk plats. 

Ett smörgåsbord med information öppnar sig för mig. Där finns ett persongalleri, upplevelsevandringar med riktiga skådespelare, som längs den tre km långa kulturvandringsleden spelar upp scener av händelser som hänt i gårdens historia på samma plats som de en gång utspelade sig på.

Paret Sven och Kersti är huvudpersoner i skådespelen”. Det äkta paret som under en tid ägde gården. När Sven blir sjuk flyttar de till ett nybyggt torp på gårdens ägor. Där familjen bor i fem generationer. 1926 överges torpet och idag finns bara ruiner kvar.

Kersti och Sven. De namnen känner jag igen. Det kan väl inte vara möjligt? Är det Samma Sven och Kersti, som jag hittade för några år sedan, Georgs svärföräldrar? Jo minans det är det. Sven och Kersti  är min farmors farmors morföräldrar. 

Under en tid bor Kerstin, Katrina och Lotta själva på torpet. Katrina har blivit övergiven av sin man Georg. Lotta - farmors farmor - får flera barn. Jag förstår att min farmor fått sitt namn efter sin faster Alvida. Tre generösa, kloka kvinnor som var kända för att dela med sig av sin mat trots att de själva hade det knapert. De var insatta i läkekonstens mysterier och hade en särskild vördnad för naturen och kunde få vad som helst att växa.

Utanför torpet stod ett stort äppelträd, som kallades Alvidas - uppkallad efter farmors faster - äppelträd. Där satt Lotta ofta med sitt "oäkta" barnbarn Karl, som växte upp där tillsammans med sin mamma och morföräldrar och hon berättade historier ur gårdens historia. Karl som i vuxen ålder blir skribent och får två bygdediktsamlingar utgivna. För några år i ett examensarbete blev några av Karls dikter tonnsatta.

Genom projektet och en av projektledarna, som skrivit en bok där mina släktingar har ett eget kapitel, får jag ett stort axplock av historier. 

När vår kung fyller 60 år får han i 60 års-årspresent, av de som äger marken där gården och torpen legat, en upplevelsevandring. Speciellt inför det besöket bildas "Kungakören", som när Kungen kommer fram till torpet sjunger min farmors kusin Karls tonsatta dikter. X antal år tidigare hade Alvidas äppelträd fallit. På samma plats som det en gång stått på planterar Kungen ett nytt "Alvidas" äppelträd.

För ett år sedan gick jag själv upplevelsevandringen och fick träffa Sven och Kersti, om än i annan skepnad. Båda födda i slutet av sjuttonhundratalet. En scen som som speciellt utmärkte sig för mig var när Kersti anklagar Sven för att vara otrogen, vilket hon sprider på bygden. Hon har till och med diktat en nidvisa - som jag har idag - som hon öppet sjunger. Det gick för sig inte för sig att sprida rykten. Ingen otrohet kunde bevisas. Det slutade med rättegång och Kersti åkte in 16 dagar på vatten och bröd. Prästen kommer in efter en stund och läxar upp det bråkande paret.  Även en "klok gumma" har sina svagheter när det kommer till kärlek"

I min släkt hittar jag "högt" och "lågt", men inget gör mig mer stolt än de som behandlar naturen, djur och människor med kärlek. Jag är stolt över min farmor och kvinnorna jag berättat om. Så stolt!

Naturligtvis hände det fler sammanträffanden som tillsammans med det jag berättat nu gjorde mig säker på att farmor Alvida ger mig allt detta, vilket ger mig andrum från alla negativa och tunga händelser som händer mig. Så när bröddoften kommer några månader senare, så är det för mig det slutgiltiga "beviset" att hon hjälper mig.

Att jag hittade - i mina ögon - så andliga kvinnor med medial förmåga har stärkt mig i att jag ska utveckla min.