Jag kan bara bekräfta att du inte är ensam. Jag hör liknande berättelser från många håll bland människor med olika "andlig" inriktning. Just nu jobbar mitt kronchakra på som attans men andra berättar om hög aktivitet i de olika chakrana. Kanske beroende på vem vi är, vad som behöver jobbas med. Då uppfattar jag det iaf. Anar att det har med förestående händelser. En omvälvning av allt vi känner till…

// Danda

#1 Ja, vad skönt att jag inte är ensam om detta!! Vad jag kan möjligen tänka mig är att hela världen är under utveckling. Det som sker samtidigt runt mig är så mycket negativitet men som inte biter på mig av någon anledning (som jag är mycket tacksam över)…

Jo, det är nog mycket aktivitet i mina chakran också! Men det känns inte som någon oro direkt, utan mera att det ligger kunskaper och krafter och slumrar. Jag drömmer också mycket, så jag har börjat på en drömdagbok som jag sitter och plitar ner på morgonen!

Jag har också märkt att jag fått en styrka och ett självförtroende som jag inte haft tidigare och jag är så tacksam för just detta! Idag kan jag stå för den jag är, utan att tänka så mycket på hur andra uppfattar mig. Vill dom inte ta den jag är så behöver dom det inte heller, jag bara ÄR! Det är så häftigt!

Hmmm… Då har det att göra med rotchakra/mjältchakra???? Vad står dom chakrana för???

Hmmm… undrar om det har med kundalini att göra?? Läser nu om detta och det stämmer bra med det som sker runt mig och i mig… Då kan det ske knepiga saker! Stämmer också med att jag börjar bearbeta det mera grundläggande i min person, det som gör att jag är jag!

OJ, nu kom jag på att allt detta började ske efter jag gjorde en auramålning och hon tog bort en blockering på mig…! Uj, spännande!!

Kram och tack för att denna sida finns på iFokus!!

Den här bilden är passande på min känsla, men ormen ligger och kittlar mig i ryggslutet istället!!

Oj spännande läsning - skriv gärna fortsättning

#7 Hehe Jane, ska göra det!!

Igår var det dags igen, jag kom hem ifrån affären, det pirrade i magtrakten, jag öppnade dörren till trappuppgången… "klonk" sa det och hela hävanordningen upptill i karmen på dörren rycktes från sina fästen och hängde sen och svängde fram och tillbaka… Jag sade något i stil med "ojdå, det där var väl onödigt!"

Det är nog som Danda skriver… Förestående händelser verkar känslan hänga ihop med!

Hmm, får nog ringa hyresvärden på måndag och felanmäla dörren!

Det var nog inte mitt fel, men eftersom jag hade känslan och det hände när jag tog i dörren så känns det så… Skumt!

Oj, gud så spännande. Följer vad du skriver med ett stort leende på läpparna.

Här ramlar saker från hyllorna när jag går förbi men jag har inte lyckats slita loss några dörrar.

You go girl…

// Danda

Jag har inte kommenterar någonting men är mycket intresserad av fortsättningen och följer tråden .

Ibland är det bättre att bara lyssna till sådana här berättelser och inte komma med tolkningar eller gissningar…
Säger som ovanstående, Gud vad spännande!

8 Spännande - och tack för du delar med dig

Tror du pirret i magen är en varning för dig att "se Upp" ??

Jag kan bara hålla med tidigare läsare i deras kommentarer 
Verkligen spännande att följa 

Vad ni är söta som följer mig i min knepiga tillvaro som nu har blivit…

Ja, jag funderar mer och mer hur jag ska ta det hela med ro och inte stressa för det triggar igång verksamheten kan jag meddela. Idag diskuterade vi några i vänkretsen och jag kände mig ganska trängd… "PANG" small det till, så alla hoppade högt… Vet fortfarande inte vad det var, bara att jag kände att ojdå, ska nog få känslorna lite mera i schack tror jag!

Men det är nog som jag läst, gilla läget, ta varje dag, leva timme för timme och vara närvarande. Nu iaktar jag mig själv och kommer en känsla där jag är trängd så tänker jag kanalen uppåt där jag alltid är fri, hur många människor som än tränger sig runt mig… Det går mycket bättre, och jag besparar mina medmänniskor chocker!!

Häftigt Danda med bokhyllor!! You go also girl!!

#11 Varning är det och det har med min personliga utveckling att göra. Min guide sa att nu är det dags att bli närvarande…. Jo tjena, det blir examen i skolan på en gång ju!!

Jag tror man gör klokt i att ta det med ro och ha tillit till det som sker.
Kommunicera med din huvudguide och be denne att hjälpa till med att tona ner allt ifall du känner det blir lite väl mycket !

Vi lever ändå här och nu vilket gör att vi måste försöka ta kontroll över tillvaron.
Kanske är det det som Du nu ska lära dig, hantera dessa skeenden och styra upp dem så att de kan användas i ett bra syfte och inte lite hipp som happ

#14 Så sant, så sant Hellas!!! Tack för din kommentar!

Oj vad spännande! Mycket som sker runt dig nu Annis!!! Följer med spänning!

#16 Tack Elpida!

Idag var jag fylld av glädje och gick till skrivarkursen och passade på att berömma mina medmänniskor för det de gör. De var inte alls beredda på detta så det var kul att se hur glada dom blev!

Idag har "kurret i magtrakten" varit mera ihärdigt, liksom en murrande, vibrerande matta runt hela ryggraden… Kan inte beskriva det bättre

Undras vad det kan betyda??? Jag kände efter mobilen hela tiden för det kändes precis som jag hade mobilen på vibration… Men det hade jag ju inte!

När jag känner för något riktigt starkt, det jag tycker om så verkar det också bli mera vibrationer i kroppen! Så nu när jag går ut och fotar har jag också en lektion i medvetenhet och närvaro!! Inget ont som inte har något gott med sig!!

17 låter ju hur bra som helst

Nu har det varit lugnt en stund, men så fick jag rådet att stärka mitt halschakra så jag inhandlade en blå scarf i söndags, sen så har jag känt mig mycket starkare och inte längre lika rädd att öppna munnen… (psykologiskt också javisst)Det som jag funderat på bara tidigare kan jag nu förmedla mer och mer och känner styrka i att vilja diskutera och filosofera med ord…

Nu ikväll när jag var till affären var det dags igen, min kompis var med mig. Det kvillrade till i mellangärdet, jag tittade på en ställning med 6packs dryckesflaskor (såna i plast). Pang, sa det och det drog i golvet några stycken. Dåligt uppställt tyckte min kompis men jag bara log….

När jag gick hem så kände jag ett springande svart kattdjur vid sidan av mig och fick till mig att mitt fina rådjur som jag haft som kraftdjur så länge jag kan minnas nu har lämnat mig för ett annat djur, en svart lejonhona (!?) Finns det svarta lejon funderade min hjärna, men jag tackade henne och frågade vad hon ville kallas. Helt kort och lite gulligt kom det till mig: Kalla mig Vera!!

Hehe, nu är jag igång igen!!

Ha ha ha härligt

Igår när lilltösen hade somnat satt jag i köket och pysslade lite med armband. Musiken var på inne hos henne på låg volym, hon gillar lite musik, vill inte ha det helt tyst direkt…

Så började jag av någon anledning tänka på låten "Kom" med Timotej och helt plötsligt så spelar den den låten inne hos min tös på hennes skivspelare, jag trodde jag blivit knäpp för skivan jag satte på var en barnskiva och dessutom en där bara låtarna är med hennes namn…

21 aha ja - vilka busar - men det verkar som du hör medialt inte fysiskt

#22 Det är lite olika Jane, ibland kan jag höra även fysiskt så pass att sambon undrar vad det är som händer!

Igår slängde min sambo bröd som blivit dåligt, lilltjejen var inte i rummet när han slängde det och han sa inte något heller om brödet till henne… Så kom jag hem och undrade över brödet och han sa att han slängt det… Hur såg det ut då undrade jag… Ut i köket kommer Nova, tar upp påsen ur sophinken och tittar på mig: -Där!! säger hon stolt!

Efter att chocken lagt sig hos både sambon och mig berömmer jag henne för vad hon redan visste!

Jojo, det händer lite roliga grejer i hela familjen tror jag nog!!

Hihihi  Kul!

Nu är jag verkligen fundersam vad som händer.

Det verkar som att tiden förskjuts på någe vis. När jag tittade på klockan var hon 13:30, radion var på…. Sen kollade jag ner ett snabbt ögonblick och när jag såg på klockan igen var hon 13 bara… Helt annan röst på radion och jag väntade spänt hur det skulle bli 13:30. Mycket riktigt, det som hördes då var det jag hört tidigare… Hmmm, vad är detta??

Detta händer nu med jämna mellanrum, det verkar bara förskjutas en halvtimme dock åt något håll. Det roligaste är när jag redan har gjort en sak, sen gör jag det igen på nåt sätt… Eller att jag gör en sak, men senare gör jag det igen och jag tänker, men det här är ju onödigt, men då kan jag inte göra något åt saken men då är det för sent.

Men undrar om någon försöker säga mig något i och med detta, kanske att jag har fler chanser till saker än jag vet om!?!? Jag vet inte, just nu är jag liiiite förvirrad faktiskt!

Kramkram på er goa människor här inne!

25 Ojsan då låter ju lite som Dejavy eftersom det käns som du uplevt det redan- spännande!

Nuförtiden kvillrar det inte bara längst ner i korsryggen utan nu kvillrar det i magen/mitten på ryggraden…

Det trillar grejer när jag går förbi. Senast när jag var i affären var det ett salladshuvud som trillade efter mig. Jag minns att jag tänkte: "Jag vet att du vill följa efter mig, men jag har redan det jag behöver, tack ändå!"

En liten flicka stod brevid och såg när den trilla och hennes kommentar var ett ljust litet: OJ! Så tittade hon på mig glatt och jag svarade henne: Ja, så det kan gå! och så lade jag tillbaka salladshuvudet. Mamman tittade storögt på och undrade nog hur det kunde komma sig!

Inatt drömde jag också om min lilla tös tidigare hemvist. Jag vet sen tidigare att hon inte är härifrån och det var så härligt att se hennes kosmiska föräldrar igen, höra att jag gör ett bra jobb, med de begränsningar som trots allt jordelivet innebär. Jag kände också en stor osäkerhet att uppfostra min lilla flicka i denna osäkra värld, men det behöver jag inte känna tycker dom. Expandera ditt hjärta istället var rådet jag fick. Vissa kommer lyssna andra inte, men bry dig inte om det, tids nog får de veta att din väg håller längre, är tryggare och kan hålla en livstid…

Ja jijjemej, det är härligt att vara människa ändå!!!

Så vill jag tacka er som läser, det är kul att få respons för det jag skriver!

27 Oj då

#28 Lite spännande är det faktiskt! Sen jag började träna aktivt med mindfulness har livet blivit ännu mer rikt!

Nu har jag pratat över epost med tjejen som jag gjorde auramålningen hos och förklarat för henne vad som har hänt/händer med mig, och fick tillbaka; Jamenvisst är det kundalini som jobbar inne i dig, ring mig så får vi prata mer om det!

Gud vad skönt det var att få bekräftelse och dessutom få hjälp att hantera det som händer!! Jag är så glad som en liten speleman!! Tjooohooo, nu blir det verkligen utveckling!!

Tusen kramar på er sötnötar!

Nu har jag läst lite mera om kundalini och jag har läst om baksidan, vad som kan gå fel om man skyndar på förloppet och jag håller med min kontakt om att jag inte ska meditera eller ägna mig åt andliga aktiviteter på en stund. Som hon sa: Ormen har väckts och nu ska vi lugna ner oss och hitta balansen i din nya livsstil, verkar vettigt tycker jag.

Jag har under flera tillfällen känt mig som ett med allting, det är en häftig känsla. Känna släktskap med en lyktstolpe till exempel, hur ofta gör man det, haha!!

Också symptom som inte är mina har kommit över mig och jag läste om att det kan vara att jag blivit mera känslig. Jag drar då över mig min bubbla för att utestänga det som inte är jag.

Det som jag framförallt mest känner igen mig i, är de omvälvande känslor som kan komma över mig. Jag kan börja storgråta för ett enda litet felsagt ord… Men nu när jag berättat för sambon så förstår han och stöttar mig eftersom han inte heller är främmande för det övernaturliga.

Kram så länge!

Jeg har nettopp bestilt en aurografi, og har en veldig pirrende kjensle for at dette skal gi meg en pekepinne for mine potensial mm. og etter å ha lest denne tråden, ble det enda mer spennende!

Takk for at du deler Annisangel!

Såhär kan jag känna ibland, kände det nyss. Som en avslappnande känsla vid övre midjan - under bysten. Jag vet inte vad det är. Kan känna det, när jag tänker på det slutar det. Konstigt! Har då aldrig riktigt tänkt på att det kan vara någon som vill mig något.

Kan även, om inte det har till magen att göra, känna saker ibland. En dag (är 15 år nu) i början av sjuan gick jag i en korridor med min kompis. Vi skulle passera en dörr som stod stängd, men så fick jag en känsla av att den skulle öppnas, så snabbt ryckte jag åt mig kompisen/flyttade på henne, och mycket väl öppnade dörren några sekunder efter. Kan tillägga att dörren är tjock och tung, därför hör man inte när någon kommer och ska öppna.

#32 Nej man vet aldrig vad som kan hända efter en auramålning…. Lycka till med din!!

#33 Det är häftigt när man tillåter sig bli mera medveten!

#34 Aaaah, lycka till med din gåva. Det är bara att slappna av och ta signalerna på allvar! Lycka till du med!

31 låter som du fått bra hjälp och vist ska man skynda långsamt i sin mediala utveckling - det är viktigt så man hinner med mentalt

34 då har du en bra intetion - solarplexus står för det också- så bra jobbat att du lyssnade

#36

Ja, nu på fredag ska jag träffa min kontakt och prata om allt som händer och kommer hända…

Några dagar här nu har jag haft en migränliknande huvudvärk som igår nådde sin kulmen ganska drastiskt… Jag fick reda på hur jag tog livet av mig i ett av mina tidigare liv. Det var inte så obehagligt i sig, eller jo det är klart det var det. Men det enda jag kände när jag var klar med upplevelsen var en så otrolig tacksamhet att jag får en chans till nu…

Så nu kan jag nästan vara beredd på flera upplevelser eftersom jag är paniskt rädd för att få nåt åtsittande runt halsen. Samtidigt ska det bli spännande att ta reda på vad det är och förhoppningsvis bli klar/av med känslan av panik när man tar mig på halsen…

Kram på er, dig Jane!

#37: Min kompis tyckte det var häftigt när jag berättade om min känsla. :}

Lycka till bägge

Kan tillägga att huvudvärken försvann som genom ett trollslag när jag kände skottet ordentligt i tredje ögat. Jag var tvungen att lägga mig på soffan och verkligen andas djupt och koncentrerat. Sambon såg lite undrande ut och jag kan inte klandra honom. Sen när jag berättade så kunde han till och med hjälpa mig identifiera redskapet (flintpistol) och hur jag gick tillväga. Jag fick ordentlig värk i biceps också och vi kom fram till att det var rekylen från den tunga pistolen plus att den exploderat i min hand på grund av dålig skötsel.

Han tycker det är häftigt att jag inte har någon aning men ändå kan berätta så att han förstår vad jag pratar om… Helt amazing!!!

Nu har det varit lugnt en stund. Alltså inget uppseendeväckande direkt. Ormen ligger och viftar i mellangärdet och jag börjar så smått känna in den här nya situationen och vad det innebär för mig.

Jag har fått en helt annan pondus när jag pratar med människor, nu väntar jag inte längre på min tur när jag känner att diskussionerna far ut åt helt fel håll. Det roliga är att då när jag säger något vänder alla huvudena mot mig och tystnar… Jag är tvungen att snabbt som tanken lägga fram min teori innan jag brister i skratt för de ser så roliga ut, som barn på julafton som inte vet vad det blir för presenter men är förväntansfulla…!

Då känner jag den här kraften från Moder Jord fylla mig och jag känner mig lugn och trygg och harmonisk. Det har blivit lättare att vara runt människor i allmänhet. För några dagar sen var det jättejobbigt med allas problem och skavanker som jag såg men inte kunde avskärma mig ifrån. Men nu har det lugnat ner sig, mycket på grund av de goa själar jag har runt mig i vardagen att prata med.

Puss och kramar på er!

42 Mens så härligt- Grattis

#43 TACK!!

#42. Härligt att läsa  Skönt att andra ser dig och lyssnar!

Jag har gjort en stor personlig utveckling under tiden som medial….fantastiskt att våra andevänner kan hjälpa till så vi kan börja förstå oss själva och andra bättre 

#45

Javisst är det underbart Kerstina!! Jag skulle inte vilja vara utan denna utveckling… Visst är det jobbigt mellan varven men vilken personlig utveckling är inte det???

Nu har jag fått kontakt med en medial vän till som jag inte hade en aning om ens att hon var det. Ett förfluget ord från henne och vi fann varandra på ett plan jag inte trodde var möjligt. Men så förfluget var det nog inte från hennes sida, hon kände nog på sig att hon tryggt kunde tala om det.

Kramar  till er!

#46 

Jag tror jag får tänka mig lite för innan jag öppnar munnen nuförtiden… Känner mig lite spontan och frispråkig men vet inte om det är bra eller dåligt…

Jag ringde vår bovärd och så svarar en lite disträ och tråkig receptionist och jag var precis på väg att fråga henne lite medlidsamt att: Kära du, ska du verkligen jobba med det du gör, du känns inte så glad med arbetet… Men jag bet mig i läppen för det var ju inte det jag ringde för. Tror jag är lite känslig för mottaganden och andras sinnestämningar.

Igår gick jag på stan och var lite frustrerad. Så byggdes det upp energi och PANG där for en cykel omkull framför mig… Nejnej tänkte jag, nu lugnar vi ner oss.

Tankens makt är otrolig och så även våra känslor inom oss. Jag håller nu på att läsa Andens Anatomi av Caroline Myss som förhoppningsvis ger mera insikt i det fantastiska som är VI!!

KRAM

Spännande att läsa om din resa!

Kan man inte tänka sig att den tråkiga receptionisten är på den plats i tillvaron där hon just nu behöver vara?

Medvetet, omedvetet eller övermedetet har hon valt att vara där hon är av skäl som vi inte har koll på.

För egen del kan jag säga att mitt liv blivit mycket bättre sedan jag på allvar började tänka så där. Om jag tänker mig att alla är där de behöver vara blir det tydligare var gränsen mellan mig och andra går- jag behöver inte ta fel sorts ansvar för andra, känner mi friare och behåller samtidigt min respekt för andras livsresa

Det är så mycket man inte vet om andra, men en sak vet jag bestämt. Alla har sin  slag att kämpa, sina gåtor att lösa. Det vill jag respektera och förundras över, men inte aktivt ingripa i. (Eftersom jag oftast inte förstår tillräckligt mycket om vad som pågår och i många fall nog skulle stjälpa mer än hjälpa.)

Detta var förresten mitt första inlägg på detta fina Forum. Gott att vara här.

#49 Wow Atlantis, tack för äran att få ditt första inlägg också!!!

Det är ju så sant det du skriver. Man ska nog inte ingripa i andras liv för mycket. Var och en är där han/hon behöver vara för tillfället.

Det är då "bara" att acceptera och respektera då antar jag…

TACK, snälla Miss Atlantis för ditt inlägg som fick mig att ännu mer bita mig i läppen när grodorna tränger på!!!!

KRAAM

49 Oj så fint o bra skrivet och välkommen in på forumet

vist är det så - alla är precis där de ska vara

#50 Kände så igen mig i detta att suga åt sig stämningar och andras energier. Under en period i mitt liv hade jag verkligen problem med det. Sög åt mig allt, allt, som for omkring i luften och hade noll koll på vad som var mitt och vad som var andras.

Insikten om att alla faktiskt är just där de behöver vara förändrade väldigt mycket för mig. När jag kom på det var det som att få en stor present!

Glad att kunna skicka den vidare!

#51 Tack snälla för välkomnandet.

#49 Miss Atlantis: tack tack TACK för ditt inlägg! Plötsligt faller så många bitar på plats!!! Jag blir så ledsen på människor som är elaka med sin omgivning och beter sig illa. Men som du säger, de är där de behöver vara just nu. Lite förståelse från min sida behövs helt enkelt. Tack igen snälla du!

Gillar!

#53, Å. tack själv! För det fint skrivna tacket. Så roligt att höra!

#54

#50 Känns lite som om jag kidnappat din tråd. Sorry. Ser fram emot att höra mer om du har det med allt.

Love!

#55 Hehe, ingen fara Miss Atlantis! Utvecklingen sker hos mig också när ni kommer med era synvinklar på saker och ting, så jag välkomnar att ni diskuterar i tråden!!

Puss och kramis

Just nu är det ganska lugnt hos mig med allt. Jag tror att det är en period nu när jag ska begrunda, leva i vardagen och ta hand om den fysiska och materiella verkligheten. Någonting som jag dock märkt är att jag skiftar medvetande vid jämna mellanrum och ser det objektivt istället för subjektivt vilket är en otrolig hjälp för mig som alltid sugit till mig det negativa.

Idag kan jag se "nyktert" på olika situationer men mina vänner undrar nog en hel del och tycker ibland jag är för vuxen…. Haha! Men jag har nog kommit in i en självreflekterande period och det är skönt.

Jag drömde om en ängel inatt som håller i en blå boll (blå för att det är min livsläxa i att kommunicera). Ska nog rita av den och ladda upp för den var så stark och vacker. Minns att jag tänkte på morgonen att den vill jag ha som smyckeshalsband… Jojo, blir nog att anlita en smyckesdesigner framöver, alternativt göra i fimolera eller någe…

Kram!!

# 49

Hej Atlantis!

Menar du att alla är precis där de ska vara (och inte har något behov eller skulle må bra av att förändra sina liv), eller att vi inte kan veta vilka som är det och vilka som inte är det, och därmed inte bör lägga oss i?

Jag tycker nämligen det låter lite konstigt; både att ingen skulle må bra av att byta jobb, och att man inte kan känna på sig detta. Särskilt om man är lite medial.

/m

Min tanke är att man ska vara försiktigt med att aktivt försöka styra andras livsval. Visst finns det många som skulle må bra av att byta jobb och göra andra förändringar i sitt liv. Frågan är bara hur  man når den insikten.  Som jag ser det är detta något man behöver komma fram till själv, när tiden är rätt. Inte något som  en medmänniska ska informera om

Därmed inte sagt att man inte kan stötta en annan människa.. Om man känner att någon är "fel ute" kan man kanske ställa en öppen  icke-värderande fråga. "Hur har du det på jobbet?" kan öppna en dörr för den som är redo att se den.

"Ska du inte ta och byta jobb!" är något helt annat. Då har jag börjat lägga mig i  och styra en annan männsikas liv på ett sätt som inte är bra vare sig för mig eller dem.

Är inte detta en av de stora utmaningarna man har som medmänniska?    Att visa omsorg för andra utan att kontrollera dem.

Inlägget ovan är ritkat till #57, mindless.

Det föll bort i hastigheten.

#57 En grej till … Att alla är där de ska vara betyder alltså inte "Alla är där de mår bra " utan "Alla är där behöver vara för att göra de erfarenheter som behöver göras för att komma vidare."

Jag tackar för svaret Atlantis.

Jag håller med om att man ska vara försiktig med att lägga sig i hur andra lever sina liv, men samtidigt är jag inte riktigt säker på att åsikten "alla är där de ska vara" är särskilt nyttig alla gånger. Min erfarenhet är att precis det resonemanget historiskt har använts för att cementera orättvisor och förtryck. När människors lidande ses som nödvändigt för att de ska utvecklas som människor och göra viktiga erfarenheter, då tycker i alla fall jag att det är bättre att lägga sig i och verka för förändring.

Jag menar naturligtvis inte att du skulle vara för förtryck och lidande, bara att ditt resonemang gynner passivitet snarare än fungerar som inspiration för förändring.

/m

#61  Jag vill ogärna stjäla tråden från Annisangel mer än jag redan har gjort. Men jag ska ge en snabb respons på ditt inlägg. Sedan har jag sagt allt jag har att säga i frågan.

"Alla är där de ska vara" betyder inte att alla är där de för alltid ska stanna passivt. Jag får intrycket av att du tror att jag vill att människor ska stanna i sitt lidande. Ingenting kunde vara mer fel.

Jag tror att vi båda, du och jag är för förändring, men oense om varifrån förändringen ska komma - inifrån eller utifrån? Vem ska initiera förändringen? På vems villkor ska den ske?

I exemplet med den sura receptionisten  hävdar jag bestämt att önskan att byta jobb måste komma inifrån receptionisten, ( gärna med stöd av andra.)  Att receptionisten har allt hon behöver inom sig för att ta beslutet. ("Är där hon ska vara" m.a.o) eller kommer att få det så småningom. Om jag hoppar in och uppmanar henne att byta jobb skulle jag beröva  henne den processen och samtdigt hävda att jag vet bättre än hon vad som ska göras och när. Också en sorts förtryck kan jag tycka.

Jag talar nu om personlig utveckling.  Inte om samhällen.

Back to you , angel…

#62

Tack för svaren Atlantis! Jag har vissa invändningar mot ditt resonemang, men du har rätt i att detta inte är rätt tråd för en sådan diskussion. Vi sparar det till en annan gång.

/m

Nuförtiden när jag går i stan som jag bor i, kan hela händelser spelas upp för mitt inre. Eftersom jag bor i en gammal stad så är inte det otroligt, men det som känns märkligt är att det inte är de vanliga husen jag ser utan gamla små stenhus, med gränder och grisar som vandrar emellan husen, en och annan hund ser jag också.

Oftast är det en flicka som upptar mina tankar och jag tror att hon har något att berätta för mig, så jag ska vara mer uppmärksam nästa gång detta händer. Hittills har jag varit mest förvirrad, liksom vad är det som händer…

Jag har också börjat på en bok om mina upplevelser och också mina Drömmar som ändrat karaktär i och med att mer och mer andligt kommer in i bilden.

Inatt var jag och vandrade i en lång, mycket vacker kristallgrotta med ametister, rubiner, safirer och alla möjliga bäddar av kristaller. Dessa hade ett eget inneboende ljus av energi och emellan dem rann en flod. Där var så underbart vackert och jag vaknade med en fantastisk energi som höll i sig hela dagen.

Denna väg är härlig att vandra, den själsliga vägen och gör det avgjort mera spännande att leva!!

Kram på er!

65 spännande

#65 Spännande att läsa fortsättning om vad som händer i ditt liv 

I förrgår natt hade jag värsta mardrömmen, det var såpass att jag vaknade kallsvettig och hjärtat rusade på i 290km/h kändes det som.

Så gick jag och duschade och när jag slöt ögonen, så stod jag med ens under ett vattenfall i en liten dalsänka, solen strålade ner på mig där jag stod med slutna ögon. Så öppnade jag ögonen och runt mig fanns det älvor och andra skogsväsen som bjöd mig dansa livets hyllning.

Jag fylldes av en lyckokänsla så stark att tårarna rann…

Kram

68 Oj vilken känsla

#69

Ja verkligen, det var mäktigt! Jag var helt omtumlad och fullständigt lycklig resten av dagen…

OJojoj… Nu är det lärdomar igen, denna lära handlar om relationer. Alla typer av relationer. När jag väl kommit att bli vän med tanken om att jag har en resa framför mig som är spännande, så visas jag på olika relationer i mitt vardagsliv att reflektera över. Jag behöver kanske inte hjälpa på alla håll, men jag ska veta att det finns. När jag sett en, så puttar någon mina fötter i nästa riktning där det pågår något annat, men inte förrän jag är färdig med att analysera och reflektera den första…

Jag har en misstanke om att detta kommer vidga min människosyn och hänsyn och den gudomliga kravlösa förståelsen… Jag är så tacksam

Hujhuj, nu är det stoort och avgörande, vågar jag,har jag modet. Nyfikenheten har jag garanterat. Här i dagarna 3 har jag drömt om slagrutor (har aldrig hållit i en pekare i hela mitt liv) så nu ska jag testa, känns som rätt redskap att prova. Testade lite idag hos min käre vän och jag har ju talang för det.

Sen när jag gick på stan fullt med folk, kännde jag mig konstig, tittar till o folket är borta, strålande sol o en hög atmosfär…

Går samma runda någon dag senare o får visioner av höga valv, portaler om man så vill i en klunga…

Min käre vän som hjälper mig med utvecklingen o är medial själv, säger att det är portar till parallella verkligheter jag ser, o också andra dimensioner….

LIVET ÄR SPÄNNANDE

ujjujjj……

….nu är det kärlek, att släppa taget och förlåtelse som står på tapeten… Att det kan vara så svårt att göra sig vän med oförätter. Men jag har inget val, nu pressas mitt hjärtchakra och tårar flödar i tid och otid, oduglighet varvas med lycksalig känsla av kärlek till allt.

Omtumlande är min resa in i hjärtchakras alla minnen och uppgifter. Men det är så enkelt, men samtidigt så svårt för den logiska delen av mig.

Som jordemänniska vill jag inte förlåta alls, jag vill inte älska den som gjort mig illa. Som kosmiskt barn ser jag inte någon annan möjlighet att bli vän med den jag är. Älska alla delar av mig själv, kunna leva med den jag är är i sanning att vara hel!

Sen några dagar tillbaka fick jag ännu en bekräftelse på att min lilla tös kan mer än folk flest. Jag var och handlade en docka till henne (hon var hemma med sin pappa), när jag kommer hem kommer hon emot mig och trallar om docka och ser förväntansfull ut. Då jag ger henne dockan blir hon alldeles salig. Jag kysser henne på hjässan och säger: Det här visste du redan om va?! Vad du är duktig!!

Ojoj, vilket spännande liv vi lever!

Olika ljud hörs i lägenheten, men det känns bara tryggt och det är nog bara påhälsning av våra nära och kära.

Sen vet jag nu varför jag har svårt att sluta amma, det har att göra med ett av mina tidigare liv. Jag fick ett barn, efter 6 månader togs det ifrån mig, ett annat barn lades i mina armar som jag ammade i 6 månader och så höll det på. 35 barn hade jag ammat till slut…

Så nu är jag stolt ammande mor så länge hon och jag känner att VI vill, ingen ska komma här och tycka illa om det!!! Så skönt att kunna stå för det iallafall!!! Min dotter blir 2 år i November!

73 tack för du delar med dig - även om jag kanske inte delar din syn på tidigare liv

Men spännande och skönt höra du klarar av allt som sker - vila varsamt i allt!

Och amma så länge du känner för det - min sista ammade jag tills han var 3 - men sen blev det lite mycket tyckte jag

#74 Hur ser du på begreppet om tidigare liv Jane?

Kram du goa själ!

75 Oj - då kanske jag får göra en ny tråd i ddet ämnet - för det är nog megastort

Kram kram

#76 Haha, okej då håller jag utkik!!!

77

http://spiritualism.ifokus.se/articles/4fe60c49d3b4fd7e17001ced-om-reinkarnation-och-tidigare-liv?discussions-1

Nuförtiden har jag en känsla av att befinna mig i en oändlig rymd med massor av "space", när jag hör folk prata eller när jag själv pratar är det som att höra ett kort eko direkt efter. Lite högtidligt känns det nästan, som att vara vittne till något storslaget och ödsligt på samma gång.

Tänk er att man står på randen till en ravin och ropar typ en ljudande vokal, det ljudet som hänger kvar när man slutat ropa följer mig i vardagen när någon sagt något… Någon som kan ha en tanke om vad det är???

Kram på er!

Igår blev jag förresten fast i hissen, kort efter det att det rumlade runt i magen. Jag har ju läst mycket om yoga den senaste tiden men verkligen inte haft tid för det. När jag nu så bekvämligt blev fast i hissen så övade jag för första gången på yogan och det var så skönt. Sen när jag blev utsläppt tackade jag för möjligheten att äntligen testa det jag inte hunnit tidigare…

79 Har varit där i min ungdom - så jag vet vad du talar om - verkligen spaceat för mig var det visa situationer som tog mig till dessa tillstånd och även rösterna blev som det går fortare!

shit öva youga i en fastnad hiss - det var modigt

#80

Jag vågade öva yoga enbart för att det inte fanns några kameror i hissen! Haha =)

Men vad innebär dessa tillstånd egentligen?? Den stooora frågan; -VARFÖR??

Kram

Jag är mycket säkrare på mig själv nuförtiden… Jag får mycket vägledning i Drömmar och funderar på att skriva en drömbok.

Vi har flyttat sen sist, så nu bor vi i den lilla kommunen Oxelösund. Jag har svårt att finna mig tillrätta, men jag försöker och tar en dag i taget som man gärna gör när det är kämpigt.

Det är roligt att gå och handla nuförtiden för jag har blivit medveten om att jag väldigt ofta hamnar på jämna hundralappar och kassörskan gör stora ögon medan jag avfärdar det hela med att säga: Jag lyckas ganska ofta med det där!

Kamraten har problem med sin mobil och kommer till mig och sätter sig vid samma bord som jag. Jag är villig att hjälpa och lutar mig intresserat fram, varvid kompisen utbrister: Men nu funkar det ju!! Jag har inte fått min mobil att fungera på 2 dagar men nu när jag ska visa vad det är för fel så fungerar det! Spooky, säger hon.

Kassaapparater i affären får spel när jag kommer och ska betala, precis som någon säger till mig; nja, är du säger på att du ska ha allt det där (oftast är det mer än jag ska ha, som jag inte skrev upp), det går så långsamt så kassörskan ser fundersam ut och undrar om det är något fel… Jag sänder ut en tanke om att jag är säker och att jag inte vill att handlingen ska dra ut på tiden, vips går köpet igenom och en tacksam tanke från mig går ut!

Små barn vänder sig om hela tiden efter mig och kollar in mig, så jag känner mig som en elefant på zoo och börjar undra om jag glömt vad klädstil är för något… Förmodligen är det min aura som är starkare och når längre nuförtiden.

Mitt självförtroende är lite vacklande just nu, jag kan få en skymt av mig själv i ett fönster eller spegel och en flyktig tanke kommer: Himmel vad jag ser bra ut, för att 2 sekunder senare drabbas av jantelagen: du ska inte tro att du är något!

Ja, upp och ner är mitt liv men det är himla spännande att se vad som komma ska!

#82

Hahaha

Jag måste få tacka dig annis för ditt härliga sätt att uttrycka dig på och för att du delar dina upplevelser och lärdomar med oss andra  =)

Var ju tvungen att läsa hela tråden!

Det spelar ingen roll om solen går i moln, jag har ändå sol och skratt i sinnet efter dina inlägg.

Tack 

/ Carina

#83

Hehe, tur att man kan glädja någon!! Tack själv för att du läser!

#84

Idag var jag på begravningen av min vän, som väntat var han med men jag kände honom inte så väl, så när han började med att dansa balett till öppningspsalmen höll jag på att sätta i halsen av förvåning. Vid nästa sång klättrade han upp i predikstolen och dök ut i folkhavet varvid han ropar: Var inte ledsna mina vänner och familj, det finns ingen rädsla och ingenting som håller mig tillbaka längre!

När prästen så började prata om hans liv förstod jag bättre, för tydligen älskade han att dansa, han älskade att utmana sina egna rädslor och gjorde gärna sånt som kanske chockade andra, medans han själv menade att det har mest med rädsla att göra att man inte vågar följa sina drömmar…

Sen mot slutet, när det stora ljuset öppnade sig i kyrktaket, strålande milt ner mot honom blev han rädd. Jag blev förvånad för han har inte varit den rädda typen. Men jag intalade mod och kärlek och försäkrade honom att han blir väl emottagen på andra sidan. Han skälvde och satte sig på huk på kanten på predikstolen och sneglade mot ljuset. I vår sista psalm på begravningen sjöng jag lite extra, fokuserade ännu mer kärlek till honom och sa milt i tanken: Det är dags nu min vän!

Han tittade till på mig, jag blinkar mot honom, musiken förändras till ett crescendo, han blinkar tillbaka och med bruset från orgeln som bakgrund ger han sig av uppåt med ett: Yeeehaaaa!

När han försvann blev det med ens så tomt i kyrkan trots alla människor… Jag lät tårarna rinna, gick fram och tog farväl vid kistan och kramade om hans familj som förmodligen inte visste vem jag var, det var så många år sen…

Det är nog första gången vid en begravning som jag varit med om en avliden som blivit lite skraj för ljuset… Kan förstå det också på sätt och vis, han dog ung och var inte färdig med livet som han ansåg. Inte lätt alla gånger…

Något som jag också reflekterade över var att dessa upplevelser som jag har vid begravningarna vill säga mig något särskilt, jag har bara inte kommit på vad.

Jag är så fylld av vördnad och tacksamhet mot allt numer.

För en tid sen har jag börjat att se visioner… Jag vet inte annars hur jag ska beskriva det som kommer över mig emellanåt. Jag har sett mig själv ur ett kosmiskt perspektiv och förundras över hur viktig jag egentligen är i den stora planen. Jag har fokuserat på mina vänner och sett att de också är viktiga för den stora planen.

ALLA människor har en uppgift att fylla och om man verkligen förstod vilken viktig pusselbit man är i kosmos så vet man inte hur det skulle sluta, eftersom det finns så oerhört många personligheter…

Men det är härligt! Jag gick över vid en järnväg när jag skulle till stallet häromkvällen och vips så var jag inne i en annan tid. Jag stannade upp och kände in (jag hade tid på mig), det kom ett tåg farande i ljusa färger nästan genomskinligt och många glada skratt ekade och tågvisslan tjöt så jag nästan fick hålla för öronen fast ljudet inte var fysiskt.

Men det var en tid då ångloken var aktiva, landet var inte Sverige, utan Amerika och tåget innehöll människor som firade sitt glädjerus över att ha lämnat krig och sorg för en lättare levnad i ett annat land. Detta bara visste jag, informationen flöt in i hjärnan lätt som ingenting.

Landskapet jag stod i var kargt och en ensam vindpinat tall stod på heden, borta var stallet och intillliggande byggnader. Vinden ven och vilsna snökorn singlade i luften. Jag var inte orolig för att jag inte såg stallet för jag vet nu att det kommer tillbaka när visionen är över.

Min pojkvän och jag pratade om det andliga vid maten igår och han märker hundar och katter härhemma så vi funderar på om det ligger någon djurkyrkogård i närheten. Lillan vår kan också helt plötsligt utropa: Vov-vov, eller mjau-mjau och bli så glad, då frågar jag är det en katt här/hund här nu igen? Ja! Ja! tjuter hon och springer efter och skrattar!

86 och 87 - oj tack för dina inlägg - härligt att läsa - hadde missat 86 -Jag har varit med om något liknande på sista begravningen jag var på - så befriande!

87 så gulligt med de små djuren

#88 Härligt att du hänger med och läser Jane!

Ja, när min mentor fick höra om begravningen så skoja hon och sa; ja nu får du springa på begravningar oftare! Men det skulle se ut, om jag kommer instövlande utan att känna en själ och ursäkta med; måste bara se till så han/hon mår bra/kommer över i ljuset/etc….

*fnissfniss*

….men egentligen, varför inte? Är man medial så känns det precis lika viktigt att ta hand om de icke-levande som de levande…. hmmm, någonting att fundera på…

Ha ha

Juletid och julefrid och massa härliga spirituella möten med naturväsen… Jag har haft en intensiv period (under snöstormarnas tid) då jag fick till mig möte med alver… Helt fantastiskt underbart och jag är så hänförd och full av vördnad över att jag har fått uppleva det.

Häromdagen fick jag också en så stark längtan till Ramsbergsgården jag var och gick kurs för flera år sen. Kanske dags att ta sig en tur dit igen för kurs… Ja, ja, pockar det på i mitt huvud, nu är det dags igen! Okej, okej säger min mun, ska samla pengar först!

Min tös är otroligt sensitiv och medial märker jag. Donatan envisas hon med att säga och på kul slår jag upp det på nätet. Döm om min förvåning när jag får upp en tjej som jag sett runt henne och mig under hennes uppväxt!! Det är nog inte henne jag sett, men hon påminner mycket om den dam som vandrade hemma hos oss i våran förra lägenhet…

Sen har jag problem med min förkylning som jag nu dragits med sen september så efter nyår blir det att kontakta läkaren, eventuellt för en antibiotikakur. Huvudet och speciellt pannan är öm, tror att min kära ringlande kompis är där uppe och strular nu. Kan förklara varför jag nu får upplevelser på upplevelser hela tiden.

Ingen har jag att prata med IRL om allt detta, så jag skriver här i det kära forumet där jag vet att jag inte blir dömd och skrattat åt.

Hmmmmmm, livet är härligt! Ikväll ska jag träffa mina vänner jag inte sett på länge, det blir lite fest och glada skratt som jag kan behöva nu…

Kram på er! Mitt innersta säger till mig, du kommer komma till Ramsberg i sommar! Ja varför inte… Ska kolla datum och sånt nu!

Är det lång väntetid på kurserna där???

91 Härligt med våra naturväsen och kul du känner dig dragen hit

Kolla datum du - väntetid har vi inte då vi har enskilda kurser(inga terminsvisa)

Vissa kurser är mer eftertraktade en andra förståss

Ta en tidd på bvår medlemshelg vi har här igenom forumet - kanske något med!

Krya på dig

kram Jane

Hm, hm, nu är jag fundersam vad som händer. när jag kollar på övernaturliga grejer på teve, såna program som jag är riktigt inne i som typ, medium, ghost whisperer, livet på andra sidan, etc…

Jag är helt inne i vad som händer på teve, men runt omkring sprakar det och knäpper i lägenheten som om det vore elektriskt det mesta, fast bara när jag ser såna program på teve alltså. Till och med sambon reagerar och undrar vad som händer… Någon som har en synvinkel på det som sker???

Tanken kom för mig att det kanske inte är bra att gå för mycket in i såna program, men jag tycker om dem så mycket och vill inte sluta titta på dem…

Kram

93 - det är nog iingen fara men man ska nog inte gå in förmycket i några TV program als - troligen din egen energi som expanderar därav knäppningarna :-)

#94 Ahaaaa, ja det låter logiskt Jane! Tack

Det ska vara lagom, det är det som vi svenskar är bäst på!

95 Lagom är bäst

Idag var jag med om något som jag aldrig upplevt, så nu undrar jag om någon kan sprida lite klarhet…

Jag stod och väntade på bussen, det stod en man bakom mig och jag stod vänd från honom.

Plötsligt kände jag hur jag knuffades framåt, fast han och jag stod flera meter ifrån varandra. Jag vände mig om och såg mot honom ett kort ögonblick innan jag vände mig framåt igen.

Kan ha varit era energier som var så starka så det blev som magnetism- -negativ- o possetiv magnetism kan ju bli som en knuff.

Aha ja jag kände lite konstiga vibrationer först. Jag såg inte hans ansikte för han hade en skidluva över hela ansiktet med bara hål för ögonen. En svart. Jag mins att jag tänkte mot honom; det är bra att skydda sig mot kylan, sen kom buffen. Tack Jane .

Igår var jag på begravning till stöd för min sambo. Hans mormor var det som skulle begravas och när vi åkte dit hör jag hans mormors stämma inom mig; Välkommen, kul att du vill gå på min begravning. Men de andra är lite för ledsna tycker du inte?!

Jo instämde jag och tänkte som följd att det är lite märkligt fenomen det där att i den jordiska världen behöver de flesta sörja ordentligt och tillåtas vara ledsna, när det i andevärlden tydligen är precis tvärtemot.

När vi kommer in i kapellet, står alla i svart (så även jag) och ser så ledsna ut. Jag anlägger en neutral min, för i bakgrunden när prästen har öppnat dörren in till kistan ser jag henne stå i full vigör och ropa: Kom in dysterkvistar, bry er inte om prästen, det är mig ni kommit för att träffa!!!

Så går prästen runt och hälsar på oss och mormodern himlar med ögonen och tycker: Men snabba på, jag vill få frid NU!!

Så går vi in då till kistan och mormodern hälsar på oss och ger var och en en smekning på kinden och säger; Så fint att du kom! Vissa känner av den märker jag och när jag själv får smekningen vet jag att den inte lämnar en oberörd…

Så börjar musiken och mormodern börjar dansa. Allt flyter lugnt på ända tills prästen börja sjunga en hälsning acapella! Då himlar mormodern med ögonen igen, tittar på mig med humor i blicken och säger: VAD?! Har ni helt förlorat förståndet, opera?? Okej då…

Så sätter mormodern i att gala hon med, men hennes text lyder:

- Lilla prästen, ska jag sparka dig i baken? Prästen får sig en liten putt och hon tar faktiskt ett litet, litet steg framåt… Jag har svårt att hålla mig för skratt, men blundar så jag slipper se och anstränger mig för att vara stöd för sambon och hålla hand. Till saken hör att jag kände henne som en kvinna full av humor och jag är glad att hon behållit sitt sinne för dråpligheter! Men i detta sällskap fullt av tårar och ledsamhet passade det sig inte alls att jag skulle ens ha ett småleende så jag bet mig ganska hårt i läppen och blundade ofta… ;)

Sen kom slutpsalmen och stora vida vingar växte ut på mormoderns rygg som hon svepte runt med över oss alla. Så öppnades det stora ljuset och jag viskade: Gå i frid nu kära vän!

Hon vinkade och ropade till oss innan hon svepte uppåt: So long dysterkvistar, nu får ni leva loppan utan mig!

Sen blev det tomt, som det alltid känns när en själ går över och jag kunde bli "normal" igen. Vet inte om de andra märkte något, men jag hade verkliga problem under ceremonin, men det var nyttigt också, jag fick en verklig utmaning i att hålla känslorna i schack. För det är jag evigt tacksam!!!❤️

Detta inlägg gav mig medaljen FULLTRÄFFEN!!! YEY😂🥳☀️

Wow vilken historia :-) Både sorgligt och härligt att läsa :-)

Tack för att du delade med dig :-)

Tusen tack att du läste imke

Tack för du delar med dig alltid lika spännande läsa - jag har varit med om en liknande begravning - som såg ungefär ut som du beskriver den anden dansade runt sin egen kista  😉

#103

Hehe, coolt Jane! 😉