Herregud vad jag känner mig förrådd.
Wow, min familj har totalt förrått mig. Min egen familj!
Jag pratade med min mamma igår om dimensioner och spirituella saker, hon blev tydligen "orolig" eller något för att jag vet dessa saker jag vet. Hon har alltid varit så snäll och hjälpt mig i min spirituella utveckling. Fast när jag väl börjar prata med henne om saker som hon sakt att hon vill.
Så dissar hon mig helt totalt, hon säger det till min pappa och min store bror. Vet ni vad min store bror sa till mig? Han sa:
Vafan du än har hört så är det fejk, du har säkert blivit övertalad till ngt skit som är FEJK!Om inte du skärper till dig så är det psyk som gäller för din del…Om du inte skärper till dig så kommer du riva sönder denna familjen. Bara så duvet.
Jag känner mig verkligen skit just nu, jag har ingen i min familj som ens tror på mig eller försöker ändra på allt jag säger osv. Kanske bäst att jag bara skiter i att hjälpa dom då. Jag har bara försökt hela tiden att göra så dom blir redo för 21 december. Och vad gör dom? Hugger en kniv i min rygg.
Är så ledsen just nu, kan inte fatta att dom gör så mot mig.
Ville bara skriva av mig lite..
Ja du MikeW
Inte lätt sak få med sig familjen i egen tro - jag vet
så coola ned dig där - du har sagt vad du tror - låt det stanna där- sen du vi vet inte om det händer något alls 21 dec. - det är endast en teori- bland många andra!
Hoppas det käns bättre för dig snart!
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
Jag säger som Jane….det handlar om rädsla Mike, deras rädsla. Försök istället om du kan se det från deras sida. Det är så självklart för dig och man blir förtvivlad över att de inte ser samma självklarhet…lika lite som du förstår hur de tänker…
De är rädda om dig Mike och då "flippar" man ut. Tror precis som Jane - ta det piano. Du kan aldrig förändra någon annan och deras kärlek ger sig just nu i uttryck i rädsla…från deras sida och du känner dig förråd…
Här inne vännen är du trygg och vi lyssnar på dig och ingen dömer…
Kram till dig
Lena
tack <3 :)
jag har fölåtit dom fast inte direkt min bror. han gick verkligen över gränsen när han sa
"Om inte du skärper till dig så är det psyk som gäller för din del…Om du inte skärper till dig så kommer du riva sönder denna familjen"
Han har alldrig vetat att jag är spirituell eller så, och han tror inte på något "övernaturligt" alls. Önska bara att han kanske skulle kunna vara lite mer öppen sinnad och verkligen kolla in i dessa saker innan han säger att det inte finns eller så.
Var sak har sin tid Mike…
Du vet vår vän Jane brukar använda det där fiffiga ordet tålamod och det gäller nog dig också tror jag. Och dina familj.
Kram
#0
Jag har bara försökt hela tiden att göra så dom blir redo för 21 december. Och vad gör dom? Hugger en kniv i min rygg.
Om du tänker efter lite så är det väl inte så konstigt att de närmast annhöriga reagerar på saker som som vem som helst kan hitta på?
Jag menar vad är det som talar för att det ska hända något den 21 december? Du borde försöka sätta dig in i varför dina nära och kära reagerar.
Har du seglat iväg och tappat fotfästet om verkligheten?… Inte ovanligt tro mig. Försök bedöm dig själv utefter dina uttalanden och utan att lägga skuld på någon annan.
#5
jag kanske skrev lite på fel sätt där. det var inte för att jag förklarade vad som kunde hända 21 december som min mamma blev så som hon blev. jag pratade bara om död och vad som händer efter man dör, så jag pratade om den fjärde dimensionen. det var därför mamma blev som hon blev.
jag pratade om livet efter detta, och jag sa att man säger att vi kommer byta dimension 21 december. jag sa alldrig "det här är vad som kommer hända" jag sa "detta är vad som kan hända" och så sa jag bara saker om livet efter detta.
"göra dom redo" menar jag bara så att OM det händer så vet dom. så att dom inte behöver vara rädda eller så.

vi måste respektera andra och deras egna rädslor/tro. Vi finner den tro som ger oss mest styrka eller avsaknaden av den. Just för att inte rädas som vi har fler olika sorters tro.
Sen får man gå balans gång; att hålla sina tankar för sig själv eller dela med sig. Hur andra reagerar är inte upp till dig utan deras val osv.
Så oavsett vad du än tror, vet eller hoppas på ska ske eller existerar så kvarstår faktumet att du inte kan övertala dem.
Det är inte din uppgift att göra det heller utan upp till var människa att gå.
Däremot kan man diskutera deras bristande respekt gentemot dig och din religions/trofrihet. Men vi känner inte till mer än vad du har skrivit.
Alis volat propriis 
Vet du Mike,
ibland är det bättre att verka i det tysta.
Diskutera din tro med likasinnade och andra individer som är öppna nog att se saker ur flera synvinklar.
Om du fullt och fast tror att livet går vidare på andra sidan så har ju du ingenting att förlora egentligen? Visst du kommer att sörja, men det kommer att gå över. Om världen skulle gå under t.ex. så vet ju du att du inte förlorat dem utan de verkar i en osynlig värld men ändå i samarbete med dig?
I bästa fall så som diskussionerna nu går så är det mer ett "öppnande" av de flestas medvetande åt det medialt medvetna hållet och den dagen kommer de möjligen förstå dej bättre?
Om du prompt känner att du vill ge dem ett uppvaknande ska du kanske lägga fram dina tankar på ett mer öppet sätt. Jag menar att du bara ska låta det få stanna vid en diskussion och istället ställa frågor som t.ex "tänk om det är så……., vad tror du?" eller om de säger något blir ditt svar istället " ja jag tror ju att" Istället för att framkasta dina teorier som en absolut sanning,vilket kan ge motsatt effekt än den du tänkt dej. Genom att istället ställa frågor kanske du kanhjälpa dem att tänka till lite och omvärdera saker och ting så att de kommer till dej och själva vill ha denna diskussion?
Hoppas du kan förlåta dem, för hur det än är så är de flesta under sin tid på jorden trots allt bara människor, och vi har ju som du förstått våra begränsningar 
Krammen
/ Carina