Jag har funderat lite på en sak.

För några veckor sedan skulle jag på ett föredrag som heter Att vandra med Andra. Det var Annika Banfield som höll det och den var uppdelad i två delar.

Den första delen handlade om att vandra med andra här på jorden. Med andra ord hur vi lättare kan förstå hur andra fungerar och lära oss att bemöta dem med hjälp av enkel psykologi, lite inriktat på jobbsituationer. Mycket bra! Den andra delen handlade om Annikas upplevelser med andra sidan och hur de var delaktiga när hon skrev Svarta katten-böckerna bl. a. Hon har varit öppen sedan barnsben, gjort dokumentärfilm om Siouxindianerna som hon vann pris för mm.

Saken jag vill komma till är att på dagen innan föreläsningen så hade jag någon/några med mig. Det tryckte, killade, virvlade i håret och jag kände närvaro hela dagen. Varför är det så egentligen? Det är ju inte så att jag "ser" vem det är eller får kontakt. Jag trodde att det kanske var någon som ville visa att de skulle komma igenom på kvällen och lämna budskap eftersom det fanns möjlighet till det men så var det ju inte.

Jag är naturligtvis jätteglad när jag får de här "bekräftelserna" på närvaron, men jag blir ju även frustrerad när jag inte kan kommunicera… eller behöver jag verkligen kommunicera i den situationen? Vill de säga mig något? Kanske de bara ville visa att de var där? Det händer ofta när jag ska på just den här sortens föredrag dock…. Lite frustrerande är det iallafall när jag vill "prata"