Jag kunde ju inte kalla min tråd för forumträffen

Men denna tråden handlar om tankar Jag fick o även om Ni vill dela med er tankar ni fick efter forumträffen.

Jag fick lära mig att ödmjukhet inte är ett tillstånd utan en känsla…innan har jag suttit o ödmjukt Väntat att det skall släppas ner något från himmelen i mitt knä.

För om jag är tillräckligt ödmjuk o värdig så kommer jag att bli utvald Så har jag suttit o väntat att saker skall börja hända i mitt liv. Och undrat varför det stagnerat…inget händer ju!

Som o sitta pall o inte säga Yes när arbetsuppgifter skall delas ut…o sedan undra varför alla andra får så intressanta uppgifter Men aldrig jag!…jag får alltid diska!

Ja för att jag faktiskt inte sträcker upp min hand o gör ett aktivt val…detta vill jag,…ingen frågade ju vem som var expert på detta…utan vem vill ta på sig detta?

En viss bitterhet infinner sig emellanåt…alltid får HON göra allt kul! O hon är ju inte ens bra på det!

Varför förväntar man sig då att någon skulle ställa det kravet på mig?

Vill man något så är det bara o räcka upp handen o med mod i barm ge sig in i det…..kanske har man inte talang bara för att man är intresserad…ja men då vet man ju iaf DET nästa gång!

Och att man inte kan allt är inte en ursäkt….det är en flykt metod! INGEN kan allt i början! Inte ens hon som alltid får göra allt kul!…det har du ju redan konstaterat…eller hur!

Så vad sitter man kvar för? Eller står där o diskar varje gång?

Det var väll inte meningen……Också en form av Bullshit man ursäktar sig med efteråt.

Det blev inte meningen för att du inte räckte upp handen o sa Yes!

Men skyll inte på det när livet rinner iväg o du står kvar i diskbaljan!

Att du inte dog i en trafik olycka…DET finns det en mening med! Men inte att du av ren trygghet/feghet sitter o hindrar dig själv från att utvecklas..o skyller på ödet sedan!

För det är ju det det handlar om…att man inte vågar sig ut på djupt vatten för att faktiskt se om man KAN simma…risken är ju stor att det går åt skogen

Jovisst är den det….men alternativet då…att du aldrig får uppleva Glädjen o friheten i att kunna röra dig i vattnet bara för att du är rädd!

Skaffa en simdyna då!…en mentor som kan hålla dig under armarna tills det funkar! Om du vill simma alltså.

Men sitt inte där o gnäll på land o tyck illa om dem som har kul i vattnet…det är inte deras fel att du sitter kvar!

O kan man tänka sig ..DE kunde faktiskt inte simma när de började heller…men de Ville göra det och så de såg till att skaffa sig redskap för att lära sig!

Inte heller var det någon som såg deras fantasiska talang innan de började ta sina första simtag.

Inte ramlade det ner i deras knä heller, som en gåva o så var allt fix o färdigt!

Så nu skall jag öva o öva o öva…o räcka upp handen o säga Yes när tillfälle ges! O känna mig ödmjuk över att jag är påväg…istället för att fega ur o kalla det ödmjukhet!

kliva ur min bekvämlighet zon o börja göra det jag Vill göra!

Sen vart de landar…Det är en helt annan historia!och den kommer jag på påvägen!

Ödmjukhet är inte ett tillstånd eller egenskap man har, det är en Känsla som kommer av att man får möjlighet att göra något man vill göra!

Ödet är en taskig ursäkt för att sitta kvar o låta livet rinna iväg…medan man tittar på hur andra förverkligar sig själv!

Gåvan är inte ett fix o färdigt paket…utan den ger en en önskan ett intresse som man sedan får jobba häcken av sig för att bli bra på!

Fråga en konsert pianist