Min lärare i systematisk teologi tog upp detta på en kurs i våras, rådde väldigt delade meningar i gruppen och det nog en ganska laddad fråga eftersom det berör vårt personliga tänkande och tyckande om ett djupt ämne.

Jag tycker att det är en tro, men det är ju ingen religion. Så att vara ateist och att vara kristen (och såklart alla andra religioner) är ju inte två sidor av saken men de kompletterar varandra på något sätt ändå eftersom inte alla är religiösa.

Jag kan tro på Gud, men jag kan ju också välja att tro att det inte finns någon gud alls. Alltså har jag aktiv gjort ett val att inte ha åsikten att det finns en gud, en skapare. Men detta är min åsikt och inte alls vad du ville ha svar på ;-)

Men jag tror inte att vi någonsin kommer få något fastställt. Om någon skulle försöka sig på att att fastställa så bör det väl vara svenska kyrkan, men å andra sidan är ju de partiska i vad man "bör" tro även om de inte försöker tvinga på någon sina åsikter.

Jag tycker också att det är en svår definition. Tänk t.ex. små barn - är det ateister eller teister? Om de är varken eller, vad är de då?

Jag ska säga att jag lutar mest åt definitionen att ateism inte är en tro, utan att det är avsaknad av tro.

Om man lämnar frågan om Gud därhän så förstår jag inte hur man kan få det till att aktivt TRO att något INTE finns INTE skulle vara en tro :-). Ja, det gäller ju för övrigt Gud också. Men det framkommer ju i den enkla grammatiska satsen till och med - jag tror att Gud eller vad-som-helst inte finns. Då tror jag något. Hur kan det inte vara en tro? Antingen vet jag något eller också vet jag det inte, och då kan jag välja att tro att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt, eller också inte.

Det är ju för övrigt samma sak som att ha en teori eller hypotes.

#3

Vad är de som inte är bekant med uttrycket Gud? Är de teister, ateister, eller något annat, och i sådana fall vad?

Enligt någon uppgift (jag har inte kollat, så jag kan vara ute och cykla) tillbeds c:a 2000 olika gudar runt om vårat klot. De som är kristna tillber en av dessa gudar och är ateister i förhållande till de övriga 1999 (eller hur många det nu är). Att vara ateist för ytterligare en gud är inget aktivt i sig, det är bara att inte tro på ytterligare en gud.

Ateism kan per definition inte vara en tro, ett nyfött barn är en ateist.

Ateism är inte heller någon livsåskådning, däremot är humanism en livsåskådning ett antal ateister tycker passar dem, dock inte alla.

Citatet om icke frimärkssamlare tycker jag passar in på pricken.

#3 Jomen det är inte att "aktivt TRO" att INTE tro kan aldrig vara att tro

Man tror INTE helt enkelt

Jämför det med allt annat som du INTE tror på ska det då också vara en (eller flera) tro?

Att INTE tro på, tja jag behöver inte räkna upp något va?

Även kristna är ateister, dom tror inte på en massa andra påhittade gudar…

Jag uppfattar det som vanligast är det "troende" som vill påtvinga ateister att det skulle vara en tro, för att kanske liksom säga att dom minsann också tror..

Men det är ju fortfarande en tro på något, en uppfattning man har, enligt mig. Sen kan man ju diskutera ordet TRO i sig självt och vad det har för betydelse för var människa och sammanhang.

För att kunna kalla sig ateist så anser jag att man måste ha funderat på vad man tycker och känner, precis som en kristen eller en muslim. Men det är ju ingen religion/att vara religiös/tro på och tillbe Gud. Men det bör ju klassas som en religiös övertygelse eftersom man bör funderat på saken innan man kan kalla sig ateist.

Eller klassas alla som inte funderat på sin religiösa ställning automatiskt som en ateist? Blev lite fundersam nu, när vet man att någon är en ateist och finns det icketroende som inte är ateister?

:)

Definitionen på ordet Ateism betyder avsaknad av tro på en eller flera gudar, det går inte att komma ifrån.
http://www.ateism.se/definition.html

Sedan tycker jag själv att det ändå är en typ av tro att vara ateist men som många skrivit tidigare, det är givetvis skillnad på tro och tro.

#7 "Men det är ju fortfarande en tro på något"

Det är exakt det det INTE är

Det är att INTE HA någon tro!

"Ateism innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter."

Att INTE tro på något, är inte att tro på något annat automatiskt!

Jag behöver väl inte ta upp, att INTE tro på Tomten (med flera), skulle det vara en tro..!

Och det är bara "troende" som påstår att det skulle vara en tro.

#0

Själv anser jag att den mest rimliga användningen av ordet är att helt enkelt betrakta det som icke-teism (vilket stämmer bra överens med prefixet "a" framför ordet "teism"). Teism är tron på en eller flera gudar. Ateism är därmed att inte ha en tro på en eller flera gudar. Om man svarar jakande på frågan "tror du på någon/några gudar?" är man teist. Alla andra svar är ateism. Av detta följer att en materialistisk världsbild, uppfattningen att spöken eller andar inte existerar, att utomjordingar inte besöker oss, et cetera INTE ingår i begreppet ateism. Det enda som därmed förenar två ateister är just avsaknaden av tro på någon gud. Sedan kan man urskilja gemensamma föreställningar om spöken, synen på vetenskap, et cetera blanda många ateister, men det har ingenting att göra med ateismen i sig. Ateism kan vara en vanligt förekommande följd av att man exempelvis är anhängare av vetenskaplig skepticism, men det innebär som sagt inte att alla ateister är vetenskapliga skeptiker.

Sedan är jag medveten om att alla inte håller med om den definitionen. Men då bör man kunna ge bra argument för sin uppfattning. Jag har hittills inte stött på någon bättre definition än den jag ger ovan.

Mvh
Stevo

#10

Ateismen som sådan kan anses vara en motståndsrörelse mot teismen. I det fallet har man specifierat vad det är man tror inte finns eller vad man inte tror på, samma sak. Det handlar om Anti-Teism; Gudsförnekelse, och det är en trosuppfattning.

En annan sak är de gudslösa, dessa saknar trosuppfattning och är inte emot (anti) någonting. Populärt kan även sådan gudslöshet kallas ateism.

#11 Maikailoa

> Ateismen som sådan kan anses vara en motståndsrörelse mot teismen.

Det håller jag inte med om. Däremot antiteismen, som du nämner, kan anses vara en sådan.

#12

Jag ansluter mig till denna etymologien:

http://en.wikipedia.org/wiki/Atheism#Etymology

T.ex.

… writes that "During the sixteenth and seventeenth centuries, the word 'atheist' was still reserved exclusively for polemic … The term 'atheist' was an insult. Nobody would have dreamed of calling himself an atheist." In the middle of the seventeenth century it was still assumed that it was impossible not to believe in God; atheist meant not accepting the current conception of the divine.

#13

Det citatet du ger handlar mest om användningen av ordet, bortsett från den avslutande satsen"atheist meant not accepting the current conception of the divine", vilket är i linje med den definition jag föreslår. Om man inte accepterar påståendet att (någon) gud existerar så är man ateist. Huruvida ordet i praktiken använts som skällsord eller ej är ju mindre intressant när vi diskuterar en lämplig definition, anser jag.

Mvh
Stevo

#13 Maikaiola

Ajdå. Axiomet att Gud finns, alltså? Då tror jag att jag förstår hur du tänker, och det är inget jag vill förhålla mig till.

#11 Man kan inte ha en "motståndsrörelse" mot något som inte (man tror) finns…

#12 Bra poäng! Allt blir genast mycket klarare om man skiljer ateism från antiteism.

För mig är ateism inte en tro utan  - om man gör ett aktivt val i frågan - ett förhållningssätt.

Omedvetna atetister, som ett litet barn skulle kunna vara, är en lite annan femma, men får i brist på bättre också kallas ateister tycker jag.

Tycker också man missar en väsentlig del om man tänker sig att en religiös eller utomvärldslig tro bara handlar om en tro på guds eller andens existens.  För mig finns också ett mått av tillit i den religiösa tron.  Jag tror inte bara att anden existerar.  Jag har också tillit till henom. Jag tror på ett band mellan oss.

(Visserligen finns det religioner där man tror på en skapare utan att känna tillit.Se på vodouutövarna… Som jag har fattat det tror det på en skapande gud som har  dragit sig tillbaka och bara betraktar partyt på avstånd.  Men de har då istället andarna, som är de de kommunicerar med och känner tillit till. )

Jag gillar det engelska ordet faith. Tro OCH tillit, det är kärnan i en religiös eller utomvärldslig tro för mig.

#18 Se på vodouutövarna… Som jag har fattat det tror det på en skapande gud som har  dragit sig tillbaka och bara betraktar partyt på avstånd.

Sv. Jag tror det är väldigt olika hur Paranormalt troende ser på Gud och om det överhuvudtaget finns en Gud eller inte.

Jag tror inte alls på att det finns en allsmäktig Gud, vare sig i närheten eller på avstånd och har aldrig gjort det.

#19  Jag tror inte heller på en allsmäktig gud.

Kanske blev lite rörig att dra in vodou..Sorry i såna fall

Min tanke här var att föra ett litet resonemang om vad som kan tänkas känneteckna en utomvärdslig tro - religiös eller paranormal - till skillnad från annan sorts tro. (Tron på att det blir fint väder i morgon, tron på att min granne är otrogen eller vad det nu kan vara.)

Min tanke var att tillit är en viktig del av den sortens tro.  Att det inte bara handlar om att tro på att gud eller anden existerar.Man tror också på  ett band, mellan sig och guden , anden eller vad det nu gäller, som gör det möjligt att interagera.

Tänker mig att det är nåt  som religiöst och paranormalt troende  har gemensamt.

19 vad ser du som Gud?

# Jag använder inte ordet "Gud", vet inte vad jag ska ha det till, för mig är det någon som roat sig med att namnge en skäggig farbror uppe i himlen.
"Gud" är inte riktigt min melodi helt enkelt.

Jag har släktingar som är så religösa man kan bli, de drog med mig på jätteläskiga tältmöten (Bröderna Salomonsson) när jag var liten och det fick mig redan då att ta helt avstånd från mannen Gud.

22 aha då förstår jag - jo inte tror jag på en Gubbe i himlen - men på gudsenergin eller skapelse energin!

Jag tror inte heller att Gud är nån gubbe i himmelen, utan en skapande, kreativ och kärleksfull energi. Den enda gubbe man kan "ta på" är väl Jesus som var halvt människa och halvt Guds hela väsen.

Halvt människa på grund av den fysiska kroppen och alla prövningar som han utsattes för som människa. Halvt Guds energi för att han med Guds hjälp överkom alla prövningar och till och med kunde gå emot både den fysiska döden och den andliga döden.