Min fundering rör inte poltergeistfenomen i sig, utan snarare vad det rör sig om. Låt mig berätta så får vi se vad ni säger.

När jag var riktigt liten hade jag stadig kontakt med min farmor, som redan då befann sig på andra sidan. Det här är inget jag minns, utan jag har fått det berättat för mig. Senare hade jag en sk osynlig vän, som var synnerligen synlig för mig. Henne har jag förresten äntligen återfått kontakten med, till min stora glädje! När jag närmade mig puberteten däremot blev det skrämmande. Så fort jag var ensam hemma (och det var ganska ofta) knackade det högt i alla väggar, och jag var totalt livrädd! Inga knackningar förekom när andra var hemma, så det kan inte bero på "sättningar i huset" eller andra saker som man brukar bortförklara sånt med. Dessa fenomen fortsatte upp i tonåren och eskalerade: saker flög, ansikten dök upp på golvet (obehagligt!!), och fortsatte när jag var över 20 år, men då med betydligt snällare fenomen, som att stolar rörde sig av sig själva. Småskrämmande, men inget jag låg sömnlös över. Dessa fenomen gjorde mig självklart mycket intresserad av andar och allt andligt, och jag har läst massor och gått en hel del kurser i lite olika relaterade ämnen. Nu är jag inte direkt skrämd längre, men å andra sidan har jag inga poltergeistar som bråkar med mig längre. Jo, min bror höll ju på ett tag en tid efter att han dog, men det var ju inte på samma sätt, han gjorde ju det för att han inte riktigt förstod att han var död och att vi inte såg honom, och sen för att min gubbe inte trodde på spöken. Hahaha!

Nu till min fundering. Jag har läst två teorier kring poltergeists. Den ena går ut på att såna dras till ungar i puberteten. Den andra är att ungarna själva orsakar fenomenen med sina mentala krafter. Själv tror jag inte alls på att det begränsas till ungar i den åldern, för jag kom ur puberteten långt innan jag fyllde 20 … Vad tror ni om saken? Varför drabbades jag? Vad rör det hela sig om egentligen, med poltergeists? (Fenomenen rörde sig kring mig, inte platsen, för jag flyttade några gånger, kanske jag ska tillägga).