Härom dagen satte jag mig och skulle meditera en stund innan jag skulle hämta dottern. Hade lite att fundera på.  Jag hade bara 20 min på mig så jag bestämde mig för att besöka mitt inre rum i meditationen. Jag gick in och satte mig och tänkte att den här stunden ska jag ha för mig själv, inte kalla på min guide eller någon annan.

När jag sitter där så knackar det på dörren! (Fortfarande i mitt inre rum..) Vad gör man? Inte kan man låta någon stå och vänta så jag gick och öppnade. In kom en kvinna och en man. Kvinnan hade långt, tjockt och grått hår och mannen var oxå gråhårig och ganska långhårig. Båda var klädda i kaftanliknande kläder. När jag tittar på dem förstår jag att det är mina föräldrar… Så kändes det iallafall. Föräldrar från ett annat liv, inte detta, och jag blev så himla glad. Det behövdes inga ord, vi bara satte oss i en hög och jag lade huvudet i kvinnans knä och hon strök mig över håret. Mannen kallade mig sin flicka och strök mig på armen. De ville bara tala om att de såg hur jag kämpade, att de alltid fanns i närheten, att jag aldrig är ensam. Det kändes så fantastiskt trösterikt och jag var så fylld av frid när de gick.

Det enda jag undrar lite över nu är om det verkligen var föräldrar, eller om det kan ha varit guider? Kan man få besök från "urföräldrar"?