Hej emsay

Nu brukar vi inte göra mediala vägledningar här inne alls - så …. men en medmänsklig omtanke/råd är aldrig fel!

Jag tycker din ide´om utbildning med makeupp låter som en mycket bra ide´då du säger at du är intreserad av just det - det är bra att focucera på sitt intresse- det brukar ge resultat som man trivs med!

Någon form av mental träning/coching skulle nog vara bra för dig med- så ångesten lättar - det är svårt för ungdommar idag med all konkurans i livet - men försök finna dig själv att du duger som du är- tro på dig själv

Hoppas verkligen du finner det du söker - och du att känna sig lite villrådig som 19 åring - är synnerligen normalt

Lycka till Jane

Känner igen detta från min egen ungdom.. och idag har jag 4 barn, varav 2 brottas med precis samma problem som du.

Det jag sagt till dom, säger jag till dig med: satsa på det du tror på och tycker om! 19 år, du har tid att studera, du är ju fortfarande ung! (Fast man är aldrig för gammal för att studera!!)Satsa på det du är intresserad av och tycker om, det viktiga är att göra nåt, inte ge upp utan satsa, det blir bra ska du se! Kanske att det kan ta tid, men det kan man stå ut med!

Satsa på nån form av utbildning, för då har du större chans att få det arbete du trivs med! Har man arbete har man också fast inkomst, alltså möjlighet att få egen bostad.. och så småningom eget vuxenliv!

Det är mycket tufft idag för ungdomar, det vet jag, men du ligger ändå steget före, många vet inte vad dom vill, var dom ska börja, men du tycks redan veta det! Nu gäller det "bara" att göra verklighet av det! Nu är jag inget medium, bara en som tränar för att en dag bli det, för det är mitt intresse.. men tror starkt på att du har alla förutsättningar att få det liv du vill ha! Tänk positivt även om det känns tufft, och jobba för det du tror på! Kanske även gå med i någon förening och skaffa meriter den vägen?

Sen tycker jag att du bör få nån sorts stöd av nån du litar på, antingen professionellt eller att du bara pratar med dina föräldrar eller kompisar, någon god vän du litar på? Kanske känner du nån annan i liknande situation så ni kan stötta varandra? För mig verkar det extra positivt att du tycks vara en person som kan ta egna initiativ, den egenskapen är guld värd idag!

Tro på dig själv, det kommer att gå bra, lycka till!

Du är klok som ber om hjälp så pass tidigt i livet.

Högpresterande människor som har höga krav på sig själv, och nu menar jag riktigt höga krav har ofta förmågan att virka in sig i sig själva. Till slut blir det så ihopnystat att man inte vet vart man ska ta vägen.

Att prova på lite meditation där jag med meditation menar att det räcker att ta en längre promenad för att släcka ner tankarna i huvudet eller varför inte ta och läsa några rader i en bok av Eckhard Tolle för att nysta ut lite av garnet du börjat trassla in dig i.

Lite längre framöver skulle jag rekommendera att du tar dig en titt på hur du och din mammas ideer om hur livet ska fungera har vävts samman och vad du har för tankar kring det. Sitt ner och skriv av dig lite i ämnet. Lägg därefter undran texten några veckor och läs den igen. Det hinner hända mycket när man läser en text med lite perspektiv. Den texten kan ge dig svar som du inte ser om du skriver och söker svaret direkt.