Har du någon utifrån att prata med?

Ibland när vi tänker och det snurrar är det tillslut svårt att bena ut vad man faktiskt egentligen tycker och tänker - att se klart. Att träffa en kurator för att bolla sina funderingar med är inte fel, det hjälper en ibland att få perspektiv på saker och ting. Att gå och oroa sig från morgon till kväll kan knäcka även den starkaste.

Du kanske skulle må bra av att träffa andra i grupp för tex meditation, eller gå en liten kurs. Ibland får man en knuff av alla fina energier som samlas vid de här tillfällena. Det blev iaf lättare för mig, jag hade aldrig kunnat se mina guider innan jag åkte på en träff, sedan dess händer det saker hela tiden.

Andlig och personlig utveckling måste gå hand i hand. Jag hoppas att du finner hjälp så att din själ får lite ro!

Det är säkert fler på forumet som har fina tankar om det här!

Inna74 Bra svar du fått av Elpidia- om det nu har gått så långt att dena oro upptar hela din vardag - behöver du proffetionell hjälp - våga ta det steget - och bena ut din oro - så ska du se det blir bättre så småning om

dina guider är dem som nu försöker få dig ta de rätta besluten - de inspirerar dig att ta de åtegärder som behövs - som nu skriva här inne och fråga om råd!

Våra guider lever inte våra liv åt oss och säger så här ska du göra - för då tar de ifrån oss våran fria vilja - Det vägleder oss milt i villkorslöskärlek och inspirerar oss ta rätta beslut

Lycka till och tänk på att: "det är alltid mörkast straxt före gryningen"♥

Tack för att ni lyssnar.

Jo jag har sökt hjälp, till och med på Öppenvården (Usch, det var hemskt och pinsamt och jag fick prata med en människa som nog skulle ha ett annat jobb) och jag har även haft en annan coach, men han har gått i pension. Jag behöver känna mig trygg med den jag pratar med. Och han var en sån. Det verkar klurigt att få tag i en terapeut eller livscoach i denna lilla stad! Google och eniro ger inga träffar!

Annars har jag nog ingen att prata med egentligen. Min man har svårt att ta in och "Bryr sig väl inte" (Det gör han nog, men jag tror inte att han har verktyg som räcker till- precis som jag inte har verktyg som räcker till från andra hållet. Jag har så himla svårt att förklara hur jag tänker och känner i annat än skrift…

Jag ska göra ett försök till att  förklara mig för min husläkare, men det känns pinsamt eftersom vi känner till varandra ytligt.

Ja det var allt negativt;) Jag vill ju hitta tillbaka till lyckan, nu har jag ju trampat runt i leråkern i många år utan att hitta vägen ut. Jag vet att det finns en utväg och den hoppas jag hitta väldigt snart:)

4 jag har en vän som är transpersionell psykoterapeft - kanske något för dig - du kan pm:a om det är intresant så kan jag förmedla dig till han!

Problemet är ju som du beskriver - man måste ju ha någon man kan känna förtroende för!