Hur känns det när andevärlden kommer?
Att första gången/gångerna känna andevärlden närma sig och snudda vid den egna auran är en stark upplevelse och vet man inte vad det handlar om så kan man bli riktigt rädd.
Så rädd så att man ställer frågor på ett Forum.
Ofta är det barn eller väldigt många unga personer som har funderingar.
Många tror på fullt allvar att det är en negativ energi som försöker komma i kontakt med dem och för att spä på det hela så finns det även andra som då "snällt" talar om för dem att de troligen är besatta av en Demon och behöver få terapi.
Vänligt nog så noterar de samtidigt sin egna Webbadress som leder till deras egna företag.
Vi har inte haft de frågeställningarna härinne på MiF men jag vill ändå ta upp det.
Andevärlden och vi levande har olika typer av energier som vibrerar lite olika.
Då andevärlden närmar sig vår Aura uppstår en liten "Krock" som gör att innan energierna vant sig med varandra så kan man känna att det blir tungt att andas, man kan få hjärtklappning och det kan bli extremt varmt eller kallt eller båda samtidigt.
Många beskriver det även som en sockerdricksaktig känsla i kroppen, den vibrerar.
Man känner även att någon befinner sig bakom ryggen, nästan så att man skulle kunna luta sig bakåt i någons famn.
Självklart blir man rädd om man inte vet vad allt detta är och varför dessa signaler kommer.
Rädslan gör att symtomen blir ännu starkare, vi jagar upp oss själva helt enkelt och spänner alla våra nerver.
Känner man allt detta så ber man besökaren vänligt att backa, man talar om att man märkt av att den är där och ber anden att kommunicera på ett annat sätt.
Den här starka känslan kommer så småningom att gå över, man blir van med energierna och när de såsmåningom kommer så nära auran blir man bara glad och ser det som ett tecken på att man har någon hos sig.
Så bli inte rädda och tro inte att ni är besatta av Demoner eller negativ energi.
Kram
//Hellas
Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Så klokt och fint skrivet! Önskar jag vetat detta när jag fick min första upplevelse.
Såg ett sådant svar som du syftade på här på i fokus härom dagen eller om det var idag. Fy sjutton för sånt! Kärlek och omtanke hänvisar inte till sig själv så.
/ Skogshumblan
Medarbetare på tarot och healing.
"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.
Nu blev jag liksom paff för det var det som hände mig för några år sen jag satt vid datorn och kände mig så öppen och på något sätt kände jag mig att nån kom bakom mig så jag vände mig om och var lugn jag räckte ut mina händer det var liksom kittlig känsla som myror i händerna när jag rörde ut i luften och det bara försvann jag var väldig lugn men jag kände av energierna det var en fantatisk upplevelse.
![[Jennimagdalena]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kan det kännas som att man nästan försvinner? Och att det först är en "skön" känsla och när det är på väg att försvinna känner man sig lite "tom"? Och att det är så starkt att man måste sätta sig ner?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Bra inlägg Hellas och vist är det så tyvärr!!!som du skriver att de gärna erbjuder sina känster i sammband med att de skrämer dem med ondska - hualigen……..
man kan ju förstå att många går in i rädslan då jag senast idag såg en video som kan skrämma skiten ur vem som helst om andevärden - en man i brasilen som hävdade att andarna skapade sjukdommar som han sedan rensade bort medialt
Andevärlden som kommer till oss är kärlek , inget annat !
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
Önskar jag vetat detta mycket tidigare, mao när det hände mig.. eller jag visste, men då jag fick en så kraftig hjärtklappning backde jag i stället. Synd, jag hade väldigt gärna velat kommunicera med den som kom! Fast då kunde jag inte identifiera henne, först efetråt, med det hon hade att förmedla hade jag behövt veta då!
ofta upplevs just våra anhöriga som inte är våra skyddsänglar som lite "kyliga". Att deras närvaro dessutom förstärks när vi visar oro, rädsla osv beror på att det en oerhört energi givande effekt, faktiskt mer än glädje. De vill inte skrämma oss utan som nämnts visa sin närvaro eller tom spela ett spratt, eller "tala" förstånd med oss osv.. Om de inte når oss heller blir det lätt frustration.
Dessutom lever vi ett samhälle där det andliga inte är en del av eller tom något fel, vilket gör att vid ett möte är det väldigt lätt att snarare backa, känna rädsla osv än att reagera med kanske en mervälkomnande känsla.
Alis volat propriis 
Starta ny diskussion
