Sin stav och de tillhörande saker hon behöver för att kunna sia.

Staven är precis som du säjer  det viktigaste redskapet…men det finns annat som också anses nödvändiga och det går att resa inåt även med trumman…brännoffer (rökelse, örter) har också sin plats. Ibland är det särskild klädsel som gäller, speciellt huvan som utestänger ljuset.

En völva är inte alltid en sierska, många völvor är också budskapsbärare, historieberättare, läkekunninga, andepratare, ceremonimästrare, ritgörare, skyddsmakare, sångare och runristare och en del annat….jag själv tycker att det jag nu räknat upp är den viktigaste delen av en Völvas uppgifter och sysselsättning.

Hon hade också ett följe av galdrare, sångare som hjälpte henne in och ur transen…men även hjälpte till så att Völvan mådde bra, fick mat och vila…fick vara ifred och att hon var hel och ren…

#2 Så Völvan har/hade egentligen det vi kallar för "Cirkelledare".

Jag visste inte att det fanns olika arbetsuppgifter för Völvan och att var och en arbetade med sina speciella krafter.

Så är det ju även i Spiritualismen, man är ofta riktigt utvecklad på en sak även om man har kunskap i andra dicsipliner med.

Rökelser måste man nog skriva om i en egen tråd….eller jag inser ju nu att det behöver vara många olika trådar.
Vilket stort ämne!

Hur var det förr, ärvde Völvan sin roll eller var det någonting man blev utsedd till?

Völvan blev utsedd av någon annan oftas en äldre völva som såg potenscial i en ung flicka och kunde då ta henne under sina vingar. I sällsynta fall så fanns det tydligen också så att en ung kvinna upptäckte sin gåvor själv och gick till en völva för att be om råd. Kanske blev hon antgen.

Ja, kanske det…en cirkelledare….men ändå inte…sångarna var de som med sina röster var ett utav "redskapen" för att det skulle bli en bra sejd. Jag tänker mig cirkelledaren lite annorlunda i den spiritualistiska världen.

Men i egenskap att ta hand om völvan så är dessa sångare mer som vad som inom spiritualismen kallas "bisittare" och jag är övertygad om att dessa bisittare "powerhouse" är en kvarleva från vikingatiden, en völvas sångare, som tagit den formen, bisittare,  i vår tid.

Undervisningen som völvan förmedlade var i huvudsak vad andarna lärde henne. Andarna var de som gav henne all kunskap och vissa saker skulle jag förmoda lärde hon sig sedan genom erfarenheten att "pröva " andarna och deras budskap och så småningom föra de vidare.

völvans historia är jätte intresant lika så vår Asatro med odin och grabbarna

Tack Hellas för intressanta artiklar om Völvan, dt bli lite enklare att ta till sig när det är nedbrutet i flera artiklar. Vilken tur att vi har dig Oona som är en outsinlig brunn av kunskap!

Völvan använde sig av runorna, hon kastade runor. Detta var en mycket speciellt ceremoni och en mycket viktig del av völvans "siande".

Vilken härlig "kunskapsbank" vi får här på fokus när vi delar med oss och får ta del av varandras kunskaper och erfarenheter. Inte minst du Oona, så mycket klokhet du rymmer!  Vövlans uppgifter och liv är jätteintressant och jag har själv letat och läst information om ämnet. Tyvärr (eller kanske på gott och ont) finns det ju inte så där jättemycket nedskrivet. Vilket säkert beror på vår tradition av berättande om och om igen, från de äldre till de yngre och så vidare ända till vår tid :)

När vi ändå är inne på ämnet är ordet Völva eller vala så himla vackert. Det ligger så bra i munnen på något vis!

Skickar länken till "Valans spådom" från den poetiska Eddan. http://runeberg.org/eddan/se-01.html

8 Wow de var vackert och långt!

5. Solen kom från söder
i sällskap med månen
på höger hand
över himlaranden.
Solen ej visste,
var salar hon hade,
månen ej visste,
vad makt han hade,
stjärnorna ej visste,
var de skimra skulle.

gillar jag:-)))

Kul Jane att du gillar den strofen! Är min favorit också!!

11

Helt ljuvliga rader …tack för hela Voluspa…den ska jag ändå skriva ut och gå djupare in i….det finns så mycket mellan raderna…

Ha det gott därute och TACK för uppmuntrande ord…kram