Kommer inte på nåt just nu som jag lekte med som barn som skulle kunna kopplas till mediala övningar idag :( får fundera lite till :):)

#1 någonting var det säkert……kanske spådom i handflator

#2 jo, ska vara det då…..räknas det? :):)

#3 Klart att det räknas, det är verkligen en gammal spådomskonst.
jag minns själv att vi letade livslinjer, antal blivande barn och om man skulle bli gift *S*

Vi brukade försöka känna efter vad nästa bil som kom körade efter landsvägen, hade för märke. Intuition kanhända?!

Det enda som gordes som barn var att leka med slagrutan, för detta påstods vara en annan sak än med andar, andar var tabu, och allt som hade med sådant att göra.

Det där med bilarna gjorde vi oxå!

Vi "lyfte" oxå varandras armar med bara hjälp av energierna, eller osynliga trådar som vi kallade det då. Den ena personen stod mot en vägg blundandes, den andra stod framför och rullade händerna samtidigt som man bugade sig ett par gånger att "känna in den andre". När man kände att det var dags försökte man dra i osynliga trådar för att lyfta den andres händer (som fortfarande blundade och inte visste när man började dra). Jag vet att jag lyckades väldigt bra med detta och kände energierna som riktiga band i händer och armar.

Att leka "Bulleribock, hur många horn står det opp?" är väl oxå en sorts intuitionsövning. Att se hur många fingrar den andre håller upp bakom ryggen.

#5 jaaa, det gjorde ju vi med, det hade jag glömt bort, visst är det intuitionsövning.

#6 Slagruteövningar gjorde jag aldrig, intressant att ni som barn övade på det.
Men det kanske är mer vanligt att slagruta används där du bor

#7 Jag lyckades aldrig vara med på de lekarna med att "lyfta" andras händer.
Du får gärna prova det nästa helg :D.

Bulleribock är självklart en intuitionsövning, den hade jag också glömt.
Tänk så många lekar man egentligen lekte utan att man förstod att dessa även förstärkte intuitionen.

Jag tror jag lekte alla dessa lekar ni har nämnt - utom att lyfta någons armar genom energipåverkan. De lekarna tog jag upp som vuxen istället… ;)

Lyfta en sittande person med pekfingrarna.
Jag ville alltid leka häxa eller medicinmanindianpojke (inte flicka, vilket hade varit det 'naturliga').
Jag satt i timmatal, redan som litet barn, och försökte få kontakt med andar och utomjordingar i radiobruset mellan radiostationerna. 
Försökte prata med 'döingar' även utan radio.
Känn vilken färg, på kortlek, vad någon annan tänker på, på nästa bil.
Nå't som inte var en lek, men som kunde vara jobbigt istället var att förstå vad människor tänkte - även fast de inte sa' det.
Försöka läsa av vad någon ritat på ett ihopvikt papper.
När jag kunde skriva - försökte jag mig på automatisk skrift (något jag aldrig hade hört talas om).
Lekte healer med händerna.

För mig är leken en intuitiv träning på den väg man är menad att gå. Vilken väg det än är. Särskilt leken upp till ca 6-års ålder (därefter börjar status få betydelse, status ur ett barns perspektiv).

#9 Fniss, när jag var liten joxade jag också med allehanda örter!
Jag tänkte mig att antingen bli Arkeolog, Författare eller Häxa.

Det komiska är att jag älskar att känna på riktigt gamla föremål.
Jag tycker om att skriva och är snart klar med en liten bok som inte kommer bli utgiven men ändå.
Jag älskar att joxa och självklart finns det en Häxa rotad inne i min själ!

Vi hadde et alfabet på bordet, og et glass som gikk fra bokstav til bokstav, det var litt skumt, men vu gjorde det flere ganger

Det har aldrig slagit mig att man lekte sånt som kan tolkas som intuitionslekar. Men när ni säger det så..

Det där med "osynliga trådar" höll vi på med i massa olika former… Vi hade dessutom en lek där en person satt på en stol och 4 st stod runt denna och koncentrerade sig, efter en stund under fullständig tystnad lyfte de fyra densittade personen med endast var sitt pekfinger.

Det funkar fortfarande..testade det för ett par år sen på en fest. Men när jag skulle sitta på stolen så var jag så övertygad om att de inte skulle klara det. jag menar, jag vägde 100++, så när demed lätthet lyfte mig rakt upp en halvmeter ovanför stolen så skrekjag högt och "magin" försvann….de tappade mig och jag hamnade till hälften på stolsitsen och dunsade rätt ner i golvet :-)

Ett rejält blåmärke och öm bak blev minnet av den festen! Men det funkade!! Droppa stearin  i vattengjorde vi med… Lade smörpapper på spisplattan eller vedspisen och "duttade" med oljekritor på det och lät det torka. När det torkat hade det bildat mönster, man kunde se allt möjligt i det!

Molnen på himlen kunde bli allt från en blomma till en traktor med rosett…

#11 Ellen, i sverige kallas det för "Anden i Glaset" .

#12 Hyacinta, så snöpligt slut på festen, men som tur är kan man ju skratta i efterhand.
Men jag håller med dig, tänker man efter så är det många intuitiva lekar man gjorde som barn som i själva verket är rena intuitionsövningar.
Kritorna som smälte minns jag med och självklart molnen som bildade sina vackra formationer.

Tro om det finns någon naturlig förklaring på det där med energitrådar?
Det låter ju onekligen som en rolig sak i alla fall!
Kanske man skulle ställa frågan inne hos skeptikerna  !

Oavsett vad det är så vill jag också prova, visst kan man väl vara 46 år och göra detta !

#13 Det kan man aboslut vara .

Jag undrar var vi fick den "leken" ifrån egentligen? Försöker komma ihåg men det är aaaalldeles för länge sedan

Man kan vara 6, 46 och 96… Det är aldrig för sent för lekar! :-)

#15 Så sant