Hej på dig 

Det är inte alls ovanligt att kunna känna smak och doft utan är ett av många sätt andevärlden kommunicerar med oss.Min morfar tex gav ifrån sig pip och tobaksrök men när min mamma vart på en sittning lugnade han ner sig men åtekommer ibland.

Smaken har jag kännt av flera gånger både på gott och ont,vid ett tillfälle hade en person som lidit av svåra kräkningar dött och den smaken kunde jag ju vart utan men dom anhöriga förstod genast när jag nämde det för dom.

Medialitet är egentligen väldigt stort,det finns många olika mediumskap som tex,hörsel,känsel,dofter.smak syner alla möjliga sinnen använder man sig av.Med tiden man utvecklar sig utvecklas också fler sinnen så man får ett bredare sätt att arbeta och finner sin egen personliga inriktning och vilka sinnen man själv jobbar bäst med.

Det betyder inte att det ena sättet skulle vara bättre än det andra utan vi är olika med olika arbetssätt och finner vårt eget personliga sätt som fungerar för oss.

Intressant med besöken du skriver om,kan hända var det en guide du fick tillfälle att se eller en ängel.Det lät väldigt vackert och ljust som om det strålar värme om denna damen .

Att du ibland kan känna det skrämmande om du får besök behöver inte vara din egen rädsla utan du kan helt enkelt plocka upp denna andes känslor,i takt med att man utvecklar sig inom medialitet lär man sig skilja på sina egna och andevärldens känslor men även dom fysiskas runt omkring oss plockar vi upp.

Du verkar helt klart öppen och vill du vidareutveckla din medialaitet finns många bra kurser cirklar och böcker där man lär sig tyda det symbolspråk dom ofta använder sig av,man lär sig öppna och stänga efter behov kanske något att fundera över om du känner du vill gå vidare med din gåva 

Ljus och kärlek till dig !

Tack walkinbeauti!

Tänk, jag hade just funderat på det, hur jag lär mig att skilja på mina känslor och "besökarnas" känslor!  Jag hoppas att det kommer med tiden, som du skriver. Jag har alltid varit känslig för vad personer runt omkring mig känner och jag har lätt att ta åt mig. Rätt jobbigt bitvis faktiskt.

Ja jag tänker ofta på damen och vem hon kan vara. Något som jag minns är att hon hade något litet blått på sig, typ mellanblått eller babyblått. Om det var ett band i håret eller en sjal minns jag inte. Jag minns att jag tänkte att det var min mormor men det var det inte, hon var inte lik någon jag har träffat tidigare.

Ja jag håller på och kollar upp lite kurser, så jag får se vad jag väljer. Känns som det ligger nåt spännande framför mig!

Det man får till sig om det är hur någon ser ut, dofter, ljud, symboler, färger, känslor. Ja allt det som våra normala sinnen har möjlighet att ta in, får vi för att kunna tolka det som andevärden vill. Rädslan vi kan känna är nog enbart rädsla för det okända, och om någon kommer nära kan vara både mäniskor och andar kan bli obehagligt. Att sånt börjar hända är en signal att det är dax att lära sig mera i ämnet. När man fått lite kunskap om detta blir man inte längre rädd.