Intressant frågeställning, jag har aldrig tänkt i de banorna.
Det ska bli kul att se hur de andra svarar, själv tror jag inte att jag är annorlunda känslig för narkos än andra människor, men å andra sidan så vet jag inte hur de upplever narkosen under eller efteråt.

Aldrig varit med om det efter narkos, men är nyfiken på din upplevelse. Min tro är nämligen att vi lever flera parallella liv samtidigt.. inte nödvändigtvis på jorden allihopa.. Bl a därav en känsla av spittring.. Bara mina tankar, men berätta gärna mera!

Jag har aldig vart under narkos men många berättar om upplevelser dom tidigare inte haft,besök från guider anhöriga eller minnen från en tid man inte känner igen.Tror det kan röra sig om tidigare liv och under narkosen blir man så avslappnad att dessa minnen ofta kan dyka upp.

Många har beskrivit UKU upplevelser,människor som inte alls haft någon andlig anknytning som sett sig själva legat på operationsbordet ovanifrån.Tester har utförts där man placerat en fasttejpad lapp med något ritat på i taket på operationssalar som sen den nedsövde kunnat beskriva vad det föreställt.

Håller med millam om att vi lever paralella liv,genom astralresandet kan vi färdas fritt genom olika dimenssioner och under en narkos är det oerhört lätt för anden att göra dessa Uku resor.Jag astralreser ofta och kan känna så enormt starkt hur jag bara skulle kunna öppna en dörr och kliva in på andra sidan en kännsla som konstant finns inom mig och det beror på att jag ofta reser hem till den enkla boning jag bor i där och därför blir vardagens kännsla så stark att jag tycker mig kunna kliva in när som helst.

Jag brukar säga att jag har ena foten i andevärlden medans den andra finns här jag befinner mig på två plan både det jordiska och det astrala.Så dina upplevelser kan komma ur både tidigare liv,eller livet mellan inkarnation och astralt resande något jag absolut kan tänka en narkos kan bidra till.Tror även som du skriver att som öppen medialt är vi mer mottagliga under narkos.

För hur det är så dom minnen vi bär med oss känns och är oerhört verkliga,bara den kännslan jag själv har att jag när som helst bara ska kunna kliva över på andra sidan är min andes cellminnen och minnen från astral projektion.Dom flesta reser under sömnen men även under dagtid under avslappnat tillstånd.Något man kan träna upp,tar lite tid men det går om man vill.Tror säkert en narkos kan hjälpa en på traven och att man efteråt har minnen från paralella plan och upplevelser.

Tack för era intressanta svar! 

#2 Det som hände var att jag har minnen av en händelsekedja som aldrig har inträffat, eftersom en person i den här verkligheten tidigare valt att ta sitt liv. De minnen som jag hade med mig tillbaka efter narkosen byggde på händelser utifrån att personen fortfarande levde.

Det är lite svårt att förklara utan det låter allför snurrigt. Men jag hoppas att du förstår ändå.

Du tror inte det är samma sak som vid Drömmar? Dvs att hjärnan är kreativ och skapar sin egen verklighet? Jag är inte ett dugg medial men har ofta haft Drömmar och bilder av människor som jag aldrig träffat eller som är döda.

#5 Jo, det alternativet är ju också en möjlighet. Har funderat över om hjärnan helt enkelt har lagrat in en dröm, som ett riktigt minne istället. Vanligtvis så är det inte speciellt svårt att känna skillnaden på Drömmar och verkliga händelser. Men det kanske är så att hjärnan varit "yr i mössan" och sorterat fel.

Suckh… jag skrev ett långt inlägg tidigare idag - men det kom tydligen inte fram… Kanske tur det… :)

Men - kontentan av vad jag skrev var att jag kan tänka mig att du mött denne person, kanske under operationen/narkosen eller efteråt, och att det (minnet) kommit upp på ytan nu.

Visst kanske det rör sig om minnen från tidigare liv, parallella liv eller något däremellan. Men i mina ögon låter det som en kommunikation, skeenden som skett mellan er två, han i sin AndeVärld och du här i denna JordeVärld.

(Detta är bara mina reflektioner på din berättelse - jag tror att det som känns mest rätt för dig är det du mest ska lyssna till.)