Hej nannie1

Det var många tankar och funderingar. Jag tror att många av oss haft dessa tankar, eller liknande, någon gång.

Det är inte egoistiskt att vilja utvecklas. Att utvecklas (inom alla områden) är till gagn både för oss själva och för andra. Så tycker jag iaf.

När det gäller medialitet, som allt annat, så är det träning/övning som gäller. Annars står det nog stilla för de flesta av oss.

Har du inte funderat på att gå flera kurser? Det finns olika steg. Jag har kännt att efter varje kurs jag gått så har jag kommit en bit längre. Man får lära sig att lita på det man får till sig; bilder, dofter, känslor, träna kanalisering på varandra osv

Sedan brukar de flesta kursarrangprerna ha cirklar där man träffas ett par gånger i månaden, där man också övar. Kolla om det finns någon omkring där du bor.

Lycka till

Hela den andliga utvecklingen går i olika faser tidvis händer väldigt mycket sen kan det lugna ner sig en period och det tror jag beror på att vi själva behöver komma ifatt så inte allting går för fort.Hinna ta in och smälta det vi fått annars kan det bli för jobbigt.För hur det är så är den andliga utvecklingen inte så lätt alla gånger utan man går så in på djupet med mycket som tex den personliga utvecklingen,att göra sig av med gammalt skräp inom sig för att kunna öppna upp en ren kommunikation men andevärlden utan ens egna tankar som påverkar det medilala omdömet.

Din guide tror jag du redan kommunicerar med eftersom du är så öppen och mottaglig men du har kanske inte lärt dig hur din guide kommunicerar och det kan vara allt från bilder till kännslor dofter och hörsel.

Att kunna hjälpa och vara ett verktyg en kanal för andra tycker jag är fint och det är väl mycket det som mediumskapet går ut på och den uppgiften vi har i detta livet när vi utvecklat vår gåva.Att det skulle vara egoistiskt att för egen del använda sig av sitt mediumskap i sin vardag det tycker jag inte däremot om man använder sig av det i onda syften som ett exempel någon person man får massor av information om utan att denne vet och sen går vidare i gårdarna och berättar om dennes privata liv då är man fel ute.Mediumskapet ska inte nyttjas så någon på något sätt blir illa berörd eller får sitt liv utpratat bland folk.Jag säger jag har andlig tystnadsplikt och den får man hålla stenhårt på.

Visst hör och ser dom din längtan och i den längtan kan vi ibland blockera oss när vi så innerligt vill men då får man försöka så gott det går att slappna av för då får vi till oss mer än om vi försöker klämma fram allting på en gång.

Som dig har jag levt med detta så länge jag kan minnas men först för några år sedan tog jag tag i den andliga utvecklingen på allvar innan dess såg jag hörde och hade min guide som i både tid och otid visade sig.Minns jag tyckte det var jobbigt i skolan när jag såg honom,rädd att andra skulle se och en morgon minns jag så bra när jag passerade lekparken på väg till skolan och han följde med.Sa till honom att du kan väl stanna här i parken idag så går jag själv till skolan men icke sa nicke han lämnade inte en sekund utan följde med även den dagen.

Att utvecklas det gör vi alla i olika takt en del drar det iväg med i en väldig fart och så blev det för mig när jag började ta dessa gåvor på allvar vilket ledde till en tung jobbig tid i mitt liv där jag inte visste hur jag skulle hantera allt och alla.Tog in folks kännslor energier,smärta sorg glädje och blev själv dålig på kuppen när det gick undan på det viset.Mådde både fysiskt och psykiskt illa under lång tid tills den dagen jag lärt mig hantera detta och på mina vilkor släppa igenom andra sidan den enda som har ständig tillgång till mig är min guide men han dränerar mig inte på energi som en del andar kan göra.

Chakrana ska ju alltid vara lite öppna för flödets skull och då speciellt rotchackrat.Chackran är bra att använda sig av om man vill öppna och stänga ner genom att visualisera en lotusblomma där man öppnar blad för blad eller stänger blad för blad,väldigt enkel teknik och en liten minimeditation samtidigt.Det ligger nog stor sanning i att chackrana först efter den fysiska döden stängs igen vi behöver dessa energihjul för att leva vår vardag och något på glänt bör dom vara men inte såpass att man konstant tar in allt och alla omkring sig.

Tycker det låter som om du är på rätt väg men ha tålamod och var glad för att det inte går för fort,gå fler kurser om du känner för det och vi stannar ju aldrig av i vår utveckling men periodvis märker vi inte när utvecklingsprosessen pågår och inom det andliga är det bara positivt för den utvecklingen kan vara tuff inombords och då behövs små pauser för att ladda batteierna igen.Det var mina funderingar kring dina funderingar  och hoppas det gav något.Lycka till med din andliga resa och försök ha tålamod men jag vet av egen erfarenhet att tålamodet har man minsann inte tålamod med alla gånger

Ljus och kärlek till dig !

Jag tycker också att det här är väldigt intressant och kan känna igen mig lite i vad nanni1 skriver. Jag har inte gått någon kurs (än) men har i perioder av mitt liv haft starka upplevelser. Jag skulle också verkligen vilja utveckla mig och förfina mina "känselspröt". Som det är nu vet jag ibland inte vad som är vad, så att säga, och hur jag ska tolka mina upplevelser. Jag undrar vart jag ska vända mig för att lära mig mer? Var hittar jag seriösa kurser (bor i Östergötland)? Jag skulle också vilja ha tips på litteratur.

Ursäkta om jag kapar tråden med andra frågor men jag känner som sagt igen mig i en del av de funderingar som nanni1 har.

#3 Inte kapar du tråden, det är fint att kuinna dela med sig, vi ger och tar

#0 Så väl jag känner igen mig i dina tankar, jag tror att vi alla funderar i de banorna. Jag känner att du har fått så fina svar så jag vill inte lägga till någonting egentligen.
Kom dock ihåg……när vi upplever ett stillasående i utvecklingen är när vi utvecklas som mest :).
Hur kan det då vara så?
Jo, innan man kan gå så mäste det byggas muskler, balansen måste utvecklas och koordinationen förbättras avsevärt!

Det är samma sak med den mediala utveckligen, innan Du märker av förändringar i din medialitet så behöver en hel del bakomliggande arbete utföras.
Ibland går det snabbt men ibland kan det ta otroligt lång tid och man kan till och med uppleva att man gått och blivit "omedial".

Men ha tilltro till att allt är som det ska, andevärlden behöver arbeta en hel del med dig och det behöver även ske en synkronisering med din utveckling och andevärldens utveckling så att de ska kunna använda dig som ett redskap.

För det är det vi är, redskap, en förlängd arm, en brygga mellan andevärlden och vår värld.
Det är många byggstenar som ska på plats och dina förutsättningar behöver "justeras" så att dessa kan användas på ett bra sätt.

Andevärlden styr sedan upp vad de ska använda oss till, någon blir en fantastisk Healer medan en annan åker på Räddningar och den tredje kanske blir ett utmärkt Transmedium.

Under vår "utbildning" sköter de om vilka sinnen som passar bäst att utveckla.
Under en lång tid tog de bort mitt "kännande" så jag kunde inte känna i min egna kropp hur någon gått vidare men, samtidigt fick jag ett "riktigt" hörande, som jag tidigare inte haft.

Idag har jag varit "nedstängt" mer än ett halvår, en hel del är självförvållat då jag valt att ha det så men ibland känner jag även att de bidar sin tid därför att när jag misströstar som mest gör de sig extremt hörda och synliga.

Kram

Jag skulle vilja ställa en motfråga till dig nannie1 - vad gör du för att utveckla din medialitet? Menar dagligen?

Mediumskap är hårt arbete varige dag för att bli bra och förstå! man måste öva - den energi man lägger in är den energi man får ut!

Det räcker inte med att gå en kurs eller två - det är ditt dagliga övande som är utveckling!

Tack för alla fina, kloka o utvecklande svar. Då vet jag att jag är på rätt väg. Jag ska försöka att ha tålamod o tänka att det är bra om det inte går för fort, att det är för min skull som dom kanske bromsar. Jo, GunillaF, jag har just anmält mig till en meditationsgrupp, där man lär sig olika slags meditation. Och till hösten tänkte jag försöka fortsätta att gå hos det här mediet. Jag märker att jag inte är ensam, hela tiden. Lampor tänds o släcks, ljudet höjs o sänks på tv:n, när min dotter som är 1år ska sova hör jag hur hon ligger o skrattar( precis som att nån leker tittut med henne) jag har vaknat 2 gånger av att någon rör mig. Den ena gången var det en lätt smekning på handen o den andra gången fick jag en puff på axeln. Jag blir absolut inte rädd utan känner bara en enorm trygghet. Att jag inte är ensam. Så nog förstår jag att andevärlden finns där. Men jag vill framåt. Har oxå tänkt på det du skriver, walkinbeauti, att det handlar mycket om personlig utveckling. Har haft en o samma dröm, återkommande i flera veckors tid. Det handlar om min sambo, att jag förlorar honom eller att han sviker mig. Antingen är han helt borta, jag letar o letar men hittar honom inte. Eller så upptäcker jag honom med en annan, att jag alltså blir sviken. Först tänkte jag att det handlar om att jag helt enkelt är rädd att förlora honom. Har tidigare förlorat 2 viktiga personer. Men nu börjar jag tänka att min sambo kanske symboliserar nåt annat; kärleken, tryggheten, livet. Dom här två drömmarna har verkligen återkommit, flera gånger i veckan kommer dom. Jag kan inte värja mig från dom, det känns verkligen som att det finns ett budskap i dom o jag hoppas att jag kanske är på rätt väg. Någon som har någon annan synvinkel på drömmarna?

Jane-Lyzell; Jag är förnärvarande mammaledig o hemma endel. Så när lillan sover så passar jag på att dra ut telefonjacket o meditera, jag övar på att öppna o stänag mina chakran ( enda tills i går då jag hittade det här inlägget om att ens chakran alltid var öppna) jag övar dagligen på att kontakta min guide o sen pratar jag mycket med andevärlden. Jag pratar både högt o innne i huvudet, av nån anledning känns det bäst att prata högt.

Förresten har jag tänkt endel på den aspekten oxå. Tiden jag lägger ner på att öva. Snart ska jag börja jobba igen o min sambo ska vara hemma. Alltså, när jag kommer hem är båda barnen hemma + sambon. Hur ska jag få tid för mig själv att meditera?
Min sambo har full förståelse för mitt intressa. Jag kallar det inte heller för intresse, till honom har jag sagt att det är som en del av mig. I helgen bad jag att få 30 min ensam, jag tappade upp ett bad, tände några ljus o hoppade i….efter 10 minuter står två ungar o bankar på badrumsdörren….efter ytterligare 5 min knackar sambon på o behöver komma in o byta en blöja. Och jag gav upp Trixit att få ihop tiden. Hur gör ni andra egentligen?

7 ha ha ha …. känner igen mig där (har 5 barn) Ja du man får ta i med hårdhanskarna med"mannen" så du får din tid ifred! Barnen kanske inte förstår !

Tycker du arbetar på rätt sätt - det viktiga är din kontakt med guiden - stärk din och din guids magnetiska band er emellan det behöver bara ta en kvart om dagen!

Sen rekomenderar jag inte att ligga och meditera det ska vara en rak linje - så sitta upp!

fortsätt bara så ska du se du kommer till den utveckling du önskar - det obtimala är ju att sitta i cirkel med- Lycka till!

#7 Har du några effektiva tips på hur jag stärker mina magnetiska band mellan mig o min guide?

9 om du sitter i intoning med din guid redan så gör du det redan!

Aha, tack!