Vad kallas min förmåga??
Hej,jag är en kvinna på 32 år,och har sedan tidig tonår känt andra människors inre,vilket jag nu förstår benämns som att man är Empat.
Min förmåga har ökats påtagligt de senaste 3 åren,jag kan se andra människors andliga vägledare,känner in deras namn,ålder,vad dom har för uppdrag till sin "ägare". Jag har hjälpt vänner som jag träffat på facebook som jag inte mött öga mot öga,och det jag känner in stämmer med 100%.
Jag ka förklara mitt sätt som när man söker vatten med en träklyka,jag dras till svaret,och får information från ett högre väsen.
Jag kan se tydliga skuggor i mitt hem,kan känna könet på dessa.
Jag kan förklara mitt söksätt som att jag loggar in på en högre frekvens,och kommer in på människors "kanal". Jag kan känna in dom som lever men även dom som gått bort för många år sedan.
Min fråga är om det finns någon benämning på detta.
Kan känna väl igen mig i det du beskriver och många med mig härinne.Jag skulle vilja säga att du är medial och har förmågan att kunna utveckla detta om det ä något du känner själv för.
Ibland kan det vara svårt att hantera all information vi får och då är mitt tips en medial utvecklingskurs som finns lite var stans i landet.Där vi får med oss redskapen att stänga och öppna upp på våra egna vilkor.Många går öppen hela dagarna (är skyldig som den själv) och ibland kan vi behöva stänga ner för att vila våra hjärnor från alla intryck.Här borde jag lyssna på mitt eget råd eftersom jag ständigt gå öppen och är mottaglig.
Det du har en en fin gåva en ren kanal med andevärlden och vill du själv kan du vidareutveckla den och kanske jobba som medium om det är något som kan intressera dig.
Härligt att höra det du skriver
Lycka till !
Tack för ditt svar
.
Jag har i många år trott jag varit fullkomligt tokig,men nu har jag fått bekräftat av många att det jag känner i detta faktiskt är på riktigt.
Senast igår hjälpte jag en nära väninna,jag fann att hennes farfar va en av hennes vägledare,han va på hennes vänstra sida. När han levde var han en sträng elak man,men på andra sidan har han mjuknat och vill nu göra rätt för sej. Han hette John,vilket jag inte visste innan,och jag kände året 40 i mej,vilket visa sej att väninnans far var 40 år då hans fader avled.
Jag logga även in på vänninans dotter,såg att hon hade en väldigt gammal kvinna som vakade över henne,hon var ca 90 år,och avled 1997,sade jag till min väninna. Hon bekräfta att det var dotterns gammelmormor.
Visst är detta en underbar förmåga,men även ett helvete då och då,men jag upplever att jag kan stänga av då och då.
Vill väldigt gärna vidareutveckla detta
Hej Mia-Ia,
Du har redan fått så bra svar att jag bara kan nicka och hålla med.
Välkommen in i den Mediala världen på gott och ont:).
Jag tror att de flesta mediala tidvis också har känt som du själv…..att det ibland är ett litet h-e.
Att vara medial är underbart men samtidigt ett ganska tungt och ibland ensamt.
Det jag tycker är viktigt att du verkligen tar till dig är att Du är en av få som är väldigt Mediala och det är en väldigt vacker gåva där man även har ett oerhört stort ansvar.
Att du skriver här innebär att du börjat din resa, läs igenom artiklar som vi har lagt ut, det finns en hel del som just handlar om hanteringen av sin medialitet och olika tips på hur man kan diciplinera sig.
Kram
//Hellas
Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Helena,tack för ditt svar. Ja det är verkligen en vacker gåva jag fått,och den verkar komma från mina föräldrar som kan se andarna.
Jag har sett en tydligt förut,en kvinna som stod vid en gravsten och peka vart jag skulle leta,då jag släktforska i den släkten. Senare fann jag henne på ett kort från 1911 vid kyrkan,samma kläder hade hon där som jag såg henne.
Jag var 2006-2007 sambo med en man som ärvt sitt hus av en gammal dam.Jag hade inte träffat kvinnan,men jag fann hennes släkt så starkt kopplad till mej,som ett kall att låta minnet av henne och hennes släkt leva kvar. Hennes far var uppväxt i grannhuset och blev tillsammans med denna kvinnas mor huset intill.
Jag sköter nu om 4 gravar i dessa två släkten,finns ingen levande på Gotland kvar,så jag är länken mellan glömska och minne.
Jag känner att det uppskattas av dom som levde mitten av 1800 talet och framåt,men som inte fysiskt är med oss längre.
Jag upplever mej som en länk mellan de avlidna,framför deras talan.
Min son har också gåvor,han verkar fått det genom sin autism och adhd,då han saknar spärrar.