Så poetiskt och vackert din man och du la fram det här. Det var dessutom mycket tänkvärt. Jag är ledsen att säga att jag ännu inte vet exakt var jag bor mer än att jag alltid kunnat lita på mig själv. När jag haft stormar så är det mitt minne, mina tankar och hjärnan isåfall som jag såhär spontant svarar.

När det gäller att utmana tankarna och det som finns i skallen*L* har jag dels gått i terapi i många år av privata orsaker och där lärt mig att stänga av och styra om men också jobbat hårt men ganska kort period med Katie Byrons "the work". Jag måste säga att jag är fascinerad av hur man kan lära sig att bokstavligen vända på steken och få ett friare sinne som jag upplever att jag fått via the workmetoden.

Tack för ditt svar Skogshumt:)

Du får gärna berätta mer om workmetoden, låter väldigt spännande!!! :)

Jag har dessvärre problem med en hjärna som gärna tar till "tänk om tankar" och skrämmer upp sig själv och därför är det så intressant att få höra hur andra förhåller sig till omvälvande känslostormar och hur de landar på den trygga sidan om tanken, eller lutar sig mot sin tillit till sig själv.

(Och ja…min make är som jag brukar kalla honom en Budda i sig, han är lugnet själv genom i stort sett alla stormar…o just det här samtalet var underbart, det gav mig mkt verktyg att tygla min "otyglade" hjärna och tvivlande tankar)

*nickar instämmande*  så var min hjärna också och kan i bland bli.

The work kan du läsa om på www.lyckowbackman.se.

Åh tack

Kärnan i the work är att vrida och vända på tanken och försöka bena ut vad som är vad och framförallt ifrågasätta tanken. Är det sant, hur kan jag veta det, vem vore jag utan den här tanken eller problemet osv. Kräver sin tid metoden men ger så mycket tillbaka om man trivs med den.

Kort och gott: Att en tanke alltid har två sidor, en mindre angenäm och en mer angenäm:)?

Njae mer att vad är sant bakom det du tänker och varifrån kommer tanken. Ex kan jag veta att det är sant, vänd på frågan kan jag veta at tdet inte är sant osv.

Kan tänka mig att detta är rejält utvecklande för sinnet. Man får chansen att bygga en stabilare, inre sanning:)

*Fler som vill dela med sig?*

Jag bor i mitt inre rum och står och känner för det rummet i alla situationer.

Träning ger färdighet  och endast jag kan lära mig om hur jag ska känna mig trygg.

Följer jag min magkänsla så har jag gjort rätt och har jag gjort fel så får jag väl reda ut det med min magkänsla också

Jag lär och lever hela tiden denna stund på vår jord och det som inte är fullbordat nu i detta liv, får jag fullborda nästa gång i mitt andra liv  /kram

Spanaren: Låter som du hittat en livsfilosofi som fungerar för dig*ler* I slutändan så ligger det stora arbetet i att lära sig själv trygghet, men på vägen dit mår jag väldigt mkt bättre av att inspireras av hur andra bär sig åt:)

Hur vet man vad som är tvivel och sanning osv? :)

*Kram*

Nu har jag funderat hela kvällen på den här frågan som ju inte är helt enkel att svara på visade det sig, ju mer jag tänker desto knivigare blir det att svara ;).

Men jag skulle nog vilja säga att det är mitt baschakra som alltid räddat mig då det svajat omkring mig.
Så länge jag är rotad som ett träd så finner jag även styrkan att andas, agera och finna goda råd.
Det är även här jag finner styrkan att stå upp för de jag älskar och har omkring mig.

Vilken fin trån Eleri

Tack Helena

Det kändes viktigt att skapa en sådan här tråd, i tider av känslostormar så behövs alla råd, fina tankar och samhörighet. Rädsla är min stora ömma punkt, som jag inget hellre vill än lära mig hantera. Då den alltid kommer vara en del av mig mer eller mindre. Så det är så spännande att höra hur ni andra söker trygghet och tröst i er själva, hur ni vet vad som är sanning och vad som är hjärnspöken. Var ni har en fasta punkt eller hur ni arbetar för att uppnå den:)

Kram

Nu har jag funderat en stund. Jag vidhåller att det är mitt medvetande som håller mig stadigt. Jag har det i huvudet men jobbar på att få ner det där det ska vara, frågan är om det är hjärtat eller var:) Men som sagt, minnena, min intuition och faktistk vetskapen om att jag vet= min sanning är det som håller mig stadigt på benen även om jag välter titt som tätt:)

Tidigare bodde jag i huvudet. magen och hjärtat,,,, mycket förvirrat och stormigt var det,,,,För där rådde det stora obalanser.

Idag bor jag fortfarande i huvudet, magen och hjärtat,, mycket mer balanserat.

Nu mer finner jag det jag behöver där inom mig. När det stormar omkring mig

Jag bor i mitt inre lugn och stabilitet.

Det har stormat och rasat många, många gånger i mitt liv och för varje gång har jag blivit lugnare och stabilare.

#11 Eleri lyssna till din inre röst och försök med att hitta igen dig själv. Vad vill Eleri, hur mår Eleri bra, känns detta bra i magropen för Eleri och så vidare.

Det är din livsväg och det är du själv som ska gå efter den och genom allt som du upplever så går du säkrare fram. Ungefär som Gunilla säger i # 16

Lycka till … och du, livet är inte enkelt men befriande skönt ändå att leva /kram

Tack för alla spännande tankar och varma ord

Det är svårt att ge ett svar eftersom jag är en känslomänniska som ibland far iväg upp och glömmer jorda mig. Men jag tror ändå att jag bor i någonstans mellan magen och hjärtat, för min intuition är hög och hjärtat är ganska stort. Jag glömmer lätt mina lägre chakran - jobbar på detta

Jag bor väl i min lilla själ tror jag som helst bör styras av hjärtat men går vilse ibland förnuftet och yttre intryck/andra människor ibland. Jag säger som Gunilla, är en känslomänniska som kan vackla lätt ibland men stå stadigt andra gånger. Jag bor här i mig själv och har varit vilsen länge och många gånger men tror mig precis ha börjat hitta hem

Vilken intressant tanke….och vilken fråga…den lämnar mycket att fundera på.

Jag själv bor nog i själva händelsen, känslan, tanken och den är total  hela mig, kan inte säga att någon utav dom tre tar över eller är större även om det inre, känslan, stundsvis är lite mer intensiv, så går de tre alltid hand i  hand.

Jag pratar med min upplevelse (känslan, tanken, händelsen) , ger de namn och identifierar vad som händer med mig, i mig och runt mig. Ibland är det som att vara i en vindtunnel, jag virvlar med och gör inget motstånd, när vinden mojnar så landar jag ibland något tilltuffsad med alltid på fötterna.

Jag känner mig aldrig vilsen men ibland förvirrad en kort stund.

Om jag ser på mig själv som en andlig människa - en andlig varelse som lever ett fysiskt liv här på jorden - så är jag så mycket större än den fysiska personen som bär mitt namn.

När jag är i anden så ser jag livet ur ett större perspektiv - det som är skrämmande och smärtsamt är det inte längre, för det är bara en fysisk reaktion baserad på rädsla (som skapas i hjärnan och får näring genom känslorna).

När jag är i anden så är jag snarare en betraktare av det som sker - i stället för deltagande i känslorna som griper tag i mig annars. Inte så att jag flyr känslorna - snarare att jag ser och oberverar dem men inte gör dem till "mina". När jag ser dem som uttryck för den fysiska människan så behöver inte anden, som är så mycket större, värdera dem - utan bara konstatera och lära sig av dem!

Vad är det man säger - ett liv kan vara en tragedi på nära håll och en komedi på lite avstånd.

När jag är i anden… så kan jag känna hur jag är en del av helheten - och det innebär att jag känner mig i ett med allt skapat…

Hmm… det här blev lite filosofiskt… kanske inte helt solklart…

Kram Rickard

Vilka vackra tänkbara svar ni ger Jag har fått mkt inspiration av era ord och läser dem om och om igen*ler*

Vintersaga: Dina tankar och ord är rent balsam för min själ! Ett sådant vackert och klokt sätt att förhålla sig till livet och leva det!

*Kramar*!!!!

Mkt tacksam liten räddhare/ Eleri

När det har stormat för mig Eleri så har jag behövt att grunda mig själv o säga mig själv att affirmera för guds skull o tro o lita på att allt ordnar sig. Till en början var mina ord - Allt ordnar sig……och det har det gjort…….men det kom saker emellan som fick mig att glömma dessa ord…..saker som förvillat mig eller som ville ta mig till andra höjder o i det så växte det fram ord som jag var tvungen att upprepa dagligen tills jag till slut kände att jag var ett med tron o o hoppet o tilliten.

Så se det inte som att du behöver vara rädd, utan du står inför ditt nästa val i ditt liv som skapar känslor hos dig…..försök nu att hitta lugnet inom dig på bästa sätt. Detta var mitt sätt :)

Så fint ni skrivit allesammans.