ATT ALDRIG HA TID FÖR NÅGONTING!

 Att aldrig ha tid för någonting, som fängslad i ett nät av rastlöshet, är människan. Andlöst jagar hon igenom sitt liv, och tvättar svetten från sin panna. Århundradens förbannelse är denna oro.

Ingen tid för dina vänner, ingen tid för kärlek, och djupt sjunker själen. Man torterar fort och man dödar fort och ingen tid för botgöring och ånger,finns hos människan.

Stanna upp människa! Också om du bara gått halva vägen, anförtro dig himlen och den kraft,som kommer därifrån. Tänk efter och fundera, kanske inte om gud men över dig själv, och ditt eget väsen.

När gamla blad på hösten prassla under dina fötter, när tåget rusar fram med dig mot målet. Förstå hur ynklig den är, som ilar iväg utan besinning. Och utan förstånd. Och hur klok den är som slutar jaga efter värdelösa ting.

Damma av fåfängligheten och högmod i ditt sinne, låt obeslutsamheten och tveksamheten,rädda dig från dåraktiga beslut. I dina dröjsmål ligger din styrka,när du inte kan bestämma dig att gå den väg som är fel, när du hetsar fram mot ljus. Som inte är ljus utan lögn.

Går du ändå fram mot dina mörka mål, över dina medmänniskors levande kroppar? Glöm inte att du också trampar på din egen själ. Stanna människa, i Guds namn stanna! Eller har du kanske också glömt din Gud?

 J. Jewtuschenko (Ryssland) svensk tolkning Erich Holm