Nej jag vet inte vad det är och beror på. Har varit med om lite liknande. Men jag tror inte att det är något fysiskt, typ sjukdom etc. Snarare är det ett slags medvetandetillstånd andligen där man upplever en slags diffusare/annorlunda sak i det fysiska livet vi har omkring oss. Jag kan inte förklara bättre än detta så hoppas du förstår lite ändå.

Om du frågar mig skulle jag tolka det som er son som vill göra er båda uppmäärksamm på att han är med er i er vardag

Jaslin

Jag håller med Jane där. Jag har själv upplevt det.

Jag gänner att min son är med oss mycket blir ibland yr när jag går i en affer. Min son var alltid med mig och handla och det är han ännu.

Ha det gott vi hörs.

Så kloka svar du har fått och jag håller också med, det kan vara er son som vill göra er uppmärksamma på att han finns i närheten *Ler*.

Det är ju mysigt att ni bägge två känner av samma sak samtidigt, det blir ju ett ännu starkare bevis för er att det verkligen är någonting.

Kram

Håller med er 2-4 och vad mitt inlägg säger är bara en manifestation av något andligt utanför det fysiska, fritt att tolka för den som varit med om det. Bra att ni ger exempel på vad det kan vara.

För mig personligen kan jag känna detta då jag går utanför min kropp.

Eller som ni säger..när en annan kommer in i ens tankesfär, allt blir yrt, man tappar den fysiska kontakten man vanligtvis har.

#5 Exakt, det är ju precis så det känns, jag håller med dig, fast jag har ju aldrig varit utanför min kropp utan andevärlden kommer nära mig istället.
UKU skrämmer vettet ur mig

#6 Jo, min son kom hem en dag….mamma jag såg min kropp uppifrån när jag steg ur bilen…….ohhh o så vips tillbaka igen in i kroppen…..han var upplivad av detta, skrämd blir nog många då det sker första gångenen slags chock….men då ser man ju också allt från ett annat perspektiv vilket orsakar denna känsla.

Och kommer någon annan in i ens energifält och man känner av det….man kan känna sig tyngdlös och yr och liksom saker flyta omkring….vad det är exakt som händer vet jag ej som jag sagt tidigare.

Tack för alla svar! Ja, kanske det är min son men i så fall känns det annorlunda mot andra gånger han hälsar på….ska klura lite på det. Helt klart är det en stark känsla i alla fall.

Vill förtydliga (även om det inte spelar roll) att min nuvarande sambo inte är pappa till mina barn. Min exman hade under alla år väldigt svårt att ta till sig mina upplevelser. Med tiden ledde det till att jag inte berättade om sådana här upplevelse för honom. Jag hade som första punkt på min "önskelista" för ny partner att han skulle ha ett andligt intresse och jag trodde ett tag att de karlarna var bortblåsta från jordens yta…:) Det är mycket kvinnor i sådana här forum och även på kurser och andra ställen där jag varit i kontakt med andlighet. Men för att komma in på ett annat område så kan jag ju säga att jag affirmerade till mig min sambo :) Det tog 7 månader. Jag visualiserade varje dag att jag hade den relation som är perfekt lämpad för mig, men en man jag kan utvecklas med på alla plan. Det fungerade. Då vi träffades visste jag direkt att "han var det". Han flyttade in efter en vecka :) Och jag tror att det är ömsesidigt eftersom han fortfarande bor kvar:)

åhhh, det låter underbart att du affirmerat dig till din man

Klura du på….för du vet att det är ändå det som känns bäst för dig själv som är det mest sanna…lycka till än en gång

8 Kanske då ennu större bekräftelse och ett godkännande av din nya man ifrån sonen - att ni harmoniserar med varandra, vad tror du själv?