Woozy, jag gör det samma, 11 september är en dag som jag tror de flesta kan beskriva.
Alla som var födda vet nog precis vad de gjorde då de fick besked om det hemska dådet.
Själv hämtade jag mina barn i skolan då en lärare frågade om jag hade hört vad det var på gång i USA.

Jaa, fy och usch! Konstigt att man så precis vet och minns var man var, satt, gjorde….!

Sorry, såg nu att det fanns en till godmorgontråd.

Hänvisar alla till den tråden…

#3 Jag bytte din rubrik lite eftersom det säkert finns lite tankar om just den här fruktansvärda dagen

#4

Bra det…

Jag tänder också ett ljus i eftermiddag klockan 15.00. För det var då, svensk tid, som de berättade om det i radion på nyheterna, och då hade det precis hänt i NY. Man visste inget om vad som hänt utan sade bara att det brinner i den ena skyskrapan på WTC.

Ja detta var så oerhört starkt, så oerhört!

Ja viktigt att vi mins denna dagen och hoppas att det aldrig mer kommer att inträffa!!

Mina tankar är med dem

Tänder också ett ljus.

Jag har just sett en film om ett av planen som kapades, där passagerarna övermannade kaparna, men planet störtade sorgligt nog. Vilka hjältar, man tycker att dom borde ha fått komma ner välbehållen på marken efter ett sånt mod. Inga överlevande.  Planet var på väg mot Vita Huset.

Jag minns också exakt var jag befann mig när jag såg ett inslag om det på TV. Sänder en varm tanke till alla omkomna och deras anhöriga.

#10

Ja, jag tror många minns exakt var de befann sig och gjorde den dagen. Jag gick en kurs då stod ute på skolgården på rasten, när en klasskompis kom och berättade att hon hört att ett plan kraschat in i WTC. När jag kom hem knäppte jag genast på TV:n och såg omfattningen av katastrofen. Så fruktansvärt att det från början var svårt att ta in och förstå. 

Ja jag bearbetade det hela genom att göra en hemsida ang katastrofen. Hade svårt för att sova den natten också.. Jag kunde inte förstå att människor kan bete sig så.

Tänd även ett ljus och tänk på de hundratusentals oskyldiga som dog i den efterföljande invasionen av Afghanistan och Irak.

Tankarna går till de anhöriga och överlevande offer.

Men det är märkligt. Jag kan inte för min själ minnas vad jag gjorde den eftermiddagen när nyheterna kom. Jag kan inte förnimma känslan av var jag var.

Prinsessan Di:s död däremot kan jag känna som i går. Vad jag gjorde och var jag var osv. Känslorna som kom. När nyheterna om Palmes död kom, första nyheterna om tsunamin, de stunderna minns jag. Mordet på Anna Lind minns jag också. Rädslan och ovissheten.

Men 11/9 WTC är helt borta. Jag vet däremot att jag följde nyheterna osv dagarna och veckorna efter. Men var jag var när nyheten kom och timmarna därefter finns inte med mig.