Tror det var själen som förenade sig med fostret.

Jag tänkte ungefär samma som Carmarino! Det var nog själen som kom in i kroppen på bebisen…Och du är öppen nog att se och känna…Vad häftigt och roligt att kunna berätta för barnbarnen 😂
Eller möjligtvis så var det resten av bebisens själ eller en bit till av själen som kom in i kroppen..Redan från första början så borde ju där vara en själ, eller en bit av själen som går in när ett barn blir till..
Och då människokroppen kan ha svårt att hålla så mycket ljus (som mycket själ innebär. själ ÄR liksom ljuset) så kommer själen in med en liten bit själ i taget i den fysiska kroppen..Väldigt enkelt förklarat nu..😂

Det låter säkert sjukt konstigt för den som inte tror att vi ens har en själ..
Men det har vi ju..Eller hur!?

Tror också att det var själen som gick in i bebisen, har läst att själen kommer och går in och ut tills det är dags för bebisen att födas då stannar den kvar i bebisen.
Spännande att du kunde se den!❤️

#3: Gjorde en "rebirthing" (frigörande andning) en gång, där jag återupplevde min egen födelse. Upplevde då exakt det du skriver. Jag var inte det minsta intresserad av att gå in i fostret för jag tyckte det kändes så instängt. Så jag var bara inne på snabba besök några gånger.

Blev mer eller mindre övertalad att gå in under själva födelsen, men var bara med under korta stunder. Resten av tiden såg jag den utifrån, men jag var åtminstone med i rummet.

Var så ovillig att förenas med kroppen att jag fortsatte att gå in och ut ur den till ungefär två års ålder. När jag berättade det för min mor så sa hon att då var det nog därför jag var så lugn och snäll som barn. Hon kunde sätta mig i babysittern med ett kex i handen och det höll mig sysselsatt i ett par timmar. 😊

Häftig upplevelse och håller med alla andra som skrivit det var nog din bäbis själ du fick uppleva :-)