Oj svår fråga att ge ett definitivt svar på - men vist tror jag vi väljer våra föräldrar - och troligen researcher vi innan :-) . Men det med Kristallbarn o Indiogo - ser jag som nonsens.

Det finns de som säger det ja, även om det finns många som tvivlar på det och undrar om barn som har det svårt verkligen valt sina familjer de föds in i.

Själv tänker jag som så att inget är en slump, utan att allt har en mening, och där kommer ju den tanken in också.

Visst det låter ju hårt att man valt det själv, när man far illa som barn. Men om man utvidgar tanken och tänker att vi kommer hit för att lära oss något, då känns inte tanken så orimlig faktiskt.

Alla våra upplevelser formar oss som människor, och våra karraktärer under åren som vi vandrar här. Vissa upplevelser kunde vi gärna vara utan, men till syvendes och sist s är det, de upplevelserna som gör oss till dem vi är, inte alla gånger när allt varit perfekt och trevligt.

Men är det då inte syniskt att tro att ett barn som far illa valt detta själv? 

Då är det bra att komma ihåg att själen är aldrig ett litet barn, utan en vuxen ande som väljer ut ifrån vad den behöver lära sig. sedan finns det också en annan tanke som slår mig, att de som är runt detta barn också har valt Sin situation, och kanske är satta där för att beskydda och hjälpa till, så väljer de att titta bort! Har de inte ett ansvar ?

Något som man ofta diskuterar ur mänskligt och jordiskt perspektiv också, att vuxna som ser att ett barn far illa måste och har ett moraliskt och medmänskligt ansvar att reagera!

Själv tror jag stenhårt på att vi valt innan vi kom hit,  och att allt vi upplever här är till för att "dana själen" till det den skall bli i slutänden. 

Vill påpeka att jag inte glidit runt på en räkmacka, utan växt upp i en mycket trasig familj. Detta kunde gjort mig till en hård och synisk människa om jag valt det, eller så kan jag använda mig av mina erfarenheter för att förstå andra på djupet, och använda mig av den empati som väckts pga det jag själv varit med om.

Visst har jag gråtit och önskat mig en annan livsväg många gånger, undertiden som jag gått i djupa dalar av depression och förtvivlan och känt mig ensam och övergiven.

Men med facit i handen och när jag tittar i backspegeln, så inser jag att de svåra tiderna "danade min själ" till den jag är här och nu! Jag känner mig rätt nöjd många gånger med den jag blev, trots allt. Och inser att utan dessa stunder då jag många gånger önskade att jag på riktigt hade modet att göra slut på det, så hade jag inte varit där jag är idag.

Tänker på Timbuktus låt…."Alla vill till himlen men ingen vill dö…"

Allt har ett pris, även utveckling! Vi kan inte få erfarenhet i ett "flingpaket". Utan det krävs ett hårt jobb och träning för att ta oss till målet! Målet kan inte existera utan vägen dit med andra ord.

Efter många och långa rent helvetiska tider,  då jag trodde att jag var ensam och ingen såg mig alls, fick jag den bästa komplimang man kan få. Vår far sa vid ett tillfälle till en av mina systrar….

"Jag beundrar NN för att hon hur svårt det än är Alltid lyckas att landa på fötterna, som en katt, och vända det!"

Så när jag säger att jag tror att vi valt våra familjer innan, så är det inte för att jag ser ner på dem som har det sämre, eller för att jag tror att någon förtjänar att ha det eländigt, utan för att jag tror att alla har sin väg att vandra mot sitt mål, det finns en plan även om vi inte ser den eller förstår den. 

Och att….och detta är viktigt….de som har det svårt i livet, dessutom är där för att lära dem runt omkring något. Om vi antar den utmaningen eller negligerar den, DET är en annan fråga. Men till syvendes och sist kommer vi att få stå till svars för att vi vände ryggen mot dem som behövde oss. Ingen kan hjälpa alla men alla kan vi göra något för någon varje dag. Ett leende en vänlig kommentar kan lyfta någon från det djupaste mörker. Glöm inte det!

Glömde ju att ge mitt svar på vad jag tror om din fråga…

Jag tror som sagt att vi väljer våra familjer och omgivning innan och jag tror att vi är medvetna om vilka svårigheter vi kommer att ställas inför, innan.

Så en viss research tror jag på. Även om vi glömt det när vi sedan står inför det.😉

Många gånger i mitt liv har jag sagt att jag hade valt samma barndom igen, om jag fått välja om. För den har gjort mig till den människa jag är idag. Men idag om jag fått välja hade jag valt en Bullerbybarndom. 

Min barndom var svår. Jag växte upp i en mycket dysfunktionell familj. Den bestod av ett världskrig inom familjen, som inget barn ska behöva uppleva. Att alltid vara rädd är ingen hit.

Indigo barn eller inte har jag ingen åsikt om. Jag vet helt enkelt inte om det existerar. Men en sak vet jag och det är att vi människor har en drift att hitta en mening med vad som sker. Att rationalisera det svåra. 

Rationalisering eller inte, så tror jag också att vi ska lära oss något i vårt liv här på jorden och att vi väljer våra föräldrar. Det är en teosofisk syn på livet. Har man den synen är tanken inte långt  borta  att det kommer en tid när en generation barn föds som behövs för att förändra världen.

"Alla vill till himlen men ingen vill dö…"

 "Det är en teosofisk syn på livet. Har man den synen är tanken inte långt  borta  att det kommer en tid när en generation barn föds som behövs för att förändra världen. " 

Oj så mycket bra ni skriver - dessa rader fastnade lite extra 🌺

🙂Jane! 🌺

För mig är det så totalt OFATTBART att man kan tro att vi väljer våra föräldrar. 

Så barnet som blir påsatt av sin förälder vid 3 har valt detta då?? 

Som blir såld till en bordell i Thailand när hon/han är 5 - allvarligt??

Eller-  jag väljer en far som ska hedersmörda mig när jag är 14 för han tror jag älskar någon han inte valt.

Tycker det är förbannad skam att säga så . 

Typ "suck it up " - du har valt det själv….. vilket skuldbeläggande på människor som kanske redan mår dåligt!

7 Förstår det kan uppfattas så - men det handlar inte om den lilla människan utan den stora helheten "Själen"  och dens utveckling!!! - Vi har inte alla svar varför vissa får lida - men att det utvecklar människor det vet vi, tyvärr

Finns ingen motgång som inte utvecklar en person - medgång i all ära eller glida på räksmörgosar - den utvecklingen går långsammare.

Jag håller med buddisterna - vi lever i lidandets inkarnation.

#7 Jag kan hålla med dig på ett sätt. Jag fattar i så fall inte hur man kan vara så korkad som jag,om jag valt mina s.k föräldrar. Har aldrig haft en far och den kvinnan som födde mej har försökt förstöra mitt psyke och större delen av mitt liv. Men jag har fått och får stor stor trygghet och hjälp av Gud och andevärlden att hantera detta. Kanske det var nån mening med allt ändå…?

#7

Förstår din tanke, men det handlar o människors egna vilja också, inte bara om den situation som man sätts i.

Jag tror ju inte att vi i detalj visste vad som skulle hända oss här, men ramen för det var satt. Sedan beror ju händelse utvecklingen på hur omgivningen väljer att tackla Sina svårigheter.

Ingen är född pedofil! det är min bestämda åsikt! Däremot väljer man att bejaka olika sidor av livet, både de mörka och de ljusa. På gott och ont, både för en själv och för omgivningen.

Och hur är det med omgivningen då, som tillåter hemska saker att hända med barn? DE borde ju ha ett tungt ansvar! Men åter igen där råder den universella lagen om individens rätt att välja själv ( mao den friaviljan) vilken sida man står på, och räcka ut en hand eller vända ryggen till!

Så jag tror att vi väljer våra föräldrar, men det är inte detalj styrt.

som #9 skriver det kan leda till olika saker, att man söker kraft och hjälp i sin tro eller i sin omgivning, eller att man går under. Men planen var troligen inte att man skulle gå under, utan finna lösningar och utvecklas!

Detta är en fråga som upprör och berör, beroende på hur man väljer att närma sig den.

Trodde så en gång men det är längesedan, nu har jag blivit klokare och inser att det är inte sant.  Om det var sant så skulle det ofödda barnet redan ha ett färdigt medvetande, ser sig som ett jag och identifierar sig som en människa. 
Och det är inte möjligt, då det ofödda barnet inte är en färdig än. 
Det blir en underlig tro även om jag kan förstå att alla har olika tro så får man kanske vara lite förnuftig också och inte köpa allt. Det är absurt, säkerligen något flummigt påhitt från 70-talet, skulle inte förvåna mig.

11, själen inte medvetandet- själen bestämmer, inte det lilla barnet 😉

Håller med Jane, det är viktigt att separera begreppen! Själen är det som väljer inte det fysiska lilla barnet.

Men hallå, då vore det intressant och höra vad ni identifierar som själ då?

14 ljuset inom dig - anden - den del som styr den fysiska kroppen - ingen själ inget fysiskt liv!

Jamen då blir det ju ännu underligare. Så själen är en ljus del inom mej? hur kan denna ljusa delen av mig  ha ett JAG som väljer något? Väljer medvetet? Är det ett ljus eller är det ett medvetande??
Ande och själ är väl inte samma sak, inte om man läser på i andlig litteratur i alla fall.

16 det är ett ljus (anden/själen är ljus) och ett medvetande 😉

Om vi har valt innan - varför har vi då en fri vilja??

Om allt är utstakat och har en" mening" - varför ens bekymra sig om att försöka. 

Skiten ska ju hända (eller inte ) i alla fall.

Och har det inte den meningen VI ger det??

Samma upplevelse ger olika människor olika upplevelser för vi tolkar dom olika.

Vad kan man då säga är "meningen"?

Vi har fått vårt liv i gåva - för att få erfarenheten att LEVA (som människa). 

Jag tror att vissa händelser är "inplanerade" att hända i livet (vi har en livsväg) och att dom blir "presenterade" för oss - men beroende på MINA VAL kan det bli bra eller dåligt. Jag kanske inte är i kontakt med mig själv och då kan jag välja fel.

Beroende på ANDRAS VAL kan mitt liv bli skit eller fantastiskt - men då har jag inte valt själv.

Shit happens - människor går vilse på sin livsväg och ju mer vilse desto "ondare" blir du för du mår sämre och sämre.

Vi har fått ett liv att själva fylla med det som ger oss mening och glädje. 

Att vi skulle bestämma och välja allt innan för att "lära oss läxor" är för mig BS. 

Makes no sense…. 

Och är mina åsikter.

Jag undrar om ni inte drar det för långt när ni väger in livshändelser i valet. Dessa sker ju senare, och är inte kända.

Hur skulle det vara med den dödfödde, eller den som blir aborterad? En sådan själ har ju också Drömmar om att få köra moppe och spela fotboll, men dessa livsplanerna fick ett abrupt slut.

Kan det hända att det är förutsättningarna man väljer, och i dessa ingår även föräldrarna?

 18 Om vi har valt innan - varför har vi då en fri vilja??

Det är ju just det som är den fria viljan 

19. exakt