Jag döljer inget vem jag är, jag är dock inte förtjust i folk.

1. ha ha ha den var bra👍

Om jag tycker strömmen har rätt har jag följt den. Men när jag tyckt strömmen är ute och turnera har jag följt min egen väg. Inte ens i tonåren hade jag problem med att gå min egen väg. Som mindre barn ville jag dock gärna vara lik andra i det mesta. Jag döljer inte det jag upplever vara min andlighet.

Jag har alltid känt mej som en fyrkant i ett runt hål dvs passar inte in! Hade en period som ung då jag försökte bli nån annan än mig själv vilket kändes fel ända in i anden. Nu är jag mig själv sedan länge, en motvallskärring som går sin egen väg. Jag går mot strömmen i det mesta. Jag är stundtals en ensamvarg men tycker om människor, jag jobbar med människor (vården). Låter dubbelt, men så är det.  Har förstått att det kan vara en gåva att vara "sån"och att jag behöver min självvalda ensamhet för min andliga utveckling. Jag upplever fortfarande att jag inte passar in i detta samhället och dess normer men nu är  jag så gammal och van så jag bryr mig inte. Jag är lycklig över min andlighet och skäms inte, men jag berättar inte gärna om mina upplevelser för jag är feg och rädd att det ska skitas ned. Det är nämligen det som håller mig uppe, ger mig energi och kraft att leva vidare en dag i taget. Vill inte gå in på detaljer. 👻

4 . det är nog många som känner som dig 🌺

Å har gått min egen väg ända sedan jag kunde gå, alltid blivit kallad, egensinnig…!
För mig finns det ingen anledning att följa något som jag inte vill följa har alltid sagt finns det en vilja så finns det en väg, även om den ser annorlunda ut än vad jag tänkt från början. 
Mitt liv har varit en fungerade bergochdalbana med en massa kurvor, backar, svängar och skramlande otäcka vagnar på en bana utan räcke. Men jag lever och klagar inte, finns ingen anledning. Det har varit både skrik, sorg, skratt och förvirring men i slutände fram till idag helt OK.
Här döljs inget och har aldrig gjort faktiskt inte ens som tonåring. Mobbad har jag blivit nån gång men det rann av mig som vatten på en gås. 
Jag är väl underlig kanske men har alltid sett något bra i allt som hänt, mitt i både sorg och förtvivlan.

😃

Gör det jag anser vara rätt, oavsett vad andra tycker. Klart man inte alltid kan vara klarsynt, vissa saker har man ju ångat med.

Har enorm behov av ensamhet, så det får just nu komma i första hand. Är evinnerligt trött på allt tjafs och negativitet, att man tyvärr tycks mer eller mindre behöva "fajtas" med andra om allt. Vill bara bli lämnad i fred.. Så försöker hålla mig utanför så gott det går, och handskas med sådant på mitt eget sätt.

Men skäms för det jag tror på, aldrig! Tvärtom, jag är stolt över det!

Här är en till som går sin egen väg, ibland blir det följe med andra. Den där känslan dock av att alltid vara lite annorlunda har alltid följt mig, nu stör det mig inte ett dugg längre. Jag är öppen med min andlighet och döljer ingenting. Det roliga är att ju mer öppen jag är, desto fler vågar öppna sig, är nyfikna och frågar.

Jag har alltid känt mig som ett vitt får i en svart flock. Har försökt passa in, men är numera ganska tillfreds. Har förstått att det är meningen att jag ska vara annorlunda. Varje person är unik, så jag vill inte förhäva mig. Men jag är en mycket sällsynt fågel på jobbet och i bekantskapskretsen. Tänker att jag bidrar till variationen. :)

Härligt😃

5 år - "Flickan-som-alltid-säger-vad-hon-tycker" (lååångt smeknamn) 15 år - "Häxa" 20 år - "Excentrisk" Tittar man tillbaka så visst ansågs jag till viss mån vara annorlunda. Men jag har aldrig brytt mig om det.

Blanda ihop alla här ovan så får ni fram mig ….tada 😃

Har också alltid varit den fyrkantiga motvalskärringen som är en social ensamvarg.

Gillar att vara med och jobba med andra människor, men blir väldigt mentalt trött om jag inte får min ensamma tid att ladda batterierna.

Måste säga tack Jane för att du frågade. Fick en insikt och några obesvarade polletter trillade ner i rätt hål nu 👍 det var någon mening med att jag hoppade in här och läste tråden, tänk vad man kan bli guidad i rätt riktning i bland 🙂

13 EGEN TID ÄR JÄTTE VIKTIG 🙂

Ja gud ja! Skulle jag inte få vara själv med mig själv ibland skulle jag bli tokig. Ibland få jag passa på i bilen på väg hem från jobbet, stänga av radion och bara rensa skallen.

Jag växte upp med min tvilling och vår ensamstående mor, aldrig haft ett bra förhållande med min far när jag var liten och inget alls idag. Jag försökte öppna upp om vad jag sett/upplevt till min mor när jag var ganska ung men där var det ett strikt nej, Gud sköter allt och jag inbillade mig bara. Det präglade min person ganska mycket, väldigt länge misstrodde jag mig själv angående mediala och hade aldrig någon att prata om det med, tills jag fick utländska vänner på högstadiet, där var upplevelser med djins etc vanligt och en del av kulturer så för första gången i mitt liv blev jag inte ifrågasatt.

Misstrodde mig själv mindre och mindre när mina "varsel" började slå in men i allmänhet drogs jag till killar som inte värderade mig speciellt högt.
Det var även i mitt mest skadliga förhållande som jag såg/kände/hörde mest andar. Idag har jag svårt att få nya vänner, jag är väldigt öppen, ärlig och skämtsam men med de allra flesta människor får jag en "känsla" som jag sedan har svårt att se förbi, inte att jag har svårt att förlåta snarare tvärtom, men ibland "vet" jag hur en person är???.

Har få men väldigt goda vänner. Jag älskar djur, natur, sång och människor, ljus och värme till alla.
Är lycklig att jag vet att andevärlden finns, och tacksam för alla gånger den räddat mig!

16 . tack för du delar - ja vi mediala är nog lite annorlunda 😉

Vilken härlig tråd att läsa 🌺

Här kommer fisken som alltid gått mot strömmen,inte medvetet eller med avsikt utan enbart vart som den jag är.

Det är ju så ofantligt viktigt att vara sig själv för endast då kan vi ju må bra sen finns tyvärr människor som försöker påverka andra att vara som vad ska vi säga "normen" tycker inte om det ordet för vem har bestämt vad som är normen 😮alla platsar vi ju in med våra pusselbitar i ett universum som räcker till för oss alla med full acceptans som dom vi är❤️

För mig handlar det om att bara vara,att inte konstra eller försöka vara nån annan för vilket utbyte skulle man ha av det ? man skulle helt enkelt inte må bra om man spelar en roll för att behaga andra eller söka accepteras i vissa grupper.

Att vara öppen andligt har ju så mycket med känslor och intryck att göra och jag skulle inte kunna tänka mig att byta ut den delen av mitt liv för den är för mig naturlig och har format mig till den jag är sen om andra dom som bor i sina små fyrkanter har problem låt dom säger jag men jag ger utlopp för mig och den jag är så länge jag inte skadar andra eller förväntar mig att alla ska förstå.

Jag har alltid vart annorlunda och alltid tänkt djupare än dom flesta,som ungdom/tonåring kunde det vara jobbigt men nu som gammal tant ser jag att det är bara mitt enkla lilla jag att växa som ande så som jag är skapad ingenting konstigare än så och att alla har vi rätten att vara oss själva,den där viktiga pusselbiten i universum.

Att bara vara oss  själva det är ju det vi alla är bäst på 🌺

Redigerad! Tog bort kommentar som lagts in två gånger.

Jag har alltid varit mig själv och valt det jag har velat. Och precis som #1 sade så är jag inte alls förtjust i människor. Jag gillar dom jag gillar men är gärna ensam rätt mycket för att få tid för mig själv. Och sitter hellre hemma en lördagskväll och är med kärleken eller bara är än att vara ute och ränna. Har alltid känt att jag har varit "högre" vetande också. Det känns liksom som att jag vet att det finns mer än jordelivet. Och alla materiella fixeringar som vi har. Jag tycker helt enkelt att dom flesta är alldeles för omedvetna. Också är jag en såndär person som är överkänslig för energier och känner av personer direkt. Och väljer ofta bort det dåliga på en gång. Och undviker det. Så det har väl gjort att jag inte har speciellt många vänner. Men hellre få och värdefulla vänner än många och oemotionella vänner om du förstår:) Ja, jag och förklaringar. Ibland förstår jag inte ens själv. Haha

Alla här tycker tydligen att de går sin egen väg, var är alla som följer strömmen?

Alla människor är unika, så därför är kanske upplevelsen av att välja sin egen väg något som som de flesta erfar?

Förr kämpade jag för att gå min egen väg, men folk har alltid försökt få in sig i sina fack där jag inte känt mig hemma.

När kvinnorna på jobbet berättar om månadens nya kuddr i ikea-soffan eller sista heminredningen tänker jag tyst på hästskon som jag spikat upp på väggen hemma med handsmidd spik. 

Jag lämnade religionen min släkt haft och går min egen väg.

Kostnaden för att inte följa normer och konventioner är ibland hög, i social bemärkelse, men det finns ingen annan väg att gå om jag ska vara den jag är skapt att vara, mig själv, så mycket som möjligt.

#21 Niklas Jag har också tänkt på detta att känna sig utanför, annorlunda, rebell, nyskapande eller andra epitet vi sätter på oss själva. Varför? Jag tror det kan vara känslan att vara unik. Alla är unika! Det är inget speciellt med mig. Alla är ju annorlunda. Det tröstar mig. Alla känner sig nästan utanför någon gång. Orsaken tror jag till känslan kan vara egot. Egot kan vara lismande och säga att du är mycket speciell och har som enda person hittat den enda sanna vägen. Egot höjer då sig över alla andra och slår sig för bröstet för den är bättre än andra. Egot har också motsatt metod; Jag är mycket mindre värd än andra, mest synd om mig, jag har råkat sämst ut av alla, jag har mest otur av alla. Jag är bäst på att vara sämst! Egot gör dig då speciell eftersom du är mindre värd än alla andra. Egot skriker hela tiden på uppmärksamhet innan vi "avslöjat" egots metoder. Vi måste alla konstatera; jag är unik och det är alla andra också. Jag är värdefull och alla andra är precis lika värdefulla! Jag är lika älskad som alla andra. Jag har en förmåga att älska som är lika stor som alla andras förmåga. Viktigast av allt; DET FINNS INGEN SEPARATION! Det är bara egots metod att du ska känna dig separerad från andra själar. Jag är allt och allt är jag. Om vi bara kom ihåg det skulle allt annat lösa sig! :)

Barndom och tonår : känsla av utanförskap ,att vara "fel på alla sätt ", social ensamvarg ihärdiga försök att vara som alla andra, passa in. Alla skulle vara likadana och stöpta i samma form….

Nu i mogen ålder : Sanningssägare, allt starkare mentalt, litar på mig själv och min egen känsla för saker och ting. Prackar sällan på någon några sanningar, men svarar ärligt på uppriktiga frågor. Vet ofta hur saker ska bli, detta väcker viss respekt, framförallt på jobbet. Betraktar mig själv som hypersensitiv och klarsynt, men inte medial. Drömmer sanndrömmar ibland.

så härligt läsa alla era inlägg - tack🌺

Fast så mycket utanför samhället är väl ändå folk här inte? Har ni inte partners, barn, arbete och liknande?

Jag tror de flesta följer normen, även om de vill anse sig att de inte gör det.