Hoppas att det här inlägget hamnar under rätt kategori. Tror det.

Hur ska man lära sig att följa sitt hjärta? Eller rättare sagt, veta vilket som är det rätta av alla val man har? Hur ska man kunna känna ett lugn? Kunna känna sig nöjd och tillfreds med det liv man har? Vart finns haken? Har jag helt enkelt gjort fel val? Är det därför jag inte kan känna mig lugn? Känner mig helt förvirrad nästan jämt, jag kan känna att jag är supernöjd med mitt liv för att kanske en timme senare känna att "jag måste bort härifrån, NU!". Det pendlar från dag till dag, timme till timme…. 

Ibland hatar jag huset jag bor i, tycker det är fult på utsidan och på insidan, fel fönster, panel, planlösning.. Vill bo i ett äldre hus med mer känsla. (Även fast allt är fixat jättebra på huset vi bor i nu, och det är ok-gammalt, vi behöver inte lägga ner så mycket mer pengar på det) Sen helt plötsligt är det bra. (Det är ju inte direkt bara att köpa sig ett gammalt hus med dragiga fönster och tunna väggar, hus är dyrt och med ett sånt hus blir det förmodligen dyra räkningar, jag vet. Fast egentligen bryr jag mig inte. Det finns raggstrumpor och kofta.)

Ibland vill jag flytta ifrån min sambo, köpa ett hus själv. Få allting exakt som jag vill, ett mysigt gammalt hus. Renovera själv, göra allt själv. Odla och fixa rabatter, måla.. Träffa min själsfrände (något jag har funderat mycket på sista tiden), himlastormande kärlek. Nån som verkligen förstår mig. Sen helt plötsligt tycker jag att min sambo är bra (ok). Det är väl kanske för att allt pirr är borta, men det försvinner väl när man varit tillsammans ett tag? Vi är ganska olika, han är så himla, vad ska jag säga, uppe vid ytan, och jag är lite längre ner, förstår ni? Hans känslor är som ett rakt streck, det går lite mera upp ibland bara kanske, mitt är som höga toppar och djupa dalar.

Ibland är jag jättenöjd med mitt yrkesval, känner att jag är jätteduktig på det jag gör (frisör, är faktiskt ganska bra) för att helt plötsligt bara krypa in i mig själv, in i mitt skal och bara fundera på vad jag ska utbilda mig till. Känner mig helt urkass och förstår inte varför folk ska vara så jävla noga med sin frisyr, sitt hår, en liten petitess i det stora hela. 

Har tidigare (ca 1 år sedan) gått på kurser i medial utveckling, men då blev mina funderingar värre, och större, tex meningen med livet. Någon som vet? 

Jag har en aning om att detta har med andlighet att göra. Men jag vet inte hur eller vad. Blir arg/besviken ibland för att dom (andarna) inte visar sig för mig. Har känt mig iakttagen senaste tiden hemma, men då blir jag ju rädd, haha… Och vara hemma själv i mörkret det törs jag absolut inte. Har sett/ser på för mycket skräckfilm, så är rädd för diverse otäckheter ;)…

HUR kan man INTE veta vad man ska VÄLJA? Jag har velat fram och tillbaka (i mitt huvud för det mesta) i ca 2 år. Det är oftast på kvällen (konstigt nog!?) som jag känner att jag vill fly ifrån allt.. Det känns som att det är något som drar i mig, det är något som pockar på mig, efter uppmärksamhet men jag vet inte vad det är för något. Jag är en sökare som inte vet vad jag söker efter. Det är SJUKT jobbigt. Är det någon som har något förslag? Eller känner igen sig?