En genomsnittlig svensk lämnar dagligen ifrån sig mängder av personlig information som kan läsas av NSA. 

Den amerikanska säkerhetsmyndighetens intresse för svenska medborgare är litet, men de kan byta information med sin svenska motsvarighet FRA

svd _skriver att Varje gång du loggar in på Facebook via mobilen registreras platsen genom telefonens GPS. Facebook sparar och analyserar allt du gör på sajten – vad du trycker ”gilla” på, vilka artikellänkar som kompisar tipsat om du klickar och så vidare. Över tid skapar denna information en mycket heltäckande bild av en individ. Den omfattande personprofileringen använder Facebook till att sälja individanpassade annonser, men enligt avslöjandet har alltså även USA:s säkerhetstjänst tillgång till datan.
_

_När du tar bilder med din Iphone synkroniserar Apple dem via nätet. Delar du bilden till dina vänner genom Instagram blir den dessutom tillgänglig för NSA även den vägen. Enskilda bilder kanske inte säger något, men många bilder tillsammans skapar ett mönster.
_

Detta är endast några exempel av vad NSA kan "se" om dig.

I ett ”worst case scenario” får vi enligt Jakob Schlyter på konsultfirman Kirei, en av Sveriges främsta experter på IT-säkerhet,  anta att den amerikanska säkerhetstjänsten potentiellt har tillgång till alla amerikanska stora så kallade molntjänster, e-posttjänster och sociala medier vi använder i våra dagliga liv.

Han förutsätter att NSA samarbetar med sin svenska motsvarighet FRA. Att amerikanska NSA uppger att de inte spionerar på amerikanska medborgare och att svenska FRA inte får signalspana inom Sveriges gränser är därför ett enkelt problem för myndigheterna att lösa.

– Man byter underrättelseuppgifter med varandra. Att FRA inte får spana i Sverige är inga problem när man byter information som handelsvara.

Dessutom är internettrafik sällan nationell, utan per definition global.

Inom underrättelseinformation brukar man säga att det viktigaste är att kommunikation sker än exakt vad som sägs, påpekar han. Det intressanta för underrättelsemyndigheterna behöver därför inte vara exakt vad som sägs i mejlen, utan var och mellan vem kommunikationen sker.

Att de utpekade företagen förnekar allt kännedom om Prism betyder inte mycket, menar han.

– Man ska veta att det inte stämmer. Rent juridiskt har bolagen skrivit på att de inte får säga något om detta, så de måste svara på det sättet, det är hela upplägget för underrättelseverksamhet.

En inte ovanlig reaktion på de senaste dagarnas skriverier är att ”den som inte har något att dölja har inget att oroa sig över”. Jakob Schlyter kallar det ett förnekelsesyndrom.

Läs allt genom att klicka på länken (svd) ovan.