Under ett långt samtal med mina vänner för en stund sedan satte jag mig i lätt meditation. När jag öppnade ögonen igen hade det skett något. Färger verkade klarare, ansikten verkade liksom utdragna men ändå inte och jag tänkte att det var för att jag hade blundat länge. Men effekten avtog inte och jag utforskade den genom att studera mina vänner. Jag kunde se ett svagt blått sken som omgav dom jag tittade på. Kanske bara en decimeter eller så runt dom å speciellt tyligt runt huvudena. När jag suttit och studerat mina vänner men åxå saker runt mig som verkade ha samma effekt av kraftigare färger en stund började jag bli svårt ofokuserad och upptäckte att jag inte kunde följa med i det som det samtalades om i gruppen, jag började tappa tråden i det som sas liksom. Jag började åxå få obehags känslor över att jag inte kunde ta mig ur mitt tillsånd och fenomenet varade i kanske 30 minuter. Tillslut gick jag ut och efter en kort promenad i frisk luft kom jag "tillbaka". Jag är lite rädd av naturen antar jag och tänkte att det kunde vara en hjärnblödning eller så när det var så pass okontrollerat som det var. Det var en skräck blandad upplevelse och jag uppsökte en doktor som uteslöt bla diabetes hjärnblödning m.m genom blod prov och samtal. Men när jag läste tråden om aura som ligger här på sidan börjar jag tänka att det kan var nånting åt det hållet som jag upplevde. Känslan under själva händelsen var som sagt först nyfikenhet men sen blev jag rädd av det okontrollerade i situationen efteråt kände jag åxå ett tryck runt huvudet varför jag uppsökte läkare, som inte hade en förklaring på det inträffade. Är det möjligt att hamna i ett stadie där man ser auror utan att medvetet söka sig dit (jag kan inte minnas att jag upplevt det förut heller)? Å känner andra liknande symptom och bivärkningar efter att ha studerat värden genom det här "ögat", om det nu är det som hände…