Spiritualism

Grubblerier - tacksam för era tankar...

2014-01-15 15:52 #0 av: psst

Hej!

Sedan en tid tillbaka gick jag in i väggen och hamnade i en djup depression. Behandlas nu med tabletter och har läkarkontakt. Dock har ett av mina problem varit att jag börjat fundera på döden väldigt mycket och har sedan 4 veckor tillbaka inte kunnat sluta grubbla. Det har givit mig sån otrolig ångest att jag första veckan låg helt apatisk och kunde varken sova eller äta. Jag har växt upp med tron att livet är slut efter döden och att andar inte finns, trots att jag någonstans innerst inne har trott/önskat att det finns "en andra sida".

Att läsa artiklar på ifokus har givit mig tröst men också fått mig att grubbla ännu mer. Det jag känner är framförallt över hur du och andra spiritualister har kommit fram till det ni tror på idag? Jag vill så gärna också tro, det hade hjälpt mig mycket, men har aldrig varit med om något som kan tyda på att det är på det sättet och det gör mig både rädd och ledsen.

Det jag undrat länge är: vad är meningen med livet när det ändå ska ta slut? "...En lång väntan på döden"? Hur ska man någonsin kunna känna sig tillfreds med att nära och kära försvinner och att man själv en dag bara ska försvinna och därmed alla minnen, upplevelser, känslor och allt som hör livet till? 

Önskar att jag kunde få ett "tecken" på att livet faktiskt fortsätter men jag vet också att jag hade blivit otroligt rädd om jag hade sett en ande :/

Från psykologens (vetenskapens) håll är detta en typ av tvångstankar. Det botas med tabletter och/eller att ersätta tankarna med något mer positivt. "Träna bort" grubbleriet. Dock är frågan så pass viktig för mig att jag måste söka svar som enligt min mening fungerar och tänkte höra med er om någon/några vill svara?

  • Följer allt med till andra sidan (personlighet, tankar, minnen etc)? Hur känner man sig utan kropp? 
  • Hur lever man och hur ser världen ut? 
  • Vad är det som övertygat dig att det är så? 
  • Får man träffa alla nära och kära som gått bort och känns det naturligt att vara där? 
  • Måste man "ner på jorden" igen efter man gått bort eller kan man välja att stanna i andevärlden? För om man "går ner" till jorden igen och föds på nytt så "dör" man ju eftersom man inte har sina minnen, tankar, personlighet etc kvar? 
  • Vad roar man sig med i andevärlden? 
  • Sover, äter och umgås man? (kanske på ett annat sätt då)
  • Vad är meningen med jordelivet?
  • Hur känns det i dödsögonblicket? 
  • Går det fort mellan dödsögonblicket och själens befrielse?


Tack till er som orkar att svara! Hjärta

/psst

Anmäl
2014-01-15 17:05 #1 av: Jane-Lyzell

Oj så många bra och kloka frågor - ska svara snart - men först ut med hundarna Glad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2014-01-15 18:09 #2 av: Kyllan56

Jag har också vandrat den vägen du går just nu. Jag blev utbränd och djupt deprimerad och ett tag var jag övertygad om att jag hade kronisk fotsvamp - jag hade ingen fotsvamp alls - och dammsugade nätet på information om det. Jag kanaliserade all min ångest i den fotsvamp jag trodde jag hade. Det blev till ett tvång. Men idag mår jag bra, så det går över. Det finns hopp!

Du har det svårt just nu eftersom du är deprimerad och då tänker man ofta på döden, det är en naturlig konsekvens. Men att fastna i de tankar, vilket gör att du inte sover eller äter gör att du mår sämre, vilket ökar din ångest. Jag håller med din psykolog om att du behöver distrahera från dina tankar på döden. 

När man är djupt deprimerad är tankar på självmord snarare en regel än ett undantag. Jag hoppas att du inte har alla dessa frågor om döden och livet efter för att du har planer att avsluta ditt eget liv och vill förvissa dig om att det blir bättre efter döden. Jag frågar utifrån omtanke om dig. Om du inte har dessa tankar är ingen skada skedd. Om du har det kontakta din psykolog och be om hjälp. När man upplever allt som mörkast är det svårt att se ljuset. Man behöver hjälp att hitta tillbaka till det

Meningen med livet är ingen enkel fråga! Lika många människor du frågar lika många svar kommer du nog få. Personligen tror jag att livet går ut på att leva i nuet och uppskatta det jag har, vilket definitivt inte är lätt. 

Att känna sig tillfreds med att när och kära dör kan nog inte lätt, men om man tror att man en dag möter dem igen är det naturligtvis lättare att acceptera. Många nära mig lever inte idag, men jag har alla mina minnen kvar och tänker ofta på dem. Jag tror jag kommer möta dem en dag och flera av dem har gett sig till känna.

För några år sedan när jag blev sjuk och skulle genomgå en operation, sov jag inget under hela natten innan jag skulle till sjukhuset. När jag accepterat att sömnen vägrat infinna sig och öppnar min sovrumsdörr, så slår min älskade farmors bröddoft emot mig. I samma stund rann rädslan av mig, för då visste jag att hon var med mig.

Många av dina frågor lämnar jag åt andra att svara på, då jag inga svar har. Men jag önskar du får ro, mår bättre och att du snart hittar tillbaka till livet igen!



”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2014-01-15 21:53 #3 av: Jane-Lyzell

Hej!

Sedan en tid tillbaka gick jag in i väggen och hamnade i en djup depression. Behandlas nu med tabletter och har läkarkontakt. Dock har ett av mina problem varit att jag börjat fundera på döden väldigt mycket och har sedan 4 veckor tillbaka inte kunnat sluta grubbla. Det har givit mig sån otrolig ångest att jag första veckan låg helt apatisk och kunde varken sova eller äta. Jag har växt upp med tron att livet är slut efter döden och att andar inte finns, trots att jag någonstans innerst inne har trott/önskat att det finns "en andra sida".

Är detta din första djupa depression ? eller är det återkommande ? (ofta) viktigt man följer läkares ordination, då djup depression är inget att leka med så att säga! Ångest är aldrig skoj oavsett och många har ångest inför döden (det talas alldeles för lite om döden i vårat samhälle.

Att läsa artiklar på ifokus har givit mig tröst men också fått mig att grubbla ännu mer. Det jag känner är framförallt över hur du och andra spiritualister har kommit fram till det ni tror på idag? Jag vill så gärna också tro, det hade hjälpt mig mycket, men har aldrig varit med om något som kan tyda på att det är på det sättet och det gör mig både rädd och ledsen.

Vad bra artiklar på ifokus givit dig tröst-och en av andledningarna jag själv finns här för att hjälpa med den kunskap jag själv besitter- men vill påpeka allt som skrivs är inte alltid sanningar......eller kanske sanningar för den personen som skriver men inte så som det är - tror du förstår hur jag menar !

Som spiritualist har vi en plattform av kunskap att stå på och hela vår filosofi bygger på en kommunikation emellan världarna- det har dokumenterats sen lååång tid tillbaks - den moderna spiritualismen startade 1848 med systrarna Fox, som kommunicerade med en avliden ande i det hus dom bodde- ja sen detta har medium och andra spiritualister dokumenterat sina erfarenheter och forskning för framtidens medium och vi i nutid bygger vidare på det som dom lyft fram- så vi "vet"

förutom detta har jag personligen mina egna bevis för ett liv efter detta!

Det jag undrat länge är: vad är meningen med livet när det ändå ska ta slut? "...En lång väntan på döden"? Hur ska man någonsin kunna känna sig tillfreds med att nära och kära försvinner och att man själv en dag bara ska försvinna och därmed alla minnen, upplevelser, känslor och allt som hör livet till? 

Ja du, det är en fråga som många undrar över i sina liv- det enda vi egentligen vet är att vi föds och dör i fysisk form- men livet är så mycket mer- det som är livet /anden/själen lever för evigt - medans den fysiska kroppen blir ett kvarlämnat skal.

Meningen med livet är utveckling och att njuta av resan- uppleva olika saker- livet är ett spännande äventyr som man valt att utforska på jorde planet. Livet slutar inte för du dör fysiskt - det är iallafall fall vad vi spiritualister anser att vi har bevis för.

Önskar att jag kunde få ett "tecken" på att livet faktiskt fortsätter men jag vet också att jag hade blivit otroligt rädd om jag hade sett en ande :/

Du behöver inte vara rädd - andarna skulle inte komma om du är rädd! dom vill inte skrämmas.

Från psykologens (vetenskapens) håll är detta en typ av tvångstankar. Det botas med tabletter och/eller att ersätta tankarna med något mer positivt. "Träna bort" grubbleriet. Dock är frågan så pass viktig för mig att jag måste söka svar som enligt min mening fungerar och tänkte höra med er om någon/några vill svara?

Som jag skrev förut och håller med det Kyllan skriver- läkarna vet bäst vad du behöver utifrån läkarvetenskapen. får ta nästa del i egen tråd!

  • Följer allt med till andra sidan (personlighet, tankar, minnen etc)? Hur känner man sig utan kropp? 
  • Hur lever man och hur ser världen ut? 
  • Vad är det som övertygat dig att det är så? 
  • Får man träffa alla nära och kära som gått bort och känns det naturligt att vara där? 
  • Måste man "ner på jorden" igen efter man gått bort eller kan man välja att stanna i andevärlden? För om man "går ner" till jorden igen och föds på nytt så "dör" man ju eftersom man inte har sina minnen, tankar, personlighet etc kvar? 
  • Vad roar man sig med i andevärlden? 
  • Sover, äter och umgås man? (kanske på ett annat sätt då)
  • Vad är meningen med jordelivet?
  • Hur känns det i dödsögonblicket? 
  • Går det fort mellan dödsögonblicket och själens befrielse?

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2014-01-15 22:26 #4 av: Jane-Lyzell
  • Följer allt med till andra sidan (personlighet, tankar, minnen etc)? Ja.


  • Hur känner man sig utan kropp? Lätt (man är ju ande)

    Vad jag förstår går du tillbaks till ditt ursprung "Anden" din andekropp som till en början är en kopia av din fysiska kropp, men ju högre kunskap du får förfinas allt mer.


  • Hur lever man och hur ser världen ut? 

Den första tiden ingen större skillnad emot här- men vart efter man utvecklas i kunskap får man tillgång till andra nivåer av andlighet och boende om man vill uttrycka sig så.

Man kan inte nå högre utvecklingsplan en där man är själv - därför så viktigt utveckla sig så mycket man kan medans man är här på jorden(eller var helst man är)- den universella lagen säger att lika attraherar lika.


  • Vad är det som övertygat dig att det är så? 

All den egna erfarenheten och den spiritualistiska kunskapen i dokumenterad litteratur- där alla talar om samma sak.


  • Får man träffa alla nära och kära som gått bort och känns det naturligt att vara där? 

Ja, det är min övertygelse att det är så- något annat vore grymt!

  • Måste man "ner på jorden" igen efter man gått bort eller kan man välja att stanna i andevärlden? 

Stor fråga "reinkarnation" för 22 år sen skulle jag sagt ja, men 22 år senare tror jag inte vi alla går ned- en del kanske som en Mission- jag tror man väljer själv alltså.

Dessa frågor har vi ställt ande världen många gånger -och de svar vi får är att de inte själva vet det- det råder delade meningar om det i andevärlden också.Det svaret är nog endast avsett för skaparen.

  • För om man "går ner" till jorden igen och föds på nytt så "dör" man ju eftersom man inte har sina minnen, tankar, personlighet etc kvar? 

Jag kan hålla med dig här - om det är så....

  • Vad roar man sig med i andevärlden? 

Man fortsätter sin utveckling och eviga liv- finns massor att göra, en del hjälper Jorden och dess invånare - det finns annat med.....

  • Sover, äter och umgås man? (kanske på ett annat sätt då)

På sätt o vis - om man behöver det!

  • Vad är meningen med jordelivet?

Utveckling av anden

  • Hur känns det i dödsögonblicket? 

Det är nog mycket individuellt, beror på vad man har med sig i sitt eget bagage antar jag- men det är som att födas- det sker per automatik när det ska ske och inget man bör påskynda själv- det kommer när det är dags och då ska det vara som att ta av sig en överrock- säger många som återvänder Andigen.


De värnar också om vikten att leva sin tid ut som är skrivet i den egna agendan.Lättare ta hand om sina problem i jordelivet en försöka lösa dem i anden- man kan alltså inte springa ifrån sina problem på jorden och tro de försvinner i anden.


  • Går det fort mellan dödsögonblicket och själens befrielse? Ja! fast c.a 3 dygn innan själen är helt o fullt i andevärlden på den nivå där de ska vara!


Hoppas svaren ger dig lite lindring och hjälp - undrar du något fråga igen!//Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2014-01-16 16:00 #5 av: psst

Tack så mycket för era svar! Hjärta

Ja, jag följer läkarens råd och ska försöka få distans till grubblerierna, man får ju inte glömma livet här och nu som sagt!

Har tidigare haft "lättare" depressioner men aldrig på samma vis som jag har nu. Har inte ens funderat kring livet och döden förr... har bara njutit av nuet. Känner mig dock starkare för varje dag som går och det är ju väldigt positivt.

Nä självmord är inget alternativ för mig, jag har en hel del nära och kära runt mig som hade blivit otroligt ledsna och ett sådant steg hade jag nog aldrig vågat ta. 

Det är spännande att läsa om era tankar kring detta och det är absolut något jag kommer intressera mig mer för efter att jag blivit bättre.

Tack än en gång!

Anmäl
2014-01-16 16:26 #6 av: Kyllan56

Det gläder mig att höra Psst! All ro och hälsa till dig! Hjärta 

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2014-01-17 01:49 #7 av: Jane-Lyzell

5. Vad skönt du känner dig bättre - du verkar vara en stark person - så det går nog bra nu för dig!- lycka tillBlomma

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2014-01-17 18:44 #8 av: allhealing

Från psykologens (vetenskapens) håll är detta en typ av tvångstankar. Det botas med tabletter och/eller att ersätta tankarna med något mer positivt. "Träna bort" grubbleriet. Dock är frågan så pass viktig för mig att jag måste söka svar som enligt min mening fungerar och tänkte höra med er om någon/några vill svara?

Människan har åtminstone två perspektiv att använda sig av för att uppfattar det som sker. Genom våra fem sinnen samt genom kemiska reaktioner i vår biologiska kropp.

När man "botar" ett problem med tabletter dövar man ner den kroppsligt biokemiska upplevelse. Man vill helt enkelt inte ta del av den informationen eftersom dagens psykologi bygger på den verklighet du uppfattar med dina fem sinnen.

Det är aldrig bra att döva ner en del av en personlighet om helheten är det man söker.

Det du fått lära dig är sant bygger på en lära som starkt fokuserar på det våra fem sinnen klarar av att greppa.

Det finns givetvis inget standardsvar att ge dig. Allting är en för varje individ unik upplevelse.

Det är givetvis viktigt att utgå från en balanserad förståelse av vad verklighet är. En världsbild som bygger på det våra fem sinnen förstå samtidigt som det helt bortser från den biokemiska förståelse vill alla har ger leder givetvis till en skev verklighetsuppfattning.

Det är därför inte konstigt om man inte får ihop pusslet hur allting hänger ihop.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2014-01-17 21:08 #9 av: Kyllan56

#8 

"Det är givetvis viktigt att utgå från en balanserad förståelse av vad verklighet är. En världsbild som bygger på det våra fem sinnen förstå samtidigt som det helt bortser från den biokemiska förståelse vill alla har ger leder givetvis till en skev verklighetsuppfattning."

Jag förstår ärligt talat inte vad du menar. För att jag ska förstå får du förklara hur du definiera biokemiska processer i kroppen. Vad menar du med "En balanserad förståelse av vad en verklighet är"?

För i min värld är biokemiska processer igång när vi använder våra fem sinnen. Stimuli måste nå sinnesorganen för att vi ska uppfatta vad vi varseblir genom dem, vilket sker genom kemiska processer. 

När man varken sover eller äter påverkar det kroppen i mycket negativ bemärkelse. Så innan man gör något annat måste man bryta den negativa spiralen. Att inte sova och äta är sårbarhetsfaktorer, som gör att man har mycket svårare att hålla ångesten stången. Ett sätt att neutralisera den ångest som väcks kan vara "tvångshandlingar". Först när du tagit dig ur den akuta fasen kan man börja att tänka på "helheten". 

 

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2014-01-18 19:58 #10 av: Elpida

En mycket klok kvinna skrev på ett annat forum (du vet vem du är

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Anmäl
2014-01-19 16:47 #11 av: kulanturbo

Följer tråden. Jane har alltid så kloka råd.
Jag är ny här och funderade inte på döden förrän min mamma blev svårt sjuk. Redan innan hon dog för 2 månader sedan. Hennes sista veckor började hon veta saker ingen sagt om saker vi gjort.
När hon försvann från detta livet så kom en kall vind fast fönstret var stängt. sov hela dagen men en liten stund innan andningen och pulsen försvann tittade hon upp snett åt sidan och log. Hon såg något. Sen var hon borta.
Såg programmet döden döden döden som Jane länkade till i en annan tråd att många ser döda släktingar när de dör och därför blir lugna. Det hjälpte mig satt höra vad läkaren sa.
Men det är så orättvist att hon bara fick bli 53. Men det kan ju vara så att hon har det bättre på andra sidan och nya uppgifter.
Jag känner ibland det kalla lilla vinden kommet och då tror och hoppas jag hon är med mig. Jag är också otroligt ledsen. Hon fick bra vård på hospis. Men när hon var borta fick man klara sig själv. Mamma var läkare så hon visste mycket o sin sjukdom. Två dagar innan hon dog frågade hon mig när hon skulle åka hem. Jag visste inte vad jag skulle säga så sa bara att idag är du väl för trött för att åka hem. Då sa hon att på söndag åker jag hem. Det gjorde hon. På söndagen åkte hon vidare.
Efter begravningen tog jag ett foto på kistan. Kollade bilden och på fotot svävar det ett ljus format som en ängel eller människa precis ovanför kistan. Blev nästan chockad men glad. Måste vara ett tecken. Tror hon har det bra.

Har skrivit om allt detta i flera trådar. Men behöver skriva av mig. Många kompisar undviker att prata om mamma och döden för det är skrämmande och ingen vill höra på frivilligt.

Har någon nåt tips om böcker mm så man kan lära sig mer.

Anmäl
2014-01-19 20:19 #12 av: Jane-Lyzell

11. Kul du gillar mina rådGlad

Beklagar din förlust av din Mamma måste vara tufft och jag blir glad i hjärtat när jag ser hur du tolkar alla fina tecken du får av henne- din Mamma måste vara stålt att du förstår hennes tecken :-) 

förstår du är ledsen - det är ju inte så länge sedan heller - och 53 år är ingen ålder Miste min syster just i den åldern i canser och vist känns det orättvist då dom får gå så tidigt.

Men då brukar jag säga de goda går först- de elaka får leva till 100 Galen(kanske inte alla är elaka)

Det är viktigt du får prata om detta med andra - det är så man bearbetar sorg och med tiden kommer det inte kännas lika smärtsamt som den första tiden och du får en annan syn och relation med din Mamma . Hon kommer finnas där med dig och följa dig därifrån hon är- du är ju öppen för en fortsättning efter döden.

Under tiden är det bra ventilera och läsa om andra i liknande situationer- vet det finns olika föreningar man kan vända sig till, ska se om jag hittar en bra länk!

Jag bara älskar Astrid Lindgrens - Nangiala - den beskriver bra hur kärleken emellan varandra alltid består.

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2014-01-19 20:30 #13 av: Jane-Lyzell

http://www.sorginfo.se/index.php/nytt-pa-sorginfose

http://www.sorginfo.se/index.php/joomla-overview

http://www.sorginfo.se/index.php/foereningar-a-forum

http://www.sorginfo.se/index.php/bloggar

http://www.sorginfo.se/index.php/div-media 

http://www.sorginfo.se/

Detta var en bra sida - hoppas det kan hjälpa dig Hjärta

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2014-01-19 21:49 #14 av: Kyllan56

Så sorgligt att din mamma gick bort så ung. Jag beklagar din förlust!

Ja, Jane är en klok kvinna och hennes kunskap och erfarenhet skänker många tröst i sorgen efter en nära som gått bort!

Vilken gåva din mamma gav dig när hon gav sig till känna vid sin kista.

Jag har också förlorat en bror och pappa som dog rent för unga och min mamma för två och ett halvt år sedan. Att få ett tecken skänkte mig mycket tröst.


En Hjärta kram



”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2014-01-19 22:48 #15 av: kulanturbo

Tack så jätte mycket. Du är för gullig!
Läste på din hemsida. Mycket bra.
Har ett foto här som är taget när hon tog examen. Läste att de ofta visar sig från sin bästa tid. Sen de fotot kom fram känner jag henne ofta.
Ska läsa genom alla länkarna nu

Anmäl
2014-01-20 11:30 #16 av: Elpida

Va? Halva mitt inlägg försvann!!!Funderar

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Anmäl
2014-01-20 14:18 #17 av: kulanturbo

Ja 14# alla tecken är guld värda. Så tråkigt du förlorat så många. Måste vara för j...
Läste på Janes hemsida att många visar sig i den form när de tycker de var som bäst. Har en mamma hörna med det där fotot när hon tog examen. Hon ser så glad ut. Ung men ändå sig lik. Hon blev lite mer lik sig som ung mor slutet. Håret som innan var rätt grått blev mörkt när det växte ut efter sista cytostatika behandlingen. Inte ett ända grått hårstrå.
Känns ofta som om hon är här och jag ber henne om hjälp.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.