Annons:
Etikettandlighet
Läst 1115 ggr
camasufri
2012-11-05 23:44

Människa!

Det är något jag har svårt att förlika mig med…..

Ett par dagar efter att gubben påbörjat sin resa, var vi tvugna, dottern och jag, att ta oss till stan för att handla. Dottern skulle ta ut pengar så jag stod lite vid sidan av. Just som jag stod där kommer en kvinna och ställer sig i kö ca en tretti cm vid sidan om mig till höger. Vi får ögonkontakt och jag mer känner än ser hur hon ryggar tillbaka. Själv blir jag rejält chockad av vad jag möter i hennes ögon…. Det var som om,                                 , jag vet inte som om hon såg min bottenlösa sorg och blev rädd för den…….. som om hon såg rätt igenom mig.

Jag var ganska tagen och nämner det för dottern som säger:

-där var ingen annan…….

När hon och barnbarnen var här för nån dag sen frågar jag om hon kommer ihåg, men hon vidhåller att där var ingen kvinna, mer än jag.

Jag vill i min enfald gärna tro att hon har fel. Hon var ju lika förstörd som jag, men samtidigt är hon så tvärsäker?!

<3

/ Carina

Annons:
Jane-Lyzell
2012-11-06 14:07
#1

Oj då - ja troligen en andlig hjälpare då som skulle få dig förstå livet fortsätter efter den sks döden!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Anniina
2012-11-06 18:27
#2

hur såg hon ut? bara nyfiken:) vad intressant men samtidigt lite läskigt heeh*

:)

camasufri
2012-11-06 22:22
#3

#1

Ja eftersom dottern hela tiden vidhållit att det bara var jag där så måste jag ju börja tro…….

#2

Helt ärligt minns jag inga anletsdrag. Det enda jag egentligen minns är hennes ögon. De blåaste jag någonsin sett. Lysande eller hur jag ska beskriva det och med ett djup inte utav denna världen och fulla av chock, rädsla och någon sorts insikt eller förståelse typ "jag vet" eller nåt. Eftersom hela mitt liv dragits undan mina fötter just då var jag verkligen i ett drunknande tillstånd bildligt talat och det jag minns är att hon var som vi andra i Mars -09 klädd i mörk vinterkappa, men annars bara ögnen.

En stund efter det gick vi in i en butik som vi strax fick gå ur igen för jag fick sådan ångest att jag på allvar själv skulle gå över…..Foten i munnen

Ja det var mycket obehagligt att känna hur hon ryggade, om det var en hjälpare vilket jag iofs har tänkt någon gång, likaså har jag funderat på om det kunnat vara mannen på ett eller annat sätt, så var känslan jag fick lite åt hållet att de hade kanske utsatt mig för mer än jag skulle klara av för att jag skulle vakna riktigt. Har befunnit mig i halvslummer hela mitt liv, och även nu. Omständigheter kring mannens resa har känts som om de var tillrättalagda just för min skull men ändå fick jag den känslan av henne att det kanske skulle varit för mycket.

/ Carina

camasufri
2012-11-06 22:32
#4

Nåt kul jag måste berätta hände idag =)

Jag har befunnit mig i ett mindre dilemma ett tag så jag vände mig igår, till som jag kaller dem "mina gubbar" och bad om någon form av svar om tingens ordning och utfall, om allt kommer att ordna sig.

Idag när jag kommer till min väninna berättar hon att hon "sett" min man idag på förmiddagen när hon lämnade sonen på dagis.

Vad säger ni om det??? Skrattande

Kram

/ Carina

Upp till toppen
Annons: