Kanon övning

Jag bara provar nu, som för skojj. Jag ser mycket brunt typiskt faktiskt 70-talsfärger orange också. Mycket träslag i köket. Alltså typ furubruntsådär. Typ trälampor också. Blommor som är med gröna blad med sedan går dom i orangrödatoner. Ser även en typ gammelrosa golvstående lampa som har fransar. Hon är liten och smal kortvitt hår. Skulle vilja kalla henne lilla Bea. Tror även hon tyckte det var viktigt att ha röda läppar också. Ja nuså, hur i helskotta gick det? :)

jag ska också försöka lite på prov.

En dam med glasögon i någon blå klänning eller rock som står vid ett fönster och pysslar om krukväxter. hon klipper av ett ljus grönt blad och räcker fram,bladet är från ett apelsin/eller citron-träd som står i en kruka i fönstret. utanför fönstret ute på gården finns ett växthus.

Strax får jag hjärtklappning och som en känsla av att hjärtar rusar,känner som nån slags yrsel o det susar, käns konstigt i huvet. Börjar frysa o det käns iskallt. någon minut senare ler hon och vinkar , ett kort ögonblick kom som en lätt vindpust av en svag doft av parfym förbi.

Tack så mycket för det ni har skrivit….det finns korn hos er alla som har med mormor att göra men inte något som sticker ut så som jag minns henne och vad jag har fått höra om henne…tycker ändå att ni har varit duktiga….ni får gärna ställa frågor om ni vill.

Jag skriver här så får ni på egen hand bedöma er själva.
Min mormor hade ett hjärta av guld, mamma till 8 barn som nådde vuxen ålder. Hon miste 2 barn (tvillingar, vid födseln).

Hon var uppvuxen under små förhållanden (född 1896).
Min mormor hade rena drag, något runt ansikte, blå/grå ögon, ljusbrunt hår "tunt" håroch en låååång fläta på ryggen långt upp i åldern. Hon hade ljus slät hy, små öron, vackert tecknad mun.
Hennes kropp var charmigt mullig (inte tjock) kort, rund rumpa och inte så stora fötter.

Har alltid arbetat hårt och så fortsatte det när hon blev gift kvinna. Husen de bott i var dragiga och små, hon var ibland uppe om nätterna för att tvätta och stryka till den egna familjen, jobbade extra hemma hos andra om dagarna när tillfälle gavs. Samt att hon tog hand om sina barn.
Mormor älskade blommor, kunde laga mat och var duktig på att baka. Hon fick verkligen vända på slantarna.
På 40-talet flyttade de till en större mer stabil trävilla, då blev livet lite enklare. Mer pengar fanns i huset. Då blev mormor sjuk i svår diabetes och fick börja med helt ny kost, ny livsstil, flera sprutor insulin om dagen. Men hon hade alltid ett gott ord till alla, hon vare troende och trodde på att kärlek kunde lösa det mesta. Hon värnade mycket om sina barnbarn.
Hennes ben svullnade upp och hon fick svårt att gå. Hennes rygg var nog inte så snäll mot henne alla gånger.
Hemmet var sparsamt pyntat och några handarbeten höll hon inte på med i någon större utsträckning men hon var förtjust i vackra ting. Hon läste gärna lite religiös litteratur.
Hemmet var funktionellt möbelrat med svenska gedigna möbler. Det fanns en bär/fruktträdgård och det odlades potatis mm och det tog hand om och syltade och saftade. Ibland anordades s.k stortvätt där alla kom och hjälpte till. Det kokades tvätt i en gryta och tvätten hängdes ut i trädgården.

Till slut blev mormor sängliggandes hennes ben bar henne inte längre, svårt svullna. Hennes syn försämrades radikalt och till slut var hon helt blind. Vad jag minns så hade hon värk i kroppen men tydligen pga att hon låg så mycket och då fick hon ligg sår. Hon satt ofta med knäppta händer.
Hon satt ibland och virkade diskunderlägg i starkt vitt bomullsgarn, det var De blindas förening som lärde henne det…(jag har några som hon gjort här hos mej) och ville att man läste högt för henne, dagens betraktelse.
När hon fyllde femtio så fick hon massor av blommor, det älskade hon.
Hon hade få smycken som hon sällan bar.
I yngre dagar så var hon väldigt hjälpsam mot de som hade det svårt, kunde ge dem ett smörgåspaket. Hon hade ett varmt hjärta. Glad och humor. Men långt ifrån varje dag.
Jag har en brun handväska efter henne, någon brosch med gul sten i.
En av hennes döttrar, min moster, hette Karin (som också är i andevärlden) Hon själv hette Ella Kristina.
Hon var glad till sinnes, men hennes hårda liv gjorde att hon inte sa så mycket egentligen. Hon bad ofta andra om hjälp med det som skulle göra, saker hon villa ha kunde ju liksom andra tillverka, göra då fick ju de en slant för besväret, mormor var inte snål.
Det fanns ett virkat överkast i så kallade ”mormorsrutor” och vad jag vet så hade hon gjort flera utav dem själv (men är osäker där eftersom hon inte var en handarbetande dam)
Hon gick över pga alla problem med diabetesen. Hon var strax över 50 år då, hon somnade in…stilla i sin säng.
Jag minns hur jag fick gå in och hämta henne ut till matbordet, hon ville alltid sitta och äta med oss andra även om hon var väldigt liten i maten.

Det finns mer att berätta men tog det alldagliga…hennes vanliga liv.