Jag har varit hos två medium som har varit väldigt duktiga. Första var en engelsk kvinna Inte Iris men kommer inte ihåg hennes namn nu, Hon var mycket duktig. Hon sa många saker som jag tänkte och undrade över.

Den andra är väldigt duktig och finns i malmö. Hon är duktig på namn, Sa många av mina arbetskamraters namn: Bara de att det tar lång tid att få en tid till henne, Minst ett halv års väntetid är det
Men jag fick en tid till henne av min arbeskamrat, SOm ångrade sig ville inte gå, Det var två dagar innan hon skulle gå dit,

Hon i sin tur hade fått tiden av en annan arbetskamrat som beställde ett par olika tider, Men sa inga namn till henne vem som skulle gå dit, Utan enbart bokade tider,

De var den andra januari för ett par år sedan som jag skulle gå, Jag kom dit, Då frågar hon var är Ann-louise varför är det inte hon som kommer? Jag stod som ett stort fån viste inte vad jag skulle säga, Hon gav sig inte förren jag sa att hon kunde inte komma för hon hade inte råd,

Hon sa okej då vet jag de.,, Bara de att de är inte du som skulle vara här, Hon blev lite arg just för att hon som skulle komma inte hade avbokat tiden,
Märk väl så var det inte min arbetskamrat som hade bokat tiden,  Utan en annan istället. Som hade bokat ett par olika tider och delat ut till dom som skulle gå.

Men jag var välkommen ändå, Hon sa många namn som finns i min närhet beskrev mycket hur dom är vad dom gör, Vad jag gör fick svar på mina frågor som jag hade skivet ner på ett papper,

Jag har upplevt en hel del paranormala saker.

Men om vi håller oss till den "vanliga" andevärlden så är det nog mötet med "den grå mannen".

Detta hände i den andra lägenheten (som allt annat).

Jag hade varit på toa. Jag stängde dörren av bara farten. Varför jag stängde dörren när min tjej jobbade vet jag inte. Det gick bara av farten som sagt.

När jag var klar på muggen så öppnade jag givetvis dörren, gick ut och skulle stänga toadörren. På andra sidan dörren stod den helgrå mannen.

Vi stod öga mot öga med kanske 50cm avstånd. Jag var ungefär 10cm längre än anden, vilket innebär att anden var ungefär 180cm.

Den grå mannen tittade uppåt mot mig och liksom ryggade tillbaka. Ungefär som han blev paff att jag var längre.

Han försvann in mot vardagsrummet och tonades bort.

Det här är inte första gången jag såg han, men den med mest "närkontakt".

Han var helt i 3D.

Han var som sagt helt askgrå. Man kan säga att han såg ut som en påskhare men i människoform och grå.

Senare så fick medier in en grå ande (vet inte 100 på om det är samma ande) som var där för att söka efter hans dotter.

Jag har aldrig sett den grå mannen nå mer, så jag antar att han hittade sin dotter till slut. Eller så pendlar min medialitet så pass mkt så jag kanske inte kunde se han.

Kan tillägga att den grå mannen hade rörelsemönster som vilken levande människa som helst.

För min del är det nog mina sista hälsningar. Flera gånger har jag fått en sista hälsning från personer som jag först efteråt fick veta gick bort samtidigt som de besökte mig. Det är en stor tröst att veta att kärleks- och vänskapsband inte dör bara för att den fysiska kroppen dör.

1 tror du menar Julia Griffit Stina tack för du delar med dig!

2. Vist är det speciellt när man ser dem tydligt!

3. Härligt med varsel- såg du dem fysiskt då?

Trots många egna upplevelser har jag alltid varit skeptisk och trott att "hjärnan spelar mig ett spratt…"

Mitt bevis där jag verkligen blev övertygad kom för 2 år sedan då jag var på en mässa och gick på skoj till ett medium som satt där. Hon berättade att min farfar sa att vi hade något krångel med bilen, den knackar så, sa han.

Äh, vilket dravel tänkte jag. Vår bil är inte så gammal och den funkar som den ska.

En vecka efter så kärvade min son motorn på våran bil…

Hädanefter ska jag alltid ha full tillit till vad andevärlden förmedlar

Det blev en kostsam historia och hade jag lyssnat från början så hade det räckt med summan som en flaska olja kostade…

*4 Kommer inte ihåg om de var Julia Men hon var från England och var under en tid på 90 talet i Malmö hade sittningar, Men hon påminde mycket om Iris,

Eftersom jag har svårt för ordet "bevis" så kan jag berätta om min övertygelse istället ;) Den första händelsen ägde rum när jag var ca 7 år. Jag var ute med några kompisar och lekte. Vi gick förbi ett nerbrunnet hus, med enbart stommar kvar. Inga väggar och inget tak, men det fanns en bit av ett fönster kvar, som jag kikade in i. Det första jag möts av är en kvinna som sitter i en gungstol och ammar ett barn. Hon vänder huvudet emot mig och ler. Jag minns att jag tittade en stund till men gick sedan där ifrån för att berätta för min mamma. Lite skakis var jag allt. Vi fick sedan reda på att en kvinna och hennes barn hade brunnit inne i det huset. Jag sökte inga övertygelser vid den åldern (såklart) men det har funnits med mig hela livet. Vad var din första övertygelse, ditt bevis för andevärldens existens Jane?

7 Oj- mitt första bevis- blir svårt(har så många) men det måste vara min Mormor som visade sig och mina ande kompisar:-))

Kopierar mitt inlägg från Fb med!

Jag har själv många starka minnen och bevis för mig själv och tur är väl det - då saker har fått fötterna att gunga emellan åt! Två starka minnen från fysiska seanser är första seansen jag var med på Här på Ramsbergsgården - då tänkte jag "shit nu ringer jag ghost busters"- det var så överväldigande att det fans bevis , på detta settet(även om jag viste redan från barnsben) andra gången var då min far kom igenom ett tränande medium också i fysiskt mediumskap- tredje min syster i EVP. och fjärde då jag vaknade upp och såg en man sitta på min mans säng (fysiskt lite genomskinlig) sen alla gånger man hör deras röster här på gården- man blir lika farsinerad varige gång!♥

Oj glömde ett starkt fysiskt minne ifrån att min älskade hund "Wendy" hadde gått över , jag var i 12-13 års åldern och förkrossad.

Hadde då en säng med gamla fjädrar där rumpan hängde som dagobert säng- hon låg alltid under min säng då hon var i livet och varige gång hon ändrade ställning så kände jag det i madrasen som höjdes och sänktes!

Detta fortsatte varige natt i nästan 1 års tid- efter hennes bortgång - ända till jag bytte säng(massonitskivor) Det var en stor tröst- varige natt!

5 Härligt Kristel!

#4

Jo det är rätt så häftigt att uppleva detta.

Jag ahr ju ett lager till med andebevis om ni vill höra.

11 vist vill vi höra

#11

Det vill vi gärna!

Tror inte att jag har några direkt konkreta bevis. Inte i den bemärkelsen att jag har sett/mött någon från andra sidan.

Har aldrig haft behov av att få några bevis. Har alltid haft en innre känsla och övertygelse om att andevärden existerar.

Så när jag började få innre bilder, höra, känna lukter, känna av hur saker och ting är/kommer att bli, Drömmar som kunde slå in blev det inte för mig några bevis för att andevärlden existerade. Det visste jag ju redan

Det första som jag sett kan jag berätta om. Det hände när jag var max 5 år gammal och bodde i ett litet hus, i en liten by med både skog och sjö :) Ska bo i det huset om en vecka, förresten!

Innan upplevelserna i detta huset så fick jag undervisning, så länge jag kan minnas. T ex att vara väldigt försiktig med vad jag tänker om andra människor, för ifall jag önskar dem ont kan det bli så, vilket man kan komma att ångra när man inte är arg längre. Jag fick också veta att jag kunde få precis vad jag ville, det var bara att önska! Och så tränades jag i utomkroppsliga upplevelser. Du kan inte fråga VEM som tränade mig eller hur det gick till, för jag har absolut ingen aning. Men som det nyfikna barn jag var så testade jag kunskaperna som visade sig stämma. Berättade ingenting för någon, jag kanske fick för mig att det var hemligt. Jag har ett brutet nyckelben som jag fick när jag var 2 år för att jag klättrade upp på en hög pall och skulle visa mamma att jag kan flyga… Men det var inte det jag skulle berätta om. Jisses, vad pladdersugen jag var idag då

Jo, det här lilla huset, det har haft många boendes i sig genom åren. Vi flyttade därifrån för att det spökade så inihoppsan. Nästa hyresgäster fick inte sova ifred heller, men till slut löste det sig, vilket jag ska återkomma till.

Det fanns inga lekkamrater där ute i skogen, så jag blev väldigt glad när en liten pojke i min egen ålder kom cyklandes på en trehjuling (hade aldrig sett en sådan förut). Jag minns inte hans namn, tyvärr. Ifall jag någonsin fick det. Jag fick stå på knä på lilla flaket på baksidan av cykeln, men jag fick inte röra honom!!! När vi cyklade på den lilla tomten så hände något spännande. Det dök upp små gångvägar allteftersom vi cyklade. Helt fascinerande! Jag trodde det berodde på cykeln, så jag försökte förklara vad jag ville ha för mamma. Och fick. Men inte fasiken dök det upp några gångvägar när jag cyklade!! Så trehjulingen fick stå, den var en grym besvikelse.

Som vuxen har jag fått reda på att en liten pojke med trehjuling omkommit i vägkorsningen väldigt nära huset. Det ni, med lite smör på! I samma hus så såg jag en grå dam gå uppför vindstrappan. Där uppe på vinden fanns ingenting, bara ett stort förrådsutrymme. Mitt i utrymmet fanns en stor kista med damkläder, som stod kvar. Huset hyrdes och ägaren var på "hemmet". Det var hans frus kläder. Det bankade och levde om så ingen fick någon ro, förrän ägaren dog och hans arvingar hämtade kistan!

Det var mina första riktiga möten, vad jag vet om i alla fall!

Okej jag kan berätta gällandes djur den här gången. Jag funderar bara på vilken av alla möten jag skall berätta om.

Vi var tvugna att ta bort honkatten. Jag hade bestämt att vi ej skulle ha mera katter, men efter två dagar så satt jag på blocket och sökte. Jag hade bestämt att det skulle vara två katter från samma kull.

När vi fått hem katterna så gällde ju den vanliga proceduren.

En dag så skulle jag kela lite med kattungarna. De låg på en mjuk bädd på golvet bredvid sängen. Jag lade mig på mage och skulle gosa lite med kattungarna då jag såg honkatten satt under sängen och tittade på kattungarna.

Honkatten vänder blicken mot mig, reser sig upp efter nån sekund och vänder sig om och går. Hon tonades bort inom nån sekund efter det att hon började gå.

För mig så tittade honkatten på kattungarna och godkände de. Blicken honkatten visade mig, visade att vi hade gjort ett bra val

Jag har ju som sagt sett en spök-katt i den nya lägenheten, men jag kan inte säga till 100% vilken katt det var, då denna endast visat sig som en svart skepnad. När honkatten satt under sängen så var hon precis som när hon var levande, men halvtransparent.

oj så mycket spännade - tack alla

#4: Det första såg jag fysiskt, det var nämligen min pappa som kom som ett stort kärleksfullt ljus, som jag blev helt insvept i som en stor kram. Jag var ett barn då. Jag satt i den här lugna fina kramen i kanske en halvtimma, tills jag nåddes av dödsbudet. Ett annat såg jag fysiskt på ett sätt, det var nämligen min mobil som började snurra runt av sig själv. Det har den aldrig tidigare eller senare gjort. Det var en tjej som jobbade på Pressbyrån där jag brukade köpa påfyllning till kontantkortet. Vi hade mycket bra kontakt och pratade ofta. Min sons bästa väns mamma såg jag med tredje ögat, jag såg henne mycket tydligt. Vi hade pratat om att träffas (i telefon) eftersom våra söner var så goda vänner, men hon dog oväntat innan det blev av. Jag beskrev henne för min son, och han sa att det stämde in på just henne, så hon kom väl för att uppfylla löftet att träffas. Min bror såg jag inte alls, men det knackade i alla väggar och på fönstret (jag bodde på femte våningen då, inga träd i närheten) helt frenetiskt en natt, så jag begrep att någon hade gått bort men jag förstod inte vem det var förrän nästa dag när en annan bror ringde för att berätta.

18 så intresant- tack för du delar

Första gången jag fick ett riktigt, påtagligt, fysiskt bevis var sent en natt för kanske tio år sedan… Jag satt vid mitt skrivbord , hemma och slet med en arbetsuppgift som måste vara klar morgonen därpå. Befann mig i ett upprivet tillstånd, halvt ihjälstressad, gråtig och rädd för att jag skulle missa min viktiga deadline. Plötsligt rasslar det till bakom ryggen. Jag vänder mig om och ser att mitt pärldraperi gungar … inte lite stillsamt… utan galet mycket. Som om en fullvuxen person hade rusat rakt igenom det med full kraft.

Har ingen aning om vem detta var eller vad som skulle kommuniceras. Det enda jag minns är jag tog det märkligt naturligt, blev inte alls rädd, bara konstaterade att "jaha , det är nån här" och fortsatte jobba.

Efter det följde några ganska lugna år. Starka Drömmar och känningar har jag alltid haft , men de riktigt påtagliga bevisen dröjde fram tills förra hösten. Denna sommar har det hänt både det ena och andra här hemma.

Till exempel:

- Vaknar mitt i natten och tycker mig se en kvinna, klädd som en kontorist från fyrtio/femtiotalet i kjol och kofta. Först är hon uppe vid taket. Sedan, på en halv sekund, störtar hon liksom ned och kommer nära mitt ansikte. Min känsla är att hon blir lika förvånad som jag över mötet. För egen del får jag vild panik och fäktar hysteriskt med armarna tills hon är borta.

- Vaknar mitt i natten av steg och röster,utanför mitt fönster (bor på bottevåningen) Det låter som om tjugo-trettio personer trampar omkring på grusgången därute…

-Vaknar mitt i natten och tycker mig se att taket ovanför min säng buktar in, som om det var på väg att rasa ned. Blir jätterädd, men när jag tänder lampa är det borta.

När det gäller mina nattupplevlser har jag funderat på om det kan vara så att det är Drömmar. Kanske Drömmar jag att vaknar och ser dessa syner? Men sjutton vet… Upplevelsen är så kristallklar att jag inte kan avskriva den som en dröm. Känslan är istället att jag befinner mig  mitt emellan dröm och "verklighet. "

Har blivit lite skärrad av sommarens händelser (särskilt taket som buktade inåt gjorde mig verkligen livrädd)och bett min guide om att få sova lugnt och få tid atts mälta det som hänt. Det har fungerat riktigt   bra.

Lampor som blinkar, tvålkoppar som flyttar sig  och elelement som vrids upp på natten så jag vaknar i ett stekhett rum har jag börjat vänja mig vid.

 Tack för era historier, alla! Fint att läsa.

Min förra katt Curre såg jag, De var första gången jag såg någon från andra sidan, Brukar inte se de alls utan mer känna de, Men han såg jag efter han dog, Han hoppade upp på sängen la sig bakom min rygg. Jag såg linjerna mönstren men han var genomskinlig kan man säga.. De var häftig härlig känsla.

Men jag har fått många bevis som är bevis för mej att det finns liv efter döden.

Tack för intresanta inlägg

Jag kan berätta mera om ni orkar höra 

#24 Ja!! Berätta mer!

Jag gör det imorgon.

Spännande tråd!

Mina bevis på detta upplevde jag i huset på landet.

Sonen fick brännmärken på benet, dörrklockan ringde klockan 3-4 på natten, spisen sattes på, tv-kanaler ändrades, tv-n sattes på, lampor slocknade och tändes, knackningar på husväggarna, ansikten syntes i fönster, mörk skepnad i hallen m.m.

Detta är bara lite om vad jag upptäckte och fick vara med om.

Härligt berätta mer du Woozy

Tack Mia-38

Jag kan berätta om möten med jag tror inte är vanliga (människor) andar.

Jag fick varken feelings eller nån annan infromation från dessa, så jag vette tusan vad det var för nåt.

Första gången jag såg denne transparenta kraftiga varelse var i vardagsrummet i den gamla lägenheten. Jag och tjejen satt å kollade på tv.

Den tonades upp ca 1m till vänster om tv:n.

Den var synlig i kanske 30-60 sekunder. Har ej exakt tidsuppfattning då jag blev lite paff, eftersom det var första gången jag såg den här typen av ande.

Jag såg bara konturen av varelsen. Inga armar eller ben. Man kan säga att den nästan såg ut som såna där ryska trädockor (va de nu heter), men med smalare midja och ben. Axelpartier och huvudet var väldigt kraftiga, likt en havsörn om ni förstår hur jag menar.

Den stod bara och iakttog mig. Då jag ej kunde se ansiktet så får jag anta att den stirrade på mig.

När den tonades bort, så försvann den på stört. Inte som "vanliga" andarna jag sett som tagit ca en sekund att tona bort.

Andra gången jag stötte på denna "art" var i sovrummet.

Jag låg och sov. Sen vaknade jag bara så där pang bom. Varför jag vaknade så tvärt vet jag ej.

Men bredvid sängen, kanske 5dm bort från sängramen stod en liknande varelse, men den här gången så var den liten som ett barn på 4-6 år. Den stod oxå och iakttog mig. Jag kände inte heller den här gången feelings i magen eller på nåt annat sätt.

När jag såg den första gången så var jag så trött så jag vände på mig i sängen. Sen hajja jag till och vände mig om. Varelsen stod kvar. Jag vände mig igen i sängen och skulle försöka somna om.

Efter 5-10 sekunder så vände jag mig om igen och skulle se om den var kvar, vilket den var. Sen vände jag mig om och somnade om.

Eftersom denna varelse ej gav mig feelings så var det inget jag behövde bry mig om (om det var ond energi dvs).

Hur länge den stod där kan jag inte svara på men allt från en halvminut och uppåt. Jag vet ju bara det jag såg när jag var vaken.

Jag tror inte dessa varelser är vanliga andar utan nånting annat.

Många medier har fått in en energi i lägenheten som de inte har vetat vad et varit för nåt. Annat medium har sagt att denna inte avger energispår, men mediumet kunde tona in energin (nåt sånt, då det här va ett tag sen den hände).

Kanske dessa transparenta varelser är nån form av skyddsguider?

Fråga: avger skyddsguider energispår?

Egentligen så har jag massor att berätta om andra möten med det paranormala, men jag ska ej kapa tråden.

Hej alla

Mina upplevelser är att någon har suttit på min sängkant och jag tror att samma person strök mig över kinden. Någon har även försökt påkalla min uppmärksamhet genom att pilla på mina fötter, dragit i mitt täcke och smällt sönder glödlampa 4 ggr i rad, puttat omkull videoband och lyft på hörnen på reklamen.Ja, då förstod jag att någon ville ngt och tom min skeptiska man blev övertygad. Fick hjälp av ett medium som sa att det var min mans morfar som gjorde en del.

Sen har jag även sett orber, skuggor, hört fotsteg, känt kalla ställen i lgh och någon som andats på mig (några gånger) mm

Det var en period när det var aktivt här hemma men nu är de nog nöjda och glada på Andra sidan för nu är här lugnt. Men jag saknar det var aktivitet här ;)

Nu håller jag bara på med EVP för att få kontakt och ev svar. Det kommer jag ALDRIG att sluta med. Kram Helena

Så intressant att läsa allas upplevelser!!!!

Jag hade fått min första cykel den hette Apollo och hade skottkärrs däck.
Nå väl jag var ute och trampade kom hem och berättade att jag sett Elvira stå och rensa en rund rabbat mitt på den gård som hon bodde.
Min morfar sa nu är du tyst jag fortsatte fråga varför var hon så blek nästan vit. Reaktionen hemma var att sånt håller man tyst om, Elvira hade avlidit några dagar tidigare.
Om dom tagit detta på annat sätt än dom gorde hemma hade jag ej kommit ihåg händelsen.

jag har råkat fånga andar på foton ;P

men man ser lixom inte så bra :P..hehe det e typ en dålig kamera..om ni undrar varför jag tog kort på elden va det för att jag eldade upp ett ouilja bord i maj brasan

den första ande mötet jag har haft måste nog ha varit när jag började att studera häxeri(en grimore som fölt med familjen i åratal) tyäär så slängdes boken p.g.a mina låtsas föräldrar inte är troende…anyway..de kom många andar som ville kontakta mig de åren efter det….men jag har under senaste åren tappat min förmåga :(…juste kommer ihåg när jag för länge sedan kontaktade alla mina förfädrar och frågade om jag kunde få dela deras energi hade läst om det på nätet…besviken som jag var så hände inget den dagen..men dagen efter så varje gång när jag blev arg så krossades glas när jag sträckte fram händerna :( lite creepy…slutade med spirituella saker efter det..och mina gåvor försvann :P

Jag är en tjej på 18år och jag har sen barnsben varit i kontakt med andrevärlden, min första händelse kommer jag själv inte ihåg utan det är min mamma som berättat för mig, även hon känner utav andar.

Jag vet inte på pricken hur gammal jag var, men runt 3-4 kanske, då satt jag inne i mitt dåvarande lekrum i vårat hus och lekte, när jag plötsligt avbröt och sedan sprang ut till mamma och sa att jag inte ville vara där inne, när mamma undrade varför så berättade jag att det satt en gubbe i hörnet utav rummet och stirrade på mig, här hade vi två andar om jag inte minns fel, och min mamma och pappa fick alltid samma problem med bilarna, med höger broms eller något sådant.

Den första händelsen jag själv kommer ihåg var i våran första lägenhet, där skafferidörren öppnades, helt oberörd, ingen vind, inget tryck in ifrån osv. I samma lägenhet kände jag även hur någon försökte dra i fötterna när man gick upp för trappan och även hur någon drog i mitt täckte på nätterna, i denna lägenhet hade vi en liten flicka på besök.

Sen i min pappas första lägenhet var det någon som jämt och ständigt var med in på toa, och drog ner handdukar. Samma ande hade även ett stort intresse för våran katt, vårat diskställ och min fotboll som från ingenstans kunde rulla förbi i hallen.

När jag och mamma flyttade in till stan så kunde jag inte sova om nätterna, jag såg en man som stod och stirrade på mig, han såg ledsen, ensam, sliten och sunkig ut. Mamma vaknade även en gång på natten av att det kändes som att hon kvävdes, som att hon fick vatten i lungorna. I denna lägenhet hade vi en man, som inte hörde till huset men han hade drunknat i närheten.

i huset vi bor i nu har vi nyss haft hem våran granne, som är medium, då både jag och min mamma känt obehag ett längre tag, jag har te.x inte tyckt om att gå ner/upp för trapporna själv, jag har inte vågat gå på toa själv, jag har absolut inte vågat vara på bottenvåningen själv och inte vågat släcka lamporna. Den otäckaste händelsen var när jag vaknade en gång på natten och det kändes som att någon försökte vrida av mitt ben.

Vart jag än varit så har jag känt mig mer eller mindre ovälkommen och iaktagen, min mamma har känt sig förföljd upp till mammas och hennes sambos sovrum, och har då inte vågat gå och lägga sig för att det känts som att det har stått någon och kollat på henne. Vid detta tillfälle gick hon även ner och hämtade sin sambo som då sa åt mannen i huset att skärpa sig, att han skulle släppa taget och respektera att det var vi som bodde där nu. (kommer inte ihåg namnet på mannen nu, det var något som lät finskt)

Mediumet berättade att mannen som bodde i huset innan oss var kvar,(vilket vi redan förstått) han tyckte inte om att vi gjorde om huset, att vi byggde ut och renoverade. Hon berättade även att han flera gånger tänkt och velat puttat ner sin fru för trapporna när hon enligt honom inte betett sig. Han hade tydligen inte varit någon vänlig man då han var i livet.

Vi hade även våran gamla husfru/husmor kvar, hon satt i hörnet på mammas+sambos sovrum och vakade, och hon berättade även att vi hade en man, som inte ville "gå över till andra sidan", han går fortfarande sin stig över våran gård ner till stranden där han förr i tiden brukade festa med sina vänner i en loge.

Mediumet berättade att på ön där vi bor har det funnits en "elak" präst, som hotat och sagt till folk att om dom inte tror på gud, och gör som han säger så kommer dem hamna i helvetet, och det är troligen därför det är så oroligt just omkring där vi bor. Hon sa att hon aldrig varit med om något värre.

Och det värsta hon varit med om under sin tid här, var när hon fick kontakt med en yngre tjej som blivit gravid och rymt hem ifrån(detta är långt tillbaka) och kommit ombord på en holländsk båt, där hon sedan blev uttnyttjad och när hon var "trasig" var hon sedan slängd över bord..

Detta är några grejer jag varit med om, och hört, kanske lite slarvigt skrivet.. hoppas det funkar ändå!!:)

Johanna

Senast härom natten faktiskt….är inne i en ganska jobbig period med på tok för många tårar. När jag hade gått och lagt mig kände jag mig så vilsen och ledsen. Bad om hjälp hos andevärlden och plötsligt känner jag hur någon tar min hand och håller den tryggt…

jag sov gott den natten

Har varit med om massor och kan återkomma till det…

Lena

#20,
Angående dröm och verklighet, det är precis så jag har fått det förklarat efter att själv varit med om liknande saker! Jag kan vakna och se fåglar flyga över sängen, att himmelsängen fladdrar eller få för mig att det står någon bredvid mig och bli riktigt livrädd och rulla rakt över min fästman och nästan vidare ner på golvet, jag har också fått för mig att ett okänt föremål flyger runt i taket över vår säng. Ibland är det ordentligt obehagligt och skrämmande, ibland kan jag väcka min sambo och peka och fråga honom om lustigheterna jag ser. Han upplever att jag är någonstans mellan sömn och vaket tillstånd, vilket jag också gör, dock i efterhand, just i stunden tror jag ju att jag är klarvaken och det jag ser är på riktigt!
Jag har läst vidare om detta "fenomen" vilket handlar om att man vaknar väldigt snabbt, för snabbt för att hjärnan ska hinna "koppla om" från dröm till 'verklighet'. Det blir nästan som en kort dröm som man tycker sig uppleva i vaket tillstånd i den fysiska miljön som man då befinner sig i!

Mitt allra första "bevis" jag fick från andevärlden skedde då jag var omkring 12 år i mitt föräldrahem.
Jag satt morgon strax innan skolan i badrummet på toalettlocket och klappade mitt marsvin i knäet med toalettdörren till höger om mig öppen. Solen lös genom det lilla och höga fönstret och träffade garderoben mitt framför mig. Plötsligt börjar trägolvet utanför den öppna toadörren knaka och knarra som bara den, och eftersom jag och min bror kivades och lekte med varann jämt under den tiden trodde jag såklart att han smög på mig för att snart hoppa fram för att skrämmas. Jag sa högt att jag hör dig minsann där utanför, jag hör att du är påväg. Men jag fick inget svar, och han dök aldrig upp. Jag struntade i det antar jag och tittade istället rakt fram på garderoben som solen sken på. Mitt framför mig ser jag en skugga gå förbi som framträder i siluett mot garderoben, en människa i hatt som går fram och tillbaka, fram och tillbaka och går sedan helt åt sidan och försvinner. Första tanken är att det kanske var någon utanför fönstret, det är dock inte möjligt eftersom badrumsfönstret satt så högt upp och huset har en sådan hög grund.

Cirka tio år efter den lilla händelsen stod jag i köket och lagade mat, planlösningen är väldigt öppen och man ser från köket igenom vardagsrummet och enda ner till hallen och ytterdörren. Utav någon konstig anledning vände jag mig om för att titta jag ner i hallen ett flertal gånger. Nere i hallen hängde en inglasad tavla som solen reflekterades i och skapade en spegeleffekt. När jag vänt mig om för kanske tredje eller fjärde gången för att titta ner i hallen igen ser jag i tavlans reflektion hur det går förbi en lång man i hatt. Då jag blev så himla snopen av att se detta bad jag pappa som var ute på tomten gå från ytterdörren runt till altandörren i köket, för att se om hans spegelbild reflekterades i tavlan då han passerade husets alla fönster. För inte ville jag ju tro något eller "ta ut något i förväg". Jag använde mig utav uteslutningsmetoden. Åter igen var husets grund alldeles för hög för att detta skulle vara möjligt, för rätt så var han framme och knackade på altandörren utan någon som helst tillstymmelse av hans spegling i tavlan som hängde i hallen.

Dessa händelser är bara två utav alla som skett i mitt barndomshem. Jag är dessutom inte den enda som varit med om dessa märkliga händelser.
Om nätterna då jag låg i sängen och alla andra också sov kunde jag höra hur någon sprang upp och ner i trappen, detta kunde även min bro höra ibland. Dörren som avgränsade hallen från vardagsrummet på nedervåningen under mitt sovrum levde sitt egna liv om nätterna och en natt öppnades en utav kaminens lucka sig så att hela huset blev rökfyllt.
Bland annat! Jag känner mig rätt så övertygad i varje fall

40 intresant och bra du gjorde undersökningar:-))