Healing

Hur skall man utveckla detta?

2012-07-20 18:12 #0 av: Ians

För många år sedan kände jag en "kallelse" att ge healing ...mina händer utvecklar en jätte värme när jag lägger dem på personer...

Jag prövade denna "knepiga" känsla på personer runt omkring mig o det hände magiska saker....

För att få en grund att stå på så gick jag en en utbildning i healing....dels för teknikens skull men också för att ha en plattform att stå på...

På senare tid har jag fått bilder av personer som kommer när jag ger healing...som jag upplever vill förmedla ngt...där de visar mig en bild serie, som den jag ger healing till vet exakt vad det är.

Även om jag tycker att det verkar knepigt.

Jag har också sett bildserier på framtida saker som händer i personens liv...som kommer att förlösa deras funderingar på vilken väg de skall ta i livet etc. Som blivit exakt så!

Och även har det hänt att ...bara den jag ger healing har sett bilder i sitt sinne...som jag inte sett trots att jag känt en enorm kraft som närvarar.

Nu till min egentliga fråga.....jag känner mig lite inrutad med den healing teknik jag "lärt" mig. Det känns som jag behöver våga gå vidare...ut veckla en egen stil...Men är rädd att flumma iväg. Om ni förstår vad jag menar.

Hur skall man veta att man är på rätt väg..... Och få ett flöde i det man gör, ser.....som det är nu så glimtar det till emellanåt....

Kan det vara det att jag inte vågar gå vidare o lita på min intuition som gör att det inte lossnar?

Vill påpeka att jag inte är för människor som blir ohämmade o nästan skrämmer sina "offer" med en nästan ockult framtoning....kanske är jag för rädd att verka "knepig" o behöver släppa den spärren...o låta intuitionen flöda?

Egentligen vet jag nog inte hur jag menar....förstår någon här hur jag tänker?

Kanske är jag för bunden av min uppväxt ...där min mor alltid anklagade mig för att "hompa iväg" o ha för livlig fantasi.....det kanske var det som var flödet...och så hämmas jag av att Hon skall tycka att jag är löjlig....Det värsta jag kan tänka mig är att framstå som löjlig....

Anmäl
2012-07-20 18:14 #1 av: Maja2

Det enda jag kan säga är: Gå din egen väg!! Var ALDRIG rädd för andras tyckande och tänkande. Var TACKSAM över din gåva och vad du kan hjälpa andra med !!!!

Anmäl
2012-07-20 18:17 #2 av: Skogshumblan

Ians, min första tanke när jag läste det du skrivit är att du själv vet. Ju mer jag läste av det du skriver dessdå tydligare tycker jag du själv svarar.

Kanske ska du försöka göra upp med dina tankar om att vara löjlig och "hompa i väg" för du vet ju att det inte är så innerst inne eller hur?

Sen är jag inte rätt att råda om kurser å sånt för ett grönare blåbär än mig får man leta efter;)

Anmäl
2012-07-20 18:17 #3 av: Ians

Vill tillägga en sak...att jag tom skäms för att Tro att jag kan ge healing, rädd för att anses som fejk...jag hör min mors röst.....Nu hompar du iväg o gör dig till igen.

Så det har varit knepigt att få till det i min strikta tanke värld detta med healing, syner o att jag skulle se saker.

Min mormor var synsk....men när jag sett saker så har det kallats för ...Hittepå saker o livlig fantasi.

Kanske jag måste komma ur detta hämmande tankesätt o bara låta homperierna o hittepå sakerna ...flöda o se vart det leder?

Anmäl
2012-07-20 19:23 #4 av: [SweetP]

"Hompa" Vilket  roligt  ord!

Ja, jag tycker det låter som om det är just detta du ska göra.  Hompa på utan skam och skuld.

Tror man ska fundera några varv när närstående i missriktad välvilja uppmanar oss att lägga locket på en eller annan förmåga. Kanske är det just den förmågan man ska utveckla? Så har det varit för mig i alla fall.

Ja, det verkar , som Skogshumblan skriver, som om du redan har redan har svaret.

Hänga på känslan och se vart den bär. Det tror jag på.

Anmäl
2012-07-20 19:39 #5 av: Ians

Tack sötingar...

Ja kanske är det så att jag vet svaret själv...men så är man rädd att man "hompar iväg i sin egen hittepå värld! Flört

O tänker att man kanske måste få någon annans syn på saken!

För kanske är jag förmäten när jag tror att just Jag har fått ngt av min mormors gåvor.... iaf känns det så om jag pratar med anhöriga.

Och kanske är det så att om man låter sig flöda med det man känner o prövar så finner man att de har fel. Men rädslan för att verka löjlig har styrt mig allt för hårt tror jag!

För det är det jag fått höra helatiden...sluta o var tyst....

Mitt bästa minne från min barndom när det gäller detta är när vi var o tittade på en valp...o det kom en vithund in i rummet som hade gips på benet...Den var inte ens av samma ras som de andra...men den såg glad ut.

Plötsligt var den borta.....o jag 6 år gammal frågade vart den vita hunden tog vägen o vad den hade gjort med benet.

De som bodde i huset såg konstiga ut o sa att vi har ingen vit hund!

Mamma blev sur o bad mig sluta bära mig åt. Så pratade vi inte mer om det. Och jag skämdes kommer jag ihåg! Vilken utskällning jag fick efteråt.

 

Säkert är det den händelsen som sedan sitter som berget....hur jag gjorde mig löjlig. Men det är nog dags att komma ur det diket nu....o ta tag i känslor som jag har o låta dem leda istället...

 

 

Anmäl
2012-07-20 20:19 #6 av: Skogshumblan

Ja Ians, hompa och bär dig åt gör du inte och jag är rätt säker på att din mamma om hon kunde skulle förklara för dig hur hon ser på dig nu från den sfär hon är. Jag tror hon i all välmening försökte hålla dig på jorden så att du inte skadade dig för alla förstår inte att se så som du gör, och om din mamma kunde så tror jag hon skulle be om ursäkt för att hon gjorde dig så illa att du tvivlar på det du har inom dig och kan. För kan, det kan du!Kyss

Anmäl
2012-07-28 01:09 #7 av: Jane-Lyzell

Healing är healing - och mediala budskap är just medialabudskap- var sak på sin plats!Flört

Får du medial information när du healar - betyder inte det att du ska ge det till den du healar - utan det är information för dig at veta var du bästt ska heala eller ge eventuella  tipps!

tycker du gör klokt i att ifrågasätta det du får fram!Glad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2012-07-28 01:36 #8 av: Pagan

Ofta är det väl så att vi färgas av de budskap som råder inom familjen. När är det dags att ta avstamp och leda sig själv? Att tänka min mamma gjorde sitt bästa av det hon visste, med de perspektiv hon hade, den världsbild hon hade, de antaganden hon hade, den ribba hon satte.

Hon hon hon!

Och när gör man sitt eget avstamp……………från det som styrde och det som sedan givet färgade ens egen världsbild? Jo i samma stund frågan väcktes – och hur går man då vidare?

Okänd mark, obearbetad, oskuld och rädsla

Men genom att ta det gamla i beräkning – veta vad som är rätt egentligen då man skapat en egen världsbild, försöka att ta bort de nyanser som tidigare färgat den och skapat ens egna perspektiv, ja då har man nog kommit en millicentimeter på egen väg

Å sen är det bara resten kvar……………………

Att börja sätta ord på och ifrågasätta det gamla sättet att tänka då han man kommit meter ifrån det gamla eller hur?

Dags att döda hjärnspöken!

Om man lyckas hela och få bevis för det – borde ju visa vägen ganska bra.

Ians du kan, du vill, du vågar. Vad i hela världen kan stoppa det?

Eller vad i hela världen tillåter du stoppa det?

 

Anmäl
2012-07-28 13:02 #9 av: Ians

Tack Pagan!

Och tack Jane! och ni andra som skrivit i denna tråden också!

 

Anmäl
2012-07-30 11:25 #10 av: Elpida

Jag har ju oxå känt mig väldigt låst i min healing efter att ha gått Reikiutbildningen. Har velat göra i min egen ordning och på mitt eget sätt men hindrats av att det faktisktk då inte kanske är just "Reiki" längre. Efter att ha läst Reconnective healing kunde jag äntligen släppa alla "måsten" och göra på det sättet som passar mig bäst själv. Mitt problem har varit att om jag  skulle vilja heala även på utomstående vet jag inte vad jag ska kalla det.. förutom healing, eftersom om de varit hos någon annan och fått Reiki inte tycker att jag gör likadant och därför inte litar på min heaing. Förstår du vad jag menar? Det är ju ändå healingen vi vill ha fram, i vilken ordning vi sedan lägger händer eller hur vi bär oss åt är väl egentligen ganska oväsentligt.

Ang, det här med budskap och bilder (vilket även Eric Pearl berättar om) så kan jag ibland känna lite som Jane. Alla kanske inte VILL ha budskapen förmedlade. Svårt det där, för det är klart att om man får budskap som kan hjälpa någon så måste det kännas svårt att tiga still. Hmm, har själv aldrig fått just budskap, bara känslor och bilder... Man kanske ska meddela kunden först att det ofta händer att man får upp saker och fråga om de vill ta del av dem. Dessutom tror jag det är rätt viktigt att man själv lär sig först hur man går tillväga när man tolkar och förmedlar, att känna sig säker i den rollen..  Men det är bara mina funderingar. Önskar dig all lycka till i fortsättningen och du har verkligen fått en underbar gåva!

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Anmäl
2012-08-21 12:57 #11 av: Krissegy

#3 Det viktigaste är nog att Du tror på dig själv, andra som inte upplever samma sak som du kommer såklart att inte tro på dig. De kommer alltid finnas människor som människor som hånar och skrattar ;)

Kram

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.