Annons:
Etikettandlig-inspiration
Läst 1823 ggr
Michael C
2012-05-26 19:30

Att dö en smula, för att leva upp

Hej!

Jag kom att fundera över något som ringlar sig över många kunskapsfält, osäker på var jag ska posta frågan men tror att detta forum kanske är "rätt". Frågan spänner över andlig utveckling, mytologiska kända fakta, ångestsjukdomar och symbolmagi. Vilken soppa! Flört

Nåväl, hur ska jag börja: I en annan tråd på annan plats påminde jag just mig själv om en händelse ca 20 år bakåt i tiden då jag efter långvarigt hårt arbete, stress och kopiösa mängder kaffe framkallade mitt första och enda panikångestanfall. Efter ännu en dag med 8 timmar på jobbet och 8 timmar med hårt fysiskt arbete i en hobbyverksamhet så skulle jag gå och lägga mig. När jag lade mig och slappnade av så skälvde hela kroppen. Täcket föll ned på golvet och själv höll jag på att vibrera iväg åt samma håll, bokstavligen! Det enda som hindrade skakningarna var att vara i rörelse. Om jag stannade upp skakade jag som kastanjetter. Hjärtat slog hårt, jag hade svårt att få luft, alla klassiska symptom, inkl känslan av att vara akut och livshotande sjuk. Men någonstans i bakhuvudet fanns en gnutta förnuft kvar som viskade att oavsett vad jag upplever så är det jag själv som framkallar det. Hantera symptomen som du vill men kom ihåg orsaken till dem. Den känslan var verkligen en räddning och jag kunde därmed hantera mina fysiska och psykiska symptom med viss kontroll. Jag kände ett enormt behov att vara bland folk så att jag kunde bli räddad om jag "dog". Så för att bemöta symptomet gick jag ut till korvkiosken och köpte en läsk. Att vara bland folk dämpade ångesten och skakningarna. Det var sent på kvällen och kiosken stängde. Jag gick vidare till en reseterminal som var öppen ett tag till. När den också stängde framåt halv ett strövade jag omkring bland bebyggelse och väntade på att få en hjärtattack eftersom hjärtat slog som vansinnigt. Det var vinter och kallt, så jag försökte hålla mig på platser där jag tidigast skulle bli hittad på morgonen och kanske fortfarande gå att sopa ihop igen. Jag valde ut platser och gick från grind hål till grindhål i ett villaområde och satsade på att lyckas pricka ett av dem så jag syntes ordentligt nästa morgon. Till slut var det dags, där blir det tänkte jag, jag kom dit… och inget hände. Alla symptomen rann av som vatten på en gås. Jag gick hem och lade mig och somnade direkt, helt slut efter dryga tre timmar i "dödens väntrum".

Det fanns många rationella skäl till att jag fick denna upplevelse. Kaffe är känt som ångestframkallande redan i rätt små doser, mitt arbetshektiska leverne i övrigt och min sociala situation då som ungkarl och helt uppslukad av en hobby med stort funktionärsansvar är liksom att beställa problem. Jag tänkte inte mer på det, kände att jag hade kontroll, kunde lätt och snabbt bemöta ett par små "efterskalv" med en andningsteknik som jag inte riktigt vet var jag fick den ifrån men som var effektiv.

Det var en pusselbit till min fråga. Redan på den tiden var jag öppen för och intresserad av esoteriska och mytologiska saker, men inte direkt involverad eller engagerad. Läste något ibland, tänkte "aha" och la det i kuriosa-mappen i bakhuvudet. Nu det sista halvåret har det plötsligt börja hända massor med saker med min andliga utveckling och bit efter bit passar plötsligt ihop i ett rasande tempo, och alla möjliga kopplingar uppstår, en del som ändå förblir oförklarade fast det finns mitt framför näsan.

Jag har genomgått vad någon beskrev som en vibrationsförändring nyligen, inga skakningar men som en snabbt slående puls i kroppen som väckte mig om natten. Som hjärtklappning kändes det, 4 ggr snabbare än pulsen som var normal. Man måste ju kolla. Men det fanns inget skrämmande i detta, jag kunde lätt somna om igen medan det fortsatte. Det pågick några månader tills en natt när jag vaknade som vanligt av det och undrade hur länge det ska pågå och vad det är för något. Då, i vaket tillstånd, blev jag "kontaktad" och instruerad i att använda denna "puls" på olika sätt. En märklig men trevlig upplevelse. Efter det upphörde pulsen att uppträda spontant så nu får jag sova. Flört Upplevelsen öppnade för många andra intressanta erfarenheter och väckte ett stort intresse för lite mer ovanliga saker, och inspirerar till att tänka på helt nya sätt.

Mitt gamla intresse för mytologin gör ju att jag drar mig till minnes Oden och vad han pysslade med. Hänga sig själv för att ta reda på hur det är när man dör, och komma ifrån den händelsen med nya lärdomar även om andra saker i bagaget. Andra kulturer har ju varianter på samma tema. Det finns alltså ett syfte med att "dö", det verkar sätta fart på vissa insikter i övrigt också.

Så till den sista pusselbiten, symbolmagin: Jag har i flera månader nu läst och läst och läst allt jag kommer över som intresserar och inspirerar mig, det är som att hopa från tuva till tuva och ämnena kan skifta väldigt men varje liten bit bidrar till någon slags helhet. En fantastisk period och erfarenhet. En uppgift jag stött på gäller symbolers inneboende magi, och fyrkanten och kubens avsaknad av sådana katalysatoreffekter på energi. Den informationen fick plötsligt betydelse när jag helt nyss tittade in i ett forum om ångestsjukdomar på jakt efter mer information om min upplevelse långt tillbaka. En person beskrev då "fyrkantsandning". Följ formen av en fyrkant med blicken, andas in längs ena sidan, ut längs andra, in längs tredje osv. Japp, det var precis så jag fick bukt med mina "efterskalv" en gång, men då visste jag inget om formens betydelse eller snarare neutralitet till "magi" eller ens att det var en metod som många använde.

Med all respekt för dem som lider av ångestsyndrom och inte kommit så lindrigt undan som jag gjorde. Det är verkligen svåra saker. Men jag kan inte låta bli att fundera kring mening och syfte. Fästingen t ex, en liten varelse som det är svårt att förstå varför den finns. Vilken funktion har den? Den är ingen viktig näringskälla för någon, den pollinerar inga äppelträd osv, hur passar den in? Kanske som "rovdjur" genom att indirekt sprida sjukdomar? Allt har en plats och gör något för någon. Men panikångest, vad kan möjligen komma ut av det?

Jag tänker förstås tanken att den kan fylla funktion som "walkabout", som att hänga sig i en ask och komma tillbaka med 9 sånger och 18 runor i påsen.

Är kroppsskakningen tecknet på "utvecklingschansen"?

Är fyrkanten ångestdämpande genom sin avsaknad av magi? Kan alltså ångest bero på eller ha koppling till "magiska omständigheter" som kanske inte direkt är det första någon tänker på när man håller på att gå under av skräck?

Ja, det finns säkert en sammanfattande fråga här men jag kommer inte på den. Jag kastar ut dessa tankar i etern, någon kanske sitter med ett svar på den frågan jag inte kan komma på!

Annons:
Hellas
2012-05-27 00:40
#1

Intressanta tankegångar, jag har inget riktigt bra svar men jag är viss om att det finns andra kloka människor som kan svara.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Michael C
2012-05-27 01:21
#2

Det är en rätt komplex fråga, inte minst eftersom jag inte går i mål med att formulera den Flört.

Jag är medveten om, särskilt när jag läser om texten jag skrivit, vilka slutsatser man kan dra om mitt eventuella allmäntillstånd rent mentalt. Men om det fyller någon funktion kan jag försäkra att jag mår fint trots att jag bär på dessa slags funderingar. Glad Jag har inte skrivit här förut och det är ju lite sport att kasta ut frågor av det slaget då, kanske. Men man lär sig inget om man smusslar med sina funderingar. Jag är nyfiken på andras erfarenheter och reaktioner på min text, om någon sitter inne med något som hakar i någonstans i allt det där.

[Miss Atlantis]
2012-05-27 10:23
#3

Hej Michael!

Intressant text, väcker många frågor som jag tackar för.

Du ställer frågan om ångestattacken kan fungera som en "walkabout", där man  "hänger sig i en ask och kommer tillbaka med 9 sånger och 18 runor i påsen". Det är en lockande  tanke, men jag vet inte - Jag har sett tillräckligt många slitas sönder av  sin ångest utan att få en endaste  andlig insikt för att riktigt kunna ta tanken till mig.

Min egen erfarenhet av stark ångest - min egen och andras  - är mer att den , om man lär sig att hantera den hyggligt  kan fungera som ett sorts själsligt förstoringsglas. När jag skakar av ångest och hjärtat galloperar vilt  ställs mitt inre  på sin spets. Man  blir tvungen att se sina inre konflikter, vad man gör mot sig själv, i skarp belysning, kan inte undkomma det eller förklara bort det.

En kompis brukar beskriva sin ångest som "Guds megafon till de döva" Det tycker jag är väldigt bra.

För mig finns det ingen magi i det här, ingen yttre kraft som vill mig något. Om något är det ett budskap från mig själv till mig själv.  Överhuvudtaget vill jag vara försiktig med att förklara sjukdomar, diagnoser och psykiska besvär med magi.  Även om det nu fanns någon högre mening med t.ex panikångest - vilket jag är tveksam till -  tror jag man hamnar snett när man söker orsaken utanför sig själv.  Risken är att tanken på den högre meningen blir en  issriktad tröst,  som gör att jag undviker att ta tag i de konkreta problemen. Så skulle det i alla fall fungera för mig..

Däremot kan jag tänka mig att man som medial och andligt orienterad människa kan ha en förhöjd känslighet, som gör en mer mottaglig för ångest.

Michael C
2012-05-27 12:31
#4

Tack miss Atlantis. "Även om det nu fanns någon högre mening med t.ex panikångest - vilket jag är tveksam till -  tror jag man hamnar snett när man söker orsaken utanför sig själv. "

Kloka ord, och jag är väl medveten om att mina resonemang är provocerande i viss mån. Det är verkligen inte min avsikt att på omvägar skuldbelägga eller lägga andra krokben för någon och det kostade på litet att ens våga föreslå tanken om en så långt driven holistisk värld, för konsekvenserna är stora.

Vissa säger ju att jordelivet som vi ser det med våra ögon är ett hologram. En svår tanke att omfatta, men efter ett tag och lite tänk så låter det relativt rimligt, om än en väldigt "kortfattad" förklaring. Det speciella med ett hologram är ju att varje liten del av bilden innehåller all bildinfo. Har man en bild och klipper av ett litet hörn av den så har man en komplett liten bild istället för ett hörn av den stora bilden. Precis så fungerar ju kroppens celler och letar man vidare får man mer och mer bekräftelse för hologramidén. Slump, synkronicitet, allt blir plötsligt mer begripligt. Det i den fysiska världen. Så varför inte undersöka om hologramstrukturen sträcker sig ut i den mer icke-fysiska världen? Att religionerna ofta går hand i hand är ju ingen nyhet men det stannar inte där. Driver man denna tanke vidare så måste allt passa in och ha en mening och orsak. Allt. Där någonstans står jag och försöker komma på hur.

AnnikaIII
2012-05-27 13:20
#5

Panikångest….ett ekorrhjul av en massa tankar, känslor och upplevelser som får tokspel och spinner runt, runt, runt…..

En naturlig reaktion när behovet av "kontroll" har tappat fotfästet.

Sinnet och kroppen vet…vad förnuftet inte har uppfattat och sätter hela varningssystemet sätter igång utav sig själv, brandlarmet går sätter fart, tankarna försöker hänga med, hyperventileringen ökar adrenalinet och ekorrhjulet snurrar på.

Jag tror att en människan som har en "normal"- stor erfarenhet av livets alla skiftningar, lite magiskt/religiöst/andligt tänkande har större möjlighet att "prata" sig själv igenom en attack. (säjer jag av egen erfarenhet)

Ångest sätter ju igång en kemist reaktion i kroppen. Flykt och kampkänslan (fight or flight) genom adrenaliet, "nu eller aldrig är det dags att ta ställning till hur man vill fortsätta sitt liv."

Panikångesten är ett tecken på obalans mellan kropp och själ, tanke och handling, stress och lugn….och när den balanse är återställd så försvinner även ångesten.

Vissa människor får jobba hårt med det här och för andra är det betydligt lättare. En del behöver hjälp och terapi medan andra klarar det på egen hand.

Rädslan för att vara en misslyckad figur är inte enkelt i vårt elitsökande samhälle.

Men jag tror att det går att komma till insikt och att denna insikt mycket väl kan vara relaterad till någon form av andlighet.

Carpe momento

[Miss Atlantis]
2012-05-27 20:05
#6

#4 Tycker du lägger fram din tankegång på ett så ödmjukt och fint och prövande sätt att det inte alls känns provocerande. Mer tankeväckande. Glad

Tanken på en holistisk värld, i ordets mest konsekventa mening  - en värld där såväl fästingar som  panikångest har sin givna plats - tål verkligen att tänkas.

Jag tror ju som du att allt har sin plats i tillvaron, frågan är bara vilken?  Från den plats där jag befinner mig just nu ser jag ångesten  som något som  i bästa fall kan hjälpa mig att få syn på mig själv. Om jag  klarar av att hantera den stora skräcken - svårt, men görbart! - och försöker lyssna på vad ångesten har att säga mig  kan jag kanske lära mig något om vad som fattas mig.

Annons:
Upp till toppen
Annons: