Annons:
Etikettandlighet
Läst 2413 ggr
Jane-Lyzell
5/10/12, 3:31 PM

Att dö?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Vad händer när man dör ? Vad tror du sker? och hur känns det att dö tror du? Har du funderat på hur det blir? Ja vad säger du ?Cool

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
[rore]
5/10/12, 3:51 PM
#1

Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för smärtan som ibland föregås av döden.

Hur käns det att dö? JAg var med om en händelse för några år sedan som gjorde att jag inte alls är rädd längre. JAg gled ut ur min kropp och svävade runt i ett befriande tillstånd tillsammans med olika färgformationer som följde mig.

Jag var allt och ingenting på en och samma gång och det går inte att med ord beskriva så att den mänskliga hjärnan förstår.

Någonstans på vägen så stannde flödet upp och sköt mig tillbaka till min kropp. Inom mig så ropade jag: Nej jag vill stanna kvar. Men milt och bestämt fördes jag tillbaka till tid och rum.

När jag blivit frisk igen så hade jag samvetskval över att jag så lätt kunde glida iväg och lämna det som jag har.Skäms

Jane-Lyzell
5/10/12, 3:51 PM
#2

själv är jag inte rädd för döden - utan vet jag kommer fortsätta min existens i en förhoppningsvis lättare vibbration en här!Glad Jag har ju haft egna nära döden upplevelser och de har varit så starka att det eleminerat all rädsla- faktum är jag tycker det ska bli himla intresant- den dagen det är dagsFlört

Som Medium har jag ju också daglig kontakt med ande världen - vilket ger mig en trygghet  att det finns en fortsatt existens. Min Pappa hadde en Ndu innan han gick över med - Min far var general ateist- men efter den upplevelsen var han sedan inte rädd gå över till andra sidan.Det han sa när han nästan dött första gången var ! "Lever jag eller är jag död" Han kunde inte se skillnad på vilken sida han var.

Min Pappa kom sen tillbaka till mig och de stärker ju min trygghet - även mina andra nära som gått över har jag fortfarande kontakt med- som min syster t ex- jag får så klara bevis att det för mig inte råder någon som helst tvivel på en fortsat existens!

Men hur den existensen kommer vara - ska bbli såå spännande- man kan ju föreställa sig - men de andar jag talat med säger att det inte går beskriva i ord.

Tycker det är märkligt att det inte forskas mer om döden och efterliv - då alla människor föds och dör - borde vara största prioritetTungan ute Livets största mysterium!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Skogshumblan
5/10/12, 4:37 PM
#3

Säger som Rore. Att dö för mig är att lämna en form och gå över i en annan. Min kropp är ett skal som jag ska lämna. Att dö ingår i konceptet men hur den blir och när vet jag inte. Är reinkarnationstroende så för mig finns inget slut utan bara ett steg vidare från något till ett annat något.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Elpida
5/10/12, 5:40 PM
#4

Jag är inte rädd för att dö, jag är också helt övertygad om att jag fortsätter på andra sidan. Däremot, som flera av er,  kan jag vara rädd för att jag ska dö smärtsamt.

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Silent_Hill
5/10/12, 6:01 PM
#5

Jag är inte rädd för att dö och har heller aldrig varit det. Jag har alltid varit övertygad om Andra sidans existens och redan som liten berättade jag mycket om Andra sidan, vilket jag litegrann minns.

Och efter min brors död år 2010 har bara min övertygelse blivit starkare när jag även fått erfara hans besök.

Skrattande

MVH Silent_Hill
Sajtvärd på Vetenskap & Bröllop
Medarbetare på Wicca

Tina S
5/10/12, 7:01 PM
#6

Jag är inte rädd för att dö men jag vill så gärna leva för jag har en speciell uppgift framför mig som jag väldigt gärna skulle vilja hinna ta itu med:)

Har också under meditationen fått uppleva HÄRLIGA ljus som man bara längtar att få se igen!

Annons:
Kerstina-61
5/11/12, 2:00 AM
#7

Innan min resa började med mediumskap och kontakten med nära och kära på andra sidan, då var jag jätterädd för att dö. jag hade dödsångest och väldigt rädd för det "okända".

Nu, efter 7 år i cirkel och utveckling av mediumskap så är jag fullständigt lugn inför döden. När min kära mamma dog så hade jag en fantastisk upplevelse och det var den som fick mig att börja aktivt gå in i spiritualismen och mediumskapet Glad

Det jag fortfarande kan känna en viss oro för att jag skulle dö fö tidigt och inte finnas för mina barn och barnbarn, men försöker ha tillit att detta blir på bästa sätt för alla

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Jane-Lyzell
5/11/12, 10:57 AM
#8

Oj så mycket intresanta svarSkrattande

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

millam
5/11/12, 2:08 PM
#9

Har varit nära döden 3 ggr, så jag har hunnit vänja mig, tänka igenom.. Och nej, är inte det minsta rädd för det! Tvärtom, den dagen det är dags, ser det som en befrielse. Men jag är väl inte riktigt klar här ännu..

Det jag oroar mig för är mina nära och kära, för deras skull vill jag fortsätta här.. annars vet jag att det är bara att bestämma sig, tankens, och bara tankens, kraft,  ni vet..

Indiania
5/11/12, 9:54 PM
#10

Jag är inte rädd för döden och ingen kan ta ifrån mig min tanke att det är en fortsättning på andra sidan, det har jag alltid varit säker på.

Men däremot är jag som Rore och flera av er rädd för smärta innnan döden.Så är ju min önskan att mina barn skall slippa se mig som ett vårdpaket.

" Var nära naturen - var när dig själv "

Jane-Lyzell
5/11/12, 11:01 PM
#11

Härligt höra era svarKyss

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

yamher
5/13/12, 8:21 AM
#12

när det är dags tror jag inte att det är så smärtsamt att dö. Utan det är om man lider innan når det döende stadiet. Eller man får dödsskräck.

Självmord däremot är smärtsamt.

Jag skriver som alla andra; jag är inte rädd för andra sidan ;)

Alis volat propriis Oskyldig

Kerstina-61
5/13/12, 1:45 PM
#13

#12 
Hur vet du att det är smärtsamt med självmord? Varför skulle det vara mer smärtsamt?

För egen del så tror jag nog att det finns smärstsamma dödsögonblick då man kan se på någon som avlidit att de ser plågade ut i ansiktet…inte alls fridfulla, som de flesta ändå gör.

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Annons:
yamher
5/13/12, 2:09 PM
#14

varför skulle någon aom avslutat sitt tidigare än den egentligen skulle ha det enklare? Så varför skulle det vara helt otänktbart att det är smärtsamt att ta livet av sig medan jämfört med att det naturligt sker och man ofta hinner mogna? Jag kan inte svara för vart o ett av alla dödsfall hur var o en upplevde det. Eller mord avrättningar etc.

Jag har bara fått tillmig så pass mycket att jag kan dra den slutsatsen att det är smärtsamt sätt att dö…

Dödsskräck är något som kan få ögonblicket att blir fruktansvärt ångestfull eller smärtsam bara av att ha det.

Alis volat propriis Oskyldig

Jane-Lyzell
5/13/12, 8:05 PM
#15

14 Njae - inte är det smärtssammare - att dö gör inte ont! - däremot är det smärtsamt att tro det är slut och inse att det inte går spirnga ifrån sina problem - de försvinner inte för man tar sitt liv.

Man kan inte springa ifrån sig själv!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

yamher
5/13/12, 8:39 PM
#16

Jag menar inte ögonblicket man dör utan innan dess. Och det du nämner är en orsak till att den kan bli smärtsam.

Om det hade varit samma förutsättningar hade det inte varit lika effektfullt att de på andra sidan ska lära oss och få oss att förstå att du gör det bara en gång.

Alis volat propriis Oskyldig

Ians
5/14/12, 8:50 AM
#17

Egentligen skulle jag nog tagit både och alternativet.

Jag är inte rädd för att gå över, men vill inte ligga o "honka" i dygn innan med ångest.

millam
5/14/12, 11:18 AM
#18

Jag tror inte man kan jämföra så, varje människa är unik och har unika upplevelser! Även om jag inte är rädd för döden, inte ens smärtan (det har jag haft så det är nog inte möjligt att ha mera ont utan att tuppa av..), vet jag inte hur jag kommer att reagera den dagen det är dags..

Däremot håller jag med dig Jane "15", man kan inte tro att man kan springa ifrån sina problem, för det kan kan man inte.

Det finns ett ordspråk på finska, finns säkert ett på svenska med samma innhåll:. det man lämnar bakom sig, det hittar man framför sig.. Ens handlingar påverkar så mycket mera och så många flera än man kunnat ana!

Jane-Lyzell
5/14/12, 4:59 PM
#19

18 det var ett bra ordspråkGlad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Maikailoa
5/14/12, 9:15 PM
#20

På den här frågan, när den kommer upp, brukar jag svara att jag är rädd för döden.

Vore jag inte rädd för döden fandes det ingen anledning för mig att försöka bevara livet.

Annons:
mie65
5/17/12, 11:00 PM
#21

Jag är livrädd för döden. Jag är lika rädd att det kanske trots allt inte finns nåt mer när vi dör, att allt bara blir svart. Att aldrig finnas mer.. usch.. jag får ångest av bara tanken. Jag vill ju verkligen behålla min tro att vi har en dimension till men jag har aldrig fått minsta vink om att jag har rätt.

http://marienorberg.blogg.se

yamher
5/18/12, 7:24 AM
#22

vad är dessa fenomen som spöken, practical jokes från nära anhöriga och poltergeist fenomen? Är inte det ett slags bevis på att något mer finns? Nära döden upplevelserna?

Jag vet att när man själv inte fått bevis kan det vara svårt att bli helt övertygad. Värt att prova att be om bevis, tecken eller en "vink" om att det inte bara tar slut, att slippa att vara rädd för att dö?!?

Alis volat propriis Oskyldig

Jane-Lyzell
5/18/12, 10:16 AM
#23

21 Det kommer ska du seGlad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

[Lady-Oona]
5/18/12, 12:05 PM
#24

#21, jag är själv övertygad om att det finns en ett andeliv, att det inte är bara svart/ingenting efter den fysiska döden…att någon del av medvetandet lever vidare, exakt hur vet jag inte.

Om det inte skulle vara så beöver jag inte bekymmra mig för då försvinner begreppet jag, vet, känner, ser, hör, luktar, finns…och då finns det inget medvetande och inget att vara medveten om…ingenting är ingenting å då behöver jag inte bekymmra mig…jaget försvinner och inget finns, känslor och medvetande är borta…så det är bara att leva livet  här å nu fullt ut och glädjas, resten vet vi ganska lite om…du får se som Jane säjer….eller inte säjer jag.

Maikailoa
5/18/12, 12:32 PM
#25

OM DE OLIKA TILLSTÅNDEN EFTER DÖDEN

Kapitel 7

Den fysiska och den andliga människan. 
Om evig belöning och straff; samt om Nirvana.
Om de olika "principerna" i människan.

HELENA BLAVATSKY

http://www.teosofiskakompaniet.net/HPB_NyckelnTillTeosofinKap7_.htm

Monsva
5/18/12, 7:08 PM
#26

Jag är lite rädd för döden. Är också rädd för att själva döendet ska bli smärtsamt och ångestfullt. Och tänk om jag blir en "ande" som inte förstår att den är död. Av  det jag sett på tv får de hjälp av medium att "gå mot ljuset". Men vad händer med de andar som inte får den hjälpen?

Kan jag också efter döden vara säker på att få slippa den ångest jag dragits med större delen av mitt liv?

Jag vet inte om jag vill att döden ska vara slutet på allt eller om jag önskar en fortsättning. Vill bara få ro i själen.

yamher
5/18/12, 8:27 PM
#27

behöver man hjälp så får man det på andra sidan. Den andra sidan ger oss det vi behöver om vi vill ha hjälp. Det finns inget skäl att få ångest på den biten. Dem som i så fall behöver hjälp, dem man ser är de som sätter sig på tvären. De som vägrar att ge upp sitt liv och förstå att de har gått över, får stark ångest för något de har gjort osv. För dem som ber om hjälp kommer det alltid att finnas hjälp att få. I ALLA LÄGEN.

Alla har vi en skyddsängel och den överger oss inte, framför allt inte om vi känner rädda och oroliga. Vi är aldrig själva. Om du vill så kan du alltid be om hjälp, att vara ärlig mot dig själv att du är rädd för att dö, att dö o bli ensam osv. Adressera det till Gud, eller till någon annan som du håller kär (du förstår idéen), och du kommer att bli hörd den dagen det blir aktuellt!!

Alis volat propriis Oskyldig

Annons:
[spacebeam]
5/18/12, 9:57 PM
#28

Är mer rädd för livet…här kan ju vad som helst hända ! Det finns ingen död i den bemärkelsen som har att göra med : mörker , tystnad, utsläckt medvetande. Det finns ingen död ! Döden är endast en övergång till ett utvidgat medvetande, till en ljusare och högre vibration, varifrån vi kom och som är vårt verkliga hem, vårt verkliga jag. Denna värld är endast en mycket blek skuggtillvaro, i jämförelse. Vi är bara här en kort stund och på andra sidan väntar evigheten. Ingen möter döden ensam. Alla hämtas av änglar och älskade anhöriga med en kärlek som är obeskrivlig…..

Jane-Lyzell
5/18/12, 10:48 PM
#29

Alla mäniskor är födda med en vist mått av medialitet - även s"skeptikerna" - alla kliver vi till vår rätta tillvaro andevärlden när vi sover - vårt rätta hem- därför hittar alla hem(över) ingen fastnar när vår fysiska kropp dör!Flört

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

[Miss Atlantis]
5/18/12, 10:55 PM
#30

Jag är inte rädd för döden. Nyfiken mest…

Jag älskar livet djupt och innerligt. Men oj vad det blir vilsamt att en dag komma ifrån alla maktspelen, missförstånden och aggressionerna som vi håller på med här nere.

Jag hoppas på en lättare vibration, friare tankar, snabbare rörelser.. Här nere i människolivet är allting så otrotligt… trögt.

Jane-Lyzell
5/18/12, 11:09 PM
#31

30 kan bara hålla medFlört

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

yamher
5/19/12, 7:11 AM
#32

Nja, fast jag skulle inte skriva evighet, allting har en tid bara olika hastighet och olika normer

Alis volat propriis Oskyldig

Therese.G
8/29/12, 9:32 PM
#33

Nu är jag kanske lite långsam på att svara men ..

Jag har extrem dödsångest, såpass att jag knappt fungerar.
Slutar jag göra något, vad som helst, så dyker ångesten upp direkt.

Jag är livrädd för att allting en dag bara tar slut. PLOPP!
Så finns jag inte mer. Gråter

Jag har aldrig riktigt fått "bevis" på andra sidan, och jag har inte heller råd att gå till ett medium med min nuvarande ekonomi. Jag litar mycket på vad folk säger att dom vet händer .. men minsta lilla gör tyvärr att jag svajar till i det jag tror.

- Therese

Jane-Lyzell
8/29/12, 9:38 PM
#34

33 så bra att du läser om att det finns ett efterliv då - det hjälper din ande förstå den dagen du kliver överFlört

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
Therese.G
8/29/12, 9:42 PM
#35

#34 Jag läser på som att det inte finns någon morgondag Flört

Tråkiga är väl mest att nästan alla runt omkring mig är säkra på att inget händer, och förstår inte varför jag är så rädd.

"När du dör så dör du .. finns inte mycket att göra åt. Du kanske borde prova yoga eller meditation?"

Fick jag som svar när jag tog upp min ångest, mådde inte precis bättre av det inte! Obestämd

- Therese

Jane-Lyzell
8/29/12, 11:32 PM
#36

35 Nää det var ju inga bra svar- synd - men som jag skrev tidigare - läs andras upplevelser - t ec nära döden upplevelser och hur man som medium kan kommunisera med nära o kära - sök egen information om efterlivet - så stärker du att det finnsGlad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Lynxx
8/30/12, 12:51 PM
#37

En befrielse utan like! Att slippa denna jämerdalen, är de bästa som kan hända!

/L

Iceland
10/16/12, 10:41 AM
#38

Jag känner ingen rädlsa att dö. Det kommer att ske när det är menat att ske.

Sedan så vet jag att jag kommer inte försvinna i intet. Jag kommer möta min familj, jag lär vandra runt ett tag för att kolla till de jag lämnar efter.

Sedan efter det, så får jag se vad min nya uppgift blir. När jag dör ska min själ få vila innan det är dax igen.

Enligt mig så är det bara kroppen som dör, själen lever vidare och blir en ande.

Ungefär så kan jag nog förklara hur jag känner :)

http://isabellarun.weebly.com/

[Novaline]
10/16/12, 11:16 AM
#39

Jag är inte rädd för döden heller. Cool Håller nästan med alla inläggen Skrattande.

[stass]
10/16/12, 12:28 PM
#40

Jag är inte rädd för att dö , det som däremot skrämmer mig är att lämna innan man är klar, gå vidare för tidigt.

jag tror nog att det blir någon slags skräckblandad (i brist på bättre ord) förtjusning, precis som jag kan känna i övergång, stora förändrigar i livet och döden är nog den största av dom, klivet ut i det okända.

Jane-Lyzell
12/5/12, 10:58 AM
#41

Putt

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
[rore]
12/5/12, 11:19 AM
#42

Putteliputt putt. Tack för putten.

Jag har ju min berättelse klar för mig #1 och det betyder egentligen på intet vis att jag inte skulle göra motstånd i tanke och känsla, vare sig det gäller mig själv eller mina nära och kära.

På olika plan inombords så är döden och döendet en smärtsam inre upplevelse, som berör och skapar kaos i alla inblandade.

Min värsta farhåga/rädsla är att bli så sjuk att jag inte längre kan föra min talan och att mina anhöriga skulle kämpa för min överlevnad till vilket pris som helst,,,

å andra sidan så har jag ingen aning om hur människor som har det på det viset, egentligen har det(?)

Det är ju min egna rädsla för något som jag inte vet någonting om som talar nu.

Samtidigt så vet jag ju inte hur jag själv skulle agera i en sådan situation, om det var någon av mina anhöriga som blev så sjuk.

Jag önskar och hoppas att jag skulle ha styrkan och modet att fullfölja min anhöriges önskan, om den blivit uttryckt. Inom lagens ramar.

Men vad vet jag? Egentligen ingenting!

Vi är ju inte helt och hållet självklara och förutsägbara i alla stunder.

Det är ju en sak att vara frisk och "tro" hur det skulle vara,, och en helt annan att verkligen befinna sig i situationen av att vara döeende,, för det är ju en process som slår igång,,,,

[Pandette]
12/5/12, 11:44 AM
#43

Att dö nu låter inget trevligt alls, jag vill leva tills jag blir gammal och dö av ålderdom.

Ingen vet vad som sker efter döden, om det finns något efteråt eller om det tar slut. Jag är inte helt säker på vad jag tror heller i det sammanhanget.

mayolica
12/5/12, 2:07 PM
#44

Vet inte både och Obestämd???

Kanske inte rädd för att dö,men känner någon slags osäkerhet.  Vad händer ? en förändring tror jag på,men ingen vet exakt vad som väntar?    Om döden skulle betyda att allt tar slut borde det inte heller finns så mycket att vara rädd för?

Jag tror att livet fortsätter ungefär som förut fast i en annan form,som en vidareutveckling en ny födelse. Innan vi föddes levde i en värld (i mammas mage) när vi vuxit ur den lilla världen föds vi föds till en större värld där vi lever o bor i våra kroppar. När vi vuxit ur världen i våra kroppar tror jag att vi gör oss av med kroppen och kommer ut i en ny värld igen, att vi föds ut till något större? (lite som när en fågelunge kommer ut ur ett ägg kan jag likna kroppen som ett äggskal)

~ mayolica ~

Jane-Lyzell
12/5/12, 4:50 PM
#45

44 du menar som den fula ankungen som blir till en svan!Glad

Ja ingen dum tolkning!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

mayolica
12/5/12, 6:13 PM
#46

#45 nja det menade jag inte riktigt,fast den tolkningen går väll lika bra. Jag tänkte mer som lite symboliskt att "fågel bor i ägget tills den är mogen världen utanför och kliver ut ur ägg-skalet ,går vidare från sin lilla värld inne i ägget till stora världen utanför ägget.

~ mayolica ~

yamher
12/5/12, 8:24 PM
#47

eller kanske vi lånar en kropp för att skaffa oss lite nya erfarenheter och lärdomar. En kropp, en roll, en identitet som vi kan nyttja när helst vi vill sen på andra sidan. Men där är vi den vi var innan fast med lite mer erfarenhet. Vi kan känna detta och vi talar om detta genom uttryck; finn din inre styrka, ditt inre jag, det lyser/strålar om en osv.

Alis volat propriis Oskyldig

Christina_46
12/5/12, 11:34 PM
#48

Jag är inte rädd för att dö. Men ett långt utdraget lidande mot slutet 'är ju inget som man ser fram emot. Då jag dör vill jag att det ska ske knall och fall så man slipper lida.

Min morfar hade ett hemskt lidande mot slutet. Han ramlade flera ggr. och fick kotkompressioner i ryggraden. Så han blev liggandes i sjukhussängen sista tiden. Låg och vred sig som en orm i sängen och hade dödsångest. Efter det fick han Morfin som lungade ner det värsta. Efter någon vecka ville kroppen inget med, så han avled. Lilla morfar som var så go.

Ha det så bra morfar, där du är nu <3

Annons:
Jane-Lyzell
12/6/12, 12:16 AM
#49

KyssGråter för lilla morfar och dig!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

vresrosen92
12/6/12, 11:13 AM
#50

Jag är inte rädd för att dö, men jag är rädd för att inte leva, eftersom jag helt enkelt älskar livet och alla möjligheter som ligger framför mig/alla människor. Jag tror inte döden är slutet, utan snarare slutet på ett bra kapitel i ens "eviga liv" och när man vänder sida börjar ett nytt kapitel.. :)

Don´t worry, Be happy!

Annisangel
12/7/12, 8:54 AM
#51

Det händer när det händer, och hur det händerKyss är också helt i tiden, så jag är inte orolig för det. Visst funderar jag på hur och tråkigt att lämna alla efter sig, men jag inriktar mig på att ta för mig av livet och lära mig det som jag har svårt med.

Död = Ny början, annan existens

Detta tror jag….

KyssKramKyss

Många Goa Kramar

Annisangel

Jane-Lyzell
12/7/12, 4:00 PM
#52

51 så tror jag med!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Tarotstollan
12/7/12, 10:24 PM
#53

Jag är inte rädd för döden, tror att vi återföds till vi lärt oss våran läxa och sen går vi upp i alltet, stora ljuset, Gud eller vad vi vill kalla det.

Däremot är jag rädd för att bli liggandes som en grönsak och inte kunna göra mig förstådd och /eller ha ont och inte kunna få någon hjälp.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

[MikeW]
12/8/12, 3:19 PM
#54

Rädd för död? nae! Jag ser fram imot döden :) Vem vet vad som finns och vad man kan göra på andra sidan!

Hade en dröm inatt om att jag var död. Jag var en ande och det var en liten pojke som kunde se och höra mig. Det var faktigst riktigt roligt, ingen annan såg mig utan han så när han pratade med någon person då sa den personen något som jag inte kommer ihåg. Då svarade jag på ett litet skojigt sätt och pojken log och jeg vet inte jag kände mig bara så lycklig där.

Drömmen kändes väldigt verklig och jag och den pojken blev typ bästa vänner på en gång. Jag kände mig lite som en guide där faktigst.
(Har undrat för mig själv länge om hur det skulle vara att vara en guide så jag tror jag fick mitt svar där :P)

Sen så flög jag runt, och så var jag spider-man för en liten stund också xD skit skoj var det! :P

Kan knappt vänta tills dagen jag dör :) Så jag är inte direkt rädd för döden. :)

Jag är nog bara lite rädd för smärtan när jag håller på att dö. Fast det är nog bara det.

Jane-Lyzell
12/10/12, 2:59 PM
#55

Jag brukar säga till mina barn - oj oj när jag går över Guuuud vad jag ska spöka för demFlört

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
Annisangel
12/11/12, 9:32 AM
#56

#55 Precis Jane, jag tror inte alls att det behöver vara tråkigt att förlora någon till döden, man kan ju få besök av den personen iallafall, dock i en annan form! Kyss

KramKyss

Många Goa Kramar

Annisangel

Upp till toppen
Annons: