Annons:
Etikettandlighet
Läst 1702 ggr
jhnajnsn94
2012-01-20 20:17

Funderingar

Jag har så länge jag kan minnas varit "öppen för andevärlden", jag har hört, sätt, känt och drömt om andar. Jag har alltid, i hela mitt liv även trott på att dem finns.

De funderingar jag har är - kan jag stänga av på något sätt när jag anser att det blir för mycket?

Varför "dras" dom till mig? för överallt där jag bott  under mitt snart 18 åriga liv har det funnits andar, och då har mamma tagit kontakt med ett medium som hjälpt dem över. (undantag för huset vi bor i nu, än så länge) dock här hemma hos min pojkvän där jag spenderar den mesta tiden, eller ja, har spenderat de närmsta 10 månaderna har det hänt en del saker, till och från.

Sen vill jag veta hur jag kan få folk att acceptera det jag tror på, och att dem inte hånar mig eller det. Som idag vid matbordet då min pojkvän och hans mamma hamnade i en diskussion om andar finns eller inte, och hon sa att man ska inte tro på något som inte är vetenskapligt bevisat, hon tror inte alls på det. Jag kände mig hånad när hon sa det, jag vet att man kanske bara ska strunta i det, och inte bry sig, men det kan vara svårt, speciellt då jag själv är så säker på att det faktiskt finns, också säger hon att det är inbillning osv. Jag kände inte ens för att börja diskutera så jag satt tyst.

Är tacksam för alla tips och råd, jag vill gärna höra om andras upplevelser och funderingar också!:) jag vet att jag inte är ensam!:)

kram

Annons:
MadnessReturns
2012-01-24 15:39
#1

Hej jhnajnsn94

Känner igen mig väldigt mkt i din situvation då jag även känt som du.

Angående att stänga av sig så kan du bla ta hjälp genom att stänga sina chakran för att hålla dig minder motaglig mot andevärlden, energier och andras känslor.
Jag är själv väldigt dålig på att stänga mig önskar att jag var lite bättre på det.

Min egen erfarenhet är att andar brukar dra sig till folk som är motagliga för andevärlden för att dom är lättast att ta kontakt med. Så det beror inte på att dom drar sig mer till dig bara för att vara jävliga utan att du är mer motaglig.

När det gäller att få folk att acceptera vad man tror på. Kan jag inte säga mer än att jag själv möter folk i min vänkrets och mina föräldrar som inte tror på mig. Men jag väljer att acceptera det så länge dom respekterar mig och min tro. Om någon säger i mot dig be dom att respektera dina åsikter så kan du respektera deras Glad

Hoppas att jag var till lite hjälp i alla fall Glad

Lev in nuet för det tjänar ändå ingenting till att tänka på framtiden för den har inte skapats och det som har varit har varit.

Jane-Lyzell
2012-01-24 16:33
#2

vilket bra svar du fick i inlägg 1Glad

Ja inte lätt alltid vara medial och se andar i tid o otid - om det är besvärande - ja då får du säga Nej bestämt- disiplinera dig och de andar som kommer!

Att träna på dra ihop din aura är ett annat knep och föreställa dig som ett ägg eller ljusbubbla som omger dig! Alla knep e bra som funkar!

At inte kasta pärlor för svin kallas det för med din pojkvänns mamma - ingen ide ödsla tid på dem som inte vill förstå!

Du vet och det räcker väll!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

jhnajnsn94
2012-08-01 22:10
#3

Ber om ursäkt för mitt otroligt sena svar, jag har läst det båda ni har skrivit tidigare å tänkte nu ta mig i kragen och svara och tacka för era otroligt hjälpsamma, snälla och bra svar!

Måste även påpeka att huset vi bor i nu, som jag skrev i inlägget inte var hemsökt, visst var hemsökt.. vi har haft hem ett medium som "hjälpt dom över till andra sidan".. Den äldre herren som bodde i huset innan oss fanns fortfarande kvar, han hade varit elak med sin tidigare fru, därav kände jag obehag i te.x trappan där han tänkt att han ville putta ner henne när hon enligt honom inte betett sig..

Det var mestadels i trapporna man kände utav honom, och på övervåningen som vi byggt till och i det nya badrummet, där vågade jag knappt duscha, kunde inte låta dörrarna imma igen och vågade inte blunda när jag stod i duschen, han tyckte inte om att vi gjorde om i hans hus så att säga.. :)

Vi hade även en utav våra föredetta hosmödrar hos oss, som satt i hörnet i min mammas och hennes sambos nya sovrum och vakade.

Mediumet kände även av att någon förgripit sig på en yngre flicka i ett utav de rummen som vi har tomma.

och sist men inte minst har vi en man kvar som vägrar lämna oss, han går en stig genom våran gård ner till stranden där han förr i tiden brukade festa loss med sina vänner i en liten loge eller vad man kallar det.. :)

Ganska spännande.. kände bara att jag ville berätta, haha!:)

Hellas
2012-08-03 11:05
#4

Du har redan fått svar så jag kan bara tala om att jag känner igen mig i det du skriver. Så här gör jag och det fungerar för mig Glad. Man behöver dock hitta sin egna metod vilket kan ta en stund och ju mer sensitiv och öppen man är desto mer envis måste man vara.

Disciplinera dig

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

sven-g
2012-08-05 00:21
#5

Förr till för några år sedan kan jag känna igen det som skrivs, men det behöver inte vara så.
Min morfar hade ett bra uttryck i detta, som kan vara problem för många.
Han sa så länge du tänker på dom, så länge du pratar om dom, då kommer dom.
Bästa sättet att bli utan besvär av detta, är att lära sig mera om dom, då slutar man vara nyfiken, är man inte det, då har man inget besvär av att dom finns, och då vet jag och dom att vi finns,  då behöver inte någon av oss besvära varandra.

Jane-Lyzell
2012-08-05 13:09
#6

3. Tänk även på det kan vara platsminnen du känner av - lika verkliga som en ande om man inte vet skillnaden! Låter som det kan vara det du beskriver - som din känsla i trappen mm…

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
jhnajnsn94
2012-08-07 00:33
#7

#5

Grejen är den att det känns som att det inte spelar någon roll om jag tänker på dem eller inte, eller om jag pratar om dem. Jag pratar nästan aldrig om dem, och de gånger som jag tänker på dem är de gånger de är vid mig, när jag märker utav dem, hör dem, ser dem. Annars gör jag allt jag kan för att ha tankar riktade åt ett annat håll just för att de inte ska söka sig till mig.. :)

och det gör mig inget, jag har fått många bra tips om hur jag kan "stänga av" från denna sida, och hittills har det funkat ganska bra!:)

#6

precis, känslan i trappen är ett platsminne, men anden fanns här, mannen alltså, men han har blivit hjälpt över till andra sidan.. :) dock känner jag fortfarande obehag på vissa ställen i huset.. antar att det tar ett tag innan saker och ting har lagt sig så att säga..:) "känslan sitter kvar i kroppen"

Men han finns inte kvar, eller dom, finns inte kvar, det märks, för det låter inte lika mycket och har sig nu för tiden.. :) Den enda mannen som finns kvar nu hos oss är han som går stigen ner till vattnet, men han stör oss inte så han får mer än gärna vara kvar också!:)

Jane-Lyzell
2012-08-07 13:55
#8

7 vilket tyder på det varit plattsminne hela tidenFlört

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

[MikeW]
2012-08-07 16:40
#9

"inte vetenskapligt bevisat" jag tror nog att hon inte direkt har kollat in det så mycket, för det är faktigst bevisat att andar finns.

jhnajnsn94
2012-08-13 13:43
#10

#9

Nej hon är som sagt inte alls speciellt insatt och hittar hellre "naturliga förklaringar" till saker som händer. Hon tycker att det är trams och inbillning.. något sånt som andar existerar inte för henne.

Klass
2012-08-13 17:17
#11

#9

Med att det faktiskt är bevisat att andar finns menar du väl inte att det är vetenskapligt bevisat, eller? Men om det är det du menar så vore det trevligt att se dessa refereegranskade rapporter.

Upp till toppen
Annons: