Spiritualism

Vad hände egentligen inatt och imorse??

2011-10-14 09:08 #0 av: [Alexis78]

Kanske borde lagt den på övernaturligt men jag provar här. Var med om något så märkligt.

Vi var trötta igår så vi släckte väl vid 22.15 ungefär. Sambon somnade direkt men jag låg vaken och tänkte på olika saker, som man gör ibland. Så kände jag plötsligt hur sängen skakade till, det kändes underligt men jag tänkte att jag inbillar mig, så efter en stund så skakade den till igen. Väckte sambon och frågade om det kan vara en mindre jordbävning, fånigt jag vet, han sa nej så jag fick istället för mig att det kunde vara en uppmaning att jag skulle titta till minsta sonen som var sjuk i feber. Sonen sov lugnt och gott så jag la mig igen, kände åter en ganska rejäl skakning, det kändes som att skakningen kom från fotändan och liksom uppåt. Drog täcket över huvudet och kände ytterligare en innan jag somnade ifrån det.

Vi väcktes vid 01.30 igen då vår dator plötsligt började spela musik, sambon irrar upp yrvaken och lyckas stänga av den, han skulle ju upp och jobba vid 06.00

Vid 06.30 vaknar jag av att lilla sonen, tre år, kryper ner bredvid mig som han alltid brukar. Det var lite halvmörkt i rummet.

Plötsligt sätter han sig upp, stirrar mot dörröppningen och säger skrämt

"Där står han igen och jag vill inte prata med honom" sen kryper han under täcket och vill inte komma fram, upprepade bara att pappa skulle flytta på honom (den som stod i dörröppningen).

 

Vad tror ni egentligen vi var med om?

Anmäl
2011-10-14 09:36 #1 av: alekta

huvaligen, låter som läskigt tycker jag!!!

 

Kram/Alekta

Anmäl
2011-10-14 09:51 #2 av: Jane-Lyzell

Oj då - någon som vill något uppenbart - Ert jobb är att ta reda på vad??

Vad har hänt i era liv presis eller vad är ni på väg in i?

Har någon i släkten gått över presis?

osv sök svar..... lycka tillGlad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-10-14 15:45 #3 av: Elpida

Uppenbarligen vill den här "någon" komma till tals med er. Tycker ni ska göra som Jane säger, fundera lite på vad som händer runt om er. Ta sonen på allvar och fråga lite försiktigt vad han han sett och om mannen sagt något...

Lycka till!Glad

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Anmäl
2011-10-14 17:25 #4 av: Hellas

Medialt är ett forum där övernaturliga händelser diskuteras....men vi kanske tycker att det övernaturliga egentligen är det mest naturliga i världen!
Självklart kan du l'gga din fråga här.

Du har redan fått så bra svar, jag kan bara hålla med.
Fundera på om det händer någonting runtomkring er just nu eller är det något på gång.
Någon vill förmedla sig med er och jag hoppas på att denne lyckas hitta till era hjärtan.
Det är klart att din lille son inte ville prata, vem vill göra det med okända hur som helst *ler*.
Spännande, vi inväntar fortsättningen

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2011-11-04 20:00 #5 av: [Alexis78]

Nu ikväll hände det igen.

När man står på tröskeln till lilla treåringens rum så kan man genom fönstret se rakt in till grannen en liten bit bort. Grannen har nyligen flyttat men de har inte sålt huset ännu så de har en svag belysning på fortfarande, förmodligen för att inte dra till sig inbrottstjuvar.

När det var läggdags var han som vanligt ivrig att komm upp för trappan till sitt rum och sin mysiga säng, han babblade ivrigt om att vi skulle läsa favoritsagan och om att han minsann ville fortsätta ha på sig storebrors gymnastikshorts eftersom han frös.

Så på tröskeln blir det tvärstopp, han tittar mot grannens fönster, utbrister "där står han och han vinkar till mig", sen blir han ledsen och skakig och skyndar nerför trappan igen. Efter mycket lockande lyckades jag få upp honom till övervåningen igen, då drar han snabbt in mig till vårt sovrum istället, stänger dörren och är mycket bestämd med att han ska sova i våran säng istället.

Jag ser på munnen att han verkligen är rädd och ledsen och han vill inte tillbaka till sitt rum igen.

Efter mycket mycket lockande och försäkran om att gubben gått hem igen så kunde det gå bra ändå och när han såg att katten låg i hans säng tror jag tröttheten tog överhanden.

 

Men vad tror ni, bara vanliga treåringsfantasier? Just den åldern kallas ju monsteråldern?

 

Anmäl
2011-11-05 00:27 #6 av: Kashii

Jag har hört att barn är väldigt öppna för sånt här. Du kan fråga pojken om han vågar fråga mannen vad han vill om du är med.

Anmäl
2011-11-10 11:21 #7 av: [Alexis78]

Så hände det för tredje gången.
Lillkillen kommer trött in till mig vid fem över sju och kryper ner i vår säng. Det är fortfarande mörkt.
Vid kvart över sju sätter han sig upp och säger med rädd, tunn röst "han ser ju snäll ut" och så kryper han ner under täcket och vägrar komma fram.

Senare berättar han att "gubben" är läskig och att han tittade på honom.

Vi har nu bestämt att kontakta ett medium för att få klarhet i vad det är som stör den lille.

Anmäl
2011-11-10 12:26 #8 av: Jane-Lyzell

7 hmmm vist är barn mer öppna i de åldern och ser mer - om det är fantasin(blandad med rädslor) som målar upp en skrämmande känsla hos ditt barn vet jag inte- men barn är barn - och det bästa är att han får sova med er ett tag framöver- han känner sig uppenbarligen orolig- vilket barn  den åldern gör- då de ska separera till egna små indevider!

At då ligga ensam i ett eget rum stort rum - är kanske inte så bra!

Min 9 åring ligger fortfarande med oss nästan varige natt!

Jag tror inte ett medium är det ni behöver utan ditt barn behöver trygghet på nätterna hos er - ta in sonens säng till er!

Ingen ande vill göra ett litet barn illa - är de en ande där så är det av ren kärlek!Glad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-11-10 12:32 #9 av: [Alexis78]

#8# Nej, det är inte vanlig rädsla för att sova i egen säng. Minstingen blir snart fyra, han har sovit i sitt eget rum i sin egna säng varje natt sedan han var spädbarn och skulle varken kunna eller vilja sova i vår säng hela natten. Dessa problem uppstår oftast på morgonen när han ligger och myser just i vår säng.

Anmäl
2011-11-10 12:36 #10 av: [Alexis78]

#8# Sen vill jag tillägga i all välmening att vi nog har lite olika syn på det där med trygghet, för mig känns det lite fel med en nioåring som sover mellan mamma och pappa varje natt. Är det inte bättre att en av er sover med honom i hans säng och på så sätt ger honom tryggheten i sig själv och i sin egen säng? Lär honom att det är okej och tryggt att sova i sitt eget rum?

Anmäl
2011-11-10 12:44 #11 av: Jane-Lyzell

9 Kanske just det som sprungit ikapp han nu - att han sovit ensam så länge - olika åldrar har olka rädslor som poppar upp!

10. Av praktiska själ blir det enklare tvärt omGlad sen tror jag även på närhet och har studerat mycket våra urkulturer - där mamman bär sina barn med sig gjämt och alla sover tillsammans! vilket jag vet ger starka och trygga barn!(har 5 egna)

Jag tror på fria viljan - vill min son sova i sin egen säng gör han det - vill han sova hos oss gör han det med -min son är välldigt medial ska jag väll tillägga och ser andarna han medFlörtså av erfarenhet vet jag att de andars som kommer till barn(då jag själv haft dem med mig sen dess) är endast ren kärlek och inget farligt alls!

 

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-11-10 12:56 #12 av: [Alexis78]

#11# Nja, jag är tveksam. Jag jobbar inte utan går hemma och har gjort i hela sonens liv, han går tre timmar på dagis, resten är han i min famn så någon brist på närhet får han verkligen inte och det känns lite skevt att tvinga honom att sova i det rum där han blir skrämd istället för att låta honom fortsätta sova tryggt och gott i sitt eget mysiga rum. Jag tror på att ge barnen massor med närhet på dagen och när de somnar men även att ge dem verktygen att känna trygghet i sig själva, att de kan somna om lugnt och gott om de vaknar under natten istället för att bli skrämda om de inte ser föräldrarna det första de gör. Både sexåringen och treåringen älskar sina rum och sina egna sängar, vi läser och sjunger när de ska sova och sen sover de gott hela nätterna Glad När de vaknar tar de med sig kudde och filt in till oss där vi myser en stund till innan vi går upp, och det är just under den stunden som minstingen sett detta konstiga i dörr öppningen till vårt sovrum.

 

"Varelsen" har aldrig varit i hans rum.

 

Anmäl
2011-11-10 12:58 #13 av: [Alexis78]

#11# Men jag känner inte att den vill sonen illa direkt, utan mer att sonen tycker den är obehaglig för att den är okänd.

Anmäl
2011-11-10 15:46 #14 av: Jane-Lyzell

12 fin bildGlad som du beskriver det blir det naturligtvis bättre gå in att sova med han i sitt rum dåFlört

Men vad jag inte förstår riktigt med detta med barn o föräldrar- föräldrarna som är vuxna ligger i samma rum och samma säng - barnen i egna rum och egen säng!??

Föräldrarna har varandras trygghet o närhet - men barnen ska själva känna det!??

Om han ser inne i erat sovrum har det ju då med er att göra - troligen någon när o kär eller guide som finns med er! fast det kan även vara hanses då i erat sovrum kan guiden visa sig då han är trygg med erCool

Låt han känna tryggheten i er- att han ber er om hjälp om det blir för mycket! titta gärna på och undersök vad han ser på tv och vad som sker på dagis- om det kan ha något sammband - även sagorna du läser!

upplever ni själva något andligt , som ni märker?? eller endast igenom ert barn?

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-11-10 15:59 #15 av: [Alexis78]

#14# Att föräldrarna sover tillsammans ser ju jag som ganska naturligt och även våra barn kommer att sova med sina respektive som vuxna. Att vi sover med varandra har ju heller inte med tryggheten att göra, hos oss finns ju den redan eftersom våra föräldrar lärt oss att det inte är något farligt att sova själv. Men självklart, anser vi föräldrar istället att det är otryggt och farligt för barnet att sova i sitt eget rum så blir barnet också skrämt av det, det faller sig naturligt. Jag vill dock att mina barn växer upp till lugna trygga vuxna, och att de även påväg dit klarar att sova gott utan oss för det tycker jag hör till en normal barndom. Kunna sova hos kompisar eller mormor utan att mamma måste följa med. Det känns inte rätt mot dem att man gör dem mer osäker än vad de behöver vara.

 

Men egentligen var det ju lite ot. Min son är en otroligt trygg och självsäker kille som får massor av närhet varenda sekund av både dag och kväll.

Men han är lite "speciell" på ett annat plan och jag funderade på om det kunde ha med saken att göra, att han ser.

Anmäl
2011-11-10 16:58 #16 av: Jane-Lyzell

15 Att sova till sammans har med sammhörigheten att göra - sen om man känner trygghet i det , javist kan man det!

själv gillar jag inte sova utan min man - känns tomt! kan ju naturligtvis ha med min egen barndom att göra - fast nej sov med min syster och när det blev andebesök gick jag in till Mamma o pappa!

Kan inte säga jag var otrygg den första tiden av mitt liv vad jag vet iallafall!

Att barn just i den åldern som din son är ser - betyder inte att han kommer göra det fore ever- utan det troliga är att det avtar ju äldre han blir! om inte är hanses väg redan utstakad som medium eller medial - och då kan du ialla fall inget göra åt saken, mer en att finnas som stöd!

Lycka tillCool pst , jag tror fortfarande inte det behövs något medium hos er för detta!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-11-10 18:50 #17 av: Hellas

Har ni provat att uttrycka en glädje då er son blir rädd?

Det jag menar är att istället för att tösta och kanske förstärka hans rädsla istället utbrista:
"Älskade vännen, jag kan inte se farbrorn men jag tycker det låter jättespännande, kom så tittar vi tillsammans och så kanske du kan beskriva farbrorn för mig!
- Då kanske jag också har TUR att få träffa den snälla farbrorn Skrattande!"

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2011-11-10 18:54 #18 av: [Alexis78]

#17# Vi pratade om det idag på dagen och då berättade jag att "grannen" bara ser  till så att Rasmus är glad och det verkade han ganska nöjd med. Få se om det är lite lättare nästa gång.

Anmäl
2011-11-10 18:56 #19 av: [Alexis78]

#16# Jag ser och har alltid gjort det, och jag är definitivt inget medium. Glad Men sonen har ett hinder som gör att han förmodligen är mer utvecklad inom andra områden.

Anmäl
2011-11-10 19:52 #20 av: Jane-Lyzell

19 men ser du då inte det din son ser???

Jag är emot att uppmuntra för mycket barns mediala upplevelser utan låta det komma helt naturligt! 8frågar man för mycket om de de ser - kan det bli uppmärksamhetsökande istället och det blir fantasier)

 

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-11-10 19:58 #21 av: [Alexis78]

#19# Nej, det han säger att han ser ser inte jag, jag har däremot sett samma sak som han beskriver, fast inte samtidigt som han.

Vem har sagt något om att uppmuntra? Min son pratar nästan ingenting och idag var första gången jag över huvud taget frågade honom om det han upplevde, i syfte att minska hans oro kring det vilket verkar ha lyckats.

Min son har otroligt mycket fantasier men som mamma lär man sig snabbt att se skillnad på vilket som är vilket :)

Anmäl
2011-11-10 20:15 #22 av: Jane-Lyzell

21 Nej ingen har sagt det om uppmuntra mer en jag - at jag inte tycker man ska göra det för mycketFlört

Men om du ser anden vet du inte vem det är då???

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-11-10 20:22 #23 av: [Alexis78]

#22# Självklart ska man inte uppmuntra det, men man måste våga fråga om det så att barnet vet att det inte behöver vara rädd, precis som Hellas skrev :)

Jag har bara sett honom två ggr, den ena gången i en mycket obehaglig scen och alltid bara som en svart "skugga". Han har  en mycket hög hatt. Jag tror inte att han hör till oss på så vis att det är en anhörig, det känns inte så men jag har aldrig sett några ansiktsdrag eller hur man ska förklara. Jag tror att det är samma som sonen ser men jag vet innte säkert. Han känns inte otäck för mig men sonen blir ju rädd. Fast imorse sa ju sonen "han ser ju snäll ut" så kanse "Gubben" försökte se lite mindre skrämmande ut då?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.