Annons:
Etikettandlighet
Läst 2429 ggr
[Ravenna]
9/21/11, 7:33 PM

Är du rädd och behöver skydd?

Jane-Lyzell frågade mig om jag ville lägga in detta inlägg om rädslor och beskydd här på Medialt efter att ha läst det på ÖN, där jag lade in det för ett tag sen. Så, här är det. :-)

Efter att ha läst en annan tråd som handlade om beskydd från ärkeängeln Mikael, så kände jag att jag ville skriva en ny tråd om detta med rädsla.

Jag vill först säga att jag inte är ute efter att ta ifrån någon en metod som fungerar och känns bra för den enskilde. :-)

Men jag vill säga att det kan också vara bra och faktiskt rätt viktigt att möta sina rädslor i livet, istället för att tro att någon eller något annat ska "rädda en". Vare sig det handlar om änglaväsen eller människor…

Varför skulle man inte själv kunna vara tillräckligt kraftfull för att själv kapa banden och sätta upp skydd, om man nu tycker man behöver det?

Och är det något som vi behöver lära oss själva och framför allt våra barn - så är det att kraften redan finns inombords och inte hos något annat väsen, eller att någon annan ska komma och rädda en från ondska och negativitet.

Är det inte precis det som vi har blivit matade med under århundranden? Att vi INTE är starka och kraftfulla? Utan att vi måste gå till någon annan för hjälp och befriande?

Att "någon annan" ska rädda oss? OCH att det finns saker att VARA rädd för (att världen är i grund och botten "farlig")? Ska vi verkligen ge denna kraftlösheten vidare till våra barn? Allvarligt talat? Det är kanske på tiden att kapa de banden? Banden som säger; du har inte kraften själv.. ;-)

Det är ofta rädslan i sig som ställer till det och som ibland även skapar en del konstiga fenomen, och som gör att vi vänder oss till andra, till änglar eller vad det nu är. Bara för att vi inte själva inser vår egen styrka och kraft! Vi förstår inte hur pass kraftfulla vi faktiskt är!

Att inte inse detta är samma sak som att lämna ifrån sig kraften, den sipprar liksom iväg och du blir en liten rädd person som måste skydda dig från det ena och andra. En liten rädd person som lever i ett inbillat fängelse, där negativitet och ondska paradoxalt nog frodas..slå på nyheterna så ser du vad jag menar….

Ta tillbaka kraften istället. Kapa dina egna band. Ta reda på vem du är, jag menar verkligen är…det är tiden mogen för och det är därför vi ser så mycket i världen som väcker rädslan i oss nu.

För att vi ska ta itu med den och upptäcka vilka starka varelser vi egentligen är! Det är tid att gå bortom änglar och ljus och våga möta mörkret. Vi måste ändå göra det till slut. I mörkret föds nämligen ljuset.

Att tro att det finns något eller någon "därute" som ska komma till ens undsättning och rädda en från farliga saker som kan skada en, riskerar tyvärr att spä på rädslan för det okända. Det är i det okända, det vi inte känner till, som vi möter allt det som vi är rädda för. Där finns vår egen skugga…

Visst existerar det s k negativa energier som inte är bra på olika sätt och vad de är, är kanske en diskussion för sig. Men att låta rädslan styra en är än farligare.

Att ta hand om sig själv, kommer från ens egen inneboende styrka. Den finns där och för den behövs inga änglar eller andra väsen. Det finns inget som kan skada den innersta kärnan ändå. Där du hör hemma, där du ÄR hemma. Här, nu…

Att vara hemma i sig själv och att därifrån ta itu med sina rädslor, våga möta dem, är det bästa skyddet.

Att låta sig själv eller någon annan tro att man inte själv har KRAFT, är det som ytterligare spär på rädslor och behovet av "hjälp" från någon annan.

Kraften finns inom dig, vem du än är som människa. Ta tillbaka din kraft.

Annons:
[Lady-Oona]
9/21/11, 8:53 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

Ja det här ju basic i en magikers värld….känner jag väl till…och det talas om alldeles för lite i de flesta kretsar som håller på med "andliga/magiska" ting.

Jag själv har många gånger hamnat i hetsiga diskussioner om ämnet och jag är alltid skurken som inte fattar mitt eget bästa…väldigt bra att detta ämne tas upp här.

Tror att jag skrivit om det tidigare i Häxorifokus och vad jag minns blev jag inte väl bemött där heller, det här påminner mig om att jag ska leta fram den bok som inspirerade mig en gång…det här är något jag bara måste fokusera mer på i kommande kurser….tack för ett jättebra inlägg!!! och för påminnelsen om hur viktigt det här är….superviktigt!

Jag har slutat ge bort min kraft för längesedan…och jag har också slutat säja "ske din vilja" utan säjer i stället "ske min vilja", det blir oftas ett ramaskri bland vissa grupper då.

Jane-Lyzell
9/21/11, 9:07 PM
#2

Tack RavennaKyss

för du la in den här med tycker ditt inlägg är så bra att alla bör läsa det - särskilt som föräldrar till sina barn - de är ju de som ska ta över efter oss - och de behöver verkligen att vara trygga och starka i sig själva - att inte förlita sig på något bortanför sig själv!

Personligt ansvar - som är den 5 . e prinsipen i Den spiritualistiska läranGlad

I dag med så mycket influenser med Änglar etc - så är detta jätte viktigt!

tack o kram Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Köpingsljusen
9/21/11, 11:19 PM
#3

Jättebra "artikel" Ravenna! Glad

\Rickard

"I livet utan slut, där jag nu befinner mig, är allt perfekt, helt och fulländat, och ändå förändras livet ständigt."
Louise L. Hay

Medarbetare på Spiritualism i Fokus

[Ravenna]
9/22/11, 9:30 AM
#4

Tack för den fina responsen! Glad

#1 Ja, jag förstår vad du menar med att du blir "skurken". Känner igen det själv. Och nog talas det för lite om detta i "andliga kretsar".

Andlighet är ju inte snabbmat för egot.

Men bland känns det lite som att det är vad det framstår som, på vissa håll. Det ska vara något som får allt att kännas bra och myspys och fort ska det gå! Skrattande
Människan vill gärna ha en metod att hålla sig vid, någon eller något att hålla i handen. Och det är väl inget fel i sig, bara man inser att förr eller senare måste man ju släppa taget. Precis som ett barn gör när det lär sig gå själv.

#2 Tack Jane, javisst är det så och jag som jobbar med barn vill ju förmedla detta till dem förstås.

#3 Tack Rickard! Glad

Jane-Lyzell
9/22/11, 11:08 AM
#5

4 som du säger så vill människor ha ledare att förlita sig på - mycke märkligt beteénde fakttiskt - som måste ligga kvar i oss som flockdjurTungan ute en flock behöver ju en ledare!

Jag finner det farsinerande hur mycket rädslor människan kan bygga upp inom det andliga - igentligen bygger det väl på rädslan för döden och det okända för dem vad som kommer ske då!

Ja mäniskan är en märklig varelse och farsinerande på många sätt o vis!

Har tänkt mycket på det när det gäller mediumskapet med och medias påverkan i det - med alla medialaprogram och medium som medverkar i dessa som får en idoldyrkan och fa´n clubbar med annhängare som beundrar dem………Och många söker dem frontfigurerna istället för det egna mediumskapet!? och försöker bli som dem!?

Ja . jaObestämd

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Elpida
9/22/11, 11:58 AM
#6

Så himla bra skrivet Ravenna!

Om vi aldrig möter våra rädslor löser vi ju heller aldrig upp dem, det är bara att skjuta problemet framför sig att överlåta dem till någon annan. Man kan ju däremot be om "sällskap"/hjälp när man möter dem..

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Annons:
[Ravenna]
9/22/11, 12:36 PM
#7

#5 Precis, vi är ju flockdjur eftersom människan är ett djur bland andra. Men kanske är det så att man kan se det som att man är sin egen ledare, mitt ibland andra ledare.
Alla leder sig själva i den Stora Flocken kallad Mänskligheten. Tänk vad detta ger utrymme åt att vara sig själv och låta andra vara sig själva också. :-)

_"Jag finner det farsinerande hur mycket rädslor människan kan bygga upp inom det andliga - igentligen bygger det väl på rädslan för döden och det okända för dem vad som kommer ske då!"

_Håller med. Det okända skrämmer den som inte känner sig själv.

#6 Tack Elpida! Javisst kan man be om hjälp med att möta sina rädslor om man själv känner att man behöver eller vill, men inte för att någon sagt att det är så det ska vara.
Det viktiga känner jag är att man gör det man behöver göra, tills man inte behöver det mer. Och att det är man själv som faktiskt bestämmer, att väcka den tanken inom sig. :-)

[Lady-Oona]
9/22/11, 4:35 PM
#8

Tankarna går vidare…jag tänker också på det är med olika typer av beskydd…vad är det man vill beskydda sig emot egentligen? Vad är det som är så farligt?

Rädslan för det okända naturligtvis men också för all den skrämselpropaganda som florerar än idag, rädlsan för "onda andar", "negativa energier/krafter", demoner m.fl. är levande i varenda grupp, bok, cirkelledare och det dom säjer  ligger som underlag för vad som är viktigt i andlig utveckling. Så om man inte hade någon rädsla eller betänklighet för t.ex demoner så blir man LÄRD att dom finns och är farliga…och man måste beskydda sig från dem?? Det skapar rädsla och otrivsel.

Men för mig är det detsamma som att ge dem uppmärksamhet, ge dem liv och erkänna dess existens…för vad är det annars du beskyddar dig emot.?  Jag tycker att det är nonsens och dumheter, detta tänk är att följa kyrkans fördommar om negativa krafter, kyrkans skrämsel för de gamla religionerna (de som fanns i Norden innan Ansgar kom hit) där alla de gamla gudarna och gudinnorna var av djävulen och skulle bekämpas med alla medel….

Med ett rent sinne…och en positiv inställning så behöver man inte skydda sig mot någonting…lika söker lika är en omistlig lag i Universum, attraktionslagen funkar jättebra. Och jag är ingen negativ person eller nån demon..bara mej och lagom genomgod…så varför bekskydd när jag är trygg i mig själv?

Ja, så har jag funderat klart för den här stunden…Skrattande

Hellas
9/22/11, 8:16 PM
#9

Så himla bra, tack!

Jag gillade artikeln inne på ÖN och jag gillar den härinne med förstås.

Jag skriver samma svar som jag gjort tidigare!

Alla metoder som finns, även de jag själv brukar tipsa om utgår ifrån att man själv tror på dem!
Tror man inte på att tex. en Ängel ska kapa banden så kommer det inte heller att ske!
Jag tror att det i mångt och mycket handlar om rena psykologiska effekter.

Ett barn som är rädd ger vi en Nalle och talar om att Nallen kommer att skrämma iväg alla otäcka Drömmar.
Tror barnet på detta så fungerar det, om inte så försöker vi som föräldrar med någonting annat.

Det klassiska är ju att lära barnen att har vi tänd lampa så är det ingenting "skrämmande" som kan hända.
_(Superbra, vi vuxna signalerar att det är farligt med mörker………)
_

Kraften finns inom oss själva!

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Jane-Lyzell
9/22/11, 10:36 PM
#10

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Elpida
9/22/11, 10:41 PM
#11

#8 Attraktionslagen är nog det som har hjälpt mig allra flest gånger. Tänka positivt, dra till sig det som är positivt. Bra!

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

mayolica
4/20/12, 2:59 PM
#12

Ett mycket bra inlägg,  det var något av det vettigaste jag läst i ett inlägg om beskydd  på  hela "ifokus"

~ mayolica ~

Hellas
4/20/12, 6:00 PM
#13

#12 Jag kan bara hålla med, det är ett jättebra inlägg, tack för att du lyfte upp det igen

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Annons:
[Ravenna]
4/20/12, 9:00 PM
#14

Tack Mayolica och Hellas. Power! Glad

Jane-Lyzell
4/20/12, 11:44 PM
#15

Skrattande

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

metemarit
4/22/12, 2:13 PM
#16

Jättebra inlägg :)

Blev sittandes här och funderade en stund. Och det är precis vad jag håller på med just nu…Möter mina rädslor.

Jag växer mig så mycket starkare efter var gång jag vågar utmana mina rädslor,och det känns så härligt efteråt varenda gång.Just nu är jag inne i en fas där jag bör välja väg…Den trygga vägen…Eller den väg som jag inte vet hur den ser ut,hur det blir eller vart jag landar.

Ja jag funderar nog lite till…fast jag vet att jag borde möta rädslan. kram på er Kyss

En vän är någon som vet hjärtats sång och kan
sjunga den när du har glömt orden

[Ravenna]
4/22/12, 4:09 PM
#17

#16 Tack metemarit. :-)

Ja, visst är det som att komma ur ett skal varje gång man möter en rädsla och vågar gå igenom den. Man blir stärkt som du säger. Men att möta en rädsla kan också vara en process i sig, det kan ta tid och det kan ske snabbt. Inget är rätt eller fel, det tar den tid det tar helt enkelt.

Upp till toppen
Annons: