Visst är det givande även om det ibland är jobbiga känslor vi får till oss.Har ofta gråtit när jag känt in en sorgsen själ eller en jordbundens ångest.Men det är  stort hur vi kan få till oss både känslor ord dofter och hörsel och i vissa fall kunna få det verifierat och se om allt stämmer som kommit till oss.

Tyvärr går det ju inte alltid när vi har högtrafik på andar vi inte känner men dom gånger man får den där bekräftelsen så känner man att allt slit verkligen är mödan värd.

Så visst är det roligt om än jobbigt med vilsna eller sorgsna själar men dom ska ju ha hjälp dom också att få komma till tals 

Sen kan jag väl tycka ibland att när dom fysiskt ger mig olika smärtor som tex efter en hängning är väl inte det trevligaste eller om dom vart med om någon olycka skada eller sjukdom men allt vägs upp och blir glädje när man ser att anhöriga kan relatera och känna igen någon men framför allt att andevärlden får komma till tals och berätta sitt från andra sidan.Då lyser jag som en sol.

Ja, precis…som tur är så får jag inga såna fysiska smärtor (inte ännu iaf) Men jag har vid flera tillfällen funderat på efteråt hur många tragiska öden som många har mött och känt mig ledsen för det. Av nån anledning så får jag till mig många som har haft det svårt eller dött på ett mycket tragiskt sätt.

Men det kommer även lyckliga människor också, så man får väl ta det onda med det goda!!

I detta fallet blev det extra intressant och jag fick vänta ända in i slutet innan jag kunde pussla ihop det som jag fick. T.ex detta med ringen…jag fattade först ingenting varför han visade den så intensivt….men det visade ju sig ha en viktig betydelse i helheten.

Det är verkligen givande och en gåva som jag är mycket tacksam för att jag har utvecklat!!

Ja, det är "intressant", Ghost! Och det härliga är att ju mer man "övar och tränar" på detta desto bättre blir man på att pussla ihop pusselbitarna. Men framför allt blir man bättre på att 'eflektera' över pusselbitarna så att man kan vidarebefordra dem till en sitter (om det är i en sån situation då man har en sitter med sig förstås…) och denne förstår! Många gånger förstår jag ingenting - men min sitter kan förstå. Då är det bra mycket mer än intressant! ;) 
Jättehärligt hur det har lossnat för dig och du gått in i ett "flöde" nu!

#3 - Jag kan bara ana hur det kan vara att få kontakt med någon som avlidit p g a en atombomb…! Intressant också att han själv fortfarande tycker dessa vapen är något bra. Undrar vad den själen gjorde i det livet…
Jag skulle inte göra något särskilt i den situationen, tror jag. Det viktigaste är ju inte vad jag tycker och tänker, utan vad h'n vill förmedla. Och till vem.

Så tänker jag…

Det svåra var att jag upplevde att han ville säga till mig att inte vara så kritisk mot dessa vapen. Han gav mig också ett råd i en kärleksfråga, det var att berätta om mina känslor för en person. Sedan blev vi ett par!

(Grattis, HarryPotter, till tvåsamheten. Mötet du beskriver låter märkligt i "mina öron" - inte riktigt så det brukar gå till, enligt min erfarenhet. Men om du vill diskutera det mötet djupare, kanske det vore lämpligare att du skapar en egen tråd? Så kan trådskaparen få ha sin tråd till det h'n önskat…)

Ber om ursäkt till trådstartaren!

Inga problem HarryPotter!!