Annons:
Etikettandlighet
Läst 1196 ggr
[walkinbeauti]
2011-05-30 11:32

Din övertygelse !

Vad fick dig att tro på andevärlden,var det en känsla eller ett riktigt andligt möte ?

Jag blev snabbt övertygad som barn med att se dom som gått över.Tror inte jag enbart nöjt mig med känslan av närvaro utan för mig krävs det att jag med ögonen får se och det vet dom så väl om på andra sidan och på den resan blev det,andesyner under uppväxten och nu i vuxenlivet.

Berätta gärna vad som fick dig att komma till tro och bli övertygad att följa den andliga banan !

Allt gott i ljus Glad

Annons:
Hellas
2011-05-30 12:06
#1

Jag vet inte, jag var ganska gammal när jag insåg att det endast var jag som levde i en annan värld och hade så gjort så långt jag kunde minnas.

Jag är väl ett sk. naturbarn som trodde att alla upplevde detsamma som jag själv. Det var en så naturlig del i min vardag helt enkelt.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

nyborjare08
2011-05-30 16:00
#2

Det har nog kommit lite gradvis för mig. Jag är uppfostrad i ett ateistiskt hem där man på inga villkor kunde nämna livet efter detta, religion eller andlighet. "Är det slut så är det slut", typ. Och "religioner orsakar krig". Själv gillade jag inte det utan tydde mig till en frikyrka (scouter och tonårsverksamhet) och trivdes där när jag var barn och tonåring.

Min morbrors fru är synsk och jag har alltid varit lite fascinerad av henne och har tytt mig till henne.

Jag läste boken Döden är livsviktig av Elisabeth Kübler Ross ungefär samtidigt som min käre morbror var dödligt sjuk för drygt ett år sen. Det var en jobbig tid men boken gav mig ett stort stöd och jag kunde känna en slags känsla av frid när jag läste den. Jag fortsatte att läsa fler böcker av henne och blev alltmer fascinerad av hennes upplevelser. Min morbror, liksom min mormor, har även kommit tillbaka efter sin bortgång för att prata med mig. Inte så mycket visuellt, mer "inom mig". Jag har även kunnat förmedla budskap till min morbrors fru.

I perioder av "själslig skörhet" (eller hur jag ska uttrycka det) i mitt liv så har jag upplevt starka föraningar som också har slagit in, plus många andra starka upplevelser. Allt detta sammantaget har gjort mig övertygad om att vi inte är ensamma. Däremot har jag inte så mycket kunskap än men jag ser fram emot att lära mig!

 

 

[walkinbeauti]
2011-05-30 16:16
#3

# 2 Den boken har jag hört fler säga vara bra,ska nog ta och läsa den framöver.Visst är det skönt när den där övertygelsen landar i en och man känner både trygghet och harmoni av närvaron Glad

# 1 Säger som dig trodde alla andra också såg och hörde det jag såg och hörde,blev så paff varje gång och till sist behöll jag det för mig själv fram tills jag blev äldre och vågade "komma ut" ur andegarderoben igen Skrattande

yamher
2011-05-30 18:57
#4

jag vet inte vad som övertygade mig, för jag e uppväxt med en medial far så det var naturligt för mig.mina egna gåvor har blivit fler o b'ättre med åren.

annars påminns man om inte annat av fysiska bevis som saker som flyttar sig, materiliserade personer osv..

Alis volat propriis Oskyldig

Jane-Lyzell
2011-05-30 20:46
#5

för mig har den aldid funnits med mig så länge jag mins och inget som jag reflekterade över att andra inte hadde fören i skolåldern då jag förstod andra inte var som mig och såg samma saker!Flört

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

[GunillaF]
2011-06-05 23:58
#6

Glad

Annons:
[dandamimm]
2011-06-06 09:00
#7

Jag har haft detta med mig sedan innan jag minns, jag har alltid sett andar, avlidna släktingar, tomtar och troll och framtiden. Min tro är stark eftesom jag faktiskt ser med mina fysiska ögon och hör med mina öron och eftersom det jag får veta för framtiden alltid stämmer. Jag tycker att jga fått så många bevis att det skulle vara förmätet och idiotiskt att inte tro på det som inte alla ser. Det är en ständig glädjekälla och ett stöd i mitt liv. Alltid ljust.

Mitt uppvaknande till insikten att jag inte var som alla andra kom när mina föräldrar försökte tysta mig och när jag inte blev tyst tog mig till ett samtal med "Äldstebröderna" i församlingen. De förklarade för mig att jag hade kontakt med Satan och skulle sluta upp med det. Sen blev jag tyst men hade fortsatt kontakt i det tysta. Inte förrän vid ca 25 års ålder vågade jag tala öppet igen och då förstod jag att jag inte var ensam. Det var så överväldigande skönt.

// Danda

Zynell
2011-06-06 11:19
#8

Jag har alltid haft en stark tro på andevärlden. Men liksom du måste jag ha tydliga bevis, dvs se med mina egna ögon för att bli helt övertygad. Jag har haft några sådana upplevelser i livet, men samtidigt har det inte riktigt varit tillräckligt eftersom de har varit svaga, otydliga. Jag är fortfarande rädd för att allt bara var inbillning och att jag kommer att försvinna när jag dör. Den rädslan blev väldigt tydlig igår när min vovve somnade in. Att se saker är nämligen inte en del av min vardag som många här på sidan verkar kunna göra, vilket gör mig mycket avis. Att få se saker tydligt och förstå dem hade nog gjort att min rädsla försvann och jag skulle bli mycket lugnare. Därför blir jag mycket avis på dig, walkingbeauti, för att du har den möjligheten, men inte jag, trots att jag har bett om det. Men min övertygelse - den kommer aldrig att dö, även om den har blivit sårad.

Det jag istället upplever är känslor, tankar och tecken i Drömmar. Fast inget av detta är tillförlitligt för mig till 100 % då jag har svårt att tolka och förstå. Jag har ingen att lära från utan måste pröva mig fram och då blir det att man gör fel och att saker och ting tar mycket längre tid.

Kerstina-61
2011-06-06 12:29
#9

Jag har sedan jag var i tonåren kännt att jag vill veta mer om det okända och varför jag kände som jag gjorde. Jag visste i regel vad andra tänkte på något konstigt vis. Jag såg inte "spöken" eller andar, men jag hade stark känsla av närvaro, men visste inte vad.

Träffade barnens pappa vid 12 års ålder (tiiidigt!) Hans föräldrar var som mina. De var pingstvänner och talade om för mig att detta med spådomar och andevärlden tillhörde djävulen och man kunde bli psykiskt sjuk om man "höll på med sånt"!

För 6 år sedan dog min mamma vid 63 års ålder. Jag har skrivit här i andra trådar om denna starka upplevelse jag hade vid hennes bortgång. I ett dygn satt vi, jag, min dotter och henens man vid hennes sida utan att få någon kontakt med henne. Kl 02.00 på nyårasnatten så märker jag att något händer. Kan inte säga vad..andningen kanske. Jag ringer på sköterskan. Mamma sätter sig då upp i sängen och tittar från den ena till den andra och ögonen är så klara i färgerna att det konstgjort ut.

Hon sa ingen ting..bara tittade stort, med enormt vackra ögon.
Sedan la hon sig och somnade in. Det var verkligen fint. Sköterska hade aldrig varit med om något liknande.

Efter detta så luktade det färsk cigarettrök i vårt hus. Förstod det var en hälsning från mamma som dog o KOL pga av rökning. Jag var då övertygad om att det verkligen fanns en andevärld.

Efter det så tog jag kontakt med ett medium och sedan har min utveckling gått frammåt i olika cirklar mm. Glad

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Skogshumblan
2011-06-07 07:28
#10

För mig var det några olika saker som med små små steg under ett par års tid fick mig att börja släppa in det andliga. Det hela började det då min man och son flyttade till det hus vi bor i. Kände en närvaro som jag aldrig känt innan och har sedan dess varit med om det i några omgångar. Jag tror jag vet vem och varför. Tv- serien "ghostwisper" fick mig att förstå att det var något normalt. Under förra årets senhöst så föll allt på plats. Det var som att någon lyfte av mig den skokartong som tidigare begränsat mitt liv. Det var en väldigt turbulent tid men samtidig en väldigt spännande tid. I december förra året hittade jag iFokus och framförallt medialt och tarot i fokus. Två sajter som hjälpt mig på många sätt. Har hunnit gå Gillas tarotkurs och den har gett mig mycket, inte minst blodad tand! ;)

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

[walkinbeauti]
2011-06-07 07:57
#11

Härligt att läsa om alla resor och hur unika vägar vi alla gått mot andligheten och vår övertygelse.Tror sånt stärker många som idag är sökande och kommer in hit och läser Glad

Upp till toppen
Annons: