Annons:
Etikettandlig-inspiration
Läst 1835 ggr
signemo
9/3/10, 11:37 PM

Första gången

Hur upplevde ni er första kontakt med andevärlden?

Hur tog Ni beslutet att försöka ta kontakt . Berätta allt.Glad

Jag tror mig inte om att få kontakt

Var rädda om varandra

Annons:
JustMe08
9/3/10, 11:53 PM
#1

Jag bestämde mig nog aldrig för att ta någon första kontakt. Det var nog mest dem som kontaktade mig tror jag och då var jag bara liten flicka. Så var det i många år - de pratade med mig och visade sig, men jag var nog ingen speciellt bra lyssnare.

När jag väl bestämde mig för att lyssna och kommunicera gick det mycket av sig själv. Linjen var redan öppen om du förstår.

Vad jag har märkt är dock, att om jag mediterar oftare och intresserar mig mer för andevärlden så får jag lättare kontakt än när jag har mina lugnare perioder.

Jag tror också mycket handlar om övning och träna träna träna…och att på riktigt våga släppa in andevärlden. Jag tror att vi av rädsla många gånger stänger igen oss utan att det är meningen.

 

MVH  Mia

Medarbetare på Medialt I Fokus

"We are what we repeatedly do." /Aristoteles
                                            

 

signemo
9/4/10, 12:01 AM
#2

Meditera är nog något jag skulle koncentrera mig på.

Kan man öva för sig själv?( att få kontakt med andevärlden). Det är som en blokering för mig om jag skulle försöka länka.

Jag tycker det är oerhört intresant. Och att öva på att läsa av personer, via kort, teckningar, m.m. Ja det ger jag mig på hej vilt.

Förstår inte varför jag har denna spärr.  Jo det gör jag nog kanske. Jag vill nog första känna att jag har haft kontakt en gång alldeles  för mig själv, innan jag försöker att kanalisera andra

Var rädda om varandra

[GunillaF]
9/4/10, 12:07 AM
#3

#2 Jag tror också att det kan vare en liten rädsla innerst inne.

"Man vet ju inte till 100% vad det här är". Så kunde jag känna innan jag "medvetet" släppte in andevärlden. Så kände jag innan jag mediterade första gången också. "Vad är det som kommer att hända"?! När jag sedan upplevt första gången och märkte att det var ju inget farligt alls, jaa..då fanns inga spärrar mer.

Det är antagligen lite svårare om man är en "kontrollmänniska" vilket jag var en stor sådan, förr. Jag är inte det i så stor grad längre och det tror jag är bra.Glad

signemo
9/4/10, 12:17 AM
#4

Jag är säkert en kontroll människaSkrattande. Skall ju hålla koll på andras ekonomi. Är den i familjen som får hålla reda på att alla mår väl, födelsedagar , räkningar m.m. Är den som folk förutsätter kan hjälpa

Fast jag övar på att vara den som inte fixar o donar, och det går bättre  och bättreSkrattande

Var rädda om varandra

[GunillaF]
9/4/10, 12:20 AM
#5

#4 Du (precis som jag fick göra) kanske ska börja meditera lite då. För då släpper man kotrollen lite.

JustMe08
9/4/10, 12:29 AM
#6

Jag hade nog också lite rädslor inom mig när jag bestämde mig för att öppna upp och på eget initiativ etablera kontakt. Jag minns att jag var hemskt rädd för att tappa kontrollen och tog därför flera gånger två steg tillbaks och slöt mig. Det blev så övermäktigt på något vis.

Länka på beställning har jag också problem med, signemo. Det är då prestationsångesten kan göra sig påmind och man lätt blockerar sig själv. Jag tror att det kan sitta lite i självförtroendet och att om du väl har klarat av den första gången kommer det gå som en dans sen:)

 

MVH  Mia

Medarbetare på Medialt I Fokus

"We are what we repeatedly do." /Aristoteles
                                            

 

Annons:
stina63
9/4/10, 12:48 AM
#7

Första gången kommer jag inte ihåg riktigt. Men det är andra sidan som tog kontakt med mej. Då var jag livrädd

Men Tror jag gick i sjätte klass de jag minns just nu. Min bror och jag hade en våningsäng jag låg längst upp. Jag vaknade på natten och hörde ljud i vårt rum. Hörde hur någon höll på med mitt skrivbord. När jag tittade försiktigt upp så var där ingen. Jag gömde mig sen under täcket och vågade inte andas.

Sen kännde jag hur hela sängen skakades fram och tillbaka. Tillslut så var jag så rädd att jag galskrek. Men Var ingen som trodde på mej alls.

Hur jag tog beslut att kontakta tror jag inte jag gjorde, Utan de bara blev så efter hand som jag lärde mig om de mediala sida och blev mer säker i min tro. Det jag hade upplevt stämde.  Men jag bestämde mej att jag skulle börja meditera. En arbetskamrats man är medium och skulle börja ha meditonscirklar. Där nappade jag direkt. För jag ville lära mig meditar. Där gick jag varje onsdag två år meditarede var helt underbart. Sen har allt annat kommet efter hand.

Tuva-Lena
9/4/10, 1:17 AM
#8

För mig började det också när jag var barn, men jag förstod inte det då - med UKU:s och tidigare liv upplevelser. När jag blev äldre började jag känna av saker i omgivningen som gjorde mig döförskräckt. Jag trodde att det var nåt fel på mig. Och nu i "övermogen" ålderFlört, och sedan jag fyttade hit till det gamla huset, har jag sett gestalter omkring mig, hört röster m m, som gjorde att jag sökte mig till ÖN. Där jag gick jag kursen för att försöka övervinna min ständiga rädsla för fler oförklarliga upplevelser. Så fort det blev mörkt var jag rädd kan man säga. Idag är jag botad och nu har också allting lugnat ner sig. Glad

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

chik
9/4/10, 9:27 AM
#9

Signemo svår fråga..För min del så vet jag inte hur jag får kontakt, utan det bara kommer.Men det är bara de mina som jag känner av så att det är klockrent.

Sen har jag haft budskap till människor som har haft anhöriga som har gått över.o det kan vara lite svårt o veta hur man skall säga det till den människan som är kvar…

Har en dam som gick bort i sjukdom o det var ett så fort förlopp..O hon vill att jag skall säga till sin man att han skall leta i byrån..O han är inte i den konditionen så jag känner att jag kan säga något sådant.Så vi får vänta..

Det kan vara som så Signemo att du låser dig o därför så får du inte fram något i huvudet….

Med andra ord..jag vet inte vad du skall göra. Mer än att din tid kommer.Om den inte är där,,,

Lena.P är jag i verkliga livet.

Hellas
9/4/10, 11:32 AM
#10

Andevärlden har kommit till mig så det är ingenting jag själv valde då jag var väldigt liten.
Jag minns inte att jag upplevde det som otäckt utan det var en naturlig del i hur livet skulle vara trodde jag.
Mitt tidigaste möte som jag minns väligt klart var med min gammelmormor.
Jag kunde i detalj tala om hur det sett ut hos henne, prydnadssaker mm.

Sedan har medialitetet gått upp och ned med förnekelser, avskärmning och tidvist galloperande öppenhet.
Under lång tid förnekade jag allt eftersom jag inte kunde hantera det jag kände, jag hade ju ingen kontroll.

Får ett 15 tal år sedan började jag dock öppna upp mig igen iform av meditationskurser, Reiki och ett par "Provapå" helger det sistnämnda var väl mer eller mindre bra Obestämd.
Men det är först för ca 3-4 år sedan som jag valde väg och verkligen på allvar tog tag i min medialitet.

Jag var tvungen att välja kändes det som, antingen bejaka m ig själv och börja må bra eller fortsätta vara någonting som de flesta förväntade sig att jag skulle vara.

Signemo, jag förstår dina rädslor, det har vi alla i början.
Jag har fortfarande prestationsångest till och från och då fungerar intenting förstås.

Kram

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

[rore]
9/4/10, 6:16 PM
#11

Första gången/gångerna,,, började tidigt,, men jag fattade inte,, eller fattade men ändå inte,,

Men när jag aktivt tog ett eget beslut för att utforska detta område,, Det är nog ca3 år sedan,,,,

Då var det så mycket som pockade på,, fick tecken och signaler som jag inte längre kunde ignorera,,,,

Efter att ha läst "Vinden är min mor" förstärktes den känslan ännu intensivare,,

I flera dar bara mal tanken på att jag önskade kontakt,, med någon klok,, medial person,,,,

Det tog tre dagar,, Jag stod inne i en butik,, en väninna till mig skulle handla…

Jag klev in i butiken,, omslöts av ett "eloktromagnetiskt fält" eller vad jag ska kalla det..

Jag fattade ingen ting,,men kände i kroppen så mycket mer,,,,

Expediten var så otroligt bekant,, jag kände att jag ville springa fram och krama om,, "Det var ju så länge sen sist",,, Konstigt??

Jag gömde mig bakom hyllorna och försökte minnas,, men nej????

Vänninan betalade jag gick fram till disken och expediten tittar upp…

Hon ler stort jätte glad att se mig,, precis lika igenkännande som jag nyss varit ,,,,

Men vi hade aldrig träffats i detta livetFörvånad,,,,,

Jag säger bara wow,, vilken upplevelse,, och ja!! Hon var ett medium och jag anmälde mig till en kurs hos henne,,,

För visst måste det ha varit meningen,, Så tänkte/ kände jagGlad

Cristine
9/4/10, 7:07 PM
#12

Min historia har du läst Signemo, allt kom plötsligt för ungefär 3 år sedan, jag hade inga upplevelser innan själv. Har varit med om lite av varje som andra upplevt men det var allt.Jag blev uppsökt och så fortsätter det så jag har inte Kanaliserat så mycket, kanske 6-7 gånger på hela tiden. 3 på Elisabeths övningar. Jag kände panik när hon sade att jag skulle vara med men sedan när jag såg mitt namn i övningstråden blev jag hur lugn som helst. Det gick över förväntan

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

[Pirkkolino]
9/4/10, 9:21 PM
#13

Min "ande historia" började tidigare än vad jag kan minnas själv. Mitt eget första tydliga minnet har jag från tiden när jag var 5 år.

Jag satt i kyrkan bredvid min (foster)pappa, och jag viskade honom. "Pappa kan du flytta på dig lite, för att farfar vill sitta bredvid mig." I själva verket farfars kropp låg i kistan på kyrkoaltaren.

Pappa flyttade lite längre bort, och jag såg farfar sitta i mellan oss. Det kändes helt naturligt för mig. Eftersom pappa trodde på mig, trots att han såg inte på samma sätt vad jag gjorde.

Pirkko

Annons:
[rore]
9/4/10, 9:30 PM
#14

Underbart PirkkoKyss,,,

Att bli trodd,,Glad

signemo
9/4/10, 9:35 PM
#15

Härligt att läsa om era upplevelser. måste vara nått speciellt att känna som barn

Var rädda om varandra

[Pirkkolino]
9/4/10, 11:38 PM
#16

#14 Tack Rore. GladKyss Jag har faktiskt tänkt många gånger, att jag kunde ha farat illa i livet, utan min kloka fosterpappa och senare fick jag lika klok fostermamma.

Min biologisk mor var bra människa, men hon var rädd för min förmåga att se och känna saker vad "inte fanns".

Sedan min egen äldsta son blev som jag. Då fick mormor spader när dotterson (3 års åldern) varnade henne att sitta på stolen var hans ande-kompis redan satt. Min mors min borde jag ha kunnat filma. Skrattande

#15 Ja Signemo, det var väl speciellt, men jag lärde mig känna saken vara en naturlig del av mitt liv. Glad

Hellas
9/4/10, 11:52 PM
#17

#14, 16 Vilken härlig berättelse Pirkkolina :).

Medan jag läste dina inlägg kom jag på en händelse som jag hade glömt bort lite grann.

Jag fick vid ett tillfälle meddela min man att han just satte sig på en andevän.
Han flyger upp från soffan och nästan skäms och ber om ursäkt och jag själv var ju inte speciellt snäll i det läget utan skrattar så tårarna sprutar…….det gjorde min besökare med kan jag ju säga Kyss.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

signemo
9/4/10, 11:53 PM
#18

Skrattande

Var rädda om varandra

[Pirkkolino]
9/5/10, 2:13 AM
#19

#17 Tack Helena. Glad

Jag har en vän som frågar ibland. "Hör du, är den här stolen upptaget, eller kan jag slå min rumpa på den utan att din ande blir en pannkaka."

Glad

Jane-Lyzell
9/5/10, 11:32 AM
#20

Kan inte dra mig till minnes att jag inte haft kontakt någon gång - så blir lite svårt att skriva när - men första gången i en fysisk seans var reveletionerande(-98/99) för då hittade jag bevisen för det jag redan viste - det gick bevisa andevärldens existensSkrattande Men riktigt så enkelt blev det ju inte har jag förstått senare, mäniskor var liksom inte riktigt redo - varken skeptiker och tyvärr många troende med. + att det är risker med att exponera det för okunniga.

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
Ibbe
9/6/10, 5:39 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#21

Hej alla goa änglar och mediala vänner :-) jag var 9 år när jag hade min första mediala upplevelse. Brorsan och jag gick på en stig i skogen på landet och jag hörde en häst som frustade och en knirrande vagn bakom oss. Jag sa åt brorsan att flytta på sig för att häst och vagn skulle komma förbi, vilket han gjorde i rena snopenheten. Jag hörde när de passerade men jag såg ingenting. Men allt kändes bara så naturligt.

Jag har haft varsel om dödsfall också, och min katt kom ett par dagar efter sin död på besök i min säng. När min fd svärfar dog spökade han hej vilt hos oss för han ville lämna ett meddelande.
Jag kunde inte tyda det så han gav det till min mamma.

Nu har jag haft besök i min lägenhet ett par gånger och jag har fått röka ut då två krafter var i mitt sovrum en natt för ett par veckor sedan. En ond stark kraft som jag bad gå sin väg, det ruskiga var att det inte var min egen röst som sa det, utan en dov, mörk stämma! Det slutade med att en man visade sig vid min säng (såg endast hans huvud och ett ljussken runt om, hans mjuka, vackra ögon och fina, varma leende) och han sa: "Du behöver inte vara rädd". Innan hade jag sagt till en ond varelse att den skulle sticka, att jag inte ville se den eller prata med den.

En annan kväll efter ett besök av en NPL-coach och hans fru och två barn (hennes pappa hade dött två veckor tidigare) och de ville ha info om sorgbearbetning (jag är licensierad i det). Barnen lade pärlbrickor. När de hade gått sa jag högt: "Åh, vilka underbara människor! Hoppas hon går i sorgbearbetning hos mig så hon läker i sin smärta efter sin pappas död". Då spritte alla pärlor iväg från plattan och de for i en både upp i luften (utan att brickan rörde sig) och allt smattrade ner i golvet. Då blev jag förb*d och skrek att den som gjorde detta borde skämmas och skulle gå sin väg från mitt hem.

Är det någon av er därute som kan få ut något av detta samt mitt nattliga besök?

Dessutom har min pappa visat sig i tre av mina pågående målningar… vill han något? Jag måste nog boka en tid hos ett medium, tror jag.

Ursäkta att det blev så mycket… jag blev så excalterad *s*… tycker detta är superintressant och är nyfiken… men har all respekt för vad som finns "därute".

Bifogar en målning som jag gjorde klar samma kväll som det nattliga besöket skedde.

Tack för ordet
... och du... take care out there!

 

Inga-Britt I-B Gustafsson

Jane-Lyzell
9/6/10, 5:47 PM
#22

21 välkommen in Ibbe Wow vilken fin målningGlad

tycker du har ganska bra hand om dina mediala upplevelser och på god väg att förstå dem själv!

Om din Pappa visar sig i dina målningar skulle jag ta det som han gillar målningarna och det är det du ska fortsätta med  - och är alla som den du lagt in här så är du ju andligt inspireradFlört fortsätt på din väg bara!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Ibbe
9/6/10, 5:56 PM
#23

Tack för ett fint svar, ros om tavlan och ett varmt välkomnande, Jane :-) Det tackar jag ödmjukast för.
Du kan se mer av min konst på www.ib-art.se

Tack för ordet
... och du... take care out there!

 

Inga-Britt I-B Gustafsson

Jane-Lyzell
9/6/10, 6:55 PM
#24

Oj det berör verkligen dina bilder ;-) fantastiska!  Käns ända in i själenOskyldig

Du har verkligen talang och kontakt med svärernaKyss Dej vill jag se mera av - hinner inte nu, ska ha en seans men senare!

Lycka till i ditt arbete!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Ibbe
9/6/10, 7:02 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#25

Tack för dina ord, som berör… och tack för fin kommentar i min gästbok :-)

Jag hjälper även medmänniskor i sorg: www.livsgnista.se är adressen till mitt enskilda företag Livsgnista IBG.

Lycka till på/med din seans.

Mvh / I-B

Tack för ordet
... och du... take care out there!

 

Inga-Britt I-B Gustafsson

Hellas
9/6/10, 7:21 PM
#26

Hej Ibbe och varmt välkommen till oss.
Jag hóppas att du ska hitta någonting intressant här som kanske kan hjälpa dig vidare på din väg.

Jättefina målningar, vi har för några dagar sedan skrivit en del om Psychic Art och jag tror att du kommer att tycka det är speciellt intressant.

Det finns en kategorigrupp som heter Psychic art där du kan se de trådarna.
Jag är övertygad om att vi framöver kommer ha lite mer teman kring just det mediumskapet.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Ibbe
9/6/10, 7:23 PM
#27

Hej Helena och varmt tack för välkomnandet. jag såg just Psychic Art och ska kika närmare på det… mycket intressant.

Här stortrivs jag redan. Nu ryser jag över hela kroppen, det är ett bra tecken :-)

Tack för ordet
... och du... take care out there!

 

Inga-Britt I-B Gustafsson

Annons:
signemo
9/6/10, 11:23 PM
#28

Hej Ibbe. Välkommen. Ännu en trevlig människa att umgås över nätet med på dett goa forum.  Och tack alla för era svar. JAg förstår att det är dags att hugga ordentligt tag i att meditera. Kram

Var rädda om varandra

[GunillaF]
9/6/10, 11:38 PM
#29

Jag minns egentligen inte riktigt min första kontakt med andevärlden. Det är som om de alltid funnits i mitt liv.

Men för lite mer än tre år sedan, efter en olyckshändelse i familjen kände jag att jag ville lära mig lite mer om hur jag ska tolka, vara kanal mm. så jag började utbilda mig. Har gått några kurser i medial utveckling sedan dess och har en del träningar med likasinnade hemma hos mig med jämna mellanrum.

Sedan drygt ett år healar jag en hel del så det har inte blivit så mycket sittningar o.dyl på senaste tiden.

[Jeremina]
9/7/10, 12:39 AM
#30

Det var inte jag som tog kontakt utan det var andevärlden och jag var barn men blev skrämd och stängde av i många år tyvärr!

Hellas
10/18/10, 7:32 PM
#31

Kyss

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Bitchibella
10/29/10, 2:34 AM
#32

Jag har nog alltid känt att någon/något är där, när det är vid mig så att säga.

När min mormor gått bort, vilket jag var så arg och ledsen över, så önskade jag så mycket att jag skulle få prata med henne igen. På natten drömmer jag att hon ringer mig, och vi pratar, hon säger lite saker till mig. Dagen efter så har vissa i min familj pratat om just henne, och jag får veta att det var samma sak som mormor sa till mig i drömmen. På natten vaknar jag och gråter, av både glädje och sorg, då känner jag att "någon" stryker sin hand på min kind.. Jag blev rädd, eller mer spänd, nyfiken och jo, lite rädd. Men såklart, det var min kära mormor.. Saknar henne fortfarande, mycket.

Sen så har djur som gått bort tagit kontakt med mig, en katt som tassar på mig i sängen, vid flera tillfällen. Min kompis (det var hemma hos henne och hennes döda katt) blev inte så glad över det  jag berättade.

Jag kan vakna av att någon ropar mitt namn, men ingen är där. Eller att det smäller till som bara den, jag vaknar, men det är bara jag som har hört det. Men det borde ha väckt hela huset…

Någon tar på mitt ben, mina fötter när jag ska sova.. Som man gör när man ska väcka någon.

Någon står med mig, bakom mig, när jag lagar mat - lite irriterande ibland faktiskt, men trevligt ändå.

Tv:n sattes på en dag, när jag var i annat rum..

Jag har varit hos medium ett par tillfällen och har tydligen en gäng med andar med mig Flört Släktingar, och en stor Indian…

Under en lång period så var det någon/något som tryckte hårt i sidan på mig, så där så det kittlar, men det blev obehagligt och gjorde ont. Sen vaknade jag och då gick det över, efter ett tag..

Jag ska nog utveckla den här sidan mer, så jag får lite ordning på allt Flört

Upp till toppen
Annons: