Vägledning

Vad händer precis efter dödsögonblicket?

2010-09-21 16:49 #0 av: starcat

Min makes morfar gick hastigt bort igår och nu är funderingarna många...

Självklart frågar man sig om det finns något efter detta livet (något som jag tidigare alltid trott)? Vad"gör" han i så fall nu? Kan han se oss? Hur kan man på bästa sätt trösta andra anhöriga?

Visste inte riktigt om jag skulle lägga frågan här eller på ÖN men tror det passade bäst här..

Anmäl
2010-09-21 17:13 #1 av: [GunillaF]

Precis efter dödsögonblicket så tror jag att man upplever en oerhörd lättnad, en "frihetskänsla" och att det inte gör ont i kroppen längre om man haft det innan.

Jag tror att när man går över till andra sidan så färdas man väldigt fort till en annan dimension (våglängd) och väl där, blir man mottagen av en eller flera av sina guider och nära anhöriga som gått över innan.

Det finns inget tidsbegrepp på andra sidan men i våra mått mätt så tror jag det tar några dagar där på andra sidan, att förstå vad som hänt, att åter bekanta sig med hur det är där. Träffa anhöriga och vänner. Begrunda och gå igenom det senaste livet på jorden.

Jag tror att han kan "se" er men han kanske inte "har tid" nu på en gång. Men jag tror att han är medveten om er sorg och saknad.

När jag fick den största sorg man kan tänka sig som förälder så kände jag vad som "tröstade" mig. Det var inte det alla sade eller det att människor höll på att älta om min son hela tiden. Det som gav mest tröst det var att känna en varm hand på min arm, att människor behandlade mig som förut, att de inte gick en omväg när de såg mig på affären.

Det var de som ringde mig och faktiskt drog ut mig från mitt hus så jag fick tänka på annat ibland.

Anmäl
2010-09-21 17:13 #2 av: Hellas

Jag beklagar sorgen och jag förstår att det blir så många funderingar

Jättefin och bra fråga, visst passar den här, jag kan inte svara dig just nu men jag hoppas att det det finns många ina tankar om det här.

Kram

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2010-09-21 18:22 #3 av: starcat

#1 Tack för ditt fina svar! Hoppas ju verkligen att det är så det är, att han känner sig fri och kanske mer levande än någonsin..

Man tror ju alltid att man ska reagera på ett visst sätt men det är ju inte så när det väl händer. Har ju alltid trott att det finns något efter men allting känns så konstigt, att man aldrig mer ska kunna prata med honom (fysiskt). Allt är ju fortfarande väldigt färskt och har såklart inte sjunkit in ännu.

Beklagar din sorg med din son men det känns skönt att veta att en klapp på axeln kan betyda så mycket!

#2 tack för omtanken!

Anmäl
2010-09-21 19:04 #4 av: [GunillaF]

#3 Tack.

Jag visste inte heller tidigare, vad en sådan enkel gest betyder.Glad

 

Anmäl
2010-09-22 00:39 #5 av: jaslinn

Hej, jag är ny här, har varit läsare några dagar men känner att det är dags för mitt första inlägg...

På din fråga/frågor kan jag bara svara vad jag själv tror på...eller snarare fått "bevis" för. Jag miste min son för snart 8 år sedan. Jag har ända sedan jag var mycket liten trott starkt på att det finns något mera, något nytt när vi dör. Att det inte är ett slut. Trots detta så tog det flera år efter att min son dött innan jag kontaktade ett medium. Jag tror att jag väntade så pass länge, fastän jag längtade efter "ett livstecken", bara för att jag var lite rädd att råka på ett medium som inte var seriöst. Jag var kluven, jag visste vad jag trodde på men ville samtidigt ha "bevis"...jag var så sårbar och trasig.

Jag fick så kontakt med ett medium som gjorde en telefonseans med mig. Mediumet visste ingenting om mig. Jag ringde henne för att boka en tid. Jag sa mitt förnamn, och vi bokade en tid. Hon visste inte mitt ärende, man kunde även boka tid för coachning hos henne. Just när vi ska lägga på så frågar hon mig; vänta vänta, har du tid nu? Det händer saker här. En ung pojke vill ha kontakt med dig och säger "äntligen, varför tog det sådan tid?".

Jag satt i telefon med mediumet i ca 1,5 timme. Hon ville inte ha betalt efteråt "det här var ju inte din bokade tid"....

Den information jag fick från henne/min son kan inte vara annat än...sanningen..det som faktiskt händer oss när vi dör.Det låter ju märkligt kanske när jag säger att hon inte visste ett smack om mig men det är dagens sanning. För mig är detta inget märkligt längre.....det känns som självklarheter. Hon kunde beskriva min sons utseende, att han satt i en blå rullstol med "en konstig kontakt baktill" (det var laddaren till hans permobil, lite special vi hade fixat). Han sa: "mamma jag kan spela fotboll nu"....fotboll var hans stora sorg, ja, att han inte kunnat spela det när han levde. Han var elva år när han dog.   Han beskrev med egna ord sitt dödsögonblick. Att det hade gått så fort, att han inte fattade vad som hände. Att han såg sig själv på golvet, liggande på mage och att jag sprang in och tog honom i famnen. Hur hans småbröder suttit runtomkring och ropat på honom. Att han inte varit rädd. Allt är bra mamma. Det är som det ska vara...Så sa han flera gånger. Han var inte ensam men jag vet inte vem som var med honom. Mediumet fick en känsla av att det kunde vara min mormor och på beskrivningen kan det mycket väl stämma. Min son beskrev hur hans bröder var och såg ut, jag fick namn....hon beskrev hur jag bor....vad jag jobbar med....

Jag har varit i kontakt med detta medium flera gånger efteråt. Även om hon nu känner mig har jag ingen anledning att misstro henne. Det kommer fram nya saker hela tiden som ingen annan än jag och mina anhöriga kan veta. Jag har också varit i kontakt med ett annat medium som fått fram i princip samma saker.

Kontentan av det hela....ja, det finns något mera när vi dör. Ja, min son är hos mig ibland men inte jämt. Han gör sina små besök här och lämnar sina avtryck.Vad man praktiskt  "gör" på andra sidan har jag ingen aning om, även om min son en gång skämtsamt sa att han inte hade tid med mig "för han skulle gå och fiska med farfar, och vet du mamma han har sin vita kaftan på sig!" Min svärfar hade ofta lång vit kaftan på sig då han levde. Jag tror ibland att budskap av sådan jordnära art får jag för att jag ska fatta vad min son pratar om...för att det inte ska bli för abstrakt...Men jag vet inte...kan man fiska där i andevärlden så låter väl det med ganska trevligt ..... 

Och apropå hur du ska bemöta en person som sörjer....var dig själv! Det behövs inte mycket. Med en varm kram kommer du långt. Kloka ord behövs inte, tro mig. Det finns inga förklaringar i alla fall som tröstar just då.

 

Ja det blev lite långt det här...men jag tycker om att minnas min son och prata om det här. Ta hand om er alla!

Anmäl
2010-09-22 00:48 #6 av: JustMe08

#5

Hej jaslinn och hjärtligt välkommen hit!

Vad fint av dig att du vill dela med dig av dina erfarenheter. Jag blir glad i hjärtat av din berättelse om hur din son kommer och tittar till dig. Så fint.Glad

Anmäl
2010-09-22 00:49 #7 av: Jane-Lyzell

5 oj så fint skrivet - tack för du delade med digKyss Detta kommer hjälpa många andra i sin sorg - tack!

Välkommen till forumet Jasline och jag hoppas vi får se mer av det du skriver!

Kram

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2010-09-22 00:53 #8 av: Hellas

#5 Hej och varmt välkommen till oss och vilken underbar berättesle du ville dela med dig av.
Jag blev djupt rörd av att läsa den, så fint att du har hittat till din tro och till din son.
Din berättelse kommer att vara ett stöd för många sörjande som har funderingar kring vad som händer sedan.

Jag kan även hålla med dig om att egentligen behöver man inte bemöta en sörjande på annat sätt än med en kram, en tyst blick och att bara finnas tillhands.
Beröring och tystnad kan i de lägena vara oerhört stöttande.

Kram

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2010-09-22 00:55 #9 av: [GunillaF]

#5 Hej och välkommen Jaslinn.

Tack för din fina berättelse! Det var mycket igenkännanden i den.

Kram!Glad

 

Anmäl
2010-09-22 00:59 #10 av: jaslinn

Tack för välkomnandet!

Ser fram emot att byta tankar med er allihop...

Anmäl
2010-09-22 09:39 #11 av: starcat

#5 Oj så rörd jag blev av din berättelse! Rös gjorde jag också Flört

Precis sånt här man vill höra för att få tillbaka tron på att det finns något efter detta livetGlad

Tack för att du berättade!

Anmäl
2010-09-22 09:42 #12 av: Playja

#5... Hej och välkommen jaslinn! Glad

Kan bara instämma med övriga här ovan att man blev väldigt berörd och rörd av din fina berättelse samt jag tror även att den kommer bli till stort stöd för andra.

Tack för du dela med dig! 

 

 

 

Anmäl
2010-09-22 10:43 #13 av: Andina

En underbart välgörande tråd!

Tack alla som delar med sig av era upplevelser!

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2010-09-22 11:56 #14 av: Zynell

#5 Jag blev verkligen berörd av det du skrev. Började till och med att gråta. Skäms Din berättelse gav mig lite hopp.

Anmäl
2010-09-22 12:17 #15 av: Mads

Tack för att ni delar med er här inne och låter oss ta del av era tankar och liv. Stor kram till er för det Kyss

Jag har varit närvarande i dödens ögonblick många gånger då jag jobbade som sjuksköterska på onkologen innan. Just en person minns jag så väl. Han var 32 år gammal och döende i sin cancer, han hade legat i leverkoma i en vecka ungefär och varit okontaktbar. En dag skulle jag försöka bädda rent i hans säng och höll honom i famnen (överkropp & huvud då) när jag skulle vända kudden, då öppnar han plötsligt ögonen och ler ett härligt leende och somnar sedan in i min famn. Den sekunden slutade jag tvivla för vad han än såg så måste det varit något alldeles härligt med tanke på hur han log.

Kram på er

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2010-09-22 14:26 #16 av: Kerstina-61

Tack Starcat för din trådfråga. Du har fått många fina svar Kyss

jaslinn, Varmt tack för din berättelse. Den berörde mig och många andra.
Välkommen till Medialt Kyss

Anmäl
2010-09-22 18:01 #17 av: [outgrundlig]

Tack för ni delar med er av era erfarenheter, det berör oerhörtKyss

Anmäl
2010-09-23 01:03 #18 av: Indiania

Tack för ni delar med er så fint, det är något som händer oss alla och det är befriande att skriva av sig och för oss andra att läsa! Kyss

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl
2010-09-23 18:57 #19 av: Marina2

Tack för att ni delar med er.

Anmäl
2010-10-10 20:19 #20 av: Hellas

Kyss

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2010-10-12 17:47 #21 av: jaslinn

Läser hela tråden igen då Helena puttat upp den....

Sitter med ett leende. Känner mig glad och varm:)

Anmäl
2010-10-12 18:16 #22 av: Hellas

#21 Ja visst är det en härlig tråd och ibland är det roligt att puffa fram gamla trådar, de får nytt liv och det kommer ofta till nya synvinklar Kyss

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.