Annons:
Etikettmentalt-mediumskap
Läst 3194 ggr
Hellas
9/25/10, 3:51 PM

Är du rädd för andevärlden?

Det finns idag en hel del berättelser som faktiskt skrämmer både vuxna och barn.
Dessutom finns det massor med viktiga tips för hur man ska göra för att inte bli "Drabbad" vad nu Drabbad innebär Obestämd!

Själv har jag blivit varnad för både det ena och det andra.

För inte alls så länge sedan skulle jag passa mig för att ha kontakt med Andevärlden, det var inte alls andevärlden och min lilla mormor jag pratade med.
Från säkra källor visste personen att informationen kom från lägre stående väsen som lurades att vara min mormor Förvånad!
Jag som trodde h*n skulle hänvisa till hjärnspöken insåg därmed att detta var en "troende" men på ett helt annat sätt än vad jag själv är.

Vi är många troende men hur vi tror är ett virrvarr och det mest tragiska är att jag tror att skrämselpropaganda skapas av oss själva tillsammans.

En annan varning jag fått: Jag ska verkligen passa mig för att göra hembesök (räddningar) utan att ha med mig Salvia och svicha runt med i varje hörn (annars kunde de smita).
När jag frågar om personen gjort detta själv så svarar denne "Ja" när jag frågade om det hjälpte svarade personen "Nej"….möjligen för en liten stund, sedan hade det blivit värre men kanske det berodde på att de inte fortsatt med rökelsegrejjen nästm´kommande dagar.

Ja det finns så många som skräms, de kan bli besatta (av vad vet ingen) de kan bli straffade när de själva ska gå över mm.

Vad har ni själva hört och finns det några myter vi kanske till och med skulle kunna slå hål på?

Eller är det faktiskt så att det man själv tror på verkligen blir levande och riktigt?

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Annons:
[GunillaF]
9/25/10, 3:56 PM
#1

Måste faktiskt fundera på vad/om jag hört någon skrämselpropaganda. Kommer inte på något på rak arm mer än att det finns vissa som är så fruktansvärt rädd för den "onda sidan"!

Jag vet inte vad "den onda sidan" är. Men jag har en teori om att det är deras egna "onda och svarta sida" de är rädda för.Obestämd

Kerstina-61
9/25/10, 6:46 PM
#2

Mina ex-svärföräldrar var pingstvänner. De har nu båda gått över…
Jag var väldigt ung då jag träffade barnens far, endast 13 år. Jag var jättenyfiken på det övernaturliga redan då och hade massor av fundringar kring detta. Mina svärföräldrar skrämde verkligen upp mig för att "hålla på med sånt"! De sa det var jävulen och onda andar. Det skulle också stå i biblen att man inte ska syssla med spådom och prata med döda. Mycket farlig, enligt dem.

Detta gjorde att jag lade locket på i alla år, tills för ca 4 år sedan. Då började jag en kurs och så sakta att utveckla min mediala gåva. Men i början var jag rädd och tänkte på allt de sagt. Men sedan så märkte jag ju att det var inga onda andar utan bara ren och sann kärlek från andevärlden. Om de inte hade skrämt mig så hade jag ju bejakat detta intresse mycke tidigare.

Mina  barn har med sig vad farmor och farfar sagt. Deras pappa är av samma åsikt. Så de är inte så glada i att jag pratar med andevärlden. Jag försöker förklara att det inte alls är varken farligt eller otäckt. Tror inte jag får dem att sitta med på en seans. Då skulle de ju själva märka att det inte är något som är skrämmande.

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Hellas
9/25/10, 8:40 PM
#3

Ja, religoner har skrämt väldigt många under århundradens lopp och det är konstigt att det fortfarande lever kvar.

Kan det vara så att den traditionella Svenska kyrkan är mer öppensinnad idag än de olika avknopparna tex. Pingstvännerna eller Jehovas?

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Anna-Helga
9/25/10, 11:06 PM
#4

Jag tror såhär, att behöver man exempelvis salvia och tror att det hjälper, ja då ska man använda salvia. Samma med andra örter, stenar och magiska föremål av olika slag. Men jag tror att när man blir trygg i sin medialitet och inser sin kapacitet och förmåga så kan man egentligen kasta grejerna och rekvisitan överbord så att säga… För det är inte sakerna i sig som gör jobbet, men om man tror på att det hjälper, så gör det ju det, man sätter tron till sakerna istället för sig själv…

Jag har själv stenar och rökelser och diverse prylar som jag omger mig med för att det känns bra, men jag vet att jag egentligen inte behöver dom.

Kram!

Kerstina-61
9/25/10, 11:19 PM
#5

#3# Jag upplever att svenska kyrkan är mer öppen än de frireligiösa kyrkorna är. Jag har varit aktiv i en förening med ideellt arbete. Där jobbar en kvinna som är medlem i en frikyrka. Hon blev livrädd för mig då hon fick veta att jag arbetar medialt. Rynkar på näsan

Men en man som arbetar för kyrkan har varit och haft ett föredrag på vår mediumkurs…han brydde sig inte om det.

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

jaslinn
9/25/10, 11:37 PM
#6

# 3 och #5

Jag kan inte jämföra med frireligiösa grupper då jag har för lite insyn. Men min ena syster är diakon inom svenska kyrkan och vi kan inte ens prata kring det här ämnet och det är himla trist. Inte ens när min son dog kunde hon öppna upp lite grann. Jag minns särskilt en gång då vi var några som började prata om vad som egentligen händer efter döden och allmänt kring medialitet. Min syster slog då händerna för öronen och gjorde nåt väldigt lattjo ljud bara för att slippa lyssna på mig. Sånt "där" skulle man hålla sig borta från tyckte hon.

Annons:
chik
9/25/10, 11:57 PM
#7

Svara bara på rubriken..

Nej jag är inte rädd.

Finns inget o vara rädd för..För på andra sidan finns bara positiv o glädje.Det är bara här på jorden som det finns ondska….

""Mina tankar som jag försöker o på verka min omgivning med…

Lena.P är jag i verkliga livet.

Tuva-Lena
9/26/10, 2:51 AM
#8

Nej jag är inte heller rädd, för att svara på frågan då. Glad Då är jag mer rädd för "levande spöken", alltså personer som går in för att kränka andra människor.

Jag tror att det här med motståndet från religionen handlar om prestige, rädsla och att tappa trogna församlingsmedlemmar många gånger - för att inte nämna intäkterna från kyrkoskatten. Tänk om alla visste att dom kan få kontakt med andevärlden, livets stora gåta, på egen hand? Många vet det också, men då måste man ju som en trogen kyrkans man "skrämma bort" såna "vansinnigheter" ifrån församlingsmedlemmens medvetande. Då kommer "det onda" väl till pass, och att såna människor skulle vara i maskopi med satan, det ondaste av allt ont. Att onda andar skulle iklä sig en annan persons själ är ju rent nonsens, och att dte skulle vara onda andar vi får kontakt med! Det är ju ofta ett argumnet man använder inom den kristna tron. Man måste ju fråga sig: hur vet dom det? Utan att själva ha varit i kontakt med dom onda andarna..? Nej, ren rädsla grundar sig alla dom där grundlösa teorierna på! Glad

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

[GunillaF]
9/26/10, 2:54 AM
#9

#8 Haha… det ligger mycket i dina sista rader Tuva-Lena!Flört

[Vintersaga]
9/26/10, 3:13 AM
#10

Nix - jag är inte rädd för andevärlden, för den har gett mig så mycket gott :-)

Däremot har jag blivit varnad när jag började med mediumskapet - och till slut svarade jag bara, att om jag blir som förbytt i personligheten så kan du väl säga till mig då… Flört

Till och med mina bästa vänner, som då var Pingstvänner, har accepterat att jag kom in i deras liv med tarotkorten (djävulens verktyg) i högsta hugg - och att jag började prata med andarna 9 år senare… Det kallar jag äkta vänskap och vidsynthet! Skrattande

Andekram, Rickard

[MargaretaA]
9/26/10, 3:22 AM
#11

Nej jag är inte rädd för andevärlden. men jag vill helst slippa se den. Jag har ända sedan litet barn sovit djupt under täcket med bara en liten öppning för att kunna andas och har ofta varit nära att avlida av värmeslag. Det har tyvärr inte blivit bättre med mogen ålder. Är jag rikrtigt modig numera vågar jag sträcka ut ett ben utanför täcket för att få lite svalka… mörkrädd är bara förnamnet och jag välsignade midnattsolen som barn. Enda tiden på året man kunde somna gott utan att vara livrädd Förvånad

Andina
9/26/10, 11:46 AM
#12

Nej, jag är inte rädd för Andevärlden. Det inget att vara rädd för, som jag ser det.

Rädsla finns i våra huvuden, rädsla skapas av våra tankar. Och vi människor har en benägenhet att vara rädda för det okända, det vi inte kan se/ta på, det vi inte har 'kontroll' över.
Men när vi utmanar våra rädslor märker vi oftast att rädslan också försvinner, eftersom det visat sig att det inte var något att vara rädd för…

Jag har aldrig mött några "onda andar". Kanske har jag bara haft "tur"…?

Inte heller har jag mött några "onda andar i levande kroppar" - bara "skadade själar" som kan sprida elakheter omkring sig. Konsten är då att låta elakheterna passera förbi. Den konsten är dock inte alltid lätt - i alla sammanhang… 
Är man elak - gäller väl alla andar och själar, med eller utan fysisk kropp - så mår man dåligt inombords. Mår man dåligt kan man ha behov av att lyfta sig själv eller få utlopp för frustration. En person som mår bra inombords har man inget behov av att sprida elakheter. Med andra ord - i min värld finns inga onda människor eller andar…

Så tänker jag…

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

jaslinn
9/26/10, 1:18 PM
#13

Just det, för att svara på rubrikens fråga…:)

NEJ, jag är inte rädd för andevärlden. Tvärtom, känner djup glädje och tacksamhet över att få nya kunskaper och över att få förmånen att se ett samband i det som sker.

Jag tror t o m att jag kan tacka dessa kunskaper och alla upplevelser jag haft/har för att det gett mig verktyg att hantera min sons och andra närståendes död. Min son har jag kontakt med då och då, och jag inte inte ens förklara för er hur lycklig och lugn det gör mig. Även om jag såklart saknar hans fysiska närvaro här och kan känna längtan i kroppen efter att bara få krama honom så blir det hanterbart när jag vet att han inte är "borta", "försvunnen" eller bara att allt ev skulle ta slut. Jag brukar tänka att det är ungefär som om han var utbytesstudent i USA och det är taskiga telefonlinjer. Vi får kontakt när vi får kontakt. Jag vet att han har det bra. Och rädd…? Nej, aldrig! Tacksamhet är ordet :)

Annons:
Hellas
9/26/10, 1:38 PM
#14

#11 Jag var också mörkrädd långt upp i vuxen ålder, idag ser jag mörkret som min bäste vän men det har inte alltid varit på det viset.

Andevärlden skrämmer inte mig heller, det som skrämmer är vi levande människor som ofta har en förkärlek till att hitta på en massa skrämslepropaganda för att göra saker och ting mer skumt än vad det egentligen är.

Om man bara tar ett exempel som vi hade i en annan tråd där ett medium i en tidning var på hembesök och tyckte att de skulle ta ner en Poster med hårdrockare eftersom den drog till sig mörka energier……

Om man tänker sig att det istället hade varit en inspelning från Det Okända, hur många i sverige skulle inte ha plockat ner sina barns bilder efter ett sådant program.
Det kan vara fler än man tror.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Choklad
9/26/10, 1:39 PM
#15

Jag tror att rädslan kommer inifrån oss själva och inte ifrån andevärlden, så som vi har blivit uppfostrade och enligt våra erfarenheter i livet, så tar vi emot och uppfattar världen omkring oss, och då även andevärlden.

Andevärlden ger mig så mycket kärlek att jag inte längre kan vara rädd. och ibland när jag blir tveksam och rädd, så stöttar de mig och sänder så mycket kärlek och bär upp mig så rädslan försvinner.

Å andra sidan så kan jag inte heller förneka förekomsten av s.k onda andar, eftersom vi männiksor har en mörk sida i oss, vilket jag tror beror på rädslor och ovan sagda, så finns det ju då de energier som dras till det.

Vad det är vet jag inte.

För oss blir ju det vi tänker på levande och riktigt, eftersom vi manifesterar det i våra tankar. Då uppfattar vi ju världen omkring oss så. Men om vi ser på allt med kärlek så förändras bilden.

Jag tycker att man gör som man själv tycker är bäst i de flesta sammanhang och samtidigt så vara lyhörd för råd är inte fel, och att tacksamt ta emot andras erfarenheter är bra, men att följa sin egen sanning som känns i hjärtat är väl det som jag gör iallafall. Ibland är det svårt att hitta den sanningen.

Jag litar på andevärlden och jag vet att där finns oändligt med kärlek.

Min uppfattning om det hela.Glad

U R us

[GunillaR]
9/26/10, 6:06 PM
#16

Jag är inte rädd för andevärlden.

Det fanns en tid i början på 70-talet då andevärlden verkligen började påkalla min uppmärksamhet. Jag visste också att detta var oundvikligt eftersom jag redan som liten visste att det fanns en annan värld än den synliga. (om jag ska tala om rädsla när jag var liten så var det nog mer att jag skulle bli hämtad av utomjordingar)

Då i början av 70-talet så bad jag om att jag skulle få vänta en tid eftersom jag inte kände mig mogen. Och det verkade som att min bön hördes.

Min mor, liksom min mormor, var medial och hade stor kontakt med andevärlden. Hon såg dem, det har jag aldrig gjort på samma sätt. Efter att min far dött 1975 så blev hon aktiv medlem i Svenska Kyrkan och sen var det slut med det mediala för hennes del. Det blev Bibeln istället……….

Jag finner ingen som helst orsak att vara rädd för andevärlden. Tvärtom så är det de levande människorna som skrämmer mig oerhört, speciellt nu när man ser hur ondskan och girigheten brer ut sig som en löpeld över vår planet. Men detta är kanske en helt annan tråd.

stina63
9/26/10, 7:45 PM
#17

Tänk vad andra gör just för att skrämma en. Något som jag inte förstår varför. Jag själv känner ingen skrämsel numera. Känner mig trygg.

De du berättar om Helena känner jag igen, Har hört om de där dom har berättat hur farligt det är. Att det är andra som utser sig att vara ens avlivna släkting.

radio
9/26/10, 11:47 PM
#18

Eftersom jag är ateist och inte heller tror på några andar, monster eller liknande, så har jag ingen sådan rädsla. Men jag hade som barn, när jag var lite tvivlande till om det fanns något.

Möjligt att jag skulle få lite svårt att somna ensam i ett mörkt spökslott. Ensam i skogen, med eller utan tält är dock inga problem

--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


[kvasthilda1972]
9/29/10, 4:41 PM
#19

Nej jag är inte rädd för andevärlden men tycker att man ska behandla den med respekt…

Har sett så mycket på Tv där dom försöker provocera andarna med elakheter och det gör mig så arg!!

[Woozy]
9/29/10, 5:52 PM
#20

#0

Från säkra källor visste personen att informationen kom från lägre stående väsen som lurades att vara min mormor

Jodå, det där känner jag till, men för mig så är det en annan släkting som uppdagas hela tiden. Och han lever i allra högsta grad.

För att svara på TS fråga så skulle jag behöva veta hur man egentligen definierar "andevärlden".

Annons:
radio
9/29/10, 6:38 PM
#21

Kommentar borttagen då den inte handlar eller svarar på  frågan "Är du rädd för andevärlden"

//Sajtvärd

--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


Hellas
9/29/10, 8:07 PM
#22

#20 Du kan svara utefter hur du själv definierar andevärlden Glad.
Det finns olika definitioner beroende på vilken kultur och även religion man kommer från.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

radio
9/29/10, 8:21 PM
#23

Kommentar borttagen pga. försök till att göra sig lustig på annans bekostnad.

//Sajtvärd

--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


Klass
9/29/10, 8:29 PM
#24

Kommentar borttagen då den inte handlar eller svarar på  frågan "Är du rädd för andevärlden"

//Medarbetare på sajten

Klass
9/29/10, 9:36 PM
#25

För att svara på om man är rädd för något så måste man väl få veta vad det är man ska vara rädd, eller inte, för, och vad det är? Eller?

SVAR: De som är medlemmar på "Medialt" vet vad andevärlden är och det är till dem frågan ställs.

//Medarbetare på sajten

[Pirkkolino]
9/29/10, 10:44 PM
#26

Nej, jag är inte rädd för andevärlden/energier. Jag har upplevt ande-energiers närvaro under hela mitt liv. Att saken är en naturlig del av mitt liv.

Levande "onska" däremot kan jag vara rädd för, men inte "icke levande". Jag tar reda på, att varför ande-enerierna är arga eller hotfulla, om jag möter sådana energier. Men jag själv känner ingen rädsla mot de.

Men jag har mött människor vilka är rädda, och därför inte vill ens tänka tanken om andar/andevärlden.

enlitenen
9/30/10, 12:41 PM
#27

Jag är rädd ibland, väldigt mörkrädd ibland och har varit det sen barndomen. Jag hade upplevelser som barn sen har det "pausat" och nu har jag börjat ta upp intresset för det igen. Har använt pendel sen tonåren dock. Jag var hos ett medium för första gången för några veckor sedan, häftig upplevelse! Hon menade på att man ska vara försiktig, aldrig försöka kommunicera med dem innan "man vet vad man har att göra med" och att risken är att det blir en obalans mellan världarna.

Jag har psykisk sjukdom i släkten och även haft perioder med vanföreställningar och varit gränspsykotisk, ibland vet jag inte vad som är vad. Är jag sjuk eller "känner jag av". Ibland vet jag inte om jag sett någon från andra sidan eller om jag har vanföreställning och rekonstruerar minnen. Frågar man psykistrin är det ju diagnoser för hela slanten. Jag tänker nu att jag inte ska fundera över det som varit (upplevesler från andra sidan eller min hjärna) utan blicka framåt. Det jag är rädd för är inte andevärlden i sig utan att jag ska bli sjuk. Har ni tips tas det tacksamt emot!!! Jag kan heller inte förneka andevärden för vissa upplevelser har varit så fina och tydliga!

Annons:
Soffe
9/30/10, 6:25 PM
#28

Jag blir rädd om jag upplever det för starkt..

Jane-Lyzell
9/30/10, 7:58 PM
#29

Jag är inte rädd för andevärlden utan för levande människor- de är de som kommer med ondska frammanat av deras egna rädslor!

Lika lite som jag gillar att fysiska människor skräms( höga ljud eller plötsliga framhopp) gillar jag inte om andevärlden kommer med det heller - men rädd är jag inte.Kyss

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Mads
9/30/10, 8:37 PM
#30

# 0 Jag har varit rädd och dels när jag var barn och upplevde och såg saker och dels i vuxen ålder innan jag tog detta till mig så kunde andevärlden skrämma mig. Främst besök då som jag både såg och kände av tydligt men ville inte alls ha med det att göra då.

Annars har det nog bara varit en gång då jag skulle kanalisera till en väninna och fick fram en mycket arg släkting som inte sedan ville lämna mig ifred på ett tag.

Och som Jane säger så är det ju samma som med människor när något smäller till eller ramlar ner, man hoppar till helt enkelt.

Kram på er

Amor Vincit Omnia

Upp till toppen
Annons: