Vägledning

misstänker att mitt barnbarn är mottaglig

2010-10-17 23:31 #0 av: jagealltidglad

Hej

det här är ett långt meddelande.. hoppas ni orkar läsa

jag har en fråga som jag grunnat på ett tag, som står i rubriken, så misstänker jag att mitt barnbarn som är ca 1,5 år är mottaglig för andevärden.

jag har själv vid flera tillfällen känt av aktivtet hemma hos dom, en kväll satt jag i soffan och plötsligt viskade det i mitt högra öra, jag frågade min dotter hon hörde något vilket hon inte gjorde, jag vände andra örat till för att höra om jag hörde något då, gjorde inte det vände tillbaka huvudet och viskningarna kom tillbaka..

att min dotter upplevt saker vet jag, men hon blir så rädd så hon väljer att slå bort, men en dag ringde hon och sa

jag tror att Emilia ser och hör något som inte jag kan se och höra, hon berättade att Emilia hade suttit i köket och sträckt ut sin hand för att ge sin napp till någon, hon sa även tack tack. Emilia vad ensam i köket när min dotter kom in så hon frågade vem talar du med.. Emilia tittade på min dotter som stod ett par meter i från henne, vände sig om och gjorde samma sak igen.. min dotter tyckte själva grejen va väldigt jobbig, för hennes första känsla va att Emilia inte va ensam.

Nu vet jag att barn kan ha väldigt livlig fantasi men jag vet oxå med mig att dom även är öppna och mottagliga mycket mer än vuxna då dom inte hunnit bli "förstörda" eller påverkade av andra.

vad säger ni, skulle det kunna va så och hur ska vi hantera det på bästa sätt för henne.. fick jag bestämma helt fritt skulle jag arbeta för att hon skulle föstå att det är en gåva men jag vet inte om det skulle vara rätt eller bra för henne, om hon skulle bli utsatt för annorlunda när det är dax för skolan osv...

Anmäl
2010-10-17 23:51 #1 av: Hellas

Hej,
Alla barn är öppna då de är små men stänger allteftersom ned den funktionen.
Man kan ju inte säga till 100% att det är andevänner ditt barnbarn pratar med men oavsett om det är det eller om det är barnets fantasi så tycker jag att man ska hantera det på ett naturligt sätt.
Varken bygga på det hela eller försöka "stänga av" barnet genom att säga att barnet bara fantiserar och att det inte finns någonting.

Låt det vara som den mest naturliga i världen, fantasi eller inte!
Man behöver inte låtsas att man ser det barnet ser men man behöver inte heller stenhårt försöka få barnet att tro det har fel.

Visar barnet någonting för er så säg bara helt naturligt "Jaha, ser du det". vad kul!

Själv hade jag andevärlden med mig från det jag var riktigt liten, min mamma förstod nog inte det alls men lät mig få vara med mina fantasier så jag trodde att det var helt naturligt och att alla såg som jag såg.
Jag var aldrig rädd på grun av det samtidigt som jag inte heller blev påverkad av de vuxna om andevärldens existens.
Det är någonting som jag själv efter hand förstått att det finns.

 

Idag när någon frågar när och hur jag insåg att andevärlden fanns så vet jag inte, de har alltid funnits som en naturlig del i mitt liv och det är mer onaturligt att vara utan dem tycker jag.

Mina egna barn har jag aldrig försökt påverka på något vis, de har inte förstått att jag själv är medial förrän på senare år då de blivit vuxna.
Jag har aldrig velat påverka dem åt varken det ena eller det andra hållet så idag är valet deras egna hur de känner inför andevänner.

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2010-10-17 23:59 #2 av: [GunillaF]

Helena har skrivit det jag tänkte skrivaGlad

Jag håller med henne om att ni bor försöka ha en naturlig hållning till det barnet upplever.

I övrigt stämmer det du skrev Helena, in på mig också.Skrattande

Anmäl
2010-10-18 10:50 #3 av: chik

Håller med övriga talare.

Mina Två barnban känner o ser våra själar som är med här.

Fast här hos oss tänker vi inte på det.Vi är la lite udda...

Som Emeli körde med när hon var mindre.Sitter en farbror i mitt rum.så då ville hon ju sova hos sin mam o pap...

Vilket hon fick...

Men som jag sa det är ju Farfar som sitter där..Säg till han.så som du säger till Mam o Pap.O då flinade Emeli så hon var fult medveten om.Körde bara en grej där.

Barn är smarta...

 

Lena.P är jag i verkliga livet.

Anmäl
2010-11-14 20:34 #4 av: Hellas

Kyss

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2010-11-14 23:55 #5 av: Spongebob

Det är väldigt vanligt att små barn upplever att saker och ting (till exempel deras lekaksnallar) pratar och interagerar med dem. Detta är fullt normalt och något de växer ifrån när de blir äldre.

Lycka till! =D

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.