# Begravning!? Author: Jane-Lyzell Begravning!? Då jag själv ska gå på begravning snart ,dök dessa frågor upp! Är det viktigt för dig ? - hur din egen begravning utförs? Och om du ska ligga i grav eller i lund ? ## Comment 1 Author: Jane-Lyzell själv svarar jag NEJ - men förr skulle jag svarat ja. Nu anser jag det vara de efterlevande som behöver sörja oss - så att låta dem bestämma är för mig bäst - vist har jag önskemål - men de är mina barn som får avgöra o man. Nu vet det ju vad jag själv vill för vi har talat om dessa saker - så de har nog inga problem då det är dags! Min Mammas man (och Mamma) har skrivit det sk vita kuvertet - vilket underlättar för efterlevande - men jag kan tycka man styr lite mycket i dessa kuvert... ja vad tycker ni!? ## Comment 2 Author: [Borttaget] Helt riktigt, Jane. Begravningen är till för de efterlevande. ## Comment 3 Author: Timmorn Jag svarade ja, det är lite småkomplicerat i huvudet. Jag är 21. Jag skulle nog säga att jag har önskemål som jag har tänkt ut är bra för de efterlevande, men om de inte trivs med det så får de göra på annat sätt. De ska göra det de behöver göra för att komma vidare, de vita kuvertet skulle jag se FÖR MIG som tips från coachen om de är förvirrade och inte vet :P Jag skulle vilja bli kremerad och spridd för vinden - annars i minneslund. Då slipper de efterlevande ta hand om graven, vilket förstås kan vara terapeutiskt för de efterlevande.  Jag skulle vilja att de har en ceremoni där de som är på begravning har med sig en fotokopia av mig/oss. Och att man då lägger ned det här fotot och berättar ett minne med oss och bränner det tillsammans med kroppen och kistan. Jag ser det som att det skulle vara ett bra sätt att gå vidare för de efterlevande, att prata minnen med varandra. + att minnena följer med mig ner i urnan genom fotona och alltihopa och finns överallt i vinden, så att de kan kalla på mig närsom. Poetiskt och fint.  Däremot kan jag förstå att det är en fin tanke, men att de sörjande kan ha otroligt svårt för det.  Musik har jag också tänkt på, men allting är som sagt var bara tips, jag har gått vidare så de får välja. ## Comment 4 Author: Falurven Jag har alltid varit säker på hur jag vill bli begravd. Vi får se om det känns lika självklart när min tid är kommen! Vill inte ha en sten som släktingar ska behöva betala/sköta om i åratal efter att jag dött.  Jag vill bli kremeradoch utspridd i Junsele där vi har våran sommarstuga. Eller möjligtvis bara en liten plats i minneslunden, om mina kära verkligen vill ha en plats att sörja/prata med mig. ## Comment 5 Author: imke För några år sedan skulle jag svarat JA. Men nu svarar jag NEJ. Jag känner att begravningen handlar mer om dom efterlevande nära och kära. Hur dom känner att dom behöver hedra ens minne. Och hur dom känner att dom behöver att minnesplatsen ser ut eller finns. Själv kommer jag ju finnas vid deras sida ändå jämt. :-) ## Comment 6 Author: Ians Jag svarar Ja För att detta är ett ämne för ovänskap mellan de efterlevande ofta. En vill si o en vill så. då är det bättre att de vet vad jag vill o gör så. Så kan de om de inte tycker att det passade just dem, skylla på att det var ju så jag ville ha det o gå vidare. Begravning av en nära anhörig är en känslig sak, som rör upp mycket. Och tom "fel" musik kan uppröra dem som närvarar. Eller fel "förrättare" av begravningen. Men som sagt om man kan luta sig på vad den som gått vidare önskar sig så slipper man många o hetsiga diskussioner om detta. Därför svarar jag Ja. Utifrån den synvinkeln, för egentligen bryr jag mig inte värst, för det är ju det enda "kalas" till min ära som jag inte får vara med på själv 😉 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Inte viktigt vad som händer med min kropp efter jag är ute ifrån den :P Det är upp till mina nära och kära vad dom vill göra med min kropp. Jag bryr mig inte riktigt, jag behöver den ju inte mer efter jag är "död" så mina nära o kära får göra vad dom vill med den. ## Comment 8 Author: Hellas Jag svarade Nej, det är inte viktigt för min del. Jag tycker att själva planeringen är en del av sorgeprocessen för de som är kvar. Att styra upp vilka sånger, klädsel osv. är lita att ta ifrån dem möjligheten att hedra den avlidne och sist men inte minst, hedra deras egna minnen som de bär på. Men, det finns en sak som jag vill styra upp och det är att jag vill kremeras + att jag vill ligga i en minneslund. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag svarade också Nej. Förutom kremering så får mina barn bestämma resten. Tyvärr är lagar och regler i Sverige ganska stelbenta om vad man får göra med askan, men en vacker minneslund duger bra. ## Comment 10 Author: Illusion Ja alltså jag har inte funderat på det, men jag skulle inte vilja bli begraven för att jag inte är kristen. Men ja, det är ju bara en kropp lixom. Jag bryr mig inte :) ## Comment 11 Author: LinaLj Jag svarade ja helt enkelt eftersom jag är arkeolog och skulle vilja ge mina kollegor i framtiden lite att göra. Jag är väldigt bestämd med att jag vill kremeras. Sedan var jag ska vila det är upp till anhöriga men jag har en lista på vad som ska med i min urna.  Sedan som anhörig så vet jag att det alltid är skönt om den avlidna har lämnat lite önskemål då det blir lättare att planera begravningen och man slipper tveka om man gör rätt. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jo jag kanske ifall jag har några bra kroppsdelar eller så kanske ge bort dom. Finns väl de som "donerar" sin kropp efter dom dött? Det kanske jag,, eller mina nära o kära kan göra. Om dom nu vill det så klart, spelar inte så stor roll för mig, det är upp till dom 100%. ## Comment 13 Author: Timmorn #12 ett tips är att anmäla sig i donatorregistret. Även berätta för sina anhöriga om man vill donera.  Jag ser det som att det bara är en kropp och spela roll vad som händer med den när den är död, jag vill kremeras. Men de kan ta alla mina kroppsdelar som kan avvaras och rädda liv med. Det är många liv som kan räddas av att man faktiskt står med i donatorregistret, och det är något som många anhöriga inte vet hur de ska ta ställning till om man hamnar i en sådan situation. ## Comment 14 Author: Tarotstollan Jag svarade ja, men det är inte begravningen som är det viktigaste. Har också fått hem det vita kuvertet och började fylla i frågorna och det var då funderingarna började. För många av dessa frågor handlar ju om tiden innan du är död! Det är tiden mellan man är s.k. "normal" tills man dör som är det jag mest funderar över. Jag är mer orolig för att bli liggandes som "grönsak" eller helt "minneslös" i en rullstol eller dyl. För det är det som verkligen är mitt stora problem. Det finns ingen närmre än kusiner som skulle kunna ta hand om mig om vi alla skulle dö efter tanken "att äldst dör först" osv Min äldsta kusin är bara 5 år yngre än mig! Jag har faktiskt inte kunnat fylla i frågorna för detta oroar mig mer än begravningen, som jag föresten bestämt nu att jag skall kremeras och strös för vinden. Ingen namnbricka eller något. Innan ville jag bli begravd tillsammans med min syster men nu när vi alla har kommit upp i åren, så börjar vi inse att det finns ingen som är intresserad av att ta hand om en massa gravar som då kommer att ligga utspridda på en massa olika kyrkogårdar i en radie på ca 3 mil. ## Comment 15 Author: Tuva-Lena Jag svarade "ja", dels för att som Ians berättar, det inte skall bli en massa tjafs i släkten om ditt och datt, men också för att jag då, för en gångs skull HELT o HÅLLET har en möjlighet att få utforma min egen ceremoni som jag själv önskar att den skall bli. Musiken t ex. är väldigt viktig för mig, sedan vill jag inte följa de gängse ritualerna i kyrkan utan har mina egna som jag vill skall komma fram, för att visa att jag har en annan syn på det här med begravningar och död över huvud taget. Vill vila i en lund jag också, där fåglarna hälsar på och där man samsas med andra, men helst vill jag spridas i vinden över skogarna som alltid har varit mitt speciella hem så länge jag kan minnas.🙂 ## Comment 16 Author: Jane-Lyzell så mycket intresanta svar - Ja det där med arvstvister är ju ett elände - men kanske det behövs för att lösa konfliker- stärka eller förlösa- menar om de finns problem är det ju de efterlevandes att ta itu med !