# Pratar du om din död hemma? Author: Jane-Lyzell Bybo gav upphov till detta viktiga ämne- sk Döden! och även efterlivet! Talar ni om det hemma eller med vänner? Det verkar som tabubelagt för många - ändå ska vi alla den vägen vandra - finns liksom ingen återvändo där - ett måste lika naturligt som att födas! Jag tror att om man pratar naturligt om det med sin familj - om hur man vill ha det etc så blir det inte så skrämmande den dagen när det kommer! Hur tänker du själv runt denna viktiga fråga? ## Comment 1 Author: Jane-Lyzell själv talar vi ju dagligen nästan om andevärlden och vad som händer efter döden - så det är vardag! Jag hoppas det hjälper mina barn den dagen jag själv går över - då jag hotat med att spöka![Skrattande](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")\- tills de fattar jag lever gott o vidare på andra sidan! Jag vill spridas för vinden och "låten god by my lovers" med george blunt kommer garanterat spelas- sen får de bestämma själva - ceremonin är ju deras:-)))- dem man lämnar kvar! Tycker det är viktigt de får ha sitt avslut som de vill![Kyss](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Ja lite tankar kring detta från mig! Jag Hoppas denna tråden ska ta bort lite tabu ifrån döden![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") och att dö- vilket jag ser som födelsen in i andevärlden - de jublar och de som blir kvar på jorden gråter! så synd då man har en så härligplats att gå till![Kyss](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag har talat om ungefär hur jag vill ha det. Ämnet föll sig naturligt eftersom våra döda kommer tillbaka och visar sig för min familj ... fast jag borde nog tala om det igen, eftersom jag har ändrat önskemål ![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Inte för det spelar mig någon roll egentligen, men de önskemål jag har framfört hittills visar sig mycket kostsamma, efter samtal med en begravningsentreprenör. De kan lägga pengar på bättre saker, tycker jag. ## Comment 3 Author: Skogshumblan Sen min pappa dog 2002 pratar min mamma och jag om hur vi vill ha begravning etc och döden pratar vi om ganska odramatiskt också. Min mamma har ett par väninnor som på olika sätt kämpar med livet, svåra sjukdomar som kan vara dödliga, så mamma och jag pratar ofta om det. Min man och andra nära vänner pratar jag inte så ofta med det om, men mina barns frågor svarar jag på. Att dö tror jag skrämmer många, att ha ont, vara rädd etc. Förr var döden ju en naturlig del av vardagen. Både djur och människor föddes och dog på gården. Idag är det nog få som varit med någon i dödsögonblicket. Livet efter tål att tänkas på, det enda jag vet är att jag vill få leva som den man min vän C borde fått i vårt förra gemensamma liv. Hoppas att de drömmar vi har om nästa liv ihop kan bli av. Fast först vill jag få leva klart här & nu! ## Comment 4 Author: Cristine Jag vill skänka min kropp till forskning och att de sedan bränner den och jag vill bli strödd var som helst i naturen utan ceremonier. Det är ju bara ett skal. Mamma sade att hon skulle höra av sig på en gång och det gjorde hon. Det var en svägerska och en syster som var där och hittade henne. När hon förts bort och de båda  gick utanför hyreshuset mot bilen hörde de något som liknade slag mot ett fönster och det lät så hårt att boende och hyresvärden kom ut och undrade vad som hände, de stog där många och undrade vad som hände, men det syntes inte någon i något fönster. Jag frågade  sedan Svägerskan som är sjuksyster om hon öppnat fönstret men det hade hon glömt. Mamma hittade ut så småningom eftersom hon varit hos mej ett flertal gånger![Skrattande](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 5 Author: Jane-Lyzell Härligt ni delar med er![Kyss](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 6 Author: [Borttaget] Varken min pappa eller min bror fick som de hade önskat vad gäller begravning, men ingen av dem har ens nämnt saken när de har varit hos oss på besök. De har annat i tankarna. Så egentligen kanske det inte spelar så stor roll. ## Comment 7 Author: Silent_Hill Med sonen pratar jag ibland om det och lyssnar på vad han tror. Det är alltid roligt och höra barns synvinkel på det hela. Sonen tror iallafall att vi blir vår skugga som sen går till andra sidan. Begravning har jag dock inte prata med någon om. Men det beror mest på att jag inte bryr mig om hur det blir. Dom efterlevande får göra precis som dom känner är bäst :-) ## Comment 8 Author: Ians Här pratar vi ofta om **övergången** som jag väljer att kalla det....dels för att jag har det jobb jag har. Arbetar på ett äldreboende....och där möter man döden ganska ofta...av naturliga skäl. Vi har även djur och har alltid haft o då händer det nu och då att de av ålder eller sjukdom går vidare. Det ger gyllene tillfällen att prata om det som kan kännas skrämmande etc med att gå över och lämna denna tillvaron. Ett viktigt samtalämne tycker jag....och en viktig del av livet. Och att man förvidare sina egna tankar om detta......för att avdramatisera...Döden är ju på ngt sätt ett hot i tillvaron i denna moderna tidsålder.....åldrandet en skamfläck som man helst inte skall låtsas om alls... Utan man skall leva som man är 20-år hela livet...vara läcker o strålande var dag! Sanningen är att varje ålder har sin tjusning om man bara öppnar ögonen och ser det! För mig är livet evigt.....den har bara olika faser...som vi alla av naturen är satta att gå igenom....att blunda för detta o göra det krångligare än vad det är, är att göra det onödigt krångligt. Men det är min uppfattning...som jag pratar med min familj om. Och även mina arbets kamrater av naturliga skäl. Har även givande samtal med många som snart står vid en punkt där de skall gå över.....rädslan försvinner inte för att ingen vill tala om det! Och många upplever sig avsnoppade när de vill tala om den delen av sitt liv. Så får du inte tänka!...är inte ett svar man vill ha när man vill tala om sin rädsla....men också sin känsla av att man faktiskt Vill gåvidare för att kroppen är trött o livet känns mättat..... Då är en lyssnade själ o en öppenhet även inför tankar om detta.... befriande o läkande, bättre än att droga bort rädslan.... för hur vi än vrider o vänder på det så är oron där när övergången väl står vid dörren....som **resfebe**r fast på ett mer slutgiltigt sätt. ## Comment 9 Author: Pagan Vi pratar om det här hemma också då och då, jag vet hur jag vill ha det och jag vill spridas, att Nannes "jag sträcker mig mot himlen" ska spelas, sedan har jag inte så många fler önskningar. Resten får de baetämma själva, själv kommer jag vara upptagen med annat. Men ena sonen (19 år) blev vääääldigt arg, han ansåg att det inte var ett beslut jag fick ta själv, han vill ha en sten att gå till, jag hoppas han ändrar sig - för i mina ögon är en sten bara ett dåligt samvete att sköta. Vet att då Svärfar gick bort så var det svårt att veta vad han hade för önskningar, inte ett papper han skrivit, han var lite av en ensamvarg, höll sina tankar för sig själv i de flesta lägen, många i familjen som "minsann visste hur han ville ha det" såååå tråkigt att se dem osams i detta. Han har besökt mig flera gånger och jag tror han var mest nöjd över att se sina söner och döttrar slutligen komma överens om att inte vara överens, men det fick gå ändå. Mycket ölkorv, öl, whiskey och Evert Taube blev det den natten, det hade han garanterat gillat - DET var vi iallafall överen om.![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Fin tanke Ians - **resfeber** \- kändes gott. ## Comment 10 Author: millam Har  iaf talat om hur jag vill ha det. Har lämnat donationskort.. de organ som kan användas för transplantation, får dom ta. Resten ska brännas och askan strös på valfritt ställe, helst vid vattnet, men inte nödvändigt. Det ska inte kosta för mycket , inte heller bli för krångligt för dom efterlevande. Dom ska inte behöva bekosta en dyr begravning och därefter betala åratal en dyr gravplats och gravvård.. och känna att dom måste gå till graven av plikt då och då..Jag är ju ändå inte där, bara min döda kropp.. Nää.. då ska dom leva, och låta andra leva! (Även de avlidna kan ju hindras att gå vidare om de efterlevande klänger sig för mycket i tankarna på de avlidna, eller?) ## Comment 11 Author: Elpida Vi pratar oxå om det till och från här hemma. Jag vill inte ligga i en grav som någon ska ha dåligt samvete för att den aldrig blir skött. Hellre då en minneslund om det nödvändigtvis är någon som känner att de vill ha ett ställe att gå till. Själv har jag varit mycket tydlig med att jag kommer finnas med dem ändå![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 12 Author: Jane-Lyzell Åh vilka kloka härlig svar ni skriivit- Ians dit inlägg var fantastiskt i sin vinkling![Skrattande](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Ja det är mycket deta med döden och efterlivet och det känns endå som at vi pratar lite mer om det idag en för bara 5 år sedan- kanon! ## Comment 13 Author: yvlar _Jo, min sambo och jag talar ganska ofta om döden och hur vi vill ha det. Askan sprids ut på en naturskön plats. Vill någon tända ljus eller sätta blommor så kan de göra det precis varsom helst, gärna där de själva har tröst och glädje av det. Vi totalvägrar båda en kostsam, krånglig och ledsamt "spektakel" begravning! En personlig minnesstund, är ok med vår musik, det räcker!_ _Dessvärre får jag inte mina åldrande föräldrar att diskutera ämnet, urtrisst! Iaf för oss barn, barnbarn, barnbarnsbarn._ Min snart 85 årige far inser inte att han är gammal men han tycker att hans (jämngammla) skolkamrter är rysligt gammla!! Om ni  förstår hur jag menar!! Ha ha ha... Döden är inget farligt När jag var ung vakade jag bla på ett sjukhem, där bla en fin gammal dam låg på sitt yttersta, damen hade varit medvetslös en längre tid, just i dödsögonblicket satte hon sig upp i sängen, tittade mot fotändan och sa till mig: Nu Kommer Denn Vita Ängeln, damen dog med ett leende på läpparna och jag tände ljus och väntade att mat vagnens slammer skulle upphöra i korridoren (för detta hände mitt under lunchserveringen) sedan hämtade jag Avd.sköterskan. Yvonne ## Comment 14 Author: Jane-Lyzell 13 oj vilken berättelse - tack för du delar![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 15 Author: Kerstina-61 Tänk att dör gör vi alla, men vi pratar så sällan om döden (upplever i alla fall jag) Eftersom jag är aktiv i mitt mediumskap så är det för mig en naturlig del av livet att man ska också dö...eller nått ;-) Men vi talar sällan eller aldrig om hur vi vill ha det då vi dör i familjen. Jag vet inte själv vad jag vill..ännu. Däremot så talar vi helt öppet om andevärlden. Min sambo har inte detta med sig som naturligt, men nu har han inte så mycket val \*fniss\* Han är fantastisk att peppa mig med mina cirklar och seanser. Min dotter och mina 2 "stora" barnbarn, 8 och 10 år miste sin pappa  för lite drygt ett år sedan. för dem, och i synnerhet Tilde 8 år är andevärlden något helt naturligt som hon också upplever. Idag fyller hon 8 år och då vi var där, jag och sambo berättade hon att någon gick i hennes sovrum då hon skulle sova. Jag kände in rummet noga och kände bara hennes pappas närvaro där. Jag talade om att jag trodde hennes pappa ville säga godnat till henne på kvällarna. Då säger hon med stort leende att -Ja, det är precis då mamma går in och säger godnatt till Liam som jag känner och hör att någon är här ![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Så...andevärlden och livet efter detta är naturligt för oss att prata om, dock har vi inte kommit så långt med att prata om hur vi själva vill ha det, den dagen vi går över. ## Comment 16 Author: Jane-Lyzell 15 Vad fint med barnen![Flört](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 17 Author: Kerstina-61 #16 ![Kyss](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")Det blir så mycket "lättare" att få dem känna sig trygga då man kan vara ärlig själv och även känna sig trygg i sin egen tro ![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 18 Author: Jane-Lyzell 17 Exakt - ja det är så skönt![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 19 Author: Elpida Vilka fina berättelser ni delar med er av!![Kyss](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 20 Author: Ians Håller med Elpida....Gu vilka fina berättelser! ## Comment 21 Author: Jane-Lyzell ![Glad](http://spiritualism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")