# Att vara i obalans med sig själv!
Author: Hellas

Jag läser ofta eller får frågor kring varför andevärlden inte visar sig eftersom de gjort det förr i tiden.  
Problemet är dock inte att de ej visar sig utan det är vi människor sóm inte ser.

Andevärlden har inga problem med att nå oss oavsett vilken energi eller i vilken form av tillstånd vi befinner oss i.  
När jag är ledsen eller "låg" så har jag ett helt koppel av stöd runtomkring mig.

Nej, bekymmret är snarare att när Du eller Jag inte är i rätt balans så lyssnar vi inte och kan ta till oss andevärlden.

Att vara öppen kontra stängd går upp och ner för de flesta människor, även för verksamma medium så man behöver inte alls bli stressad över att det kanske inte alltid fungerar med kontakten.

Det är därför det gäller att vara sann mot sig själv och i de perioder det inte fungerar ta ett steg tillbaka och ägna sig åt annat än att tex. vara medium.  
Själv har jag inte haft någon som helst medveten kontakt med anderlden på över ett halvår.  
De kommer spontant men jag har inte haft en enda sittning, detta på grund av att jag just nu har annat att ta hand om som är viktigare.

Ofta handlar det om den egna mänskliga statusen och hur vi mår för stunden.  
Vi är människor och lever här och nu vilket innebär att i första hand ska vi fungera klockrent i den här världen.  
Har man då mycket obearbetade händelser i ryggsäcken så behöver dessa klaras ut först innan man har kontakt med andevärlden.

Därför handlar de flesta kurser och cirklar om personlig utveckling, speciellt de första åren, andevärlden får vänta tills man är mogen helt enkelt.

Det som även är bra att veta är att det ALDRIG är människan som väljer när det är dags att kunna kommunicera med andevärlden.  
Det är andevärlden som sköter och styr upp den verksamheten.

Det är därför det är vanligt att de som är öppna mot andevärlden egentligen aldrig önskat sig detta, snarare tvärt om, de har arbetat motsträvigt för att slippa.

Hur känner Du kring detta, är du sann mot dig själv?

## Comment 1
Author: Indiania

Tack för ditt fina inlägg som jag verkligen tar till mig, lite upplevelser har jag haft från andevärlden och precis som du säger har de kommit när jag varit helt oförberedd.

När jag längtar efter den kontakten så funkar det sällan och jag tror att jag helt enkelt vill för mycket då.Tycker mycket om detta som du skrev

_Ofta handlar det om den egna mänskliga statusen och hur vi mår för stunden._  
_Vi är människor och lever här och nu vilket innebär att i första hand ska vi fungera klockrent i den här världen._  
_Har man då mycket obearbetade händelser i ryggsäcken så behöver dessa klaras ut först innan man har kontakt med andevärlden_

Har egen erfarenhet av detta just vad viktigt det är att rensa ur allt gammalt man bär med sig och som måste lyftas fram för att kunna lägga det bakom sig, inte förrän då kunde jag hitta min egen frid inombords och då fungerar ju allt bättre.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Så sant Helena!![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Jag försöker (efter förmåga) vara sann mot mig själv så att jag alltid sätter mitt inre arbete i första rummet...det gäller att lägga en solid grund. Drivkraften att utvecklas medialt får inte bli en egengrej tänker jag...utan det behövs balans.

Det får liksom inte vara så att man söker andliga upplevelser för att man vill fly från sig själv.

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Jättebra skrivet Helena ![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") nu kan jag inte dela just den uplevelsen med att under obalans inte finna andra sidan då den alltid funnits med mig oavsett hur jag mått för stunden.Men tror det är enormt viktigt att låta allt komma naturligt och som grinda skrev att man inte söker andliga upplevelser för att fly från sig själv,då tror jag man är ute och cyklar lite.

Först ens egna balans och sen kommer resten naturligt.Fast för mig har det under svåra tider vart exstra aktivt och speciellt min guide har stöttat men även andra har gjort sina visiter.Nu har ju jag haft en naturlig kommunikation sedan barnsben med min guide och han dyker upp spontant men också när jag ber honom komma närmare.Att vara sann mot sig själv är A och O något jag fick lära den hårda vägen men det gav sitt resultat och nu är jag alltid sann mot mig själv och min omgivning.Det om något ger en balans och man känner en trygghet i att kunna bara vara.

![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") En härlig kännsla !!

## Comment 4
Author: Kerstina-61

Tack Helena, för ett jättebra inlägg! Så tänkvärt allt du skriver!  
De gånger jag velat pocka på andevärlden och verkligen BETT dem visa sig, då händer sällan att de kommer. Men då jag varit avslappnad och inte tänkt, då kommer den kontakt som ska komma.  
  
Mycket sant det du skriver att man ska vara sann mot sig själv. Det är själva nyckeln, tror jag, till allt medialt arbete. De perioder då "inget händer" så får man acceptera det och fundera över sin egna situation.

Den här resan jag fått göra är jag såå tacksam för. När jag började min utbildning i personlig utveckling så hade jag aldrig trott det skulle påverka mitt hela liv och det runtomkring mig. Det har gjort mig till en mycket tryggare människa och jag kan se saker och ting från flera olika vinklar. Innan körde jag bara på...stod inte still en sekund. Krävde att alla runtomkring mig skulle köra i samma tempo.  
  
Den här utvecklingen pågår självklart och kommer så att göra...jag har mycket kvar att få upp ögonen för och ju mer jag lär mig ju mer förstår jag att jag inte vet.

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Att vara sann mot sig själv... ja, det är alltid viktigast men det kan vara ack så svårt.

Jag växte upp på en plats där all andekontakt var strängt förbjuden eftersom medialitet sågs som kontakt med djävulen så jag fick lära mig att inte vara sann för om jag sa hur det var(att andarna alltid fanns där) var jag ju på fel väg och skulle straffas för detta.

Jag mådde dåligt under långa tider men även då fanns mina hjälpare alltid där, då nästan ännu starkare.

Nu för tiden har jag kastat av mig de bojorna och är fri och mig själv hela tiden. Livet går upp och ner precis som för alla andra, antar jag. Andekontakten idag kan variera med sinnesläget så till vida att när det är tunga tider kommer bara de som är mina vänner och mitt stöd igenom. När jag mår bra får jag kontakt med dem som vill ha hjälp att bli kanaliserade.

Jag känner det som om att de inte lägger mer tryck på mig än jag klarar. Och om jag ska vara ett redskap att hjälpa andra måste jag nog vara i balans.

// Danda

## Comment 6
Author: Limewear

Jag har själv erfarenhet av att vilja för mycket och försöka kommunicera med andevärlden.När min syster gick bort för några år sedan var min sorg nästan outhärdlig och några veckor efter hennes bortgång kom jag i kontakt med ett medium (det var inte någon som jag medvetet bokat tid med utan det var en ren slump)Jag fick då budskap från min syster som var så trovärdiga så när jag landat i denna upplevelse så kände jag en ro och tröst i detta.Jag kände även av närvaro från min syster regelbundet och det kändes mycket bra.För nåt år sedan fick jag ett till budskap att jag inte skulle läsa så mycket om det mediala då jag hade min egna känsla för detta och måste lära mig känna tillit . Jag hade vid denna tidpunkt läst allt jag kom över om det mediala och mina tankar kretsade mycket om detta...jag fick även till mig att börja leva här och nu och känna glädje,det var det allra viktigaste.

Efter det budskapet var hennes närvaro som bortblåst och jag kände länge en stor saknad och kan göra det än ibland men har trots allt vetskapen om att hon är med mig och försöker ta till mig de budskap jag fått ...jag är övertygad att när tiden är mogen kommer jag att få känna den där speciella kontakten igen.

## Comment 7
Author: Soffe

Jag upplever närvaro när jag inte vill.. Och intressant är ju oxå att andevärlden bestämmer när det är dags, när man är mogen.. Det tror jag att man känner, framförallt bestämmer själv när man tycker att man är mogen, för det är väl inte andevärlden som bestämmer när vi ska kommunicera med dem. Inte enligt vad jag känner iaf.

## Comment 8
Author: sven-g

Jag tyckte att andevärden var en förbannelse som drabbat mig från barnsben. Tycker att när jag inte ville ha detta då var det tydligare, blir bara difusare år från år. Visst är det så att detta är mer eller mindre tydligt i olika perioder, tror att det är då många medium försöker ändå, sedan står dom där med rumpan bar. Men det brukar komma när man behöver det, och när någon annan behöver hjälp och stöd.

## Comment 9
Author: Hellas

#7 Jodå Soffe, de styr upp det ganska fint vill jag lova och lägger sig i ![Obestämd](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd").  
Hade jag fått bestämma hade jag inte varit medial.  
Sedan är det ju en helt annat sak att man diciplinerar sig i sin kommunikation med andevärlden och det kanske är det du tänker på för visst kan vi styra och "stänga av" det hela så att vi inte har öppet hus för jämnan.

## Comment 10
Author: Jane-Lyzell

0-9 fint skrivet och vist är det så - inte alltid kul vara medial eller andlig i vårat sammhälle av i dag i Sverige!![Obestämd](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")

## Comment 11
Author: solvinge

Ja tack alla, det här var mycket bra, jag tror många har de här funderingarna.

Jag tror att andevärlden kontaktar oss när vi verkligen behöver, eller när någon ber oss om hjälp, då får vi hjälp att förmedla budskap.            Annars så är det bra att ha tillit och följa flödet.

## Comment 12
Author: Hellas

Så fint ni alla skriver, tack för att ni delar med er.  
Jag tycker själv det är skönt att få höra att man inte är ensam i att ibland vara i obalans längre tider eller kortare tider.  
Det är inga fel i det överhuvudtaget bara man är sann mot sig själv och inte börjar fabulera någonting som för stunden inte fungerar.

Nu sitter jag bara och gissar så rätta mig gärna om det blir fel tankegångar.  
Jag tror att många av de medium som blir påkomna med fusk eller skrämmande dåliga sittningar kanske är i en sådan obalans men de vågar eller kan inte erkänna det för sig själv.  
De tackar inte nej till jobb  utan pressar fram så mycket som möjligt med allt sämre resultat.  
Kurser kanske behöver trycka på det här lite mer och få elever att bli så pass starka i sig själva att de även kan se när det inte fungerar.

## Comment 13
Author: sumpi

Jag har haft kontakt med ande värden sedan barns ben,har många roliga upplevelser med mig,när det gäller detta också tragiska men för mig har det varit en trygghet,då min far gick bort för tre år sedan och min mor för två,har det minskat,men min sambo som är livrädd för det övernaturliga har fått till sig så mycket,igår var jag o mina syskon på mammas gård och delade upp vårat arv,det blev mycket saker eftersom min mor hade ett stort hem...när några av mina arvs saker kom till vårat hem började min sambo bli deprimerad,det var nästan kusligt,han brukar aldrig vara nere...han vill att mammas saker ska ut,vilket jag naturligtvis inte vill men samtidigt vill jag inte se min sambo så deprimerad,han känner att han går i en grå dimma,och att något pockar på honom,på ett illa varslande sätt,han har aldrig träffat mina föräldrar,men han är väldigt lik min far i sättet,så pappas möbler har han inte ont av,tvärtom han har nästan blivit "polare" med pappa...men min mor som var mycket dominant,har tydligen svårt för min sambo,eller är det kanske bara så att han inte tycker om antika möbler![Flört](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"),vad tror ni!!!

## Comment 14
Author: solvinge

Jag håller helt med dig Helena, det skulle vara bra med så mycket självförtroende och självkännedom så att man märker och tar ansvar när det inte fungerar.

Att man inser att man behöver paus ibland och göra helt andra saker.

#13 Jag tror att han är mycket känslig för energier, ni kanske tillsammans kan känna efter vilka saker ni kan ha kvar, är det något du blir mycket glad av att ha kvar och kanske rensa ut resten.

Man mår bättre av att rensa ut onödiga saker, man har ofta för mycket.

## Comment 15
Author: sumpi

#14 du har nog helt rätt,jag ska rensa lite av min mors möbler,kan det vara så att ngn som inte alls har haft med det övernaturliga att göra plötsligt får energier till sig?...min sambo säger att det började när han träffade mig...kan det vara så att han är mer i balans än jag så de energier som så att säga tillhör mig går över till honom,som mamma,pappa,mormor,som han också känt av?

## Comment 16
Author: Zynell

#0 Intressant läsning. Det du skriver stämmer antagligen bra in på mig dvs att man låser sig när man mår dåligt. Personligen tycker jag att det bara är förjävligt av att det är på det sättet. Det är ju just nu, när jag mår som sämst, som jag behöver stöd och jag behöver få märka den och inte känna att det bara ekar tomt när jag skriker efter hjälp. Jag har märkt att när jag är glad och mår bra så kommer fler saker till mig än de gör när jag mår dåligt. Det borde inte vara så här ...

## Comment 17
Author: Hellas

#16 Du har alltid dina guider med dig och dina nära och kära, ha tillit till det och du kommer med automatik att kunna slappna av lite enklare.

Ett tips är att skriva när man mår riktigt dåligt, sätt dig vid datorn och bara skriv utan att tänka. Strunta i stavfel och kommatecken, det kan du fixa till i efterhand men skriv ut din smärta.  
Du ska se vad mycket som kommer till dig!

Man blir förvånad över det man skrivit och inser väldigt många gånger att man fått en viss hjälp med författandet \*Ler\*.

Vi är inte ensamma även om vi känner oss ensamma!

Kram

## Comment 18
Author: Zynell

#16 hehe. Tack för tipset. Skriva är något jag har gjort sedan jag gick i lågstadiet och då menar jag inte hobbyskrivande utan seriöst skrivande, eller vad jag nu ska kalla det. ![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag studerar vid Stockholms universitet där jag läser upp till en kandidat i historia, magister i förlagskunskap och master i svenska. Det är med andra ord min dröm och jag hoppas att jag en dag ska kunna försörja mig på mitt författande. ![Flört](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag har skrivit många böcker vid det här laget.

Men jag förstår vad du menar. När jag var yngre skrev jag dikter osv för att få ut det som behövde komma ut. Nu vill jag hellre koncentrera mig på de texter som är viktiga för mig än att bara hobbyskriva.

Det här är en mysko värld. Det hjälper ju inte ett dugg att veta att vi inte är ensamma. Jag känner mig ändå ensam. Men men ... ![Tungan ute](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

## Comment 19
Author: Hellas

#18 Sedärja, då har du ju ditt verktyg, du vet väl dessutom att vissa medium enbart kanaliserar via skrift!

Konsten är att inte tänka alls utan bara skriva, först får man ofta bara skriva "skräp" men efter några rader börjar det komma annat.

Jag älskar den här typen av inspirerad skrift, vi har tidigare haft en hel del sådana övningar härinne men det är ett tag sedan.

## Comment 20
Author: Zynell

#18 Ja, det känner jag till. ![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") När jag var yngre använde jag papper och penna i stort flera gånger i veckan för att tala med mina guider. Det var aldrig några problem för för mig att få det att fungera. Det som däremot inte fungerade särskilt bra var kommunikationen dvs vad som skrevs. Det var inte alltid lika lätt att tolka det.

## Comment 21
Author: Hellas

#20 Ge det en chans, tolkningen kan du få lite tips om, det är visserligen viktigt att du själv gör dina tolkningar men ibland kan det vara bra att veta hur man kan tänka. Tolkningsarbetet är oftast inte logiskt utan man behöver tänka långt utanför ramarna.

## Comment 22
Author: Zynell

#21 Anledningen till att jag slutade använda skrift som en kommunikation med guiderna var att pennan började helt plötsligt att gå utanför pappret. Efter ett tag var det det enda pennan gjorde, spelade ingen roll vad man sade. Jag har ingen aning varför det blev så. De kanske tröttnade. ![Tungan ute](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

## Comment 23
Author: Hellas

#22 De ville ha ett större papper förstås ![Tyst](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst")!

Men nu kan man lika gärna använda dator och tangentbord, det går fortare att skriva och man kan vara mer avslappnad!

## Comment 24
Author: Zynell

#23 Haha! ja du, vem vet. ![Flört](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

Hmm ... har aldrig prövat använda datorn som redskap till det, men jag kan ibland känna att någon försöker ta kontroll över mina händer, eller hur jag ska uttrycka mig. Ungefär samma känsla som när jag använde pennan. Jag har av okänd anledning aldrig tillåtet det dock hmm ...

## Comment 25
Author: Soffe

#9 Precis så menar jag. Jag ser både för o nackdelar med att vara medial, men när jag är i obalans vill jag bara va stängd och inte uppleva något medialt alls.

## Comment 26
Author: Hellas

#25 ![Skrattande](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 27
Author: [Borttaget]

" 24 Nellieclind där har du ju ett fantastiskt redskap att använda din skrivar förmåga.Alla kommunicerar vi på olika sätt och jag provade en gång automatskriften men den var visst inte min grej.Däremot vet jag att genom datorn fungerar det bra vid kanalisering men automatskriftens gåva har jag inte fått tyvärr ![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Ingen dum ide alls här kan du använda skriften för att kommunicera med den guiden vi tidigare pratat om,va gla jag blir för din skull ![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") och vem vet kanske skriften fungerar bättre om någon person är i obalans för tillfället,mer än den traditionella vägen genom mentalt mediumskap .

Kram !

## Comment 28
Author: Zynell

#27 Ja, kanske det. ![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Men det slutade ju att fungera. Pennan skrev aldrig något, utan gled bara rakt ut från pappret samt att jag hade svårt att tolka vad som sades. Därför slutade jag att använda den metoden. Jag fick känslan av att jag kanske var för påträngande. Jag ville ju bara veta och jag gillar inte otydliga svar. ![Skäms](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Jag är en person som inte nöjer sig med att bara ana, tro och känna. Jag vill veta! ![Tungan ute](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Det är nog min nackdel till det här med det andliga. Hehe.

Men jag ska nog kanske pröva använda datorn någon gång och se o det fungerar.

## Comment 29
Author: sumpi

Det ni skriver om att vara sann mot sig själv,har jag enfråga hur gör man för att älska sig själv,eller är det då man blir sann mot sig själv...detta har jag undrat över i många kämpiga år,nu när jag närmar mig 40,känns det som det är  en mycket aktuell fråga i mitt liv...mina föräldrar gick hastigt bort för tre o två år sedan,skilde mig i samma veva,flyttat ihop m ny sambo,som gick i kras igår...jag o mina två barn ska flytta...inom mig finns bara sorg över livet om jag ska vara ärlig,varför drabbas man av allt på så kort tid och varför kan man inte få känna lycka vid denna åldern...inte för att vara ego,men jag anser mig vara en snäll människa,naturligtvis inte alltid...vem är det?,men ska man leva utan lycka,lycka för mina barn har jag men var är min egen lycka,och varför är det inte ngn från andra sidan som backar upp....bara en fundering...

## Comment 30
Author: solvinge

Att älska sig är att alltid lyssna till sin inre röst, sitt hjärta. Är det något som känns fel så behöver man göra något åt det, att alltid försöka välja det bästa i alla situationer.

Man skapar själv sitt liv med mycket negativa tankar så skapar man mer negativt i sitt liv.

Hitta det som är positivt och försök se hur du vill ha framtiden på ett positivt sätt.

Du behöver förmodligen en tid utan en man, så att du kan ta hand om dig själv, tar du hand om dig själv och gör det du önskar så kommer du att bli starkare i dig själv få bättre självkänsla, med bättre självkänsla så hittar du en man som verkligen uppskattar dig för den just du är, "en fantastisk människa".

Lyssna innåt du har alla svaren inom dig, men man behöver ta mycket tid för sig själv, bara vara, gå i naturen göra sådana saker du mår bra av.

Kram Anne

## Comment 31
Author: [Borttaget]

\# 29 Hej Sumpi ! Det är inte alltid lätt att vara sann mot sig själv och det kommer för mig personligen innifrån sen betyder det inte att man springer runt på små lätta moln och att livet alltid blir perfekt utan den dagen man accepterar sig för den man är då är man också sann mot sig själv.

Att älska sig själv är ju inte det lättaste det anses vara någon form av självgodhet många gånger men är man sann i sig själv och accepterar sig för den man är med eller utan misstag då orkar man mer även när vardagen känns svår och hård.Att bryta upp med en sambo eller förlora en anhörig är ju tuffa uppgifter vi tar på oss i livet men även där kan man använda sin sanning gentemot sig själv att tillåta sig sörja,tillåta sig gråta skrika och vara ledsen över tex ett sprucket förhållande då är man också sann mot sig själv om man tillåter att få gå igenom lvets alla stadier och våga leva ut dom både glädje och smärta för hur det är det en ventil både skratt,gråt och ilska behöver vi för att ventilera om inte så stänger vi in allt och till sist blir vi någon annan vi inte är med olika åkommor som kan komma ur att vi en gång stängt inne våra egna jag och kännslor.

Det är svårt att förklara och att våga vara den jag är det är nog den bästa sanningen vi kan ge oss själva.Vi är värdefull även om vi blir redigt sur på tanten i kassan en dag,vi är värdefull även om vi känner oss liten i stora världen och allt bara rasar samman över våra huvuden.Vi duger som vi är och senast idag surnade jag till i affären det är sånt som händer man är ingen sämre för det utan bara en fysisk resenär som behöver erfara livets alla moment.

Den dagen vi kan säga att jag duger jag är mig själv och står upp för mina åsikter och vågar släppa fram både den glada och den ledsna personen inom oss då är vi sanna mot oss själva.Många gånger kan det inom andliga kretsar låta lite som att gör si så blir livet guld och gröna skogar,så enkelt är ingenting utan med erfarenheter växer vi starkare varje dag både stora och små och kan vi då vara sanna mot oss själva och tillåta oss känna både smärta glädje och sorg då kommer vi långt i långa loppet.Andlig utveckling brukar vara en kamp,tro mig har erfarit den hårda vägen precis  som du och många andra,men i allt detta våga lita på sig själv våga känna våga ta emot andra sidans kärlek.Våga lämna svårigheter till sina guider våga be om hjälp både hos andliga och fysiska varelser sånt ger enormt mycket och det är vi alla värda att få finna lugnet och harmonin som kommer  i takt med vår egen öppenhet mot just oss själva.Den dagen vi släpper fram vårt eget inre jag då är vi uppriktig mot oss själv och då inser vi hur värdefulla vi alla verkligen är.Låter en Kristen sångtext avsluta för den säger allt ![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")Du vet väl om att du är värdefull,den har nog dom flesta hört !!

:Du vet väl om att du är värdefull att du är viktig här och nu,att du är älskad för din egen skull för ingen annan är som du.

Det finns alltför många som vill tala om att du bör vara si och så men Gud vår fader accepterar dig än då det kan du lita på.

Du passar in i själva skapelsen det finns en uppgift just för dig men du är fri att göra vad du vill med den,säga ja eller nej.

Du vet väl om att du är värdefull att du är viktig här och nu att du är älskad för din egen skull för ingen annan är som du.

Dessa ord tycker jag är fantastiska och säger så mycket om att våga vara som man är värdefull och då blir vi också sanna mot oss själva.

![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Oj ,,,jag blev långrandig hoppas du inte tröttnade efter halva,men vara sig själv det är det bästa att släppa fram sitt inre värdefulla jag.

kramar Heike

## Comment 32
Author: Hellas

#31 Jag hade inte kunnat utrycka det bättre än vad du gör tack ![Kyss](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

## Comment 33
Author: sumpi

Heike,Du blev absolut inte långrandig:),Det var väldigt fina o sanna ord,uppgiften att komma dit är bara så svår,men vet du,du fick mig att tänka positivt genom din skrift:) just nu är jag väldigt ledsen och bara gråter,har ropat på både mor o far som är på andra sidan,har inte ngn i fysisk form att tala med om dessa saker,jag hoppas verkligen att gud o alla änglar tycker jag gör ngn nytta här på jorden för just nu gör inte jag det och då är det svårt att så att säga bli vän med sig själv och få inre frid...Men dom säger tiden läker alla sår,så det är väl just tid jag får ge mig och arbeta på mig själv under tiden...Sångtexten har jag hört innan:)) den är så vacker Tack Heike för ditt fina inlägg:))

kram...

## Comment 34
Author: Hellas

#33 sumpi, vi har en "[Önskebrunn](http://medialt.ifokus.se/articles/4d712e20b9cb46221d04428a-onskebrunn-2011)" där alla kan lägga in önskningar.

Enda regeln är: Önskningarna ska enbart vara för det egna Egot /Jaget.

Vi brukar skicka goda tankar och energier till den tråden + att den är possitiv i sig själv.

Att tänka, känna och skriva + att dela med sig av sina önskningar gör dem så mycket starkare.  
Tro på din styrka, det finns så mycket mer än vad vi egentligen kan föreställa oss.

Kram

## Comment 35
Author: [Borttaget]

#32 Tack snälla du ![Flört](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

#33 Märkligt nog är det alltid lättare att falla in i negativa tankebanor än dom positiva det borde ju egentligen vara tvärt om.Alla vill ju må bra och då tycker man valet skulle vara så enkelt att tänka gott om både sig själv och andra men jag tror vi blir präglad av all avundsjuka och du ska inte tro du är nåt från vår omgivning,vi har blivit inpräntad dessa tankar hela livet och då faller lätt ett negativt tankemönster på oss.

Jobbade i ett yrke där avundsjukan var katastrofal och så fort någon gjorde en bra insats skulle den tryckas ner.Efter den tiden på det jobbet lärde jag mig att istället för avundsjuk glädjas med den det går bra för och det ger tillbaka så mycket positivt om man kan vara nöjd med sig själv.Varje dag möttes vi av en arbetsgivare som såg ner på allt personalen gjorde oavsett om det var bra eller dåligt och då blev personalen därefter,arga avundsjuka och mådde psykiskt väldigt dåligt.

Men en positv sak förde det med sig jag lärde mig se på människor på ett nytt sätt,att acceptera alla för vad dom är och på så vis hittade jag balansen att både våga ge och ta.Hela livet är en skola och vi kan enbart växa aldrig gå tillbaka även om vi för stunden inte ser att vi växer så gör vi det i alla fall.Jag såg det inte när jag körde tåg men nu 8 år efteråt ser jag vilken förändring jag gått igenom vilket jag aldrig någonsin trott skulle ske på den tiden.![Glad](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 36
Author: Lucifer06

#1   
Nu förstår jag varför allt är som det är!  
Tack!

Hade en period där allt från andevärlden sköljde över mig konstant..  
Har haft jättesvårt för att stänga av.  
Åkte iväg på en skidresa och kom hem - känner absolut ingenting.  
Just nu känner jag av lite till och från men inte så mycket som jag gjort förut..  
Har funderat över om det är just det att jag har det så struligt för tillfälllet i livet i övrigt att andarna har tagit "steget tillbaka" för att jag inte kan hantera dem och mitt vanliga liv samtidigt...  
  
Samtidigt som jag inte känner av dem lika mycket så känns det som om någon verkligen är i stort behov utav att kontakta mig.  
Känner "beröringar", närvaro och någon annans sorg inombords, men inte mer...  
Det är svårt att hantera.. ![Obestämd](http://medialt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")  
  
Finns det någon som har tips för sånt här?
