# När visste ni att ni var spirituella? Author: Heddiz Ja.. När visste ni att ni var spirituella/ andliga? Var det samtidigt som ni förstod att ni inte är eran kropp? Eller pga av någon annan anledning? Det vore intressant att veta hur just NI blev andliga!? Själv.. så var jag faktiskt från början en RIKTIG ATEIST med STORA bokstäver 😅 som trodde att detta med själen, spöken, osv bara var fantasier! Men det fick jag ju erfara att så inte var fallet när jag höll på att dö och efter det så blev jag spirituell😊.. ## Comment 1 Author: pizan 65 #0: har vart medial sen barnsben kom jag på i vuxen ålder idag är jag certifierat medium 🙏💙 ## Comment 2 Author: Heddiz #1: Det låter spännande!😊 Så du jobbar som ett medium numera? När kom du på att du varit medial sen barnsben och varför förstod du inte det innan? Alltså jag kan förstå att det är svårt att veta som barn om de man ser är levande eller andar eller liknande! ## Comment 3 Author: Jane-Lyzell Svår fråga egentligen - då när jag var barn var ju det andliga normalt för mig - det var när jag kom upp i skolåldern jag förstod att andra inte var som jag som såg hörde och kände det andliga. Då försökte man vara som alla andra att vara omedial men det funkade ju inte så bra 😊 Från 10 års older till straxt innan 15 så försökte jag förstå mina gåvor och utforskade en hel del - satt på Cafe´Pan i Stockholm när jag var ungefär 13 år och mediterade till hinduistiska munkar...........utforskade en hel del då - gjorde själsresor - anden i glaset mm. Vart vägled av mina guider. I tonåren eller lättare sagt efter 15 års ålder försökte jag döva min andlighet med diverse droger och alkohol för att inte vara medial utan bara "vanlig" Det funkade inte heller så vid 20 år slutade jag tvärt med allt destruktivt och bestämde ok - jag ska ta tag i min andlighet. så kom livet emellan med familj och barn så 1983/84 var väll då jag började på alvar skola mina gåvor kan man säga. sen till slut fann jag Spiritualismen på Ramsbergsgården och där kände jag jag hittat hem i min andlighet och mediala sida det var runt 1998 och sen dess har jag hållt mig inom spiritualismen och är certifierat medium , healer och lärare i alla former av mediumskap. Ja det var lite om mig ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag är inne på liknande som Jane det har funnits där som helt naturligt sen jag var riktigt liten och så långt jag kan minnas ner i åren och just det där att jag trodde alla såg hörde och kände och kunde som barn bli arg och besviken när andra inte förstod eller såg och hörde eftersom det för mig var så självklart lika tydligt som jag ser och hör oss fysiska och så är det än i dag jag känner inte till något annat det här är min vardag en vardag med andevärlden som jag känner en enorm tacksamhet och ödmjukhet till. Som ung sökte jag mig till kyrkan det var inte rätt plats och jag minns hur dom talade/predikade hur allt sånt här var synd, skam och demoner så kyrkan den lämnade jag för det där kunde jag aldrig förstå och kände där hörde jag inte hemma. Det finns egentligen väldigt mycket roligt att berätta hur det sett ut med möten genom livet och hur ofta jag vart med om att jag trott det vart en fysisk person jag träffat och pratat med som sen visat sig vara död i många år eller ha dött några dagar innan utan min vetskap. Det är inte alltid jag urskiljer om det är en ande eller fysisk för när jag ser och hör det är ingen transparens som många vittnar om eller tröga röster som försöker komma igenom det är precis som om vi här i tråden skulle träffas och prata så enkelt och naturligt väldigt okomplicerat och inget märkvärdigt alls tvärtom och det är jag både tacksam och glad för. Minns som liten en man som alltid satt uppe på farmor och farfars övervåning vid ett fönster en äldre man som gillade att skoja ,skratta och busa med mig men jag vet att jag tänkte varför kommer inte han ner och äter med oss andra den tanken kommer jag ihåg men brydde mig inte så mycket mer om det mer än att han satt där uppe ofta och kunde inte låta bli att skoja runt med mig. Nu för några år sedan kom jag över en bild från den socknen på nätet han hade vart död i många år då när han skojade runt med mig och jag visste inte vem han var hade aldrig träffat honom men genom en bild på nätet från socknen framgick det att han var min gammelfarmors pappa och jag har hela tiden tänkt på honom som en fysisk person som faktiskt var där i sin kropp som oss andra hemma hos farmor och farfar så det blev en sån varm känsla när jag insåg så här många år efter min barndom upp i åren som jag nu är att den mannen han var i andevärlden men det kopplade jag inte då som barn. Min guide har jag alltid sett och hört han har alltid vart en självklarhet i min vardag och vi hittar på allt möjligt roligt, snackar och diskuterar som två fysiska varelser och samtalsämnena är många till och med politik den har han koll på och jag blir så full i skratt varje gång han vräker ur sig något om det politiska 😂 Nu pratar vi inte politik jämt på något vis nej nej det är allmänt gott fint prat i en underbar gemenskap mellan oss och vi har så fantastiskt roligt och trevligt tillsammans. Det roliga med min guide är att flera sett honom tex när jag vart ute och gått fast jag gått själv eller handlat, jobbat vad som och det där är inte alltid det lättaste att försöka förklara jag måste varje gång hitta på något för hur säger man till folk som inte alls är andliga om vem dom sett tillsammans med mig det är inte helt lätt men hittills har jag lyckats få till det med en vän, kollega ja vad som och lite bla bla förklaringar fast jag själv vetat om jag har inte haft en fysisk person med mig vid tillfället men väl förstått vem dom menat med både kläder, ålder, utseende och vilken kultur han kommer från men jag kan ju inte säga det är min andliga guide dom sett som finns på andra sidan 😇 hello liksom 😇 Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst och berätta men då skulle mitt inlägg bli många meter långt så det besparar jag er och vete tusan om ens ifokus skulle palla med att publicera ett sånt långt inlägg utan att tuppa av 😂 Nä men allvarligt det jag vill få fram är hur fint det här är och hur naturligt och enkelt det är med våra kontakter, möten och samtal som vi har med andra sidan och jag tror ärligt att alla har det men många har stängt ner sig av olika orsaker det kan vara redan från barndomen och mycket spelar också en stor roll hur vårt samhälle utvecklas vi går en väldigt fel och farlig väg tillmötes en väg som andra sidan vill vi ska ändra kurs i och se enkelheten och den naturliga kärlek som finns mellan världarna och att vi är inte avskilda från varandra tvärtom vi är högst närvarande allihop om vi bara öppnar våra andars hjärtan och tar emot det som finns mellan våra dimensioner ❤️ ## Comment 5 Author: Jane-Lyzell #4: Tack för ett härligt och fint inlägg 😊 Känner igen mig i det du skriver ## Comment 6 Author: Heddiz Tack så mycket för era svar! 😊 För egen del så ser jag inte spöken eller andar och liknande, längre. Det varade bara en kort tid efter att jag vaknade på sjukhuset, varför jag inte ser dom längre vet jag inte.. Men jag känner energierna på ett oförklarligt sätt och det är ju många andliga som inte ser andar, utan man kanske känner dom eller bara vet helt enkelt. Det finns ju olika clairor (eller vad det kallas) När jag tänker efter så har jag alltid känt andras energier väldigt lätt och nästan som kunnat läsa andras tankar, eller iaf kunnat känna av om det är en trevlig människa eller inte. Men det kan väl alla mer eller mindre, antar jag!? ## Comment 7 Author: Jane-Lyzell #6: Tror inte alla kan det Heddiz en del är så stängda ## Comment 8 Author: [Borttaget] #5: Tack själv Jane för ett härligt fint inlägg det är alltid så givande att höra andras berättelser och erfarenheter med andevärlden 😎 ## Comment 9 Author: Heddiz #7: Va...Kan inte alla läsa energier? 😄 Nej du har nog rätt, det är nog bla därför jag alltid känt mig som en utomjording antar jag.. ## Comment 10 Author: Jane-Lyzell #9: Välkommen i ufo klubben 😂😂😂 ## Comment 11 Author: Jane-Lyzell #8: Ja det är härligt höra andras väg ## Comment 12 Author: Jane-Lyzell 💖