# Döden Author: Jane-Lyzell Ja hur är det med den saken pratar ni om döden med era nära och kära ? ## Comment 1 Author: Jane-Lyzell Ja jag pratar om döden ganska ofta med mina nära och kära Som spiritualist är ju vetskapen om själens överlevnad en tröst men vist sörjer man den fysiska delen och närheten. JAg brukar säga till mina barn oj vad jag ska spöka för er den dagen jag går över - så att ni ska förstå det är jag och sluta sörja mig - när ni säjer rakt ut ja vet det är du morsan då ska jag sluta spöka :-) Mamma du får inte dö säjer dom då 😋 Jag tror det är bra prata om döden och skämta om den också ibland - många förtränger döden som om den inte finns och då blir det en chock den dagen någon dör. Inte bra ## Comment 2 Author: Tarotstollan Vi har pratat lite men mest om hur vi vill ha det innan vi dör, om vi inte skulle kunna prata. Tyvärr har vi ju inte dödshjälp i Sverige. ## Comment 3 Author: Jane-Lyzell #2: Ja det är nog det vanligaste - men så bra ni har gjort det ## Comment 4 Author: NiklasTyreso Vi har talat mycket om andlighet, tro och religion, men inte specifikt döden. Döden är inget tabu, men min tonåring är på väg ut i livet. Och jag har inga planer att kasta in handduken. Vi talar mer om livet. ## Comment 5 Author: Jane-Lyzell #4: Ja livet är ju lätt tala om - men döden är ju en del av livet ## Comment 6 Author: NeferNefer Det händer. Det är ju en hel del praktiska saker som ska skötas när en person går bort, så det har vi pratat om med varandra. Men vad gäller livet efter döden har alla i familjen fått påhälsningar av de kära som har gått över, så vi vet att vi kommer att träffas igen. ## Comment 7 Author: Jane-Lyzell #6: Det låter bra 😊 ## Comment 8 Author: [Borttaget] Det händer så både ja och nej skulle jag vilja säga för tiderna förändras med ålder och vi fick diagnosen dement på min mor och i takt med att den förvärrats har det inte gått att föra det på tal för det tar så otroliga vändningar med utbrott och konstigheter. Förr om åren förde vi det mer på tal men min far har fast han har svårt att öppna sig för sånt här tagit tag i allt med begravningsbyrå, fixat med annonser ja allt som där hör till så jag ska slippa och på så vis finns inga frågetecken allt är klart den dagen dom går över. Till och med dödsannonserna har jag fått se men endast med födelsedatumen men dom har han inte vågat visa mor men jag har sett dom. Det känns väldigt bra att han skött om allt det där då finns inga frågetecken och dom väljer begravningar där det inte är en ceremoni i kyrkan bara urna utan ceremoni och alla är borta så gott som i våran släkt så det blir bara jag kanske någon kusin till far om dom orkar åka så långt för dom är gamla dom med. På mors sida finns inga kvar jo några men dom har vi inte kontakt med och det är inte nära släkt längre för barn föds och fler tillkommer så det blir på avstånd. Det är möjligt att ena grannen kommer med men annars är det så få kvar någon gammal dam i mors bekantskapskrets sen hur dom orkar för även där har ålder tagit ut sin rätt. Far är sån som fixar och donar och ser till att allt flyter så även det här det är inget som går förbi honom och så har han alltid vart och när det kommer till just det här tycker jag det känns underbart att veta att dom båda har valt och fixat med allt för det underlättar så mycket för mig och det är ofta så många frågetecken hos anhöriga men det har han sett till att jag slipper när den dagen kommer det känner jag mig oerhört tacksam för. Vi pratade nog mer om döden förr när dom var yngre med ålder blir det känsligt för en del som inte har den andliga övertygelsen och även om jag har lätt för att tala om övergången så håller jag igen av respekt för föräldrarnas känslor men det är lite synd för det är det mest naturliga något som vi alla möter så här får jag hålla i mig för jag är helt orädd och ha alltid vart men alla känner inte så och det måste man ta hänsyn till. Död är liv inte ett avslut men alla är inte där ännu i sin fysiska kropps förmåga och tanke att förstå och se andevärlden men väl på andra sidan då vet alla att jordiska resan var bara en tillfällig hållplats och tänk vilken frid i anden när dom som inte trodde får se att tänk andra sidan finns ❤️ #2 Intressant att du tar upp dödshjälpen, nu ska jag inte rikta om trådens ämne men vill ändå berätta att jag är en av dom som anlitar dödshjälp om jag skulle behöva och att det visar sig inte finnas någon återvändo. För mig känns det väldigt lugnt harmoniskt, tryggt och skönt att ha den möjligheten men samtidigt är det inte ens säkert att den behövs för det kan ske fort med infarkt eller vad som helst som en olycka och det är ett känsligt ämne men också så viktigt att den som vill att möjligheten finns och jag önskar att vi kommit längre även i Sverige i den frågan men som sagt den frågan är känslig för många men för mig personligen är den inte känslig den är självklar om den skulle behövas när ingen annan utväg finns varför lida när man kan befrias och få komma hem till andra sidan. Jag vill också säga att vi lever här och nu och det ska vi göra vårt bästa av, alla möter vi med och motgångar och allt har en mening oavsett om det är svårt eller enkelt så finns det en mening med precis allt och även om vi för stunden inte tycker att saker har en mening just nu så kommer den insikten med tiden hur mörkt det än kan se ut för stunden så finns det både erfarenhet som stärker oss och ett ljus där borta i tunneln där vi ser att allt faktiskt hade en mening fast vi för stunden inte såg det. Livet är fantastiskt trots att läget ser ut som det gör i världen men ser vi till det vi har närmast omkring oss så har vi det förbaskat bra och möjligheterna är oändliga om vi bara öppnar våra hjärtan och släpper in dom. Det finn inget slut så gör det bästa av att vara i en fysisk kropp när vi ändå är här som sen övergår i andekroppen för anden är evig även om vår fysiska kropp inte är så finns inget slut men en evighet som väntar för oss alla ❤️ ## Comment 9 Author: Tarotstollan #8. Så fint skrivet och så bra att din pappa orkat ta tag i allt det jobbiga och svåra. ## Comment 10 Author: Jane-Lyzell #8: Tack för jätte fint inlägg- fin far du har . Jag är tve eggad i valet om dödshjälp då jag vet lidandets utveckling för själen Däremot tycker jag som dig att man borde få välja själv - det borde vara ett alternativ i vissa sjukdomar. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Tack snälla ni ❤️ #10 Tänkte gå in på det om själens utveckling men höll igen med tanke på vilket långt inlägg det skulle bli men det är också något jag tar hänsyn till så när och om det skulle bli aktuellt så är det helt upp till andra sidan att godkänna och godkänner inte dom då är det inte meningen att ta den vägen ut. Mycket kan hända och mycket kan förändras fram till den dagen så allt lämnar jag i andarnas händer det är dom som helt avgör när det är dags ❤️ ## Comment 12 Author: Jane-Lyzell #11: så sant det du skriver 💕 ## Comment 13 Author: Lona Vi pratar rätt mycket om döden men då mest ur praktisk eller rent konkret synvinkel. Hur man vill ha det med saker som rör döden och i livets slutskede samt om de anhöriga (och djur) som vi har förlorat. Den enda som har haft svårt för att prata om sånt var min pappa - och han dog i en olycka för snart 20 år sedan. Det hade kanske blivit naturligt att prata om sånt i dag när han skulle varit nästan 80 eller också kanske det hade blivit tvärtom? Att ju närmre livets slut (som de flesta uppfattar det) han kom desto svårare hade det varit att prata om det? Sen har vi i familjen och även bland mina andra närstående rätt olika uppfattning och tankar om livet *efter* döden och det pratar vi ganska sällan om. Det är ju inte lika konkret och självklart (för de flesta). Jag har en mer öppen inställning och ses nog som lite flummig, några i familjen och vänskapskretsen har en mer traditionellt kristen tolkning och några tror att det finns inget alls efter döden, då är allt helt slut. Där har vi nog faktiskt ganska svårt att ta till oss och förstå varandra, "var och en blir salig på sin tro", liksom. 😏 ## Comment 14 Author: Tarotstollan Det måste finnas något mer.... Det kan inte vara så att bebisar föds för att svälta ihjäl efter en dag... Någon föds blind, döv och stum... Listan kan göras hur lång som helst! Vi måste alla lära oss våra läxor för livet, bli lyckliga och leva lyckliga och goda mot allt levande som finns!💖 ## Comment 15 Author: Jane-Lyzell #14: Håller med dig ## Comment 16 Author: Jane-Lyzell #13: Tycker synd om dem som tror det är inget efter döden - de är också dem som är mest rädda för att dö ## Comment 17 Author: NeferNefer #16: Jag håller med, och de sörjer nog sina bortgångna kära mer för de tror att de inte finns alls längre. Det måste vara helt outhärdligt! Mina kära som jag har förlorat har jag sörjt mycket, men åtminstone har de hälsat på lite vilket har lättat. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Instämmer med er Jane och Nefer det måste vara fruktansvärt jobbigt och kännas så tröstlöst om man inte är övertygad om att det finns ett liv efter detta. Förr om åren brann jag för att förklara och berätta det kändes så viktigt att få andra som inte blivit övertygade att förstå och ta till sig att det finns dom av oss som både ser och hör andevärlden men hur man än förklarar så är det otroligt svårt för andra att ta in dom behöver vara med om något omvälvande själva där andevärlden visar sig så pass så det inte råder någon tvekan. Berättar gör jag ibland än idag men det är inte alls ofta och man får liksom inse att oavsett hur mycket jag vet och är övertygad (använder ordet övertygad för jag är övertygad jag tror inte) så kan jag omöjligt få andra som inte ser och hör att förstå man får liksom ge upp och överlåta det till andevärlden för dom om några kan övertyga när dom anser att det behövs ❤️ Det är välviljan som gjort att jag verkligen vill att andra ska våga känna tryggheten men där får jag ge upp mer och mer och inse att hur mycket jag än försöker det är ingen ide människor måste själva bli övertygade av andarna och våga ta till sig att det finns en andra sida. Helt tystnar jag inte men jag brinner inte lika som jag gjorde förr för det här måste människor själva vara med om för att på riktigt kunna ta in. Det finns så otroligt mycket som vi har att dela med oss av vi som är övertygade och en önskan om att andra som inte vågar ta till sig ska våga lita på oss det där är vi alla så väl bekanta med. Om jag tar ett enda litet exempel gammal kollega till mig gick över och den killen kände jag så starkt för i jobbet för han var så ensam och jag brydde mig verkligen om honom på alla vis för det var en så snäll vänlig person. Han gick till jobbet även på sin fritid och spelade kort med kollegorna, käkade lunch och bodde i närheten till lokalerna så det var lätt att promenera dit för honom. Vi pratade så mycket men vi umgicks inte men fann liksom ett djup och hade en sån fin vänskap på jobbet. Jag sa upp mig och minns att han blev så oerhört ledsen då sen flyttade jag tillbaka till barndomshemmet och vi hade ingen kontakt på fritiden men han har funnits med mig hela tiden i tankarna och jag har undrat hur det är med honom. En dag sitter han här på en stol och visar att han gått över, berättar också hur det gick till och sen letade jag upp dödsannonsen och då såg jag att det var på sommaren 2020 och han kom och berättade för mig sen på tidiga hösten när han landat och hunnit acklimatisera sig. Efter det så har han vart här så mycket och vi har kunnat prata om allt precis som vi gjorde i jobbet och hur ensam han kände sig och han berättade att bröder dött, att mamman dött och hur tufft han hade det på alla vis men en sån enormt fin skötsam kille som man får så svårt att tro han skulle vara så ensam men så var det i alla år som jag jobbade i det yrket. Jag släppte in honom helhjärtat och vi har haft så himla mycket roligt men en dag dyker en dam upp och det är hans mamma som tackar mig för att jag släppte in hennes son som känt sig så utanför och ensam och det var riktigt fantastiskt att vara med om för henne kände jag inte och har aldrig sett men en tid senare dyker jag på en bild och mycket riktigt det var kollegans mamma som var här och tackade så från djupet att jag öppnade min dörr för hennes son. Hur berättar man såna här saker för andra och tror att dom ska förstå, för oss är det så självklart och min kollega har berättat saker från jobbet som jag skulle vilja ta med mig och åka dit för att bara säga varför gjorde ni så mot honom ? men dom skulle väl slänga ut mig om jag kom dragandes med en andlig kollega och kräva förklaring men jag vet också att min vän där på andra sidan har det gott och mår bra nu även om han behöver läka så är han fri och får vara precis som han är och han och Wolf umgås en hel del så kollegan är nöjd och han är med sina bröder och sin mamma men nog skulle jag vilja ta med mig kollegan och Wolf och sätta ner foten på mitt gamla jobb för vad några gjorde mot min vän men jag släpper det och vi umgås och vi har så fin kontakt och han mår bra det är det absolut viktigaste ❤️ Det här är inte lätta saker att förmedla man önskar att alla vågade ta till sig och lyssna på oss och här inne vet ni på sajten hur det här är och det är så naturligt och jag önskar innerligt att det fick vara lika naturligt och enkelt för alla. Nu blev det ett sånt där långt inlägg igen jag som tänkte ta det lite kort men se det gick inte alls det så jag får bryta av udden på pennan för det här är något jag kan hålla låda om i flera veckor och så länge vill ni inte sitta och läsa 😂😂😂 så nu ska jag vara tyst. Trevlig söndag på er 😎 ## Comment 19 Author: Jane-Lyzell #18: Tack för fint inlägg - ja vist är det som du beskriver med åren orkar man inte predika utan man berättar för dem som vill lyssna . Vad fint det du berättade om din arbetskompis - tur han hade dig ## Comment 20 Author: Lona Fast jag håller inte riktigt med, eller rättare sagt så har jag en annan erfarenhet. De vänner jag har som *inte* tror på ett liv efter detta eller hur man nu skall uttrycka det, att de tror att allt är slut efter döden, är inte särskilt rädda för att dö. Det var inte jag heller på den tiden, jag tycker snarare att det är lite skrämmande om det inte *är* slut. Nu raderade jag ett långt inlägg som snarare handlar om *livet* som vi uppfattar det än om *döden* och vilket som skrämmer en mest. Känner att jag inte riktigt har rätta "tron" för att ta upp det här. Inte för att ni på något sätt stänger folk ute från sajten, era tankar och erfarenheter men för att jag har en ganska annorlunda livssyn. Den är betydligt mer...negativ än er. 🌻 (Jag skulle för den delen inte skriva på en kristen sajt att jag inte tror på Jesus eller på en muslimsk att jag inte tror på Allah, jag har förhoppningsvis någorlunda respekt för andra människors tro och kunskaper.) ## Comment 21 Author: Tarotstollan #20. Du har rätt att tycka precis som du vill, bra att du utrycker dina tvivel.👍 ## Comment 22 Author: Jane-Lyzell #20: skriv gärna om livet