Ja hur är det med den saken ?
Vi människor har ju en tendens att följa ledare precis som i leken ”Följa John”.
Vi känner att vi får en identitet med tilltro till just vår egen ledare och oavsett vem eller vilka som är vår egen starka förebild så idoliserar vi det. Vi vill gärna bli som dem, ta efter och ibland till och med försöka vara dem själva. Vi sätter upp dem på piedestal och vägrar se deras fel och brister. Vi låter bara det som vi ser som gott lysa fram i denna idolisering och försvarar dem med näbbar och klor.
Historien talar sitt tydliga språk med olika ledare världen över som har sina följare som i blindo, i tron att ledaren har alla svar, följt och idoliserat, försvarat och kanske dyrkat dennes fotspår. Vi har ju även i Sverige exempel på det och särskilt då i religiösa extrema ledare som driver den lilla följaren till vansinnighets- dåd. Som t ex terrordådet i Stockholms city.
Jag kan fascineras av hur människan i sin jakt på identitet söker den hos olika ledare. Få vågar följa sitt eget hjärta och väg och kanske särskilt här i jantelagens Sverige blir det än mer svårt. Vad händer då när idoler avslöjas som t ex ”Me Too” debatten. Jo, fasaden rämnar hos följaren och mår väldigt dåligt, så dåligt att de går in i ett försvar; ”Nä det har nog inte hänt” eller ”Kan den, så kan jag göra samma sak”. Det legaliserar.
Vi kan se på hur den katolska kyrkans präster utnyttjat små barn i sin ämbetsmakt eller för den delen andra kyrkor och frikyrkor men även andliga sekter genom tiderna, där följarna hjälper dölja ledarnas skam. Man skulle ju kunna tro att i kyrkan och den andliga världen borde sådant inte finnas. Ledare har makt och det gör dem farliga för andra. Få ledare kan hantera sin maktposition och faller oftast för frestelser.
I den rent mediala världen är det inget undantag, där alla ska jobba i ”ljus och kärlek”. Det borde heta ”Mörker och ljus”. Ledare här är ju dem som sätter standard för det mediala Sverige och det är tyvärr ingen skillnad. En del leder bra medan andra är rent farliga. Det som gör det hela än farligare är alla följare som gör som sin ledare och grupperar sig i högmod om att deras sätt är bäst. Hur många män (ursäkta men har inte stött på kvinnor ännu) i det andliga kan vi sätta in i ”Me Too” debatten av förövare. De utnyttjar sin makt som själasörjare eller andlig/medial ledare och tar sig rätten utnyttja svaga kvinnor som oftast redan har trasig bakgrund.
Hur kan jag påstå något sådant då? Jo, jag har själv sett det och stoppat några män som missbrukat sin position som mediala lärare. Det finns tyvärr fler kända fall i Sverige där medium eller healers utnyttjat kvinnor till sin fördel eller utnyttjat sin makt som medium på andra sätt (då även kvinnliga mediala ledare). Det jag har svårt förstå är de följare som så benhårt försvarar deras ledare med orden ”Det är gudomligt förlåta”.
Ja, är det verkligen gudomligt att förlåta? Nä, väldigt dumdristigt i mina ögon för då legaliserar följarna ledarens handlingar. Vilket gör att de fortsätter sina bana och kan förstöra fler människor i fördärv.
En indian, ”Little Crow”, sa till mig en gång:
”En ledare är alla följares ansvar att fostra och säga ifrån då ledaren begår misstag.
Om du följer din ledare upp för berget och ledaren slänger sig över kanten; är det vist att inte följa efter och dumdristigt att följa ledaren över stupet.”
Med det menar han och jag att du har alltid ditt personliga ansvar även om en ledare säger att du ska följa. Utan följare skulle inga krig finnas för då fanns inga soldater som utför ledarnas krig.
Ja, detta får bli mitt inlägg i ”Me Too” debatten
Skrivet av: Jane Lyzell
https://www.lyztran.com/2017/11/05/foljer-du-john/#comment-621
