Den Kristna missioneringen gjorde på ett brutalt och hänsynslöst sätt slut på de Lappska nåjdernas verksamhet. Deras med symboliska tecken försedda trummor hopsamlades och brändes i stora bål. Och kyrkan väjde inte för att så sent som under 1600-talets sista år även låta den Nåjd, som höll fast vid samekulturens uråldriga bruk. Fick lov att bestiga bålet i sällskap med sin trumma!
I Vår Svenska Spiritualisms härstamning sträcker sig lånt tillbaka före kristendomen kom till vårat land och Oden var den Gudom som vi förlitade våran existens på. Och mycket av vad man trodde på på den tiden har många beröringspunkter med vår moderna spiritualism. Våra förfäder var övertygade om, att vi som själar fanns till innan vi föddes hit till jorden. Men också att vi hade en Gudomlig ande som utgick direkt ifrån Oden. Vi hade också alla skyddsande, en ”fylgia”, som följde oss genom hela livet och som i våra drömmar varnade för faror och som påverkade oss genom vårt samvete. Våra förfäder hade en positivt förhållande till sina avlidna och viste att inte sörja den döde allt för starkt eller ihållande, då detta kunde hämna hans glädje i livet efter detta.
Den förkristna tidens medium, som ofta var kvinnor kallades” völvor ” och deras seans kallades ”sejd” Många berättelser om forntidens skickliga spåkvinnor finns bevarade. I Erik Rödes saga från 900-talet har vi ett förnämligt seansprotokoll. Mediet heter” Torborg Lillvölva”, vars äldre systrar också var medier, och hennes dräkt är ingående beskriven; Hon sitter på en hög ”sejdhjäll” och faller i en lätt trans när man sjunger ”galdrar” för henne. Dessa sånger skulle framföras i hög galande stämma och vägleda hennes hjälpandar som kallades ”vårdar” och som ofta uppträdde i djurskepnad s k ”djurhamn”. Förutom allmänt hållna seansbudskap om kommande ofärd och godår ger hon också var och en av det närvarande personliga råd och förutsägelser.
Den spiritualism som utövades av det nordiska folken under förkristen tid, hade säkerligen en viss släktskap med den form av shamanism, som ända fram till 1600-talet slut var brukligt bland våra Samer. De Samiska medierna kallades för” nåjder” och deras säregna kultursånger för” joik”. I likhet med den shamanism, som ända in i vårt århundrade har praktiserats av nordasiatiska folk, hade ihållande trumceremonier en viktig betydelse för det djupa Transtillstånd som resulterade i att nåjden blev liggande till synes livlös i flera timmar. När han omsider vaknade till fullt medvetande, hade denna ”ut – ur – kroppen- upplevelse” antingen gett honom möjlighet att besöka och utforska främmande platser, eller träda i förbindelse med de andar som alla naturens varelser och överhuvudtaget alla saker och ting, enligt denna tro, är besjälade av. Denna form av Shamanism är förutom förutsägelser och magi i hög grad inriktad på healingverksamhet för både människor, djur, och natur.
Den Kristna missioneringen gjorde på ett brutalt och hänsynslöst sätt slut på de Lappska nåjdernas verksamhet. Deras med symboliska tecken försedda trummor hopsamlades och brändes i stora bål. Och kyrkan väjde inte för att så sent som under 1600-talets sista år även låta den Nåjd, som höll fast vid samekulturens uråldriga bruk. Fick lov att bestiga bålet i sällskap med sin trumma!
Den Katolska kristendomen, som fr o m 1000-talet successivt satte sin prägel på nordbornas andliga föreställnings värld, hade genom sina traditioner av heliga mysterier, uppenbarelser och religiös extas en i grunden positiv inställning till både transtillstånd och andliga budskap. Dess på helgongestalter och gudomliga budbärare rika religiösa persongalleri, gjorde katolicismen vida mer skickad att förstå spiritualistiska företeelser än protestantismen senare skulle visa sig. Innan kristendomens införande kunde våra förfäder känna glädje och omtankens trygghet i mediala medelanden från sina avlidna släcktingar, den svenska protestantiska kyrkans psykningar har fått många kristna att uppleva detta som något kusligt och negativt .För enligt kyrkans läror ska vi” sova” till uppståndelsens morgon, då Kristus ska döma oss till ettdera evig salighet eller evig pina. Därför har kyrkan förlagt all aktivitet från det” döda” som ett tecken på att de tack vare begångna ogärningar ” inte får ro i sin grav”.
När nu den kristna kyrkan intagit denna negativa inställning till ett spontant och naturligt umgänge mellan våra två livsplan, är det förståligt att det bland människor skapats en osund rädsla för de jordiska kvarlevorna av våra döda.
Många var dåtidens knep och ceremonier som innan begravniantrepenörernas tid tillämpades för att den döda inte skulle” gå igen.”. Man stack nålar i den dödes kropp för att stålet skulle” binda” honom vid jorden. Man bar i vissa gårdar ut den döde genom en särskild ”likport”, som sedan omedelbart täpptes igen, eftersom man trodde att en gengångare var beroende att komma in genom samma dörr som använts ”när han gått ut”. Kyrkans psykning har varit mycket effektiv, rädslan för ”spöken” är hos de flesta människor ännu mycket stor .Kyrkans argument för att man inte bör ”tala med dom döda” eller” störa deras frid” anförs från både stats- och frikyrkor de bibelställen där gamla testamentets egna medier ”profeterna” , yttrar sig avogt mot de kolleger som påstås inte representera Herren.
På detta sätt har kyrkan alltid försökt att motarbeta och misstänkliggöra spiritualistiska fenomen och spiritualistisk verksamhet. Även om det naturligtvis alltid funnits enstaka präster som både själv varit mediala och väl har förstått sanningen i det spiritualistiska budskapet.
En kategori av mediala mänskliga välgörare, som ofta varit utsatta för prästerskapets ogillande, har varit våra s k kloka gubbar och gummor. Naturbotarnas traditioner går med säkerhet tillbaka till förkristen tid. Ända in på 1900-talet har det på vår landsbygd och i det djupa skogarna bevarats en kvarleva av den shamanism som våra hällristningar vittnar om. Kännedom om sjukdomar och botande örtkurer kombinerades här med olika slag av mediumskap och god psykologisk blick för mänskliga problem. Naturbotarna anlitades i första hand för att bota sjukdomar hos mänskor och djur, och det var ända in i vårt århundrade den enda läkar hjälp som fattigt folk från landsbygden hade att tillgå.
Dessa kloka gummor och gubbar skicklighet i klärvoajans och psykometri förbryllade ofta patienterna och det hände inte sällan, att den kloke talade om den besökandes ärende innan detta hade hunnits framföras. Kunde den sjuke inte själv infinna sig hos den kloke, ville denne ofta känna på ett klädesplagg som använts av den sjuke, varefter han ställde diagnos och ordinerade bot. Många av dessa kloka, som i gångna tider funnits överallt i vårat land, kombinerade sin läkeverksamhet med utövande av healing. En speciell kategori utgjorde de som kunde” stämma blod”,
Men de klokas mediumitet togs också i anspråk för att återfinna bortsprungna husdjur och för att spåra och återfå stulna ägodelar. Deras verksamhet bland behövande människor i fattiga och hårda tider kan nog inte värderas. I synnerhet som de ofta fick praktisera sina förmåga under hot från kyrkan, som påstod att de hade förbindelse med djävulen,(häxprossesen) och från överheten som på uppdrag från en växande läkar kår kände sin praktik hotad av naturbotarnas verksamhet. Vi kan alltså konstatera, att det ute i vårt land i alla tider praktiserats en spiritualism som varit människor till stor hjälp och nytta.
De två första eller Världs kändaste omskrivna medium är som redan nämnts Emanuel Swedenborg men också Heliga Birgitta ,som var en from katolik och fanatisk renlevnadsmänniska ,som försökte genom sin mediumitet skrämma och påverka människor att rätta sig efter henne och hennes uppenbarelser/syner.
Medan Swedenborg, ,endast berättade vad han ser och upplever utan att förse det med hotelser och påtryckningar. En av Swedenborgs mest berömda fjärrsyner var då Stockholm eldhärjades. Både Birgitta och Swedenborg kom ifrån rika ansedda släkter. Men om man på den tiden runt slutet 17oo början 18oo talet råkade vara en fattig torparflicka med medialbegåvning, som i fallet med ”Predikar – Lena” blev man anklagad för att ljuga och sprida osanningar Av rädsla för hennes uppenbarelser och predikar skaror som lyssnade, blev hon arresterad och inspärrad på Vadstena hospital i en mörk cell. Och satt fastkedjad där i över 19 år.
På 1700-talet dök våra andeskådare upp och intreserade den kungliga svären som var rena fysiska seanser direkt på kyrkogårdarna(du kan läsa mer om dem i länken ) Man åter uppväckte de döda!
Under slutet av 1700-talet upplevde vår kungliga huvudstad ett yrkesmedium vars träffsäkra förutsägelser diskuterades både i kungahuset och ibland adel och ämbetsmannakår. Det var den ryktbara mamsell Arfvidsson som gav privatseanser i ett litet hus vid Eriksberg på norrmalm. Till det inledande momentet hörde avnjutande av den nya sällskapsdrycken kaffe, varefter mamsell tolkade bottensatsens mönsterbildningar och som kallades att” spå i sump ”
Även om många av upplysningstidens intellektuella yttrade sig mycket nedsättande om denna” kaffe-pytissa” förstår vi av samtida vittnesmål, att hon var ett mycket skickligt medium och att kaffecermonin snarare tillhörde seansens psykologiska och trivsamma utanverk.
Gustav III besökte henne minst en gång. Hon lär ha varnat honom för de män som ingick i sammansvärjningen mot honom. Kungens bror, sedermera Karl XIII, var mycket intresserad av allt som hade med mystik arr göra och gästade ofta mamsellen. Tack vare det kungliga föredömet blev det högsta mode bland Stockholms aristokrati att konsultera mamsell Arfvidsson inför viktiga avgöranden. Eftersom det i dessa kretsar skrevs mycket brev, varav många är bevarade, vet vi hur hennes spådomar inverkade både på officiella utnämningar och vid Stockholms societetens val av partner till giftemålshugade söner och döttrar.
Denna högkonjunktur, som mamsell Arfvidssons verksamhet och det gustavianska kungahusets ofta kritiklösa intresse för allt mystiskt skapade, bredde tyvärr också vägen för en mängd charlataner som bidrog till det dåliga rykte som medial verksamhet bland många fortfarande har. Och här berör vi det som, kanske är denna rörelses största och mest svårlösta problem. En odiskutabel sanning, förmedlad med ansvar och omdöme till människors hjälp och vägledning. Förekommer sida vid sida med skickligt genomfört lurendrejeri, som både kan skada och vilseleda godtrogna människor. Detta är spiritualismens eviga problem och som troget följt i hälarna även på den moderna rörelsen.
Anton Johansson var dåtidens kände siare, han var en enkel fiskare Som var bosatt i norska finnmarken, Hans profetior omfattade tiden1914-1953. Och han har vid sidan bredvid Nostradamus intagit platsen som alla tiders mest
Bemärkta siare(1929). Anton Johansson hade sin första stora syn 1907, då han under några timmars siande såg och levde sig in i det stora annalkande världskriget, åtföljt av svårartade sjukdomar och fruktansvärd hungersnöd samt därpå följande stora
Revolutioner, våldsamma vulkanutbrott, ödeläggande flodvågor och förödande krig in i år 1953,som är slutåret för hans profetiors räckvidd. Efter denna syn hade Anton Johansson
Med längre eller kortare mellanrum, flera uppenbarelser, vilka delvis upprepade och Bekräftade hans första syn, samt varslade om andra mera fristående tilldragelser.
I den analys av hans förutsägelser sägs att ett förvånansvärt stort antal gått i fullständig uppfyllelse, beaktansvärt vid konstaterande härav är att han fick en stor del av sina profetior publicerade redan före krigets utbrott, nämligen under vintern 1913-1914, och att världskriget skulle börja sju år efter hans 1907 havda syn, vilket ,som vi alla vet slog in. Även förutsade han t. o. m. årtal och månad för krigets upphörande, både på östra och västra fronterna, vilket även på pricken slog in. Vidare ha ett stort antal av hans andra förutsägelser slagit in. Men analysen säger också att i många fall synes hans minne i ett och anat ha svikit honom, vilket ej är att undra på, då det i visionen ingingo ett överväldigande stort antal händelser, vilket han upplevde under endast några få timmar samt därtill blevo upptecknade hela sju år efter att han haft dem. Även kunde ju synerna ha varit påverkade av hans undermedvetna själsliv, såsom ju ofta helt naturligt kan vara fallet. Men det som av Anton Johanssons visioner redan blivit bekräftat, tillmättes emellertid stor betydelse, och han anses som sannolikt, att man kan vänta sig, att av återstoden ännu en stor del skall gå i uppfyllelse.(vilket jag, Jane Lyzell förnärvarande inte har material som kan verifiera, men hoppas att finna).
Hela Svenska folkets Saida –Är en annan av sveriges benämdvärda siare Saida Andersson blev 75 jordiska, år Och gick över den 14 nov 1998.
Hon förutsåg inte bara sin egen övergång, utan även hennes
3 söners. Hennes siar förmågor, och som hon själv
utryckte det, ”se saker” som man också kan benämna som klärvoajanta förmågor gjorde henne rikskänd. Saida såg
och berättade korthugget, hon höll alltid fast vid sin uppfattning. Hon hjälpte allmänheten , polisen, försäkringsbolag. Hittade bortsprungna djur ,även människor och borttappade saker, 1988 belönades hon med en guldmedalj av svenska jägarförbundet för hjälpen att finna så många bortsprungna jakthundar. Hon hade egen spalt i tidningen Hemmets Sjournal.
Hon spådde Ingvar Carlsson i tv 1988 och förutsåg en stor jordbävnings katastrof i USA, den kom i San Fransisco i oktober 1989. I en lokalteve förutsåg hon också hur Ian Wachtmeister och ny demokrati skulle dansa in i riksdagen.
I början av 1990-talet testades en rad synska personer i norsk-tv. Saida hade rätt flest gånger, drygt 80 %.
Våra föreningar som anammat spiritualismen vilket vårt äldsta bildades 1904 och är Sällskapet Saningsökarna som från början hette Frenologiska Sällskapet och bildades på östermalm i Stockholm. Sedan finns SSF(stockholms spiritualistiska förening) och sända grenades de ut till så gott som en förening i nästan varje stad .Ett par av de äldsta spiritualistiska kursgårdar är som bekant Ramsbergsgården ,som varit verksam spiritualistisk kursgård sen 1969 och är fortfarande verksamt som det.
Om du vill läsa mer om sveriges spiritualistiska Historia så läs i länken här; http://www.ramsbergsgarden.se/sv.%20moderna%20spiritualistiska%20historia.pdf
(C) Ramsbergsgården& tidningen Lyztran